Uppsatsen utreder om det förslag på att kriminalisera att maskera sig vid idrottsarrangemang är förenligt med RF:s skydd för yttrandefriheten, och om om den föreslagna kriminaliseringen uppfyller legalitetsprincipens krav på förutsebarhet och tydlighet.

Bakgrund: Hjärnskakningar inom idrott uppmärksammas allt mer på grund av skadans flera potentiella faror och möjliga långvariga konsekvenser. Ett överenskommet koncept angående riktlinjer för handläggning och rehabilitering efter idrottsrelaterad hjärnskakning upprättades första gången år 2001. Rehabiliteringen efter en idrottsrelaterad hjärnskakning rekommenderas vara ett multimodalt samarbete och ske genom en stegvis återgång till idrott/aktivitet från total fysisk och kognitiv vila till en progressivt ökad grad av aktivitet. Fysioterapi som hälsoprofession syftar till att främja hälsa och minska ohälsa, tillämpar rehabiliterande insatser och har kunskapen att hantera områden som rekommenderas ingå vid rehabiliteringen efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga vetenskaplig litteratur gällande fysioterapeuters rehabiliteringsåtgärder efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, CINAHL, AMED och Web of Science. MeSH-termerna ”physical therapy modalities”, ”brain concussion” och ”athletic injuries”, respektive motsvarande ämnesord ”physical therapy”, ”brain concussion” och ”athletic injuries”, användes i sökningen. Resultat: Åtta artiklar inkluderades. Fem artiklar påvisar att kontrollerad fysisk ansträngning på måttlig nivå ger förbättring av symtom. Två påvisar att fysioterapeutiska interventioner av vestibularsystemet och cervikalen, samt att en patientspecifik och progressivt utformad behandlingsplan gynnar återhämtning. En studie påvisar att en symtomfri vänteperiod kliniskt sett inte påverkar återhämtningen. Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att en individanpassad, progressivt utformad behandlingsplan innehållande fysisk ansträngning på måttlig nivå, samt rehabilitering av vestibularsystemet och cervikalen gynnar återhämtning efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Mer forskning krävs.

Bakgrund: Hjärnskakning i idrott är vanligt och det finns etablerade riktlinjer för identifiering, hantering och rehabilitering. För tidig återgång till idrott kan medföra risker. Kvalitativ forskning om idrottares upplevelser och erfarenheter av och om idrottsrelaterad hjärnskakning har ej påträffats. Syfte: Att undersöka hjärnskakningsdrabbade idrottares upplevelser och erfarenheter om hjärnskakning inom idrott samt återgång till idrottsaktivitet efter skadehändelsen. Metod: Data insamlades från fem idrottare med hjälp av semistrukturerade intervjuer som analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: I studien framkom tre teman; ”Föranledd vårdkontakt”, ”Motiverande och hindrande faktorer för återgång till idrott”, samt ”Resonemang kring hjärnskakning” som innefattade bland annat att idrottarna upplevde undermålig information från vården gällande återgång till idrott efter hjärnskakning och att tränare hade bristande kunskap om omhändertagande vid idrottsskada. Idrottarna uppfattade ett behov av ökad kunskap. Stöttning och förståelse för idrottarens situation från omgivningen påverkade positivt för återgång medan press och rädsla för en ny hjärnskakning hämmade. Konklusion: Föreliggande studie har uppnått syftet att undersöka hjärnskakningsdrabbade idrottares upplevelser och erfarenheter om hjärnskakning samt återgång. Resultaten ökar förståelsen för idrottare som råkar ut för hjärnskakning i idrottssammanhang. Ytterligare forskning behövs för att bilda uppfattning om läget av idrottsrelaterad hjärnskakning i Sverige. / Background: Concussion in sport is common and there are established guidelines for identification, management and rehabilitation. Premature return to play may be dangerous. Qualitative research on athletes' experiences on sport-related concussion has not been found. Objective: To examine concussed athletes' perceptions and experiences about concussion in sports and return to play after their concussion. Method: Data was collected from five athletes using semi-structured interviews and was analyzed through content analysis. Results: Three themes emerged; "Cause for health care", "Motivations and hindrances on return to play", and "Reasoning about concussion”. They included for instance that athletes experienced poor information from health institutions regarding return to play, and coaches had insufficient knowledge of sport-injury management. The athletes perceived a need for increased knowledge. Support and understanding for the athlete's situation had a positive impact on the return to play while pressure and fear of a new concussion inhibited return to play. Conclusion: The objective to examine concussed athletes' perceptions and experiences about concussion in sports and return to play, has been achieved. The results increase our understanding for athletes who sustain concussions in sports. Further research is needed to form an estimation of ​​the extent of sports-related concussions in Sweden.

