Denna studie undersöker det språkhistoriska momentet i läroböcker för kursen Svenska 3. Studiens syfte är att undersöka vilka språkliga teorier som förkommer i tre utvalda läroböcker för kursen samt vilken sanningsmodalitet som språkliga förändringar framställs med. Undersökningen visar att det främst är teorierna komparativ grammatik och sociolingvistik som tydligt går att urskilja i läroböcker för kursen Svenska 3. Övriga språkliga teorier som generativ grammatik, junggrammatik och strukturalism går att urskilja men kräver vidare tolkningsramar för att motivera dess förekomst i läroböckerna. Undersökningen visar även att äldre epoker i språkhistoria till stor del framställs med större säkerhet och sanningsmodalitet än senare språkliga epoker.

Kilkonstruktionen, dvs. framflyttningen av ett satsled till en position före det finita verbet i en sats utan synligt subjekt, har i tidigare forskning visats bestämmas av en särskild hierarki, en kilhierarki, som styr valet av kil. Inom generativ grammatik har denna kilhierarki förklarats av en allmän syntaktisk regel i stil med Chomskys (1995) Minimal Link Condition, enligt vilken grammatiken alltid väljer den kortaste möjliga flyttningen. Föreliggande uppsats söker att pröva denna hypotes genom en empirisk undersökning av kilkonstruktionens användning under yngre fornsvenska och äldre nysvenska. Uppsatsen visar att kilkonstruktionen som helhet minskar i frekvens under övergången till äldre nysvenska, men att valet av kil under hela den undersökta perioden i stort tycks vara kompatibelt med den av Minimal Link Condition predicerade kilhierarkin. Ett antal undantag kvarstår dock som svårförklarliga inom ramen för MLC, framför allt under tidig yngre fornsvenska, vilket belyser behovet av vidare forskning om kilkonstruktionens syntaktiska villkor.

Satsflätor med subjektsextrahering över en kvarstående subjunktion har beskrivits som ogrammatiskt i modern svenska men inte i finlandssvenska. I generativa termer beskrivs detta som att modern svenska är en varietet med en that-trace effect och att finlandssvenska är en varietet utan. Uppsatsen syfte är att undersöka om satser med en utebliven that-trace effect kan återfinnas i modern svenska. Uppsatsen ämnar även redogöra för i vilken utsträckning de i så fall kan återfinnas och att diskutera möjliga hypoteser till satsernas förekomst. Två korpusundersökningar genomförda med hjälp av analysverktyget Korp visar att satsflätor med subjektsextrahering över en kvarstående subjunktion i viss utsträckning återfinns i svenska sociala medier men också att förekomsten är ytterst sparsam. Det diskuteras om förekomsten kan förklaras som misstag, som producerade av andraspråkstalare eller finlandssvenska talare, men åtminstone en delmängd av satserna bör kunna tolkas som grammatiska för sverigesvenska talare. Grammatikaliteten kan eventuellt förklaras med att att här har nominala egenskaper eller att subjunktionen lexikaliseras i ForceP istället för FinP, förutsatt antagandet av en uppdelad CP.

