Aim The purpose of this study was to investigate the relationship between off-ice horizontal jump tests and on-ice skating among students at hockey high schools. Questions: What is the association between the performance on horizontal jumps and skating 10 meters standing start among students in Swedish ice hockey high schools? What is the association between the performance on horizontal jumps and skating 10 meters flying start among students in Swedish ice hockey high schools? Method Students at three ice hockey high schools in the Stockholm area participated in the study. Two schools were national approved sports educations and one at lower level. All 50 students (41 at national approved sports educations and 9 lower level) that were included in the study were men and went year one and two in gymnasium. Horizontal jump test, standing long jump, standing long jump on one leg (right and left) and standing five step jump was carried out off-ice. A 40-meter sprint skating was on-ice, where times for standing 0-10 meters and flying 10 meters were used in further analysis. The degree of linear relationship between the variables on-ice skating and off-ice tests were measured using Pearson's correlation coefficient. Results Standing long jump on one leg (right and left) was highly correlated to both skating 0-10 meters standing start (r = -0.599) and skating 10 meters flying start (r = -0.635) among all skaters in this study. The respective associations with standing five step jump were r = -0.467 and r = -0.582 whereas for standing long jump they were r = -0.459 and r = -0.599. Conclusions Standing long jump on one leg (right and left) correlates best with skating, both the 0-10 meters standing start, and the 10 meters flying start. Generally, there was a higher correlation between the three jump tests and skating 10 meters flying start than 0-10 meters standing start. Based on this study's results, we consider that the standing long jump on one leg (right and left) should be included in the test battery that national approved sports educations colleges conduct. / Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan horisontella hopptester off-ice och on-ice skridskoåkning hos ishockeyspelare på svenska ishockeygymnasier. Frågeställningar: Hur ser sambandet ut mellan prestationer i horisontella hopp och skridskoåkning 10 meter stående start bland elever på svenska ishockeygymnasier? Hur ser sambandet ut mellan prestationer i horisontella hopp och skridskoåkning 10 meter flygande start bland elever på svenska ishockeygymnasier? Metod Elever på tre ishockeygymnasier i Stockholmsområdet deltog i studien. Två skolor var Nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) och ett på lokal nivå. Alla 50 elever (41 på NIU och 9 på lokal nivå) som ingick i studien var män och gick år ett och två på gymnasiet. Horisontella hopptester, så som stående längdhopp, stående längdhopp på ett ben samt stående femsteg genomfördes off-ice. Ett sprinttest 40 meter skridskoåkning genomfördes on-ice, där tider för stående 0-10 meter samt flygande 10 meter användes i vidare analys. Graden av linjärt samband mellan variablerna on-ice skridskoåkning och off-ice testerna mättes med hjälp av Pearsons korrelationskoefficient. Resultat Stående längdhopp på ett ben (höger och vänster) hade en hög korrelation både mot skridskoåkning 0-10 meter stående start (r = -0,599) och skridskoåkning 10 meter flygande start (r = -0,635) bland alla utespelare i denna studie. Sambanden med stående femsteg var r = -0,467 respektive r = -0,582, medan sambanden med stående längdhopp var r = -0,459 respektive r = -0,599. Slutsats Stående längdhopp på ett ben (höger och vänster) korrelerar bäst med skridskoåkning, både mot 0-10 meter stående start och mot 10 meter flygande start. Generellt finns ett högre samband mellan de tre hopptesterna och skridskoåkning 10 meter flygande start än 0-10 meter stående start. Utifrån denna studies resultat anser vi att stående längdhopp på ett ben (höger och vänster) bör införas i det testbatteri som NIU-gymnasierna genomför.

