Inledning/bakgrund: Det tuffa spelet i ishockey för med sig bekymmer i form av skador, och en skadetyp som är särskilt allvarlig är hjärnskakningar. Eftersom att hjärnskakningar inom svensk elitishockey är ett betydande problem och ett hett debatterat ämne, bör det finnas ett stort intresse av att komma tillrätta med detta dilemma. Denna studie grundar sig i ett teoretiskt ramverk om att våld har ett underhållningsvärde i sig och att det därför är en del av ishockeyn. Det finns fortfarande mycket forskning kvar att göra i området hjärnskakningar inom ishockey, varför studier likt denna är viktig. Syfte: Att etablera kunskap om vilka uppfattningar som svenska ishockeyförbundet, domare och spelare på elitnivå har om problematiken med hjärnskakningar inom svensk elitishockey. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med tre förbundsrepresentanter, tre domare och tre spelare på elitnivå inom svensk ishockey. En innehållsanalys gjordes på den insamlande empirin. Resultat: Det höga tempot i spelet samt brist på respekt mellan spelare på isen var två bidragande orsaker till det höga antalet hjärnskakningar, enligt många av informanterna. Att det krävs utbildning av olika slag och hårdare straff för att komma till rätta med hjärnskakningsproblematiken framkom tydligt i studien. Hur utrustningen är utformad samt attityder till användandet av densamma sågs också som viktiga faktorer. Att förbjuda tacklingar bedömdes försämra ishockeyns underhållningsvärde enligt majoriteten av informanterna, vilket går i linje med det teoretiska ramverk som denna studie vilade på. Konklusion: Från samtliga nio informanters svar framkom det att klara förbättringsområden finns när det kommer till förebyggandet av hjärnskakningar. Det förekom däremot även en viss osäkerhet i hur långt de var villiga att gå med dessa förändringar med risk för att försämra ishockeyns underhållningsvärde. En slutsats som kan dras från denna studie är att man får räkna med framtida hjärnskakningar inom svensk elitishockey, men att ökat samarbete mellan förbund, domare och spelare kan minska problematiken.

Bakgrund: Hjärnskakningar har under 2000-talet utvecklats till ett allt större problem inom ishockeyn. Under säsongerna 2012 - 2015 drabbades 105 spelare i Svenska hockeyligan (SHL) av en hjärnskakning. Tillsammans med knä- och axelskador är hjärnskakning den vanligaste skadan inom ishockeyn. Det har länge saknats interventioner för att minska symtom som uppstår efter en hjärnskakning, men inför säsongen 2019/2020 infördes en kylhjälm som ska användas direkt efter en misstänkt hjärnskakning inom SHL. Målet med hjälmen är att dämpa de akuta symtomen som uppstår efter en hjärnskakning och en förkortad konvalescenstid för de spelare som använder kylhjälmen har noterats. Det saknas emellertid kvalitativa studier som undersöker hur spelarna upplever behandlingen av hjärnskakning med och utan kylhjälm. Därför fokuserar denna studie på spelarnas upplevelser efter att ha drabbats av hjärnskakning. Syfte: Syftet med studien är att beskriva ishockeyspelares upplevelse av upprepade hjärnskakningar efter att ha behandlats konservativt med och utan kylhjälm. Metod: En empirisk-holistisk kvalitativ deduktiv kunskapsansats valdes för att besvara studiens syfte. Totalt medverkade fyra spelare i denna kvalitativa intervjustudie. Resultat: Innehållsanalysen från de genomförda intervjuerna resulterade i två huvudkategorier, första och andra hjärnskakningen – med eller utan kylhjälm och förbättring av omhändertagande efter hjärnskakning samt åtta subkategorier. Konklusion: Kylhjälmen verkar dämpa symtom i det akuta skedet men det går ej att utläsa någon skillnad på lång sikt. Spelarna är dock positivt inställda till användandet av hjälmen men mer forskning och objektiva instrument behövs för att hjälpa spelarna med deras rehabilitering.

