Kilkonstruktionen, dvs. framflyttningen av ett satsled till en position före det finita verbet i en sats utan synligt subjekt, har i tidigare forskning visats bestämmas av en särskild hierarki, en kilhierarki, som styr valet av kil. Inom generativ grammatik har denna kilhierarki förklarats av en allmän syntaktisk regel i stil med Chomskys (1995) Minimal Link Condition, enligt vilken grammatiken alltid väljer den kortaste möjliga flyttningen. Föreliggande uppsats söker att pröva denna hypotes genom en empirisk undersökning av kilkonstruktionens användning under yngre fornsvenska och äldre nysvenska. Uppsatsen visar att kilkonstruktionen som helhet minskar i frekvens under övergången till äldre nysvenska, men att valet av kil under hela den undersökta perioden i stort tycks vara kompatibelt med den av Minimal Link Condition predicerade kilhierarkin. Ett antal undantag kvarstår dock som svårförklarliga inom ramen för MLC, framför allt under tidig yngre fornsvenska, vilket belyser behovet av vidare forskning om kilkonstruktionens syntaktiska villkor.