Tillgången till energi står högt upp på den globala agendan och utgör mål sju inom ramen för Agenda 2030. Trots långtgående arbete och höga målsättningar att minska klimatpåverkan utgör fossil energi fortfarande den största delen av den totala energitillförseln. Energiförsörjning utgör också ett prioriterat politikområde inom EU. I och med den så kallade energiunionen som presenterades 2015 förtydligades de gemensamma målsättningarna inom energiområdet. Dominerande energikällor, graden av importberoende och synen på energisäkerhet med flera faktorer skiljer sig dock i stor utsträckning mellan EU:s medlemsländer. De olika perspektiven innebär utmaningar i det gemensamma arbetet för att t.ex. öka andelen förnybar energi. Det generellt höga importberoendet är inte minst aktuellt idag med hänsyn till den säkerhetspolitiska situationen i Europa. Den svenska energipolitiken tar i stor utsträckning sin utgångspunkt det EU-gemensamma energiarbetet. Uttalade målsättningar i inriktningen för den framtida energiförsörjningen är att öka mängden förnybar energi, minska klimatpåverkan och öka energieffektiviteten. Även om den pågående energiomställningen innebär stora steg mot en mer hållbar energiförsörjning så medför den också nya miljöaspekter. På samma sätt innebär den nya aspekter kopplade till säkerhetspolitik och energisäkerhet som inte är studerade i samma omfattning som för fossila energislag. Miljö- och säkerhetsmässiga aspekter av den framtida energiförsörjningen innebär i vissa fall konflikter, exempelvis avseende ianspråktagande av mark- och vattenområden. I flera avseenden ger de dock möjligheter till synergieffekter och omfattar gemensamma behov av vidare analys. Utökad integrering av olika aspekter och omhändertagande av synergieffekter skulle kunna förstärka och effektivisera arbetet mot en hållbar energiförsörjning.