This licentiate thesis investigates the case and the syntactic position of the direct object in South Saami. The focus is on plural direct objects, which have Differential Object Marking, a phenomenon in which the case alternates between different types of direct objects. In South Saami, some direct objects carry the accusative case form in the plural, while others only carry the plural marker. This variation of suffix displayed on the direct object is contingent on definiteness; definite direct objects consistently display the accusative case form in the plural while indefinite direct objects, specific and nonspecific alike, lack accusative morphology. In addition to case marking, the study presents an analysis of the alternation of the syntactic position of some direct objects. Definite and indefinite specific direct objects can be realized in two positions: as the complement of the verb or in a position as specifier of the light verb projection. By contrast, indefinite nonspecific direct objects obligatorily surface in the complement position of the verb. This variability in syntactic position of some direct objects is analyzed by means of a Specificity Operator, adjoined to the DP-level of every specific NP, definite and indefinite. The operator moves as an instance of quantifier raising in order to take scope over Existential Closure (EC). EC binds NPs in its domain and give them an existential reading. Therefore, when the Specificity Operator raises, it anchors the DP it is adjoined to in a domain, which is unbound by EC and therefore facilitates a specific interpretation. The operator, void of phonological content, can raise alone to the specifier of vP as an instance of covert movement. The operator can also Pied-pipe the DP it is adjoined to, which results in overt movement of the DP. Indefinite nonspecific direct objects lack the Specificity Operator and therefore they remain in-situ in the VP, where they are bound by EC. In addition to its theoretical value, the thesis will be of use for teachers, students and others with an interest in a better understanding of the case form and the position of the direct object in South Saami. / Daennie licentiaatetjaalegisnie gïehtjedem guktie Åarjelsamien direkte objeekth gelliengiertesne kaasushgïetjieh åadtjoeh. Manne gelliengiertem veeljeme juktie åarjelaemien gïele Differential Object Marking åtna. Naakenh direkte objeekth dam giehtjiem -idie guedtieh, mij ackusatijvem gelliengïertesne muana. Jeatjah direkte objeekth barre låhkoegiehtjiem -h guedtieh, mij ajve gelliengïertem muana, menh ij kaasusem. Dan åvteste direkte objeekti kaasushaamoeh molsedieh. Mov gïehtjidimmie vuesehte ahte definijte direkteobjeekth gelliengiertesne dam ackusatijvegïehtjiem. Eah indefinijte direkte objeekth dam gïethjiem utnieh, valla barre gelliengierehaamoem utnieh. Manne vielie gïehtjedem gusnie, dennie raaje- sisnie, leah dej direkte objeekti sijjieh. Gaavneme ahte joekehtsh leah aaj ovmessie direkte objeekti gaskoeh. Definijte jïh indefinijte specifijke direkte objeekth utnieh göökte sijjieh gusnie maehtieh jïjhtedh, valla indefinite ovspecifijke direkte objeekth utnieh ajve aktem sijjiem gusnie maehtieh årrodh. Gaajhkh dah golme ovmessie direkte objeekth maehtieh maadthsijjesne årrodh goh verben komplemeente, valla definijte jïh indefinijte specifijke direkte objeekth maehtieh aaj aktene vP:n specificeerijisnie jïjhtedh. Manne daam joekehtehtem jïh vuesehtem mannasinie naemhtie jis. Mov innovasjovne lea akte specifijkeoperatovre. Dïhte lea adjungeradamme fïerhten DP:se mij lea definijte jallh indefinijte specifijke. Dïhte operatovre iktesth bæjjene DP:n sistie vP specificeerijen sïjse, men dïhte maahta aaj dam DP:m buektedh Pied-pipingen tjïrrh. Dïhte specifijkeoperatovre bæjjene juktie edtja baataridh Existential Closuren (EC) jaksoste. Gosse operatovre bæjjene, dïhte dan sov DP:m dïbrehte akten domeenese, gusnie specifijke guarkoe daerpies sjædta. Dah direkte objeekt mah eah specifijkeoperatovrem utnieh tjoerieh baetsedh VP:n sijse, jïh dannasinie EC dejtie veadta. Dannasinie existentielle guarkoem åadtjoeh. Daate tjaalege vihkeles lingvistihke teorijese, valla aaj lohkehtæjjide, learoehkidie jïh jeatjide guhth sïjhth buerebe guarkedh mij kaasusidie lea direkte objeekten jïh gusnie, dennie raajesisnie, dïhte objeekte jæjhta. / I den här licentiatavhandling undersöks kasusformen hos de direkta objekten och deras syntaktiska position i sydsamiskan. Fokus ligger på direkta objekt i pluralis, vilka uppvisar fenomenet differentiell objektsmarkering, som innebär att vissa direkta objekt bär ackusativsuffixet i plural medan andra endast bär pluralsuffixet. Denna variation i objektsmarkering är känslig för definithet. Definita direkta objekt har accusativändelsen medan indefinita, både specifika och icke-specifika direkta objekt, saknar den. Utöver själva realiseringen av kasussuffix undersöks också de direkta objektens syntaktiska position. En analys presenteras som definierar olika typer av nominalfraser och skiljer definita och specifika direkta objekt från icke-specifika direkta objekt. Den första typen uppvisar variation i sin syntaktiska placering och har möjligheten att dyka upp både i komplementställning till verbet och i en den lilla verbfrasens specificerare, det vill säga vid gränsen för den lexikala fasen. Indefinita icke-specifika direkta objekt, som utgör den andra typen, kan bara uppträda i en position som komplement till verbet. På basis av den analys som inkluderar min innovation Specifikhetsoperatorn, vilken är adjungerad till alla definita och specifika direkta objekts DP-nivå, kan de två positionerna förklaras. Specifikhetsoperatorn flyttar alltid till vP:s specifierare som en kvantifierarinteraktion, där Specifikhetstoperatorn får räckvidd över Existential Closure (EC) och förankrar sin DP i en domän där en specifik tolkning blir nödvändig. Detta är en typ av osynlig flytt. Flytten kan också vara synlig. I det fallet sker medfraktning (Pied-piping) när Specifikhetsoperatorn tar med sig den DP den är adjungerad till när den flyttar till vPs specifierare. Direkta object som saknar Specifikhetsoperatorn stannar i positionen som komplement till verbet och binds därför av EC, vilket leder till att de får en existentiell tolkning. Bortom sitt värde för lingvistisk teoribildning kommer avhandlingen också att bli viktig för lärare, studenter och elever såväl som för andra med ett intresse av att bättre förstå vilket kasus som uppträder på sydsamiska direkta objekt och dessa objekts position i satsen.