Försvarssamarbeten uppstår mellan stater av olika anledningar och påverkar långsiktigt de nationella militära styrkorna och deras förmågor. Det är dock inte helt oproblematiskt då skillnader och likheter både kan möjliggöra eller omöjliggöra ett samarbete. För att utveckla det pågående fördjupade försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland i positiv riktning behöver dessa variationer förstås. Det finns därför anledning att undersöka vilka framgångsfaktorer som föreligger i det nämnda samarbetet och vilken betydelse de har.   Syftet med denna studie är att med stöd av relevant teori och empiri undersöka det fördjupade försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland. Därmed bidrar studien med ökad kunskap om påverkansfaktorerna i det bilaterala samarbetet. Det visar att olika faktorer har olika stor påverkan vid olika tidpunkter i ett försvarssamarbete. Föga förvånande har strategisk kultur stor påverkan men är också den faktor som är mest påverkansbar genom samarbete. Hårdvara verkar vara av mindre betydelse men tillit, allvarligt uppsåt och tydliga intentioner är alla av grundläggande karaktär, särskilt i en operativ planering bortom gränsen för fred.

I och med de tre försvarsbesluten 1996, 2000 och 2004 genomgick det svenska försvaret en omfattandereform där stora delar av försvaret avvecklades, samtidigt som en radikal ominriktning skeddeav försvarets huvuduppgifter. 2014 när det nationella försvaret åter börjar bli en huvuduppgiftför Försvarsmakten ställer sig många frågande till varför så lite av försvaret är kvar idag.Uppsatsen syftar till att identifiera vilka drivkrafter som låg bakom denna mycket omfattande försvarsreformoch även se huruvida drivkrafterna förändrades under reformens gång. För att identifieradrivkrafterna används två analysmodeller för beslutsfattande ur Graham Allisons Essence ofDecision.Resultatet visar att de huvudsakliga drivkrafterna bakom den svenska försvarsreformen kan förklarassom ekonomiska och som en vilja från både politiskt håll och Försvarsmakten att använda försvarettill att genomföra internationella insatser. Under försvarsreformens gång har den ekonomiskadrivkraften bestått och förstärkts av ett köpslående mellan de olika partier som behövts föratt en minoritetsregering ska överleva. Viljan till internationella insatser har under perioden kommitatt bli en allt starkare drivkraft.

Under det kalla kriget var en av huvudanledningarna till dimensioneringen av och uppträdandet hos det militära försvaret att det skulle verka avskräckande för en eventuell angripare. Trots ett betydligt mindre försvar idag än under det kalla kriget, kvarstår fortfarande målet för de väpnade styrkorna att skapa avskräckning. Hur kan det komma sig att det anses möjligt att åstadkomma samma effekt fast med betydligt färre resurser idag i jämförelse med då? Syftet med denna uppsats är att undersöka om dagens syn på avskräckning skiljer sig från den som existerade under det kalla kriget, vilket i så fall skulle kunna bidra till att förklara den ovanstående problemformuleringen. Undersökningen har genomförts i form av en jämförande fallstudie med hjälp av kvalitativ textanalys. Undersökningsmaterialet har bestått av officiella politiska och av Försvarsmakten framställda dokument från 1950-talet respektive nutiden. Undersökningen har visat att det finns skillnader, som kunnat utläsas av de analyserade dokumenten, i uppfattningarna om avskräckning mellan kalla kriget och idag. En viss diskursiv glidning framträder tydligt med förändringar både i synen på behovet av avskräckning, men också gällande vilka förmågor som krävs för att åstadkomma det. Numera anses internationellt engagemang och samarbete vara det som främst bidrar till att avskräcka en potentiell angripare trots mindre militära resurser idag jämfört med under 1950-talet.

