<p>9. Sammanfattning</p><p>Idag finns det människor som tycker att graffiti är en konstform som ungdomar använder för</p><p>att få utlopp för sin kreativa förmåga, och andra människor som menar att graffiti bara handlar</p><p>om vandalism. Graffitin kostar samhället stora summor pengar genom sanering av det</p><p>olagliga klottrandet. Det sker arbete från flera olika håll med att finna effektiva åtgärder för</p><p>att få bort eller minska klottret. Vårt syfte med uppsatsen är att försöka se hur graffitimålarna</p><p>själva konstruerar sin verklighet, hur de skapar mening med sitt målande och hur de själva</p><p>ställer sig till det olagliga och lagliga målandet. Vi utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt</p><p>perspektiv och använder den både som teori och analysmetod. I vår undersökning intervjuade</p><p>vi graffitimålare från olika håll i landet. Resultaten visar fyra teman med olika</p><p>tolkningsrepertoarer som graffitimålare använder för att konstruera sig själva: den heliga</p><p>konstformen, att göra reklam för sig själv, samhället gör oss kriminella och på rätt sida av</p><p>lagen. Graffitimålare konstruerar sig en roll som konstnärligt intresserad rebell som har</p><p>friheten att skapa fritt och samtidigt stå utanför de samhälleliga normerna. Men med</p><p>rebellrollen antar graffitimålaren samtidigt en roll som offer för samhälleligt förtryck,</p><p>eftersom samhället stämplar dem som kriminella.</p>

9. Sammanfattning Idag finns det människor som tycker att graffiti är en konstform som ungdomar använder för att få utlopp för sin kreativa förmåga, och andra människor som menar att graffiti bara handlar om vandalism. Graffitin kostar samhället stora summor pengar genom sanering av det olagliga klottrandet. Det sker arbete från flera olika håll med att finna effektiva åtgärder för att få bort eller minska klottret. Vårt syfte med uppsatsen är att försöka se hur graffitimålarna själva konstruerar sin verklighet, hur de skapar mening med sitt målande och hur de själva ställer sig till det olagliga och lagliga målandet. Vi utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och använder den både som teori och analysmetod. I vår undersökning intervjuade vi graffitimålare från olika håll i landet. Resultaten visar fyra teman med olika tolkningsrepertoarer som graffitimålare använder för att konstruera sig själva: den heliga konstformen, att göra reklam för sig själv, samhället gör oss kriminella och på rätt sida av lagen. Graffitimålare konstruerar sig en roll som konstnärligt intresserad rebell som har friheten att skapa fritt och samtidigt stå utanför de samhälleliga normerna. Men med rebellrollen antar graffitimålaren samtidigt en roll som offer för samhälleligt förtryck, eftersom samhället stämplar dem som kriminella.