<p><strong>Syfte </strong></p><p>Säsongen 04/05 infördes en ny organisation inom två ungdomsserier i Gästriklands Ishockeyförbund. Denna organisation innebar att spelarna, utifrån bedömd utvecklingsnivå, placerades i nivågrupperade lag vilka spelade sina matcher i separata serier. Syftet med denna studie är att klarlägga hur denna nivågrupperade idrottsverksamhet upplevdes av spelare och föräldrar i Valbo AIFs pojkar födda -92. Avsikten är också att belysa vilka konsekvenserna av nivågrupperad idrottsverksamhet kan vara.</p><p> </p><p><strong>Metod</strong></p><p>Enkätundersökningar genomfördes med 31 av 32 spelare och 17 av 32 föräldrar efter den första säsongen med nivågrupperad verksamhet. Efter den andra säsongen deltog 25 av 28 spelare samt 13 av 28 föräldrar i undersökningen. Bakgrundsinformation erhölls genom intervju med en ledare i föreningen.</p><p> </p><p><strong>Resultat</strong></p><p>De flesta spelare är nöjda med den nivågrupperade lagindelningen och vad den inneburit. Dock finns en skillnad mellan de nivågrupperade lagen. Spelare som varit placerade i det lag som nivåmässigt ligger högre är mer nöjda med lagindelningen, tycker i högre utsträckning att de fått spela med jämbördiga och vara med sina kamrater än spelare i laget på den lägre nivån. Den förstnämnda gruppen värderar också den egna kompetensen högre efter den första säsongen. Dock utjämnas skillnaderna i värderad kompetens efter den andra säsongen med nivågrupperad verksamhet. Föräldrarnas åsikter stämmer väl överens med spelarnas.</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Resultaten tyder på det finns en något större chans att spelare i laget på den högre nivån jämfört med spelare i laget på den lägre nivån - genom upplevelse av socialt stöd, hög värdering av den egna kompetensen och ökad självkänsla - anser idrottsverksamheten rolig och blir motiverade att fortsätta med sitt idrottande. En tendens till utjämning av de olika gruppernas upplevelse av den egna kompetensen efter två år med nivågrupperad verksamhet kan tyda på att nivågruppering kan ha positiva konsekvenser även för den nivåmässigt lägre gruppen på längre sikt.</p>

Syfte Säsongen 04/05 infördes en ny organisation inom två ungdomsserier i Gästriklands Ishockeyförbund. Denna organisation innebar att spelarna, utifrån bedömd utvecklingsnivå, placerades i nivågrupperade lag vilka spelade sina matcher i separata serier. Syftet med denna studie är att klarlägga hur denna nivågrupperade idrottsverksamhet upplevdes av spelare och föräldrar i Valbo AIFs pojkar födda -92. Avsikten är också att belysa vilka konsekvenserna av nivågrupperad idrottsverksamhet kan vara.   Metod Enkätundersökningar genomfördes med 31 av 32 spelare och 17 av 32 föräldrar efter den första säsongen med nivågrupperad verksamhet. Efter den andra säsongen deltog 25 av 28 spelare samt 13 av 28 föräldrar i undersökningen. Bakgrundsinformation erhölls genom intervju med en ledare i föreningen.   Resultat De flesta spelare är nöjda med den nivågrupperade lagindelningen och vad den inneburit. Dock finns en skillnad mellan de nivågrupperade lagen. Spelare som varit placerade i det lag som nivåmässigt ligger högre är mer nöjda med lagindelningen, tycker i högre utsträckning att de fått spela med jämbördiga och vara med sina kamrater än spelare i laget på den lägre nivån. Den förstnämnda gruppen värderar också den egna kompetensen högre efter den första säsongen. Dock utjämnas skillnaderna i värderad kompetens efter den andra säsongen med nivågrupperad verksamhet. Föräldrarnas åsikter stämmer väl överens med spelarnas.   Slutsats Resultaten tyder på det finns en något större chans att spelare i laget på den högre nivån jämfört med spelare i laget på den lägre nivån - genom upplevelse av socialt stöd, hög värdering av den egna kompetensen och ökad självkänsla - anser idrottsverksamheten rolig och blir motiverade att fortsätta med sitt idrottande. En tendens till utjämning av de olika gruppernas upplevelse av den egna kompetensen efter två år med nivågrupperad verksamhet kan tyda på att nivågruppering kan ha positiva konsekvenser även för den nivåmässigt lägre gruppen på längre sikt.

