Krisers utseende, omfång och konsekvenser tycks idag spegla människans globaliserade levnadssätt. Idag talar vi snarare om kriser som inte tar hänsyn till territoriella gränser utan drabbar multipla länder och ibland även kontinenter. Bland de gränsöverskridande hot som har sett en betydande ökning i världen är terrorism motiverad av våldbejakande islamism. I ljuset av terrorattentatet på Drottninggatan 2017 och utvecklingen i vår omvärld har dels förändringar av det befintliga ramverket ägt rum likväl som införandet av nya verktyg i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Med empirisk ansats granskar studien förändringarna som har ägt rum i samband med att Center mot våldsbejakande extremism (CVE) övertog samordningsansvaret 2018. Dessa förändringar begripliggörs med användning av Fiol och Lyles (1985) ramverk för organisatoriskt lärande. Studien påvisar att förändringarna i huvudsak har tagit form utifrån en lärandeprocess på låg nivå vilket har medfört anpassningar och justeringar av verksamheten sedan CVE inrättades. Därutöver har en viss normförskjutning ägt rum från den demokratifrämjande dimensionen mot en brottsbekämpande sådan vilket indikerar ett lärande på hög nivå och tycks vara en produkt av den förändrade omfattningen av våldsbejakande extremism i Sverige. Slutsatsen visar att den avsevärt förändrade hotbilden inte har givit upphov till en omfattande reformering av Sveriges samordning mot våldsbejakande extremism. Framtida kriser och hot av liknande komplex natur kommer vara mer vanligt förekommande i Sverige och övriga världen. Hur länder har lärt sig och kommer lära sig banar väg för hur väl de kan hanteras. Studien som helhet för samman gränsöverskridande hot och kriser med organisatoriskt lärande i syfte att dels fylla behovet av dels vetenskaplig men även samhällelig förståelse för de utmaningar som länders krisberedskap i allt högre utsträckning ställs inför.