Uppsatsen undersöker nio mellanstadieelevers uttryckta förståelse för ett reportage i Kamratposten. Syftet är att undersöka uppvisad textrörlighet och ordförståelse hos några elever som läser en åldersadekvat text på svenska samt hur de resonerar för att komma fram till obekanta ords betydelse. Studiens övergripande syfte blir belyst ur ett andraspråksperspektiv och för fem av eleverna är svenska deras andraspråk och de undervisas i ämnet svenska som andraspråk. För fyra av eleverna är svenska deras förstaspråk och de undervisas i ämnet svenska. Data har samlats in genom enskilda samtal som transkriberats och analyserats med hjälp av tre för studien framtagna analysverktyg som var och en undersöker, textrörlighet, grad av precision i ordförståelse samt grund för kvalificerad gissning av obekanta ord. Resultatet visar att det finns stora skillnader i elevernas uppvisade textrörlighet och ordförståelse och att de elever som behöver göra kvalificerade gissningar inte lyckas med det. Mest utmärkande är den stora spridningen bland de elever för vilka svenska är ett andraspråk och som undervisas i ämnet svenska som andraspråk.  Resultatet indikerar ett behov av utrymme för textnära samtal i undervisningen och belyser vikten av att skolan har kompetens, tid och verktyg att göra kvalificerade bedömningar av elevers specifika behov gällande svenska som andraspråk samt resurser att kunna anpassa undervisningen för att möta det behovet.

Tidigare studier har visat att medelvärdet av en grupps gissningar på en faktabaserad fråga ofta blir närmre det rätta svaret än gissningarna var för sig. Det har visat sig att detta även kan appliceras på den enskilda individen genom att denne gör upprepade gissningar på samma fråga. Vidare har man sett att personer med lägre arbetsminnesspann gynnas mer av detta fenomen än personer med högre arbetsminnesspann. Syftet med vår studie är att undersöka huruvida dessa teorier kan appliceras på en grupp vuxna med utvecklingsstörning. I studien deltog 34 personer, 17 personer i försöksgruppen och 17 personer i en köns- och åldersmatchad kontrollgrupp. Ett gissningstest baserat på frågor om omvärldskunskap där svaren skall anges i siffror användes. Vidare utfördes tester för att undersöka mental ålder, språkförståelse samt två domäner av arbetsminne. Resultaten visar att både kontroll- och försöksgruppen gynnas av att ta medelvärdet av sina gissningar. Vi har dock sett att test av denna art är svåra att applicera på en grupp med utvecklingsstörning. Deras svar tycks inte spegla den förståelse de har för frågan och deras gissningar har en stor spridning både inom och över individerna. / Previous studies have shown that the average of guesses made by a group of people, on a question based on general knowledge, often is better than the single guess alone. This has been shown possible to apply on a single individual by producing multiple guesses. One study shows that individuals with low working memory spans benefit more from this phenomenon than individuals with a higher memory span. The aim of our study is to investigate whether these theories can be applied on a group of adults with an intellectual disability. In this study there were 34 participants, 17 subjects in a trial group and 17 subjects in a gender- and chronological age matched control group. A guessing test with questions based on world facts was used. We also conducted tests to investigate mental age, language comprehension and two different domains of working memory. The results show that both our trial group and control group benefits from taking the average of their guesses, although we have seen that this kind of test is difficult to apply on a group with intellectual disability. During the test situation individuals in the trial prove a certain understanding of the numerals, but the given guess does not always reflect this understanding. Also, their guesses are scattered, both within - and across individuals.