Aim The aim of this study was to map the injury panorama of traumatic injuries related to ice hockey in Sweden 2006-2011. In addition to that the aim was to compare whether there were any gender differences regarding traumatic ice hockey injuries.   Method The present study was based on data from the Folksam insurance company between 2006 and 2011. The population consisted of ice hockey players in a club affiliated to the Swedish Ice Hockey Federation and that had sustained a traumatic injury related to ice hockey that resulted in medical care and then was reported to Folksam. The results are presented with descriptive statistics such as mean and standard deviation, median range and frequencies.   Results The head was the most common injury localization followed by the upper extremity where the shoulder accounted for a high number of injuries. Fracture was the most common type of injury for both male and female players. Dental injuries were the second most common injury type. Injuries were most frequent in young players aged 10-24 years with a peak between 15-19 years of age. Female players suffered more contusion injuries, concussions and sprains than male players. Fractures to the upper extremity were the type of injury that to the highest extent led to permanent medical impairment.   Conclusion Dental injuries constituted a great part of the injuries and have not decreased despite rules concerning dental protection. Fracture was the most frequent type of injury for both genders and was also the type of injury that led to the highest number of sports disability. Young players were more prone to injuries than older players. Concussion, contusions and distortions were more common in female than in male but there were no significant difference. / Syfte Syftet med denna studie var att beskriva skadepanoramat för traumatiska skador i samband med ishockey i Sverige 2006-2011. Utöver det var syftet att jämföra om det föreligger några könsskillnader vad gäller traumatiska skador inom ishockey.   Metod Föreliggande studie baserades på data från Folksams idrottsskaderegister mellan åren 2006 och 2011. Populationen utgjordes av ishockeyspelare i Sverige som spelar i en klubb ansluten till Svenska Ishockeyförbundet och som hade drabbats av en traumatisk skada i samband med ishockeyspel, vilket i sin tur lett till läkarbesök och sedan anmälts till Folksam. Resultatet presenteras i form av deskriptiv statistik med medelvärde och standarddeviation samt frekvenser.   Resultat Huvudet var den vanligaste skadelokalisationen följt av övre extremiteten, där skuldran var särskilt drabbad. Fraktur var den vanligaste skadetypen hos både manliga och kvinnliga spelare.  Tandskada var den näst vanligaste typen av skador. Skador var vanligast bland yngre spelare framförallt i åldersspannet 10-24 år med en topp i åldrarna 15-19 år. Kvinnliga spelare drabbades i större utsträckning än manliga av kontusionsskador, hjärnskakning och vrickningar. Frakturer i övre extremiteten ledde i störst utsträckning till medicinsk invaliditet.   Slutsats Tandskador utgjorde en stor del av skadorna och har inte minskat trots regler om tandskydd.   Fraktur var den vanligaste anmälda skadetypen hos båda könen och den skadetyp som i de flesta fall ledde till medicinsk invaliditet. Unga spelare var mer skadebenägna än äldre spelare. Hjärnskakning, kontusioner och distorsioner var vanligare bland kvinnliga än manliga spelare men det förelåg ingen signifikant skillnad.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka elitishockeycoachens användande av de idrottspsykologiska färdigheterna visualisering och inre samtal för att prestera under match. Frågeställningarna som hjälpte till att besvara syftet var: – Använder coachen sig av visualisering och inre samtal för att prestera under match? – Hur använder coachen sig av visualisering och inre samtal för att prestera under match? – När använder coachen sig av visualisering och inre samtal för att prestera under match?   Metod Undersökningen har en kvalitativ ansats, där halvstrukturerade intervjuer har använts för datainsamling. Tre manliga coacher från 46-48 år med erfarenhet av att vara head-coacher på elitnivå (definierat som Svenska Hockeyligan (SHL) och HockeyAllsvenskan i Sverige, och Get-Ligaen i Norge) deltog i undersökningen. Intervjuerna spelades in på band, blev transkriberade i sin helhet och tematiskt analyserade med hjälp av meningskodning.   Resultat Samtliga av coacherna använder sig av både visualisering och inre samtal för sin egen prestation i samband med match. Två av coacherna gör detta för sin egen prestation, medan den tredje coachen säger att han inte gör det medvetet, dock säger han att han gör det mer än vad han själv tror. Både visualisering och inre samtal har flera olika funktioner för coacherna, som stresshantering, förberedelse, analys och utvärdering. De två idrottspsykologiska färdigheterna används både före, under och efter match för coachernas egen prestation.   Slutsats Dessa elitishockeycoacher använder sig av visualisering och inre samtal för att prestera genom andra under match. Coacherna anser att de två idrottspsykologiska färdigheterna har stora effekter och påverkar deras prestationer positivt.

