Bakgrund: Hjärnskakningar är en stor problematik inom ishockeyn och det är beräknat att det sker ungefär 160 hjärnskakningar per 1000 matchtimmar och lag. Inom ishockey är hjärnskakningar tillsammans med knä- och axelskador den vanligaste förekommande skadan. De flesta individer som råkar ut för en hjärnskakning vid idrottsutövande blir snabbt symptomfria. Men cirka 20 procent av de drabbade får långvariga och kvarvarande symptom som kan påverka individens livskvalitet och idrottsutövande. Det svenska fackförbundet, Fysioterapeuterna, rekommenderar rehabilitering och utredning av hjärna, nacke, syn, balans och neuropsykologiska faktorer efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur elitidrottselever på gymnasienivå med inriktning ishockey i norra Sverige upplevde rehabiliteringen från fysioterapeut efter hjärnskakning samt återgång till ishockeyn. Metod: Empirisk-holistisk kunskapsansats har använts i detta arbete och studiens designen är semistrukturerad med en intervjuguide. Totalt har tre deltagare medverkat i studien via intervjuer. Resultat: Innehållsanalysen från de genomförda intervjuerna resulterade i tre huvudkategorier, betydelsen av stöd under hela rehabiliteringsprocessen, förståelse om komplexiteten av hjärnskakningar och tankar om hjärnskakningens påverkan på framtiden, och åtta underkategorier. Dessa är framtagna genom kondensering och kodning av meningsenheterna från intervjuerna. Konklusion: Hjärnskakningar är komplexa och kräver individuellt anpassad rehabilitering. Stöd från familj och omgivning har visat sig spela en central roll i den drabbade individens rehabilitering samt återgång till idrott.