Bakgrund: Generikareformen trädde i kraft 1 oktober 2002 med avsikt att sänka läkemedelskostnaderna för den enskilda kunden och för staten. Detta innebar att apoteken måste erbjuda kunden att byta det förskrivna läkemedlet till det billigaste generiska läkemedlet inom högkostnadsskyddet såvida inte förskrivaren, farmaceuten eller kunden motsatte sig utbytet. Enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets beräkningar har det generiska utbytet minskat samhällets kostnader med 8 miljarder mer per år. Att reformen minskat läkemedelskostnaderna är positivt. Dock har det funnits en oro hos farmaceuterna att det skapade förvirring, felmedicinering och sämre följsamhet hos kunderna. Syfte: Syftet med enkätstudien var att undersöka farmaceutens upplevelse av generiskt utbyte och eventuella problem. Metod: För att besvara syftet med studien genomfördes en enkätstudie. Enkäten bestod av 14 frågor och skickades till legitimerade receptarier och apotekare anställda på apotek i Sverige. Enkätensvaren samlades in via ett webbformulär och exporterades till Microsoft Excel, de öppna frågorna däremot tolkades och kategoriserades manuellt. Tabeller och diagram är framtagna utifrån de analyserade svaren. Resultat: Studien indikerar att en stor andel av farmaceuterna var positiva till generikareformen. Dock fanns det en oro hos farmaceuterna att det generiska utbytet skapade förvirring, vilket i sin tur kan leda till sämre följsamhet och eventuellt felmedicineringar. Deltagarna i studien upplevde att det var framförallt läkemedlets utseende som gjorde att kunden motsatte sig ett utbyte men även upplevda biverkningar var en anledning. Farmaceuterna i studien uppgav att det mest krävande med generikareformen var att informera kunden om det generiska utbytet istället för att fokusera på läkemedelsrådgivningen. Slutsats: Den relativt låga svarsfrekvensen i studien samt eventuella biaser gör att generella slutsatser bör tolkas med försiktighet. Resultatet pekar åt samma riktning som tidigare studier att svenska farmaceuter är övervägande positiva till generikareformen. Det finns dock en problematik kring att utbytet skapar förvirring hos kunden, därav finns det ett behov av att läkemedelsförpackningarna bör namnges tydligare. Studien åskådliggör även att informationen från föreskrivande läkare om generiskt utbyte skulle kunna förbättras och att de bör nyttja sin rätt att förhindra utbyte för patienter med t.ex. demens.

Bakgrund. Artros är en ledsjukdom där brosk bryts ner och orsakar minskat rörelseomfång och smärta. Sjukdomen delas in i primär som är ett degenerativt åldersfenomen respektive sekundär som kan orsakas av trauman eller sjukdom. Knäartros delas in i olika grader beroende på klassifikationssystem. Konventionell röntgen är förstahandsval för diagnostik men även MR kan användas. Syfte. Arbetets syfte är att undersöka sensitiviteten för MR som diagnostisk metod vid knäartros. Metod. Detta arbete har utformats som en systematisk litteraturstudie. Författaren har sökt artiklar om ämnet i flertalet databaser med hjälp av relevanta sökord. Efter kvalitetsgranskning har 10 artiklar från 6 länder inkluderats i resultatet. Resultat. Flera likheter och skillnader hittades mellan artiklarna. Dessa undersökte olika vävnader med olika sekvenser. Gemensamt visade de att MR hade hög sensitivitet för att diagnosticera knäartros och bäst var de studier gjorda kameror med styrkan 3 tesla. Slutsats. MR hade hög sensitivitet för att diagnosticera knäartros och kan vara ett alternativ då det inte ger ifrån joniserande strålning. Dock behövs mer forskning inom området.

Background: Handedness has been associated with different abilities, diseases and personality traits and its effect on language, motor dexterity and handedness are a well-studied matter. Measuring grip strength, forearm circumference and motor dexterity is a common way to get a better understanding the influence of handedness. Lately, studies have shown that there is a difference between right and left-handed in these above stated variables. Aim: The aim of this study was to investigate differences between grip strength and motor dexterity for dominant and non-dominant hand in both left and right-handed. A second aim was to investigate the association between grip strength and motor dexterity or forearm circumference. A third aim was to study the impact heredity have on handedness. Method: The study was designed as an experimental cross-sectional study, including 29 healthy students, age 18-30. Information about age, hand dominance, current health status, former elite carrier and heredity of handedness was collected. Forearm circumference were measured in cm at the largest part of the forearm. The Purdue pegboard test measured motor dexterity by adding pegs, collars and washers to the board on time, giving a total score. Takei Grip-D were used for grip strength (kg) measurement. Mann-Whitney U test, chi-square test and Spearman's correlation (rs) were used for analysis presented as median (min-max). Results: There was no significant difference between right (1.6kg; -4.1-8.0) and left-handed (0.6kg; - 3.4-7.6) regarding grip strength (p=0.43). Although, there was a large to nearly perfect correlation between forearm circumference and grip strength in both right (dominant rs=0.59; non-dominant rs=0.73) and left-handed (dominant rs=0.83; non-dominant rs=0.90). Also, a moderate correlation between motor dexterity and difference in grip strength was found for both right (rs=0.43) and left-handed (rs=-0.42). The studied group was not affected by their relative’s handedness to determine their own handedness (p=0.56). Conclusion: Forearm circumference and grip strength have a large association for both right and lefthanded. The correlation between motor dexterity and difference in grip strength were contrariwise comparing right and left-handed, indicating that handedness should be studied separate.