Att en ishockeyspelare skannar innebär att denne med en huvudvridning tillfälligt flyttar blicken bort från pucken i syfte att hämta in information som kan vara till hjälp vid senare deltagande i spelet. Syftet med denna studie var att undersöka om skanning före puckmottag påverkade utfallet av den följande aktion som 43 manliga ishockeyspelare i åldrarna 18-34 (M = 27,93) utförde med pucken i verkliga matchsituationer. Explorativt undersöktes även skanningfrekvens i relation till ett antal kontextuella och individuella faktorer. Deltagarna observerades via totalt 12 filmade ishockeymatcher från Svenska Hockeyligan (SHL) vilket resulterade i 798 insamlade aktioner som sedan analyserades. Resultaten visade att skanning före puckmottag ökar oddsen för en lyckad aktion vilket går i linje med tidigare forskning inom internationell elitfotboll. Den explorativa delen av undersökningen visade bland annat att spelare hade högre skanningfrekvens före puckmottag där den efterföljande aktionen var passning, täcka puck eller fri yta jämfört skott. Spelare skannade även mer frekvent när de var riktade från spelet eller i neutral riktning jämfört med mot spelet samt när de blev pressade av motståndare. Mer forskning krävs för att ytterligare klarlägga dessa och andra möjliga samband mellan skanning, kontextuella faktorer och utfall av aktion. Studiens resultat pekar på förbättringsmöjligheter där ökad skanning kan leda till högre grad av lyckade aktioner för svenska ishockeyspelare.

Inledning/bakgrund: Det tuffa spelet i ishockey för med sig bekymmer i form av skador, och en skadetyp som är särskilt allvarlig är hjärnskakningar. Eftersom att hjärnskakningar inom svensk elitishockey är ett betydande problem och ett hett debatterat ämne, bör det finnas ett stort intresse av att komma tillrätta med detta dilemma. Denna studie grundar sig i ett teoretiskt ramverk om att våld har ett underhållningsvärde i sig och att det därför är en del av ishockeyn. Det finns fortfarande mycket forskning kvar att göra i området hjärnskakningar inom ishockey, varför studier likt denna är viktig. Syfte: Att etablera kunskap om vilka uppfattningar som svenska ishockeyförbundet, domare och spelare på elitnivå har om problematiken med hjärnskakningar inom svensk elitishockey. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med tre förbundsrepresentanter, tre domare och tre spelare på elitnivå inom svensk ishockey. En innehållsanalys gjordes på den insamlande empirin. Resultat: Det höga tempot i spelet samt brist på respekt mellan spelare på isen var två bidragande orsaker till det höga antalet hjärnskakningar, enligt många av informanterna. Att det krävs utbildning av olika slag och hårdare straff för att komma till rätta med hjärnskakningsproblematiken framkom tydligt i studien. Hur utrustningen är utformad samt attityder till användandet av densamma sågs också som viktiga faktorer. Att förbjuda tacklingar bedömdes försämra ishockeyns underhållningsvärde enligt majoriteten av informanterna, vilket går i linje med det teoretiska ramverk som denna studie vilade på. Konklusion: Från samtliga nio informanters svar framkom det att klara förbättringsområden finns när det kommer till förebyggandet av hjärnskakningar. Det förekom däremot även en viss osäkerhet i hur långt de var villiga att gå med dessa förändringar med risk för att försämra ishockeyns underhållningsvärde. En slutsats som kan dras från denna studie är att man får räkna med framtida hjärnskakningar inom svensk elitishockey, men att ökat samarbete mellan förbund, domare och spelare kan minska problematiken.

