Syftet med arbetet är att undersöka planeringsstrategierna nudging och medborgardeltagande. Arbetet undersöker hur Uppsala kommun använder sig av nudging i stadsplaneringen för hållbara urbana livsstilar samt hur man kombinerar strategierna genom hållbarhetsvandring som metod. Syftet är att undersöka hur en kombination av strategierna kan omfördela makten om vem som avgör vad som är det rätta valet för hållbara urbana livsstilar. Litteratur om strategierna samt tidigare forskningsresultat från Sveriges Lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket har undersökts. Intervjuer med Uppsala kommun samt SLU har använts som metod för att besvara arbetets frågeställningar. Resultatet av detta arbete visar att nudging som strategi i stadsplaneringen ser annorlunda ut än hur den beskrivs i beteendeekonomin, och det krävs reflektion över hur man använder begreppet i planeringen. Hållbarhetsvandring som metod kan omfördela makten om vem som avgör hur platser ska användas, men bara om gemensamma beslut följs upp och metoden inte endast blir en symbol i planeringsprocessen. Det finns motsättningar i att endast låta expertkunskap styra eller att medborgare fattar beslut endast utifrån personliga åsikter om hållbara urbana livsstilar. Genom att låta olika kunskaper mötas kan strategierna kombineras. På så sätt kan makten omfördelas om vem som avgör vad som är det rätta valet för hållbara urbana livsstilar.