<p>Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter. </p><p>Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden.</p><p>I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.</p>

Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter.  Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden. I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.

Vad för förutsättningar ges det för aktörer i Sverige som ska implementera policies rörande dricksvatten? Är det styrning från sådd till skörd för att nå de uppsatta direktiven eller är det upp till aktörerna att hitta de lösningar som är bäst lämpade till de geografiska förutsättningarna som skiljer sig åt över Sverige? I intervjuer med en dricksvattenexpert och en projektledare inom dricksvattenarbete ges insikter om hur ett policydirektiv på EU-nivå kan anpassas efter lokal, regional och nationell nivå, genom samverkan från individers olika erfarenheter och tolkningar av direktivet, så kallad policy mobility. För att se om nuvarande dricksvattendirektiv kan förstås utifrån begreppet policy mobility genomfördes en dokumentanalys av direktivet och offentliga dokument som gäller implementering av den i Sverige. Det går att utläsa att de offentliga dokumenten öppnar upp för en implementeringsmetod som policy mobility då direktivet är förhållandevis generellt, och förutsätter viss anpassning på nationell såväl som lokal och regional nivå. EU använder sig av territoriell styrning vilket skapar förutsättning för anpassningar för direktiv då det lyfter att geografiska förutsättningar skiljer sig åt mellan medlemsstater vilket innebär att ett sätt inte fungerar likadant överallt. Den lyfter även att det skiljer medlemsstaterna åt om vilken nivå, och hur, beslut kan tas på, som ett förtydligande av subsidiaritetsprincipen. För att kunna implementera dricksvattendirektivet krävs en anpassning till specifika geografiska förutsättningar. Dricksvattendirektivet är ett minimidirektiv, ett antal mål ställs upp men ingen vägledning till hur de ska uppnås medan medlemsstater får rätt till att själva sätta högre mål. Denna uppsats visar att policy mobility har varit närvarande vid arbetet av implementering av dricksvattendirektivet.