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Bipolär sjukdom innebär att individen pendlar mellan upprymdhet (mani) och nedstämdhet (depression). Bipolär sjukdom kan drabba alla åldrar och riskfaktorer är ärftlighet och miljö. En välkänd farmakologisk behandling är litium som har använts mer än 60 år i Sverige. Litium har ett snävt terapeutisk intervall och har visat en bra effekt vid återfallsbyggande vid bipolär sjukdom. Quetiapin är ett antipsykotikum som används vid bipolär depression. Enligt den nuvarande behandlingsrekommendationen är litium och quetiapin lika bra för behandling mot akut mani. Syfte: Att jämföra behandling med läkemedlen litium och quetiapin i monoterapi vid bipolär sjukdom typ 1 manisk episod, för att se vad som ligger till grund för nuvarande behandlingsrekommendation med avseende på effekt och biverkningar. Metod: Det skedde en systematisk litteratursökning i databaserna Pubmed, Cochrane Library samt PsycINFO. Inkluderade studier var randomiserade studier, metaanalyser och observationsstudier. Med hjälp av granskningsmallar från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering utfördes en relevans-och kvalitetsgranskning av studierna. Resultat: Fem studier inkluderades. Quetiapin sänkte totalpoängen i Young Mania Rating Scale (YMRS) med 50 % jämfört med litium men däremot fungerade litium i monoterapi under en längre tid jämfört med quetiapin. YMRS är en skattningsskala som används tillsammans med DSM-5 för att göra en bedömning av sjukdoms- och symtomgraden. Quetiapin hade flera lindriga biverkningar jämfört med litium som kan ge allvarlig njurskada. Slutsats: Quetiapin kan fungera som ett monoterapi läkemedel för behandling vid bipolär sjukdom typ 1 manisk episod eftersom quetiapin har en förmåga att sänka YMRS totalpoäng. Litium kan användas i monoterapi under en längre tid samt biverkningsprofil är mer kända jämfört med quetiapin. Litium är ett bättre alternativ jämfört med quetiapin med avseende på effekt och biverkning.

No description available.

Bakgrund: Alkohol och tobak är två av riskfaktorer som står bakom flertalet av de icke- smittsamma sjukdomarna som svarar för majoriteten av förtida dödsfall i världen. För att kunna följa utvecklingen av alkohol- och tobakskonsumtion genomförs olika befolkningsundersökningar. Undersökningar för att mäta självrapportering av alkohol- och tobakskonsumtion kan ske på flera olika sätt, exempelvis genom enkät och face-to-face intervju. De olika administrationssätten kan påverka svarsresultatet som en följd av graden av anonymitet. Syfte: Studien syftar till att undersöka om skolelevers rapportering gällande deras alkohol- och tobaksanvändning skiljer sig åt mellan anonyma enkätundersökningar och face-to-face intervjuer samt om insamlingsmetoden påverkar sambanden mellan självskattat mående, skoltrivsel och alkohol- samt tobaksanvändning. Metod: Studien baseras på tidigare genomförda tvärsnittsstudier med data från ELSA 2016/2017 samt Liv & Hälsa ung 2017 där elever från årskurs 7 på högstadiet i Örebro län inkluderades. Chi2-test och korrelationsanalyser genomfördes. Resultat: Rapporterad användning av alkohol och tobak skiljer sig åt beroende på om eleverna besvarat enkäten anonymt eller i face-to-face intervju. Båda insamlingsmetoderna mäter sambandet mellan skoltrivsel och alkohol- och tobaksanvändning, samt självskattad hälsa och alkohol- och tobaksanvändning i svag utsträckning. Slutsats: Denna studie bekräftar tidigare studier om att det finns en skillnad i skolelevers rapporterade användning av alkohol och tobak beroende på om undersökningarna genomförs anonymt eller inte. Resultatet stödjer tidigare forskning som visar på en underrapportering av användning vid face-to-face intervjuer jämfört med enkäter. Nyckelord: Alkohol, chi2-test, enkätundersökning, korrelation, självskattad hälsa, skoltrivsel, tobak, ungdomar.

No description available.

Bakgrund: Att vårda en anhörig i hemmet vid livet slutskede har blivit allt vanligare. Närstående har ofta en viktig roll i den palliativa vården i hemmet och kan påverkas av en ny och skrämmande situation. I den palliativ vården behöver närstående stödjas både under vårdandet samt efter att den anhöriga dött. Problem: Då en anhörig vårdas i hemmet vid livet slutskede påverkas de närstående av en förändrad livssituation och många aspekter att anpassa sig till, både praktiskt och känslomässigt. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en anhörig i hemmet vid livet slutskede. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som utfördes och analyserades. Resultat: I resultatdelen identifieras två teman, påfrestningar för närstående och en förändrad vardag som gav fyra subteman, att finna strategier, att vara rädd, att ha ansvar och att relatera till sjuksköterskor. Slutsats: De närstående hade en vilja att vårda en anhörig vid livets slutskede i hemmet för att uppfylla dennes önskan trots det ansvaret det innebar. Stödet från sjuksköterskor hade en stor betydelse och gav förutsättningar och möjligheter för närstående att hantera vården i hemmet.

No description available.