Bakgrund: Hjärnskakning är en vanlig form av traumatisk hjärnskada som kan ge varierande symtom. Idrottsrelaterad hjärnskakning kan kliniskt fastställas av vårdpersonal bland annat med hjälp av Sport Concussion Assessment Tool (SCAT5). Riktlinjer kring rehabilitering utgår ofta från hjärntrappan vilket innebär en successiv återgång till idrott och skola. Syfte: Syftet var att utforska och beskriva unga personers upplevelser och erfarenheter av rehabilitering efter en idrottsrelaterad hjärnskakning samt hjärnskakningens eventuella påverkan på vardagslivet hos den drabbade. Metod: Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med deltagare i åldrarna 17– 24 år, med erfarenhet av rehabilitering efter en idrottsrelaterad hjärnskakning under de senaste tre åren. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier med tre underkategorier vardera. Följderna av hjärnskakningen varierade i omfattning och det framkom skilda perspektiv avseende rehabilitering samt hur bemötande, information och kommunikation från vårdpersonal upplevdes. I intervjuerna lyftes stöd och olika strategier för att hantera vardagen. Konklusion: Idrottsrelaterad hjärnskakning påverkar individens liv i varierande omfattning utifrån ett biopsykosocialt perspektiv. Resultatet visade att rehabiliteringen bör vara individanpassad och att stöd är centralt för att främja individens trygghet och delaktighet. Fysioterapeutens kompetens är betydelsefull i denna process och kan ibland behöva kompletteras av multiprofessionella team.

Abstract Background: Concussions are a serious injury in ice hockey that has received a lot of attention in the media because players have had long-term symptoms and in some cases been forced to end their careers prematurely. Purpose of the study was to, based on the latest research, try to obtain a holistic view regarding the concussion problem and preventive measures in ice hockey. Method: The study was conducted as a narrative literature review where the selection of articles was carried out unsystematically. Results: Concussions account for 18% of all injuries in ice hockey and during an ice hockey career there is a 22% risk of having at least one concussion. Repeatable concussions can lead to long-term effects such as impaired physical and mental health and impaired cognitive ability over time. Using the right equipment and expanding player training has been suggested as important preventative measures. Conclusion: Concussions are a major problem in ice hockey and can have long-term negative effects on health. There seems to be a need for more comprehensive education which should be implemented from an early age.

Syftet med studien var att undersöka vilka inställningar och upplevelser damhockeyspelare på elitnivå i Sverige har till regelskillnaderna mellan dam- och herrhockey. Med fokus på damspelarnas syn på regelskillnaderna, hur damhockeyn påverkats av regelskillnaderna samt vad ett eventuellt införande av tacklingar i damhockeyn skulle leda till. Studien var en kvalitativ intervjustudie där sex damhockeyspelare som spelar eller nyligen spelat i SDHL intervjuades. Intervjuerna var semistrukturerade och utgick ifrån en frågeguide som sedan kompletterades med följdfrågor för att få ut information som svarade mot syftet. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera studiens data. Resultatet diskuterades utifrån den kritiska feministiska teorin. Resultatet visar på att respondenterna är oförstående till varför det finns regelskillnader samt att de tycker att det är del att det görs skillnad på dam och herr. Det framkom både positiva och negativa konsekvenser av regelskillnaderna. Det positiva som framkom var bland annat att galler skyddar mot skador samt att tacklingsförbudet leder till ett finare och mer tekniskt spel. De negativa konsekvenser som frammkommit var en ökad skaderisk på grund av att spelarna inte kollar upp då de inte tror att en tackling/kollision ska ske. Regelskillnaderna gör även att damhockeyn inte passar in i den norm som råder kring vad ishockey är vilket leder till att de inte bli lika accepterade som herrhockeyn, de menar även att regelskillnaderna leder till ett långsammare spel med mindre vändningar, någor som leder till att mindre publik vill kolla på damhockeyn. Ett införande av tacklingar är något som skulle gynna damhockeyn på flera plan menar respondenterna, däremot är det en stor fråga som kräver mycket jobb och en fråga de styrande inom hockeyvärlden antagligen inte prioriterar att ta upp.