Sverige och Finland har tillsammans med övriga nordiska länder en gemensam värdegemenskap. Detta innebär att vi delar och värnar om gemensamma värden, exempelvis demokrati och mänskliga rättigheter. Att vi även delar en liknande historia, språk och kultur gör att det funnits goda förutsättningar för samarbete. Även om de nordiska länderna är lika ur många aspekter, så finns det ändå vissa skillnader. Denna studie syftar till att påvisa likheter och skillnader mellan svensk och finsk försvars- och säkerhetspolitik med avstamp ur deras senaste försvarspropositioner som för svensk del utgavs 2009 och för Finland 2012. Studien avser vidare att undersöka vilka gemensamma samarbetsområden som finns mellan Sverige och Finland och vilka förutsättningar det finns för ett fördjupat försvarssamarbete. Skapandet av NORDEFCO 2009 gjorde att de nordiska länderna fick ett tydligt forum för samarbete inom försvars- och säkerhetspolitik. Varje nordiskt land kan själv välja om de vill delta eller ej i ett samarbete. Sverige och Finland har samarbetat inom en rad olika områden och i studien presenteras tre olika områden där samarbete har bedrivits: 1) försvarsindustri och materiel, 2) utbildning, övning och träning, 3) regionalt sjölägessamarbete. Genom kvalitativ dataanalys har Sveriges och Finlands försvarspropositioner jämförts för att påvisa likheter och skillnader. Avseende de gemensamma samarbetena mellan länderna har tre samarbetsområden detaljstuderats och kan betraktas som tre mindre fallstudier. Undersökningen visar att det finns en koherens, en samstämmighet kring svensk och finsk försvars- och säkerhetspolitik. Sverige och Finland har liknande syn och målsättningar med sin säkerhet. Länderna delar åsikter kring frågor såsom internationell säkerhet och europeisk integration. Det återfinns dock skillnader. Finland har till skillnad från Sverige kvar sitt värnpliktsystem vilket innebär en stor skillnad i numerär. De uttrycker även att det ska anses som olönsamt att angripa landet. Denna strategi förde även Sverige under Kalla kriget men som man nu har lämnat. Avseende förutsättningar för ett fördjupat bilateralt samarbete mellan Sverige och Finland anses de vara goda. Dels genom att utveckla de befintliga samarbetena i olika nivåer men också skapa nya, såsom inom informationssäkerhet. Både Sverige och Finland anser att NORDEFCO ger ramar för ett fördjupat samarbete.

KONSTRUKTION AV BEGREPPET HOT I SVENSK SÄKERHETS OCH FÖRSVARSPOLITIK. Sammanfattning: Omvärldsförändringen har medfört stora förändringar inom det säkerhets och försvarspoli-tiska området. Sverige har gått från att tidigare betonat neutralitet och alliansfrihet som grund för säkerhet, till att både ge och ta emot militärt stöd. Förändringen har gett upphov till en debatt där ena sidan uppfattar att transformeringen inte tydliggjorts i förhand och en annan som hävdar motsatsen. Undersökningen utgår från teorier om att språket och de dis-kurser detta skapar har en stor betydelse för hur vi förstår och uppfattar omvärlden. Det är därmed intressant att undersöka hur ledande företrädare för säkerhets och försvars-politik har uttryckt förändringen i text och tal. Folk och Försvars rikskonferens är tongivan-de för den säkerhets och försvarspolitiska debatten och kan därmed beskrivas vara en social handling där språket bidrar till att skapa den säkerhets och försvarspolitiska agendan. Där-med har tal från detta forum undersökts mellan åren 2007-2012 i syfte att blottlägga en del av diskursen runt säkerhet vilket i detta fall är diskursen runt begreppet hot och hur den kan sägas ha förändrats. Undersökningen har visat på att det har skett en förändring i diskursen. Hotdiskursen har utvidgats under undersökt period, både utifrån i vilka kontexter hot förekommer och har samtidigt fått en allt mer global prägel. Hotdiskursen är dock över lag otydlig där olika dis-kurser existerar parallellt och utan inbördes ordning. Enskilda hot uttrycks i vida ordalag vilket inneburit att konstruktionen inte är enhetlig. Nyckelord: Säkerhetspolitik, försvarspolitik, diskurs, säkerhetisering, hot.

