<p>Gilbert’s syndrome (GS) occurs in approximately 10% of the European population. The most common cause is homozygosity for UGT1A1*28, which is a TA repeat expansion in the promoter of UGT1A1. It is characterised by intermittent hyperbilirubinemia due to reduced hepatic activity of the  enzyme UDP-glucuronosyl-transferase 1A1(UGT1A1). GS also  alteres the pharmacokinetics of some drugs and increases the risk of drug toxicity. Irinotecan (Camptosar®, Campto®) is used in metastatic colorectal cancer and the active metabolite is inactivated by UGT1A1. Studies have shown that GS can be a risk factor for toxicity during irinotecan therapy.</p><p>Three different methods for genotyping of UGT1A1*28 have been tested.</p><p>PCR with electrophoresis used for size separation, melting temperature analysis and fluorescent PCR followed by fragment analysis on a capillary sequencer.</p><p>The last method was found to be superior. This method was used for genotyping of patients with colorectal cancer treated with irinotecan and 5-fluorouracil in the Nordic VI study. A significant association between UGT1A1 genotype and plasma bilirubin level before the start of irinotecan treatment was seen (ANOVA p<0.0001). Patients with GS had an overall increased risk of adverse drug reactions (Fishers Exact test p=0.02).</p><p>Gilbert’s syndrome can be diagnosed by genotyping UGT1A1*28 with a fragment analysis method. Genotyping of UGT1A1*28 can be used to identify patients with an increased risk of adverse reactions to irinotecan.<strong> </strong></p><p><strong> </strong></p> / <p>Gilberts syndrom (GS) drabbar upp till 10% av befolkningen i Västeuropa. GS beror på nedsatt aktivitet av enzymet UDP-glukuronosyltransferas 1A1 (UGT1A1) i levern. Den vanligaste orsaken är att individen är homozygot för en insertion av två baser i promotorn för genen UGT1A1. Denna genvariant kallas (TA)7TAA  eller UGT1A1*28. GS leder till intermittent stegring av bilirubin vid infektioner, men bilirubinstegring kan förekomma även utan utlösande agens. GS kan också leda till bilirubinstegring vid viss läkemedelsbehandling. Irinotekan (Campto®) används vid metastaserande colorektal cancer och dess aktiva metabolit inaktiveras av UGT1A1. Det finns rapporter om att GS ger ökad risk för toxiska biverkningar av irinotekan.</p><p>Tre metoder för att bestämma UGT1A1 har jämförts: PCR med elfores, PCR med smältpunktsanalys och PCR med fragmentanalys på sekvensator. Den sista metoden var bäst och användes för att genotypa UGT1A1 hos patienter med colorektal cancer från Nordic VI-studien. De behandlades med irinotekan i kombination med bolusinjektion eller infusion av 5-fluorouracil. Vi fann att  patienter med GS hade signifikant högre S-bilirubin före behandling jämfört med övriga patienter. De hade även ökad frekvens biverkningar av irinotekan (Fishers exakta test p=0,02).</p><p>Genotypning av UGT1A1 kan således användas för att diagnostisera Gilberts syndrom hos patienter med oförklarad bilirubinstegring. Det kan även användas för att identifiera patienter med ökad risk för biverkningar av irinotekan.</p>

Gilbert’s syndrome (GS) occurs in approximately 10% of the European population. The most common cause is homozygosity for UGT1A1*28, which is a TA repeat expansion in the promoter of UGT1A1. It is characterised by intermittent hyperbilirubinemia due to reduced hepatic activity of the  enzyme UDP-glucuronosyl-transferase 1A1(UGT1A1). GS also  alteres the pharmacokinetics of some drugs and increases the risk of drug toxicity. Irinotecan (Camptosar®, Campto®) is used in metastatic colorectal cancer and the active metabolite is inactivated by UGT1A1. Studies have shown that GS can be a risk factor for toxicity during irinotecan therapy. Three different methods for genotyping of UGT1A1*28 have been tested. PCR with electrophoresis used for size separation, melting temperature analysis and fluorescent PCR followed by fragment analysis on a capillary sequencer. The last method was found to be superior. This method was used for genotyping of patients with colorectal cancer treated with irinotecan and 5-fluorouracil in the Nordic VI study. A significant association between UGT1A1 genotype and plasma bilirubin level before the start of irinotecan treatment was seen (ANOVA p&lt;0.0001). Patients with GS had an overall increased risk of adverse drug reactions (Fishers Exact test p=0.02). Gilbert’s syndrome can be diagnosed by genotyping UGT1A1*28 with a fragment analysis method. Genotyping of UGT1A1*28 can be used to identify patients with an increased risk of adverse reactions to irinotecan. / Gilberts syndrom (GS) drabbar upp till 10% av befolkningen i Västeuropa. GS beror på nedsatt aktivitet av enzymet UDP-glukuronosyltransferas 1A1 (UGT1A1) i levern. Den vanligaste orsaken är att individen är homozygot för en insertion av två baser i promotorn för genen UGT1A1. Denna genvariant kallas (TA)7TAA  eller UGT1A1*28. GS leder till intermittent stegring av bilirubin vid infektioner, men bilirubinstegring kan förekomma även utan utlösande agens. GS kan också leda till bilirubinstegring vid viss läkemedelsbehandling. Irinotekan (Campto®) används vid metastaserande colorektal cancer och dess aktiva metabolit inaktiveras av UGT1A1. Det finns rapporter om att GS ger ökad risk för toxiska biverkningar av irinotekan. Tre metoder för att bestämma UGT1A1 har jämförts: PCR med elfores, PCR med smältpunktsanalys och PCR med fragmentanalys på sekvensator. Den sista metoden var bäst och användes för att genotypa UGT1A1 hos patienter med colorektal cancer från Nordic VI-studien. De behandlades med irinotekan i kombination med bolusinjektion eller infusion av 5-fluorouracil. Vi fann att  patienter med GS hade signifikant högre S-bilirubin före behandling jämfört med övriga patienter. De hade även ökad frekvens biverkningar av irinotekan (Fishers exakta test p=0,02). Genotypning av UGT1A1 kan således användas för att diagnostisera Gilberts syndrom hos patienter med oförklarad bilirubinstegring. Det kan även användas för att identifiera patienter med ökad risk för biverkningar av irinotekan.