I Sverige drabbas mellan 12-14,5 procent av nyblivna mödrar av förlossningsdepression. På senare tid har förlossningsdepression börjat diskuteras mer både i politiska och mediala sammanhang och forskning gjord på fältet har främst koncentrerats till medicinska och hormonella förklaringsmodeller till varför depressionen uppstår. Denna uppsats utgår från ett subjektivitetsperspektiv och har som syfte att beskriva mödrars upplevelser av förlossningsdepression, detta med särskilt fokus på den motsättning som antas ha uppstått då de nyblivna mödrarna drabbades av en förlossningsdepression när de normativa förväntningarna är att de borde ha varit lyckliga. Upplevelser av förlossningsdepression diskuteras utifrån Foucault och Goffmans teoretiseringar kring avvikande, Hochschilds teori kring bedömning av känslors legitimitet samt Berger och Luckmanns teoretisering kring roller. Hantering av depressionen diskuteras utifrån Goffmans dramaturgiska perspektiv samt Folkman och Lazarus coping-strategier. Uppsatsen har en fenomenologisk ansats och nio kvalitativa intervjuer har genomförts med kvinnor som tidigare varit drabbade av förlossningsdepression. Studiens resultat visar att mödrarna uttrycker att det finns ett tydligt modersideal samt att de hade höga förväntningar på föräldraskapet. När kvinnorna under depressionen kände att de inte kunde leva upp till dessa krav och förväntningar, skapade detta i sig negativa känslor såsom skam, skuld och otillräcklighet. Hanteringen av depressionen kunde avse både problem- och emotionsfokuserad coping samt att några av kvinnorna dolde sina negativa känslor bakom en lycklig fasad. Flera av kvinnorna är mycket missnöjda med den hjälp, eller avsaknad av hjälp, de fått från BVC. Detta tyder på en brist i den svenska mödravården trots att Sverige överlag anses vara ett land med goda förutsättningar för nyblivna föräldrar.