<p>Syfte </p><p>Detta examensarbete gjordes för att försöka underlätta och förbättra arbetet med gråbalansstyrning vid dagstidningstryck. Punkter som ingår:</p><p>- Hur väl går det att mäta med densitometer på gråbalansfälten, och vad kan påverka dess mätvärden? </p><p>- Går det att hitta några riktlinjer för hur mätvärden, som erhålls från densitometern, skall förhålla sig till varandra? </p><p>- Hur små kan gråbalansfälten vara och ändå vara tillförlitliga att arbeta med visuellt? </p><p>- Hur förhåller sig konventionellt raster till stokastiskt raster? </p><p>Resultat </p><p>Vad gäller val av gråbalanston kan rekommenderas att använda någon av de fyra mellantoner, som ingick i undersökningen. Den allra ljusaste tonen i testerna är väldigt svår att läsa av visuellt, och vid mätning med densitometer är den inte tillräckligt känslig för variationer i fulltonsdensiteterna och punktareorna.Den allra mörkaste tonen är den som är enklast att läsa av visuellt i små fält, men vid mätning ger den väldigt spridda och oregelbundna mätvärden. </p><p>Vid mätning med densitometer är konventionellt raster stabilare än stokastiskt raster. Stokastiskt raster ger lite högre mätvärden, än vad det konventionella rastret gör, då båda metoderna har samma rastertonvärden för de ingående tryckfärgerna. Vid visuell bedömning har rastermetoderna olika fördelar. För konventionellt raster är det lättare att identifiera små densitetsavvikelser, medan stokastiskt raster är lättare att avläsa på väldigt små fält, då avvikelsen på fulltonsdensiteten ligger på +/- 0,1 D. </p><p>Placeringen på sidan spelar en stor roll när det gäller mätning med densitometer. Det allra viktigaste är att inte placera gråbalkarna så att de trycks bakom varandra på varsin sida av pappret. Detta påverkar mätningsresultatet relativt mycket. Även val av placering i tryckriktningen påverkar mätningar. Det gick att se klara tendenser på förändring i punktarean, genom att den ökade längs tryckriktningen. Denna förändring i punktarean påverkade mätvärdet. </p><p>Vid mätning med densitometer på ett CMY-fält, tryckt med konventionellt raster, ska C och M ge samma värde, medan Y skall ligga ungefär 0,01 mätenhet högre. För att K-fältet ska vara så likt CMY-fältet som möjligt, bör dess K-värde ligga 0,02 mätenheter över värdet för C i CMY-fältet. Det inbördes förhållandet mellan C-, M- och Y-värdena i CMY-fälten är vid stokastiskt raster svårare att bestämma. De ligger dock nära varandra i de flesta toner. Som referensmätvärde för C kan sägas att det bör ligga något under tonvärdet för cyan, vid konventionellt raster. När stokastiskt raster används bör detta värde ligga något över tonvärdet för cyan.</p>

Syfte Detta examensarbete gjordes för att försöka underlätta och förbättra arbetet med gråbalansstyrning vid dagstidningstryck. Punkter som ingår: - Hur väl går det att mäta med densitometer på gråbalansfälten, och vad kan påverka dess mätvärden? - Går det att hitta några riktlinjer för hur mätvärden, som erhålls från densitometern, skall förhålla sig till varandra? - Hur små kan gråbalansfälten vara och ändå vara tillförlitliga att arbeta med visuellt? - Hur förhåller sig konventionellt raster till stokastiskt raster? Resultat Vad gäller val av gråbalanston kan rekommenderas att använda någon av de fyra mellantoner, som ingick i undersökningen. Den allra ljusaste tonen i testerna är väldigt svår att läsa av visuellt, och vid mätning med densitometer är den inte tillräckligt känslig för variationer i fulltonsdensiteterna och punktareorna.Den allra mörkaste tonen är den som är enklast att läsa av visuellt i små fält, men vid mätning ger den väldigt spridda och oregelbundna mätvärden. Vid mätning med densitometer är konventionellt raster stabilare än stokastiskt raster. Stokastiskt raster ger lite högre mätvärden, än vad det konventionella rastret gör, då båda metoderna har samma rastertonvärden för de ingående tryckfärgerna. Vid visuell bedömning har rastermetoderna olika fördelar. För konventionellt raster är det lättare att identifiera små densitetsavvikelser, medan stokastiskt raster är lättare att avläsa på väldigt små fält, då avvikelsen på fulltonsdensiteten ligger på +/- 0,1 D. Placeringen på sidan spelar en stor roll när det gäller mätning med densitometer. Det allra viktigaste är att inte placera gråbalkarna så att de trycks bakom varandra på varsin sida av pappret. Detta påverkar mätningsresultatet relativt mycket. Även val av placering i tryckriktningen påverkar mätningar. Det gick att se klara tendenser på förändring i punktarean, genom att den ökade längs tryckriktningen. Denna förändring i punktarean påverkade mätvärdet. Vid mätning med densitometer på ett CMY-fält, tryckt med konventionellt raster, ska C och M ge samma värde, medan Y skall ligga ungefär 0,01 mätenhet högre. För att K-fältet ska vara så likt CMY-fältet som möjligt, bör dess K-värde ligga 0,02 mätenheter över värdet för C i CMY-fältet. Det inbördes förhållandet mellan C-, M- och Y-värdena i CMY-fälten är vid stokastiskt raster svårare att bestämma. De ligger dock nära varandra i de flesta toner. Som referensmätvärde för C kan sägas att det bör ligga något under tonvärdet för cyan, vid konventionellt raster. När stokastiskt raster används bör detta värde ligga något över tonvärdet för cyan.