Estland och Lettland är Östersjöregionens minsta stater och de delar förutom geografi och storlek andra gemensamma kännetecken som exempelvis liknande historiska erfarenheter av att ha Ryssland som granne. Länderna bedriver även ett utvecklat säkerhetssamarbete. Estland och Lettland har emellertid valt olika säkerhetspolitiska lösningar för att hantera de hot som de står inför. Denna uppsats undersöker Estlands och Lettlands målsättningar för organiseringen med sina väpnade styrkor och med medlemskapen i Nato och EU, de medel som de väpnade styrkorna har till sitt förfogande, samt de hot som Estland och Lettland identifierar. Uppsatsen utgår från ett realistiskt teoriperspektiv. Utifrån jämförelsen mellan Estland och Lettland konstaterar uppsatsen att för båda länderna är det viktigt att aktivt delta i internationellt säkerhetssamarbete. Likaså är det för båda länderna viktigt att ha ett strategiskt partnerskap med USA. Vid valet av medel för att hantera den befintliga hotbilden visade det sig dock att länderna har valt olika säkerhetspolitiska instrument. För Estland är folkets försvarsvilja i kombination med strategiskt partnerskap de viktigaste medlen. För Lettland är det viktigt att förstärka Natos kollektiva försvar.

Villkoren för krigföring befinner sig i ständig förändring och tempot med vilket de ändras ökar. Det här för med sig allt fler faktorer att ta hänsyn till när de samtida förutsättningarna för krig och konflikter skall förstås och hanteras, och bland dessa finns medierna och deras sätt att rapportera från konflikter. Tidigare forskning inom området har visat att ett lands mediers rapportering från konflikter tenderar att spegla nationens utrikes- och säkerhetspolitiska orientering, vilket i sådana fall innebär att sättet på vilket ett lands medier rapporterar från en konflikt kan påverka omvärldens uppfattning om landet i sin helhet. Uppsatsens syfte är att undersöka om svensk medierapportering alltjämt speglar den svenska utrikes- och säkerhetspolitiska orienteringen, eller om den tenderar att uppvisa en mer självständig roll. Undersökningen sker genom en fallstudie av svensk nyhetsrapportering från en konflikt i Sveriges närområde i modern tid. Via metoden framinganalys jämförs Svenska Dagbladet och Dagens Nyheters rapportering från Krimkrisen 2014 med ett antal teman ur svensk utrikes- och säkerhetspolitisk orientering, i både historisk och modern tappning. Resultatet visar att nyhetsrapporteringen från den aktuella tidsperioden går i linje med den svenska utrikes- och säkerhetspolitiska orienteringen och att det finns tydliga inslag av såväl historiska drag såsom neutralitet och alliansfrihet, som av moderna drag avseende internationalism med betoning på multilateralt samarbete.

In less than 20 years the orientation in Swedish security politics changed drastically from only prioritizing their own national defense to a solidarity proclamation to the neighboring countries. This is due to the constant shifting in the international political environment. These changes also meant a major impact on the lower strategies such as the resource and operational strategy. The resource and operational strategies changes in different time perspectives. The military strategy can be changed with just one government resolution while the resource strategy takes years to change. The purpose of the essay is to examine how the coherence between those two strategies looked when they constantly have to adjust to the changing international political environment. The result of the analysis shows that during the current time for each strategy there were in fact sufficiently satisfactory coherence between the resource and the operational strategies. This is due to the very specific international political environment that were during each time period.

Samarbetet inom NORDEFCO har blivit mer fragmenterat vilket innebär att bilaterala överenskommelser är vanliga. När det bilaterala samarbetet med Norge har försvårats av avbrutna materielprojekt så har det uttalats en stark politisk vilja att bilateralt fördjupa samarbetet med Finland. Drivkrafterna för samarbete har historiskt sett främst varit ekonomiska men även för att undvika kritisk massa i den egna organisationen. Uppsatsen undersöker, med hjälp av Tomas Valaseks framgångsfaktorer, förutsättningarna för fördjupat samarbete på strategisk nivå. Framgångsfaktorerna knyts till krigföringsförmåga på taktisk- och funktionsnivå och kan på så sätt undersöka om samarbetet mellan Sverige och Finland kan nyttjas för att undvika kritisk massa inom den belysta fältarbetsfunktionen. Uppsatsen finner att det finns goda förutsättningar för att ytterligare fördjupa samarbetet. Likheter i strategisk kultur och de politiskt klargjorda intentioner med samarbetet som uttalats borgar för en tillit som bygger på solidaritet. Avseende fältarbetsfunktionen så finns idag ett samarbete inom NORDEFCO vilket kan utgöra grunden för ett bilateralt samarbete med Finland. Yttersta målsättningen är att sätta upp gemensamma förband som bygger på en interoperabel konceptuell grund och med en gemensam träning och utbildning för att därigenom säkerställa en gemensam värdegrund att stå på. Trots vilja från de bägge försvarsmakterna att göra detta så kan inte full förmågebredd enligt svensk definition uppstå eftersom Sverige idag redan är under kritisk massa och Finland har lösningar med kontrakterade civila entreprenörer som bara är i funktion vid krigstillstånd. Lösningen kräver utökad svensk organisation eller omriktning av befintliga förmågor i Finland. Trots detta kan ett samarbete bidraga till att bibehålla dagens förmågebredd och säkerställa krigföringsförmåga för fältarbetsfunktionen.

