Denna uppsats har som syfte att undersöka tillämpningen av nivågruppering i årskurserna 4-9. De frågeställningar vi utgår ifrån är följande: Varför arbetar pedagoger i årskurs 4-9 med nivågruppering inom matematik? Hur använder pedagoger i årskurs 4-9 metoden nivågruppering för att uppnå gynnsamma effekter? Vilka faktorer påverkar metodens gynnsamma effekter?Vi har valt att koppla nivågruppering till det sociokulturella perspektivets syn på lärande och drar därför paralleller till Lev S. Vygotskijs teorier om hur lärande sker i sociala och kulturella miljöer, kopplingen mellan språk och tanke och den närmaste utvecklingszonen. Den tidigare forskningen belyser effekterna av nivågrupperingen och faktorer som påverkar nivågrupperingens utfall. Kapitlet tar upp exempel från flertalet studier av olika forskare. Insamlingen av empirin utgörs av en kvalitativ metod i form av skriftliga och direkta intervjuer med tio lärare på sex olika skolor. Resultatet av empirin har sedan sammanställts och kopplats både till vårt teoretiska perspektiv och till våra frågeställningar, delvis med hjälp av nivågrupperingens effekter. I diskussionen jämförs och problematiseras vår slutsats utifrån empirin med forskarnas åsikter om och slutsatser av nivågrupperingens påverkan. Slutsatsen av vårt arbete är att nivågruppering används för att individanpassa undervisningen och kan tillämpas på flera olika sätt. Det viktiga för att metoden ska ge gynnsamma effekter är att lärarna presenterar nivågrupperingen så att eleverna förstår att det är ett sätt att hjälpa dem – inte markera dem som bättre/sämre, att det finns en flexibilitet i grupperna så att elever kan byta svårighetsgrad och att läraren ställer rimliga förväntningar på samtliga elever – oavsett kunskapsnivå.