Background: Concussion in adolescent american football occurs frequently and can give serious damage, especially to the younger brain. SAFF has guidelines for management and rehabilitation. The guidelines to be followed are called “Hjärntrappan”.  Purpose: To investigate a group of coaches experiences of management and rehabilitation after concussion, in adolescent american football in Sweden. Design and method: Qualitative exploratory design, based on semi structured interviews. Five coaches were included in the study. The data was analyzed using content analysis according to Graneheim and Lundman. Results: The coaches experienced limited skills in management and rehabilitation in concussions. There was a major responsibility for the medical staff, were competence varied widely and there was no requirement regarding education about concussion. There was limited knowledge of the work of the football association and its guidelines were not fully implemented. The coach education contained a limited part regarding concussions. A mandatory part about concussion for both coaches and medical staff was suggested to improve current management and rehabilitation. Conclusion: Treatment and rehabilitation regarding concussion need to be expanded in the coaches education courses. A knowledge certificate should be introduced for the medical staff for management and rehabilitation of junior players as well. Future research could study how rehabilitation is followed after concussions, or mapping risks in the management and rehabilitation of brain shocks in junior teams. / Bakgrund: Hjärnskakning inom amerikansk fotboll, i ungdomsleden, är ett känt problem och sker frekvent. Svenska Amerikansk Fotbollförbundet har riktlinjer för hantering och rehabilitering vid hjärnskakning, som kallas Hjärntrappan. Syfte: Undersöka vilka upplevelser och erfarenheter juniortränare, till pojk- och flicklag mellan åldrarna 14 - 19 år inom amerikansk fotboll i Sverige, har av hantering och rehabilitering vid hjärnskakningar. Metod: Kvalitativ explorativ design, som baserades på semistrukturerade intervjuer. Fem tränare ingick i studien. Datan analyserades med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Tränarna upplevde en begränsad kompetens gällande hantering och rehabilitering vid hjärnskakning. Ett stort ansvar låg på den medicinska personalen där kompetensen varierade mycket och det saknades krav på utbildning angående hjärnskakningar. Det saknades kunskap om förbundets arbete och dess riktlinjer var inte fullt implementerade. Tränarutbildningen innehöll en begränsad del gällande hjärnskakningar. En obligatorisk del om hjärnskakningar för tränare och medicinsk personal ansågs kunna förbättra nuvarande hantering och rehabilitering. Konklusion: Behandling och rehabilitering rörande hjärnskakningar behöver utökas i tränarutbildningen. Utbildningskrav bör införas för medicinsk personal för hantering och rehabilitering även på juniornivå. Framtida forskning skulle kunna studera hur rehabilitering följs efter hjärnskakningar, eller kartlägga risker vid hantering och rehabilitering av hjärnskakningar inom juniorlag.

Bakgrund: Hjärnskakningar inom idrott uppmärksammas allt mer på grund av skadans flera potentiella faror och möjliga långvariga konsekvenser. Ett överenskommet koncept angående riktlinjer för handläggning och rehabilitering efter idrottsrelaterad hjärnskakning upprättades första gången år 2001. Rehabiliteringen efter en idrottsrelaterad hjärnskakning rekommenderas vara ett multimodalt samarbete och ske genom en stegvis återgång till idrott/aktivitet från total fysisk och kognitiv vila till en progressivt ökad grad av aktivitet. Fysioterapi som hälsoprofession syftar till att främja hälsa och minska ohälsa, tillämpar rehabiliterande insatser och har kunskapen att hantera områden som rekommenderas ingå vid rehabiliteringen efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga vetenskaplig litteratur gällande fysioterapeuters rehabiliteringsåtgärder efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, CINAHL, AMED och Web of Science. MeSH-termerna ”physical therapy modalities”, ”brain concussion” och ”athletic injuries”, respektive motsvarande ämnesord ”physical therapy”, ”brain concussion” och ”athletic injuries”, användes i sökningen. Resultat: Åtta artiklar inkluderades. Fem artiklar påvisar att kontrollerad fysisk ansträngning på måttlig nivå ger förbättring av symtom. Två påvisar att fysioterapeutiska interventioner av vestibularsystemet och cervikalen, samt att en patientspecifik och progressivt utformad behandlingsplan gynnar återhämtning. En studie påvisar att en symtomfri vänteperiod kliniskt sett inte påverkar återhämtningen. Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att en individanpassad, progressivt utformad behandlingsplan innehållande fysisk ansträngning på måttlig nivå, samt rehabilitering av vestibularsystemet och cervikalen gynnar återhämtning efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Mer forskning krävs.

