Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om att begränsa flickors och kvinnors frihet genom att kontrollera deras sexualitet. Hedersrelaterat våld (förkortas till HRV) utövas av familjen, släkten och/eller kollektivet som en konsekvens för att straffa kvinnors olydnad, samt upprätta familjens heder och värna om familjens sociala rykte. Denna studie syftar till att öka kunskapen om hur kvinnojourer bemöter kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld. Med att bemöta menar vi hur kvinnojouren arbetar, tolkar och förstår problematiken. Denna uppsats bygger på fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer med olika jourkvinnor. Studiens data analyserades genom en tematisk analys där vi sökte efter mönster för att skapa olika teman och subteman. Kvinnojourens verksamhet är vanligtvis ideella organisationer, som är en del av det civila samhället. Jourkvinnorna har således ingen särskild metod som verksamheterna utgår ifrån i arbetet med HRV eftersom de gör individuella bedömningar. Jourkvinnorna arbetar främst med att få kvinnan att glömma det hon blivit utsatt för genom stöd och individanpassad  hjälp, medan socialtjänsten arbetar med att förena kvinnan med sin familj. En av jourkvinnorna antydde att problematiken berodde på den patriarkala makten som män har över kvinnor. Resterande jourkvinnor tolkade HRV utifrån en hederskultur där värderingar och normer är olika beroende på den drabbades ursprungsland, by och familjära förhållanden. Slutsatsen i denna studie, utifrån jourkvinnornas svar och de teoretiska perspektiven, är att hedersrelaterat våld och förtryck är kopplat till det kulturella perspektivet enligt fyra respondenter, och en respondent tolkade HRV utifrån ett patriarkalt perspektiv. Slutsatsen är att köns- och det kulturella perspektivet inte är så åtskilda som tidigare forskning har visat, för att förstå HRV kombineras perspektiven med varandra.