Defence and security related issues are constantly changing. Many of the current platforms which encourage international cooperation between countries was created during the end of previous wars. This has also strengthened a will to maintain stability and peace through collective defence. Nato is today an organisation that plays an intricate role of importance of further investments towards a better global security, and the initiation of Smart Defence was a way to achieve that. This thesis focuses on the concept of Smart Defence in a Scandinavian context. The aim of the thesis is to examine to what extent the concept is to be found in the Scandinavian countries’ defence and security strategies, in what ways this concept is manifested and how relevant the concept is to Scandinavia. With the outset of examining strategic documents, the thesis is performing a qualitative concept analysis. Adopting the concept definition of Carl Lagerström, the analysis is performed by a constructed coding and analysis scheme, in which separate categories have been created to represent the crucial ideas of the concept. The results show that even though the Scandinavian countries are similar in many ways, they differ in terms of their relationship to Nato. While none of the Scandinavian countries entirely correspond to concept in a Scandinavian context, it is notable that Sweden is the only country to be in line with more than one category of the conceptual framework. Norway and Denmark, in the light of their commitment to Nato, show none or little correspondence to the concept from a Scandinavian point of view. Regarding the relevance of the concept, we consider it to be potentially high because of their common threat scenarios and the emphasis on improving the effective use of resources.

No description available.

Tillväxten är en unik utmaning för Försvarsmakten i modern tid. Efter decennier av avvecklingar vilken efterlämnat sig en anorektisk försvarsorganisation har den politiska pendeln svängt där viljan nu är att Försvarsmakten ska växa både i storlek och i kvalité. Det innebär att rekryteringen måste förbättras och den sedan tidigare tjänstgörande personalen måste behållas och utvecklas. Omfattande materielomsättningar och nyanskaffning behöver genomföras och nya förband behöver upprättas.  Politiken är tydlig - den militära förmågan ska öka. Utmaningen med tillväxt har många dimensioner och satsningar måste göras i flera perspektiv – samtidigt.  Politiken, som utgår från en demokratisk process, och Försvarsmakten är överens om att det finns en säkerhetspolitisk obalans. Svensk försvarsförmåga bedöms inte möta de hot som kan förutses eller som kan utvecklas. Det finns en gemensam uppfattning om att satsningar inom området totalförsvar är nödvändiga.  Det finns dock en divergens mellan politikens och Försvarsmaktens syn på hur obalansen ska lösas, där politiken har att ta hänsyn till arbetsmarknad, sysselsättning och ekonomi i svenska företag. Försvarsmakten är istället inriktad på att ha rätt förmåga, och att ständigt utveckla förmågan, i en komplex och säkerhetspolitiskt svårförutsägbar omvärld. Undersökningen visar också att det finns ett behov av att de andra stödjande myndigheterna utvecklas i takt med säkerhetspolitiken då Försvarsmakten inte solitärt har rådighet över svensk försvarsförmåga.  Slutsatserna av undersökningen är att tillväxten kräver en effektiv och balanserad myndighetssamverkan på politisk nivå. Vidare krävs det en attitydförändring grundad på tillit hela vägen från politiken ner till enskild soldat för att nå tillväxtmålen. Avslutningsvis visar undersökningen att tillväxten kräver ett nära samarbete mellan den politiska nivån, Försvarsmakten och de stödjande myndigheterna. / Growth is a unique challenge for the Armed Forces in modern times. After decades of settlements that have left behind an anorectic defense organization, the political pendulum has swung to where there now is a will for the Armed Forces to grow in both size and quality. This means that the recruitment must be improved and the staff who have previously been serving must be retained and developed. Extensive material renewals and new purchases must be made and new entities must be established.  Politic will is clear - the military capability should increase. The challenge of growth has many dimensions and investments must be made in several perspectives - at the same time.  The policy, which is based on a democratic process, and the Armed Forces agree that there is a security policy imbalance. Swedish defense capabilities are not considered to meet the threats that can be foreseen or that can be developed. There is a common perception that investments in the area of total defense is required.  However, there is also a divergence between politicians and the Armed Forces' view on how to resolve the imbalance, where the policy has to take into account the labor market, employment and economy of Swedish companies. Instead, the Armed Forces are focused on having the right capability, and constantly developing this capability, in a complex situation and with a security policy that is difficult to predict. The survey also shows that there is a need for other supporting authorities to develop in line with the security policy, since the Swedish Armed Forces do not have solitary control on Swedish defense capabilities.  The conclusions of the study are that growth requires an effective and balanced governmental cooperation at all levels. Furthermore, a change in attitude is needed based on trust all the way from politicians down to the individual soldier in order to reach the growth goals. In conclusion, the study shows that growth requires close cooperation between the political level, the Armed Forces and the supporting authorities.

No description available.

No description available.