Den här studien är gjord i anslutning till projektet ReCoVirA: Religious communities in the Virtual Age, med syftet att undersöka religiösa gruppers eventuella digitala anpassning under Covid-19. Denna kvalitativa etnografiska studie undersöker hur representanter för tre svenska gudinnetempel resonerar om anpassningar som gjorts för att ersätta aktiviteter som tidigare gjorts i person, vilka konsekvenser dessa anpassningar genererade i relation till community, deltagande och auktoritet, samt i vilken utsträckning templen kommer fortsätta använda digitala verktyg efter restriktioner och rekommendationer har släppts. Materialet skapades genom tre intervjuer med fyra prästinnor och digital etnografi. Resultaten analyseras utifrån Heidi Campbells teoretiska ramverk Religious-Shaping of Technology, samt tidigare forskning inom fältet Digital Religion. Resultatet visar på en delvis anpassning, inomgruppsliga konflikter gällande religiös auktoritet samt en intention för framtida användande av digitala verktyg, men där en återgång till aktiviteter i person indikerar ett trendbrott från ny forskning om Digital Religion gällande gränsdragningar mellan online- och offline-platser. En teoriutvecklande diskussion förs angående RSST-teorins applicerbarhet på materialet. / ReCoVirA