Bakgrund: Hjärnskakningar är ett stort problem inom amerikansk fotboll på alla nivåer och mörkertalet hjärnskakningar som inte rapporteras och behandlas anses stort. Obehandlade hjärnskakningar kan få stora konsekvenser för den aktive både på och utanför planen. Hjärntrappan används som ett rehabiliteringsverktyg för idrottsutövare drabbade av hjärnskakning inom svensk idrott, men det saknas studier i vilken utsträckning den används inom amerikansk fotboll. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga strategier gällande rehabilitering för säker återgång till idrott efter hjärnskakning hos amerikansk fotbollslag på seniornivå i Sverige. Metod: En enkätundersökning genomfördes via telefon. Populationen var 36 amerikansk fotbollslag som var i seriespel i Sverige under säsongen 2020 och 16 lag deltog i studien. Resultatet av enkäten analyserades sedan med deskriptiv och jämförande statistik. Resultat: Majoriteten av de deltagande lagen använde Hjärntrappan som strategi för rehabilitering av hjärnskakning. En signifikant skillnad mellan dam- och herrlag och användningen av Hjärntrappan påvisades. Det påvisades inte någon signifikant skillnad mellan varken tillgång till medicinsk personal i laget eller storleken på orten som laget utgick ifrån och användningen av Hjärntrappan. Slutsats: Hjärntrappan är den mest använda rehabiliteringsstrategin vid hjärnskakning inom amerikansk fotbollslag i seriespel på seniornivå i Sverige. Det finns skillnader mellan dam- respektive herrlag och användningen av Hjärntrappan. Fler och större studier behövs för att generalisera resultaten till samtliga amerikansk fotbollslag i Sverige. / Background: Concussions are a big problem in American football and the number of concussions that goes untreated is considered large. Untreated concussions can have serious consequences for the athlete both on and off the field. Hjärntrappan is used in Sweden to rehabilitate concussions, but there is no studies to what extent it is used in American football in Sweden. Aim: The aim of the study was to investigate what rehabilitation strategies senior American football teams in Sweden used when a player had a concussion. Method: A survey was conducted via telephone. The population was 36 Swedish American football teams that were playing in the Swedish league system during the 2020 season and 16 teams participated in the study. The results of the survey were then analyzed with descriptive and comparative statistics. Results: The majority of the participated teams used Hjärntrappan as rehabilitation strategy when a player had a concussion. A significant difference between the woman’s and men’s teams and the use of Hjärntrappan was found. No significant difference was found between either the access to medical staff in the team or the size of the city where the team was based and the use of Hjärntrappan. Conclusion: Hjärntrappan is the most common rehabilitation strategy among senior American football teams in the Swedish league system after concussion. There is a difference between men’s and woman’s teams and the use of Hjärntrappan. More and extended reseach is needed to generalize the results to all American football teams in Sweden.

Sammanfattning Inledning: Svenska ridsportförbundet samlar ryttare från olika klubbar och föreningar i ett förbund och har cirka 154 000 medlemmar. Förutom att ridsport bidrar till glädje, gemenskap och fysisk aktivitet för utövaren så sker också olyckor inom sporten med personskador som följd. Av Svenska ridsportförbundets medlemmar har 36 procent av de skadade skadat huvud och nacke. Totalt var det 17 procent av de skadade som fick diagnosen hjärnskakning och cirka 10–20 procent av dem riskerar bestående men. Som rehabiliteringsmetod efter hjärnskakning finns hjärntrappan. Hjärntrappan hjälper användaren att stegvis och kontrollerat återkomma till aktivitet. 2018 anpassade Svenska ridsportförbundet hjärntrappan till ridsporten och har sedan arbetat med att sprida information om den till sina medlemmar. Syftet med denna masteruppsats är att ge en nulägesbild av kännedomen och användandet av hjärntrappan. Den ska också problematisera kring varför kännedomen ser ut som den gör och ge förslag på vad ridsportförbundet kan göra för att öka kännedomen om- och användandet av hjärntrappan framöver.  Resultat: Kännedomen om hjärntrappan ser likartad ut bland medlemmar i Svenska ridsportförbundet med drygt 50 procents kännedom. Av dem som svarat på enkäten till ridsportförbundets vuxna medlemmar och som hade kännedom om hjärntrappan var det 84 procent som hade låg grad av kännedom, det vill säga inte tillräckligt hög för att kunna använda den själv. Äldre personer har generellt bättre kännedom om hjärntrappan än yngre. Användandet av hjärntrappan låg på sju procent för vuxna medlemmar i ridsportförbundet respektive 15 procent för dem som anmält huvudskada. Kännedom om hjärntrappan innan skada tycks inte vara avgörande för användandet utan användandet styrs i högre grad av vad för aktivitet som utfördes vid skadetillfället och vilken typ av råd och stöttning den skadade fick efter olyckan. Slutsats: Drygt hälften av Svenska ridsportförbundets medlemmar har kännedom om hjärntrappan och kännedomen är till största del låg. Unga känner till hjärntrappan i lägre grad än äldre gör. Användandet påverkas inte av ålder på samma sätt som kännedomen gör och hjärntrappan har använts i någon utsträckning av personer i alla åldrar. För att öka kännedomen och användandet av hjärntrappan bland Svenska ridsportförbundets medlemmar bör fokus läggas på de faktorer som finns på organisatorisk nivå och därigenom på olika sätt tillse att den skadade får råd och stöttning i sitt användande av hjärntrappan. / Summary Introduction: The Swedish Equestrian Federation gathers riders from different clubs and associations and has about 154,000 members. In addition to equestrian sports contributing to joy, community and physical activity for the practitioner, accidents also occur in the sport with personal injuries as results. Of the members of the Swedish Equestrian Federation, 36 percent of the injured have injured the head and neck. In total, 17 percent of the injured were diagnosed with concussion and about 10–20 percent of them are at risk of permanent damage. As a rehabilitation method after concussion, there is the brain step. The brain step helps the user return to activity step by step and in a controlled manner. In 2018, the Swedish Equestrian Federation adapted the brain step to equestrian sports and have since then worked to spread information about it to their members. The purpose of this master thesis is to provide a current picture of the knowledge and use of the brain step. It will also problematize why the knowledge looks the way it does and give suggestions on what the equestrian federation can do to increase awareness about and the use of the brain ladder in the future. Method: The method used is quantitative in the form of a cross-sectional study based on two different questionnaires aimed at two different populations. Descriptive statistics have been used as an analysis method. Results: The knowledge about the brain step is similar among members of the Swedish Equestrian Federation with just over 50 percent knowledge. Of those who responded to the survey for the equestrian association's adult members and who had knowledge of the brain step, 84 percent had a low degree of knowledge, ie not high enough to be able to use it themselves. Older people generally have better knowledge of the brain step than younger people. The use of the brain step was seven percent in general for the adult members of the equestrian federation and 15 percent for those who reported head injuries. Knowledge of the brain step before injury does not seem to be decisive for the use, but the use is governed to a greater extent by what activity was performed at the time of the injury and what type of advice and support the injured person received after the accident. Conclusion: Just over half of the Swedish Equestrian Federation's members have knowledge of the brain step and the knowledge is largely low.  Young people know the brain step to a lesser degree than older people do. The use of the brain step is seven percent for all members of the union and 15 percent among the members who reported head injuries. The brain step has been used to some extent by people of all ages. In order to increase awareness and use of the brain step among the federations members, focus should be placed on the factors at the organizational level and thereby ensure that the injured person receives advice and support after their injury. Keywords: Head injury, The brain step, concussion, Swedish Equestrian Federation, Swiss cheese model

