Syftet med undersökningen var att få en uppfattning om hur pedagogen arbetar på förskolan med barn som har en språkstörning. Undersökningen bestod av nio intervjuade pedagoger som delade sina erfarenheter och kunskaper kring att arbeta med barn som har en språkstörning, vilka metoder de använder samt vilken extern hjälp de får. I litteraturgenomgången redovisas den litteratur som utgör underlaget till undersökningen. Läroplanernas synsätt kommer lyftas, begreppet språkstörning tydliggörs samt vilka olika delar det består av. Avsnittet synliggör även teorier kring hur barn lär sig språket och hur det utvecklas.Ur resultatet framkommer det att pedagogerna har olika erfarenheter och förförståelse om begreppet språkstörning. De använder sig utav olika hjälpmedel i vardagen, det vi såg som användes mest på förskolorna var tecken som stöd samt Pictogram, för att de barn medspråkstörning ska få den hjälp och uppmärksamhet som de är i behov av. Det är de två vanligaste hjälpmedlen som de tyckte fungerade bäst till de flesta barn och kan stärka dem i deras språkutveckling. Pedagogerna beskriver även hur de anpassar verksamheten för att barnen ska få de bästa förutsättningarna till sin språkutveckling. Sammanfattningsvis anser alla de intervjuade pedagogerna att samtal i vardagen är bland deviktigaste uppgifterna de har för att ge barnet de rätta verktygen för att kunna utveckla sitt språk. De anser även att de är i behov av mer utbildning om diagnosen språkstörning för att tidigt kunna se de små tecken som barnet visar.