Den här uppsatsen har undersökt en sensationell nyhet i Sportbladet och studerat hur de med hjälp av gestaltningar fångar en publik och hur de gör för att få nyheten kvar på dagordningen. De teorier som förekommer är dagordningsteorin och gestaltningsteorin. Grunden i dagordningsteorin är att informationsflödet i verkligheten är allt för stort för att vi människor ska kunna skapa oss en sammanhållen bild av den, därför vänder vi oss till medierna för att ta reda på vad som händer i världen. Genom att medierna väljer ut en händelse och rapporterar frekvent om den kommer mediernas publik att uppfatta händelsen som viktig. Med hjälp av gestaltningsteorin har vi analyserat hur Sportbladets gestaltningar ser ut och hur de byggs upp i berättelsen. Metoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys som studerade 13 av Sportbladets artiklar som berörde denna nyhet. Vi analyserade texten i varje artikel och sökte efter värdeladdade ord och på vilket sätt Sportbladet gestaltade huvudkaraktärerna i den berättelse som de återgav. Slutsatsen resulterade i att Sportbladet på ett tydligt sätt har använt sig av medialiseringstekniker och tydliga gestaltningar för att kunna fånga uppmärksamheten hos sina läsare. Och att man genom cliffhangers och återanvändande av karaktärer kan lyckas med att förlänga en nyhetsrapportering om en händelse och på så sätt hålla den kvar på dagordningen.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna spelanalys är att hitta en specifik yta i anfallszonen där de flesta målen görs och där anfallande lag har bäst procentuell utdelning i förhållande till antalet avslut. Dessutom att visa på hur dessa mål går till. De frågor som min studie skulle svara på var: Hur många skott på mål sker i anfallszon totalt? Varifrån i anfallszon sker skott på mål? Var i anfallszon görs målen? Hur många mål görs? Hur många mål görs på direktskott? Hur många mål görs på styrning? Hur många mål görs på retur? Hur många mål görs på eget avslut? Var i anfallszon är det bäst procentuell målskörd i förhållande till antalet skott? Metod Nio ishockeymatcher från DVD-skiva har analyserats i dataprogrammet Interplay sports ishockey. Jag har tittat på var skott på mål har kommit ifrån samt hur dessa skott gick till. Alla matcher är från Svenska elitserien säsongen 08/09. Med hjälp av Interplay sports kunde jag på ett enkelt sätt sortera upp all data ifrån dessa matcher och därefter analysera och sammanställa resultatet. Jag har kategoriserat avsluten i följande fyra typer av avslut: Direktskott, eget avslut, retur och styrning. Resultat Denna spelanalys fokuserade på varifrån och hur mål görs inom den Svenska elitserien i ishockey. Hela 80 % av målen gjordes från en liten yta framför mål. Det var också från denna yta som de flesta avsluten togs ifrån. Det vanligaste sättet att göra mål på var direktskott som stod för 49 % av alla mål. 20 % av målen gjordes i powerplay och enbart i denna spelform gjordes mål på styrningar. Det effektivaste sättet att göra mål var via returer som hade en effektivitet på 32 %. Diskussion Att flest mål görs från den lilla yta rakt framför mål som jag kallat zon 1 står klart. Trots det tillåts de flesta avsluten att komma från samma yta vilket får mig att ifrågasätta lagens defensiva agerande i egen zon. Att flest mål görs på direktskott vill jag göra en större studie på för att fastslå att så är fallet. Inte ens ett mål i snitt/match gjordes i powerplay och därför ställer jag mig frågan om vi inte har övervärderat betydelsen för denna spelform.

Den här uppsatsen handlar om hur ett ishockeygymnasium kan fungera och vad elever och föräldrar tycker. Syftet med denna undersökning är att studera om verksamheten vid ett fristående gymnasium med ishockeyprogram motsvarar de förväntningar som ledare, elever och föräldrar har. Undersökningen är gjord genom intervjuer. Totalt har 17 intervjuer genomförts. Två intervjuer gjordes med personer som är ledare eller lärare, nio med elever som går utbildningen och sju föräldrar som har barn i utbildningen. Resultatet av undersökningen var positiv från eleverna, de var nöjda med sättet som skolan genomförde ishockeyutbildningen, det var framförallt den individuella träningen som de såg som mest positiv. I skolan var det arbetsrummen som sågs som det mest positiva, möjligheten att jobba självständigt på sin egen dator var det många elever tyckte var bra.