Background: Ice hockey is a team sport combined with martial arts. A certain level of violence is accepted within the game. The physical play results in injured players. Incidence of concussions have increased during several years in Swedish ice hockey and the Swedish Ice hockey association have initiated a preventive project to reduce concussions; Projekt Nollvision. This study is a part of the project.  Purpose: The aim of the study was to survey factors that predispose or reduce the prevalence of violent or dangerous play within Swedish ice hockey.  Method: Unstructured interviews were conducted with ice hockey players with an aggressive or a hazardous style of play. Data was analyzed with content analysis.  Result: The study shows multiple factors that influence players to use an aggressive style of play such as risk-taking in the aim to win games, highspeed in the game and annoyance from opponents. The main reductive factor was experience. Differences between male and female players was mainly greater differences concerning physical capacity among female players. Conclusion: Several factors that influence a violent style of play was identified. Male and female players share beliefs concerning violent play and that is probably an influence from the culture within ice hockey rather than gendered.  Searchwords: Concussion, ice hockey, prevention / Bakgrund: Ishockey är en lagidrott kombinerat med kampsport. I idrotten tillåts en viss nivå av våld. Det fysiska spelet får till följd att spelare riskerar att skadas. Förekomsten av hjärnskakningar har under flera år ökat inom svensk ishockey och ishockeyförbundet har initierat en satsning för att förebygga denna typ av skada; Projekt Nollvision. Denna studie är en del av projektet.  Syfte: Studiens syfte var att kartlägga faktorer som predisponerar eller minskar förekomsten av aggressiv och/eller risktagande spelstil inom svensk ishockey.  Metod: Insamlingen av data skedde i form av ostrukturerade intervjuer av spelare med en våldsam spelstil. Data analyserades genom innehållsanalys.  Resultat: Studien påvisade flera faktorer som påverkade spelare att spela mer aggressiv ishockey så som risktagande i jakt på vinst, hög fart i spelet samt irritation på motspelare. Den faktor som begränsar förekomst av våldsamt spel visade sig vara erfarenhet hos spelare. Skillnaden mellan dam- och herrspelare var främst att det finns större skillnader bland spelarnas fysiska förutsättningar inom damishockey.  Konklusion: Flera påverkansfaktorer för en aggressiv spelstil identifierades. Dam- och herrspelare var samstämmiga och uppfattningar om våldsamt spel verkar vara kulturellt betingat inom idrotten snarare än könsbunden.  Sökord: Hjärnskakning, ishockey, prevention / Projekt Nollvision