Studier visar att utlandsfödda i Sverige generellt sett har en sämre hälsa (psykisk, kulturell, fysisk, social och existentiell) än människor födda i Sverige. Det finns klara samband mellan sviktande hälsa och utanförskap och marginalisering och därför är det av största vikt att samhället strövar efter att tillgången till hälsofrämjande insatser ska vara rättvis och jämlik. Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka kunskaper som professionella inom familjestödjande arbete använder sig av för att etablera och underhålla hälsofrämjande integrationsinsatser för utlandsfödda föräldrar, samt hur de professionella ser på den interprofessionella organiseringen vilken är avsedd att understödja dessa insatser. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer med fem anställda på en särskilt utvald familjecentral genomförts. Studiens resultat visar att det krävs mod, innovativt tänkande och hög professionskunskap i arbetet med marginaliserade grupper. Att öka integrationen kan behöva ta vägen genom en slags segregation eller särbehandling, där homogena grupper av marginaliserade ges ett kunskapslyft vilket sedan kan hjälpa dem att ta steget ut i det omgivande majoritetssamhället.