För en arkivarie är autenticitet en viktig del i arkivet, att kunna bevisa olika typer av informations äkthet. I takt med att tekniken utvecklas kommer också nya möjligheter. Möjligheterna kommer tillsammans med frågor och diskussioner om hur detta ska gå att bevara den dagen informationen ska arkiveras. Att kunna signera en handling på distans öppnar upp möjligheter för ett snabbare och mer flexibelt arbetssätt. I vissa fall är det även säkrare. Det kan spara tid, kostnader och ge medborgare, företag och myndigheter alternativ till vad som krävs för en handskriven signatur. Frågan är hur långt myndigheter har kommit i användningen av dessa signaturer och hur de hanteras när de når arkivet. Elektroniska signaturer kan ge verksamheter en chans till ett smidigare sätt att arbeta, men de innebär också vissa utmaningar när de ska hanteras. Den här uppsatsen är en studie av olika verksamheters arbete kring ämnet elektroniska signaturer. Resultatet kommer från intervjuer med fyra olika myndigheter och totalt sex respondenter där jag frågat om deras hantering av elektroniska signaturer i dagsläget, vad de tror om utvecklingen samt vilka utmaningar de ser. Resultatet visar på en variation i arbetet kring dessa frågor och även olikheter i vilka behov man har av utveckling och projekt angående dessa signaturer.