<p>Denna uppsats behandlar de undervattenskränkningar som skedde i och omkring Hårsfjärden i oktober 1982. Syftet med uppsatsen har varit att studera förändringen av den offentliga bilden. Författaren har analyserat Hårsfjärden utifrån fyra jämförelsedimensioner. Motiv för kränkningarna, nationalitet, kränkningarnas karaktär och tekniska indikationer och observationer.</p><p>Ubåtsskyddskommissionen kunde 1983 peka ut Sovjetunionen som den kränkande makten. De sade likväl att motiven bakom kränkningarna var förberedande skeden i en militär operativ planering. Författaren har med denna uppsats påvisat hur den offentliga bilden har förändrats från 1983 till 2001. Författarens fokus och kärnan i denna uppsats har varit att studera de tre statliga offentliga utredningarna (SOU) som har behandlat ubåtskränkningarna. Bottenspåren som hittades i Hårsfjärden har framstått som de tydligaste bevisen på att främmande ubåtar uppehöll sig i området. De kränkande ubåtarna uppträdde på ett provocerande sätt, vilket innebar att de inte lät sig avvisas. De trängde istället längre in på svenskt inre vatten. Vid ön Mälsten gjorde den svenska marinen den 12 oktober 1982 en bandinspelning som sades vara en sovjetisk ubåt av Whiskey-klass. Samma typ som gick på grund i Gåsefjärden året innan. Bandinspelningen kom att vara den svenska sidans främsta bevis på att en sovjetisk ubåt befann sig på svenskt vatten vid ubåtssamtalen i Moskva 1992-1994. Men Ryssland vägrade att erkänna. De hävdade bestämt att det inte var en sovjetisk ubåt som den svenska marinen hade spelat in.</p> / <p>This paper deals with the submarine violations that occurred in and around Hårsfjärden in October 1982. The purpose of this paper has been to study the change in the public image. The author has analyzed Hårsfjärden on four dimensions of comparison. Motives for the violations, nationality, The nature of the violations and technical indications and observations. The Submarine Defence Commission could identify the Soviet Union as the offensive power in 1983. They said however that the reasons behind violations were preparatory stages of a military operational planning. The author has with this paper demonstrated how the public image has changed from 1983 to 2001. The author's focus and the core of this essay have been to study the three SOU with treated submarine violations. Bottom traces found in Hårsfjärden has emerged as the clearest evidence that foreign submarines had been in the area. The offensive submarine appeared in a provocative way, which meant that they allowed themselves not to be rejected. Instead they pushed deeper into the Swedish inshore waters. By the island Mälsten, the Swedish Navy October 12, 1982 made a tape recording that was said to be a Soviet submarine of the Whiskey-class. The same type that ran aground in Gåsefjärden a year earlier. The tape recording came to be the Swedish side main evidence that a Soviet submarine was in Swedish waters in the submarine talks in Moscow from 1992 to 1994. But Russia refused to recognize. They argued strongly that it wasn’t a Soviet submarine that the Swedish Navy had recorded.</p>

Denna uppsats behandlar de undervattenskränkningar som skedde i och omkring Hårsfjärden i oktober 1982. Syftet med uppsatsen har varit att studera förändringen av den offentliga bilden. Författaren har analyserat Hårsfjärden utifrån fyra jämförelsedimensioner. Motiv för kränkningarna, nationalitet, kränkningarnas karaktär och tekniska indikationer och observationer. Ubåtsskyddskommissionen kunde 1983 peka ut Sovjetunionen som den kränkande makten. De sade likväl att motiven bakom kränkningarna var förberedande skeden i en militär operativ planering. Författaren har med denna uppsats påvisat hur den offentliga bilden har förändrats från 1983 till 2001. Författarens fokus och kärnan i denna uppsats har varit att studera de tre statliga offentliga utredningarna (SOU) som har behandlat ubåtskränkningarna. Bottenspåren som hittades i Hårsfjärden har framstått som de tydligaste bevisen på att främmande ubåtar uppehöll sig i området. De kränkande ubåtarna uppträdde på ett provocerande sätt, vilket innebar att de inte lät sig avvisas. De trängde istället längre in på svenskt inre vatten. Vid ön Mälsten gjorde den svenska marinen den 12 oktober 1982 en bandinspelning som sades vara en sovjetisk ubåt av Whiskey-klass. Samma typ som gick på grund i Gåsefjärden året innan. Bandinspelningen kom att vara den svenska sidans främsta bevis på att en sovjetisk ubåt befann sig på svenskt vatten vid ubåtssamtalen i Moskva 1992-1994. Men Ryssland vägrade att erkänna. De hävdade bestämt att det inte var en sovjetisk ubåt som den svenska marinen hade spelat in. / This paper deals with the submarine violations that occurred in and around Hårsfjärden in October 1982. The purpose of this paper has been to study the change in the public image. The author has analyzed Hårsfjärden on four dimensions of comparison. Motives for the violations, nationality, The nature of the violations and technical indications and observations. The Submarine Defence Commission could identify the Soviet Union as the offensive power in 1983. They said however that the reasons behind violations were preparatory stages of a military operational planning. The author has with this paper demonstrated how the public image has changed from 1983 to 2001. The author's focus and the core of this essay have been to study the three SOU with treated submarine violations. Bottom traces found in Hårsfjärden has emerged as the clearest evidence that foreign submarines had been in the area. The offensive submarine appeared in a provocative way, which meant that they allowed themselves not to be rejected. Instead they pushed deeper into the Swedish inshore waters. By the island Mälsten, the Swedish Navy October 12, 1982 made a tape recording that was said to be a Soviet submarine of the Whiskey-class. The same type that ran aground in Gåsefjärden a year earlier. The tape recording came to be the Swedish side main evidence that a Soviet submarine was in Swedish waters in the submarine talks in Moscow from 1992 to 1994. But Russia refused to recognize. They argued strongly that it wasn’t a Soviet submarine that the Swedish Navy had recorded.