Introduktion: Studier har visat att arbete i hemmiljö har blivit vanligare, vilket i sin tur har ökat stillasittandet. Stillasittandet bidrar till muskuloskeletala besvär där korta pausprogram på arbetsplats har gett smärtlindrande effekter bland kontorsarbetare, men det är inte undersökt i hemmiljö. Syfte: Syftet med studien var att undersöka genomförbarheten av ett kort pausprogram med gummibandsträning, för att motverka muskuloskeletala besvär i nacke och skuldra och långvarigt stillasittande vid arbete i hemmiljö. Metod: Deltagarna (n=20) rekryterades från Umeå Universitet och skulle ha arbetat hemifrån minst 3 dagar/vecka sedan december 2020. Interventionen varade i 3 veckor, med 2 x 2 min aktivitet per dag och medel- till högintensiv gummibandsträning för skulder- och axelmuskulatur. En enkät fylldes i innan start av intervention för att få bakgrundsinformation. En ny enkät fylldes i efter intervention där frågor gällande påverkan på arbete, kroppsbesvär och träningsinformation besvarades för att utvärdera genomförbarheten. Resultat: Majoriteten av deltagarna ansåg att det gick mycket lätt att följa träningsinstruktioner via video och mycket bra att utföra övningarna med gummiband i hemmiljö. Majoriteten skattade en positiv påverkan på arbetsdagen. I loggboken noterade 10 av 20 deltagare minst 1 träningspass som uteblivit på grund av stress och bortglömd träning. Antal deltagare med smärta minskade från 9 till 5. Övningarnas svårighetsgrad skattades mycket lågt, ansträngningsnivån medel och interventionens påverkan på stillasittande som stor. Konklusion: Pausprogrammet bedömdes vara genomförbar utifrån de satta kriterierna. Alla deltagare var positivt inställda till pausprogram efter intervention. Programmet kan fungera att utvärdera i en större skala, genom en kontrollerad studie.

Bakgrund: Nära hälften av Sveriges äldre personer uppnår inte rekommendationerna för fysisk aktivitet, vilket ökar risken för folksjukdomar. Det är därför viktigt att kunna erbjuda attraktiva träningsformer för att öka aktivitetsnivån. Ett relativt outforskat område är högintensiv intervallträning (HIT) för äldre personer, vilket visats kunna ha jämförbara kardiovaskulära och muskulära effekter som medelintensiv träning trots kortare träningstid. Syfte: Att utvärdera de akuta fysiologiska responserna och upplevelserna av supramaximal HIT anpassad till hemmiljö för äldre personer över 65 år för cykling jämfört med chairstand, trappgång respektive stakning med gummiband. Metod: Sju deltagare i ålderspannet 69-73 år deltog i valideringsstudien. Förtester utfördes för att hitta lämplig intensitet inför intervallpassen. Intervallpassen bestod av 10x10 sekunder intervaller varvade med 50 sekunder vila och metronom för frekvenshållning. Utfallsvariabler var hjärtfrekvens, upplevd ansträngning och ben- och armtrötthet mätt med Borgs RPE-skala respektive Borgs CR10-skala, samt mående mätt med Feeling Scale. Resultat: Under förtesterna påvisade trappgång statistiskt signifikant högre maximal hjärtfrekvens (140/136) och stakning påvisade signifikant lägre bentrötthet (CR 4/7) och upplevd ansträngning (RPE 16/17), jämfört med cykling. Under intervallpassen påvisade stakning signifikant lägre maximal hjärtfrekvens jämfört med cykling (109/124). Samtliga modaliteter bedömdes vara säkra och inga biverkningar rapporterades med undantag för chairstand, där sex deltagare upplevde träningsvärk och en deltagare upplevde bentrötthet två dagar efter intervallpasset. Slutsatser: Resultatet tyder på att chairstand och trappgång kan vara lämpliga att studera vidare som HIT i hemmiljö, och att stakning kan vara mindre lämplig på grund av det tekniskt komplicerade utförandet och det lägre pulssvaret.