Bakgrund: I socialtjänstens utredning om barn är barnen en viktig informationskälla. I svensk lagstiftning beskrivs det att barnets bästa ska betraktas när åtgärder rör dem. Socialarbetare känner sig ibland osäkra inför samtal med barn. Syftet med denna studie är att undersöka vilken möjlighet socialarbetarna har gällande kompetensutveckling i att samtala med barn och behovet av verksamhets ut veck l ing för att förbättra samtal med barn. I studien ingår det två arbetsgrupper, socialarbetare som arbetar inom öppenvården och socialarbetare som arbetar med främst myndighetsutövning, mellan dessa grupper kommer det ske jämförelse för att se om det finns likheter och olikheter i upplevelsen av sin kompetens. Metod: Studien har genomförts med kvantitativ metod där datainsamlingen har bestått i online - enkäter. I studien är det totalt 10 av de totalt 13 tillfrågade kommunerna i Region Jönköpings län som har tackat ja till att vara med. Av tillfrågade 77 socialarbetare inom den sociala barnavården deltog 52 (65,7 procent) och av dessa arbetar 19 inom öppenvården och 33 arbetar med myndighetsutövning. Resultat: I studien framgår det att det finns förbättringsmöjligheter i samtal med barn för socialarbetare rörande utbildning och arbetsmaterial. I studien framgår det också att det inte finns några signifikanta skillnader mellan socialsekreterare och behandlare. Slutsats: Studien tyder på att socialarbetare är i behov av mer kunskap kring samtal med barn, samt att det finns områden som behöver förbättras för att känslan i samtalet med barnet ska bli mer positiv. / Background: Children are an important source of information in the investigations of the social services. Swedish law stipulates that the best interests of the child should be considered when measures concern them. Social workers sometimes feel insecure about speaking with children. The purpose of this study is to examine the opportunities of social workers for training in speaking with children, and the need for development of the organization in order to improve conversations with children. Two groups are included in the study, social workers that work with non-institutional care, and social workers that primarily work with the exercise of public authority. These groups will be compared to see whether there are similarities and differences in their perception of competence. Method: The study has been done by a quantitative method where data has been collected with online surveys. In total, 10 of the 13 municipalities in Jönköping County have participated in the study. Out of the 77 social workers in child welfare asked to participate, 52 (65.7 per cent) chose to do so, whereof 19 work with non-institutional care and 33 with the exercise of public authority. Results: The study shows that there is room for improvement of social workers’ conversations with children with regards to education and work material. The study also shows that there are no significant differences between different types of social workers. Conclusions: The study indicates that social workers need more knowledge of speaking with children, and that there are areas that need improvement for the conversation with the child to be perceived as more positive.