Nya säkerhetshot, s.k. hybridhot har vuxit fram som en hotbild mot demokratiska stater med öppna samhällen. Dessa hot kan realiseras i det strategiskt otydliga läge som uppstår i gråzonen mellan fred och krig. Stormakter, bl.a. Ryssland, utnyttjar gråzonen och opererar med hybrida medel och kombinerade metoder för att nå sina strategiska målsättningar. Ukraina och Sverige har drabbats med olika intensitet och omfattning av dessa nya säkerhetshot och de båda staternas strategier ligger till grund för analysen i denna studie. För de stater som upplever hybridhot uppstår svårigheter att agera strategiskt avskräckande. Detta beror på att majoriteten av all forskning om avskräckning har bortsett från gråzonen och skapat teorier om avskräckning som utgår från ett rationellt synsätt på krig och fred där gråskalan saknas. Detta innebär att avskräckningsstrategier kan vara felaktigt utformade för att möta hybridhot och gråzonsproblem. Denna studie fokuserar på gråzonsavskräckning ur ett teoretiskt perspektiv och studerar, genom en tematisk analys av strategiska styrdokument hur Ukrainas och Sveriges strategier omhändertar nya säkerhetshot. Resultatet visar att olika strategier verkar på olika sätt i gråzonen och denna kvalitativa studie bidrar till att öka den teoretiska kunskapen om gråzonsavskräckning och bidrar till utvecklingen av strategiska koncept för att verka avskräckande även mot hybridhot i gråzonen, s.k. gråzonsavskräckning.