Sverige som land säger sig idag ha förändrat sin politik ifrån en neutralitetspolitik till en solidaritetspolitik. I studier tidigare gjorda för den tid Sverige hade en uttalad neutralitetspolitisk linje inom säkerhetspolitiken sågs en bakomliggande solidaritet ligga i det dolda. Det denna studie syftar till är genom en analys av den politiska diskursen ta reda på huruvida Sverige kan sägas ha lämnat sin neutralitetspolitik och fullt ut gått över till en solidaritetspolitik. För att ta reda på detta genomförs en fallstudie med ett fall av svensk säkerhetspolitik. Fallet består av det nordiska samarbetet sett från svensk politisk synpunkt. För att kunna anlysera solidaritet kontra neutralitet används teorierna neoliberalism och neorealism som ett medel för att tolka Sveriges politiska drivkraft i samarbetet. Neoliberalism i studien står för solidariteten och neorealism står för den gamla politiska linjen av neutralitetspolitik och nationellt intresse för landet i det främsta rummet. De texter som analyseras i studien är regeringens skriveleser om det nordiska samarbetet från år 2008 - 2014 samt artiklar där svenska politiker uttalar sig om det nordiska samarbetet idag, 2014. Tidsepoken som analyseras är vald utefter att det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco, som skrev under och antogs år 2009 samt den nordiska solidaritetsförklaringen år 2011.   Efter genomförd analys och diskussion visar studien att Sverige som land till stor del anammat en solidaritetspolitik och en vilja att utveckla denna vidare. Dock ses genomgående mellan åren en kvarlevande tradition av den gamla politiska linjen om en neutralitetspolitik och en vilja att sätta det egna landets intressen först. Den största förändring ses i de flesta av analyspunkterna ske mellan år 2008 och år 2010 d.v.s. efter Nordefco:s införande i Norden. Sveriges ses ha en solidarisk utveckling i sin säkerhetspolitiska linje även om det ännu finns en bit att gå för att nå ända fram till att säga att landet fullt ut anammat en solidaritetspolitik.

Since the 9/11-attacks several nations have been confronted with a new international threat, its nature traces back to the political- and religious- radical movements of the 20th century Cold War. Ever since, various states have been under threat by terrorist organizations around the world due to mainly participating in worldwide counter-terrorist interventions created by western alliances. In Sweden, amongst other countries, the state took security-precautions that would imply total control of information throughout the territorial borders. The assigned proposition was accepted by the Swedish parliament in June 18th 2008, after this date wild spread criticism was still in effect ever since the Swedish government first publicly announced the proposition in May 8th 2007. This study emphasizes on understanding why the Swedish government chose to present this proposition to parliament, in order to complete this task the study will present the motives and the alleged threats that were the core of the proposition and its value-maximizing goal of creating a new surface for Swedish homeland security. The core questions of the study to be examined are; “How was the decision-making progress being managed?”, “What was the core arguments of the opposition in the official debates?” and “Why did the government choose to announce the proposition?”. In addition, the study will present the solution to the problem through the usage of Allison & Zelikow’s famous geopolitical study “Essence of Decision”, in where the Swedish government will take the place of the “rational actor” in this national dilemma. As the process moves forward the reader will be aware of the consequences and the options of the Swedish government during the decision making process, and due to this also able to determine the cause of action that was required by the state to prevent the later confirmed threats.

In less than 20 years the orientation in Swedish security politics changed drastically from only prioritizing their own national defense to a solidarity proclamation to the neighboring countries. This is due to the constant shifting in the international political environment. These changes also meant a major impact on the lower strategies such as the resource and operational strategy. The resource and operational strategies changes in different time perspectives. The military strategy can be changed with just one government resolution while the resource strategy takes years to change. The purpose of the essay is to examine how the coherence between those two strategies looked when they constantly have to adjust to the changing international political environment.  The result of the analysis shows that during the current time for each strategy there were in fact sufficiently satisfactory coherence between the resource and the operational strategies. This is due to the very specific international political environment that were during each time period.

No description available.

Under det kalla kriget var en av huvudanledningarna till dimensioneringen av och uppträdandet hos det militära försvaret att det skulle verka avskräckande för en eventuell angripare. Trots ett betydligt mindre försvar idag än under det kalla kriget, kvarstår fortfarande målet för de väpnade styrkorna att skapa avskräckning. Hur kan det komma sig att det anses möjligt att åstadkomma samma effekt fast med betydligt färre resurser idag i jämförelse med då? Syftet med denna uppsats är att undersöka om dagens syn på avskräckning skiljer sig från den som existerade under det kalla kriget, vilket i så fall skulle kunna bidra till att förklara den ovanstående problemformuleringen. Undersökningen har genomförts i form av en jämförande fallstudie med hjälp av kvalitativ textanalys. Undersökningsmaterialet har bestått av officiella politiska och av Försvarsmakten framställda dokument från 1950-talet respektive nutiden. Undersökningen har visat att det finns skillnader, som kunnat utläsas av de analyserade dokumenten, i uppfattningarna om avskräckning mellan kalla kriget och idag. En viss diskursiv glidning framträder tydligt med förändringar både i synen på behovet av avskräckning, men också gällande vilka förmågor som krävs för att åstadkomma det. Numera anses internationellt engagemang och samarbete vara det som främst bidrar till att avskräcka en potentiell angripare trots mindre militära resurser idag jämfört med under 1950-talet.

No description available.