I ett modernt samhälle har icke-militära medel blivit en av hybridkrigföringens viktigaste delar. Stater kan utsättas för samordnade hybrida angrepp som kan få krigsliknande konsekvenser utan att militära medel används. Samtida forskning har ett militärt perspektiv av hybridkrigföring trots att det är de brottsbekämpande myndigheterna som har det betydande ansvaret och som står i frontlinjen för att möta hybrida hot. Studiens syfte är att bredda förståelsen och perspektivet av hybridkrigföring genom att analysera brottsbekämpande myndigheter och specifikt Polismyndighetens förståelse och roll. Studien har en induktiv ansats och empiriskt material har inhämtats genom intervjuer med stöd av strategiskt urval och analyserats genom tematisk analys. Hybridhot ingår implicit i polisens uppdrag och med anledning av en förändrad hotbild har de en organisation som är bättre rustad än tidigare att möta hybrida angrepp. Studien styrker tidigare forskning om att hybrida hot behöver mötas med en allomfattande strategi och att det kan behövas olika strategier mot hybridkrigföring kontra hybridhot. Med stöd i Polislagen har polisen förmågor som utgör en stark grund att möta hybrida hoti fred som krig. För att bekämpa hybrida hot ser Polismyndigheten behovet av att inte särskilja på inre motyttre säkerhet. Den totala säkerheten anser de upprätthålls genom ett brett och fördjupat samarbete nationellt som transnationellt. Studien belyser Polismyndighetens nuvarande förståelse och kapacitet i arbetet mot hybrida hot. Studienbidrar till forskningen genom att öka kunskaperna om hybridkrigföring och hybridhot genom att tillföra ett polisärt perspektiv.

Nya säkerhetshot, s.k. hybridhot har vuxit fram som en hotbild mot demokratiska stater med öppna samhällen. Dessa hot kan realiseras i det strategiskt otydliga läge som uppstår i gråzonen mellan fred och krig. Stormakter, bl.a. Ryssland, utnyttjar gråzonen och opererar med hybrida medel och kombinerade metoder för att nå sina strategiska målsättningar. Ukraina och Sverige har drabbats med olika intensitet och omfattning av dessa nya säkerhetshot och de båda staternas strategier ligger till grund för analysen i denna studie. För de stater som upplever hybridhot uppstår svårigheter att agera strategiskt avskräckande. Detta beror på att majoriteten av all forskning om avskräckning har bortsett från gråzonen och skapat teorier om avskräckning som utgår från ett rationellt synsätt på krig och fred där gråskalan saknas. Detta innebär att avskräckningsstrategier kan vara felaktigt utformade för att möta hybridhot och gråzonsproblem. Denna studie fokuserar på gråzonsavskräckning ur ett teoretiskt perspektiv och studerar, genom en tematisk analys av strategiska styrdokument hur Ukrainas och Sveriges strategier omhändertar nya säkerhetshot. Resultatet visar att olika strategier verkar på olika sätt i gråzonen och denna kvalitativa studie bidrar till att öka den teoretiska kunskapen om gråzonsavskräckning och bidrar till utvecklingen av strategiska koncept för att verka avskräckande även mot hybridhot i gråzonen, s.k. gråzonsavskräckning.

With a changing state of security in Europe, defined by instability and unpredictability, the use of hybrid threats presents itself as an international security challenge. Characterized by the antagonistic use of both conventional and unconventional means, the hybrid threat actor coordinates these means in an attempt achieve specific goals, often under a guise of ambiguity. The complexity of hybrid threats deepens as advancing technology and globalisation enables the hybrid threat actor to use tools not only bound by geographical constraints, but tools that makes use the cyber domain and the constant flow of information. Tools ranging from military, political, economic, civil, and informational tools can, in various combinations, take advantage of specific vulnerabilities in the target state. Identifying and countering such a wide range of multifaceted tools provides a difficult task for most states.                                            This study aims to investigate the Swedish hybrid threat scenario by focusing on the authorities concerned with national defence and security and their identification of potential hybrid threats that faces Sweden. For countering such hybrid threats the study investigates the highly topical Swedish defence act 2021-2025. Its focus being on investigating potential goals, strategies and abilities for building resilience and countermeasures regarding hybrid threats. The study finds that Sweden is subject to the use of hybrid threats by antagonistic state actors, mainly Russia and China. Tools being used against Sweden include for example espionage, strategic acquisition of businesses and real estate, disinformation, and cyberattacks. For countering these threats, the study fails to find a specific set of goals for hybrid threat defence. Instead, the study finds a broad effort to strengthen national defence and security including among others the rebuilding of the Total Defence, founding of a national cybersecurity centrum, instituting an agency for psychological defence as well as lifting the perspective of hybrid threat among relevant national agencies.

The thesis aims to give readers a more precise knowledge of how narratives in the information environment, mainly social media platforms, can be created and structured by agents of influence operations to subvert and influence a target audience. As a case study, the thesis focuses on the influence agent “Shuoun Islamiya”, as the Swedish Psychological Defence Agency pointed out, to be the initiator of the influence operation targeting Swedish Social Services and the LVU-act. The research in this paper explores the narratives used by the agentto reveal three central narratives propagated by Shuoun Islamiya: Sweden as a fascist state, Swedish authorities as abusive towards children, and depicting Swedish authorities as targeting Muslim families in particular. The findings suggest that these narratives are strategically designed to weaken the existing narrative of Sweden as a democratic state and evoke strong emotions in the targeted audience to align with the influence agent's objectives. Construction of these narratives involves setting up antagonistic actors, portraying the Swedish state and the social services as villains who unfairly and systematically target families of immigrant and Muslim backgrounds. The families are, on the other hand, depicted as helpless victims,emphasising a conflict between the state and the families by using provocative and inflammatory language related to allegations of child kidnapping and abuse carried out by Swedish authorities. These narratives are conveyed mainly through social media platforms, showing a strong visual component in which non-related visually evocative images are oftenused to elicit emotional responses from the target audience. Further, results show how non-state actors can influence a sizable audience and take advantage of the digital information environment, combining false and misleading content taken out of context. Moreover, the analysis highlights potential security implications, including the risk of undermining social trust and cohesion. The study emphasises the need for a critical mindset among information consumers. It suggests avenues for future research, including examining other actors and assessing a potentially more profound impact of the influence operation.