Sammanfattning Bakgrund: Studier tyder på bristande kunskaper angående hanteringen av idrottsrelaterad hjärnskakning samt i rehabilitering efteråt. Ryttares återgång till fysisk aktivitet kopplat med en jargong som främjar en för snabb återgång, där saknas studier.  Syfte: Att undersöka och beskriva en grupp tävlingsryttares upplevelser och erfarenheter av att ha fått en idrottsrelaterad hjärnskakning samt återgången till sin idrott, vardagsliv samt fysisk aktivitet. Metod: Data från fem informanter insamlades via semistrukturerade intervjuer och har analyserats med en innehållsanalys. Resultat: I studien framgick det två teman; “Hur IH yttrade sig och påverkade vardagen” samt “Vägen tillbaka” med totalt tio kategorier samt 16 subkategorier. Utifrån resultatet framgick det brister i adekvat information vid vårdtillfället rörande återgång till fysisk aktivitet efter idrottsrelaterad hjärnskakning. Omgivningens reaktioner påverkade ryttarna initialt till en något långsammare återgång till fysisk aktivitet, samtidigt som de egna kraven på skötsel av hästen fanns ständigt närvarande. Konklusion: Studien tyder på att återgången fortfarande går för snabbt men att omgivningens påverkan, i kombination med egen förståelse samt att den tidigare jargongen börjat avta har lett till en långsammare återgång. Dock finns kvarvarande brister angående information kring hur återgången bör ske efter en idrottsrelaterad hjärnskakning inom vården. / Abstract Background: Studies indicate a lack of knowledge regarding the handling of the acute state of sport related concussion and during the rehabilitation afterwards. Equestrians return to physical activity associated with a jargon that promotes an over-rapid return, where studies are lacking. Purpose: To investigate and describe a group of competing equestrians experiences of receiving a suspected or diagnosed sport related concussion and also their return to sport, everyday life and physical activity. Method: Data from five informants were collected through semi structured interviews and analysed with a content analysis. Results: The study showed two themes; “How SRC expressed and influenced everyday life” and “The way back” with a total of ten categories and 16 subcategories. Based on the result, there were shortcomings in adequate information from the time of health care treatment regarding the return to physical activity after a sport related concussion. The society's reaction initially affected the riders to a slower return to physical activity, while the own requirements for taking care of the horse were constantly present. Conclusion: The study indicates that their return still goes on too quick, but the surroundings effects, in combination with their own understanding and that the previous jargon has begun to decline has led to a slower return. However, there are remaining deficiencies regarding the information about how the return should take place after a sport related concussion within the healthcare system.

Studiens syfte var att undersöka om (a) självbestämmande motivation medierar sambandet mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet. Samt om (b) kontrollerad motivation medierar sambandet mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet. Föreliggande studie är en kvantitativ tvärsnittsstudie och datainsamling genomfördes via tillgänglighetsurval. Totalt deltog 138 Crossfit deltagare i åldrarna 19 - 58 år (M= 32.19, Sd= 9.02). Baserat på studies syftet skapades två hypoteser som vidare testades i varsin medieringsanalys. Medieringsanalys 1 kunde inte bekräfta hypotesmodell 1 då resultatet påvisar en icke signifikant indirekt effekt mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet via självbestämmande motivation. Å andra sidan kunde medieringsanalys 2 bekräfta hypotesmodell 2 eftersom resultatet visar en signifikant indirekt effekt mellan behovstillfredsställelse och idrottsrelaterad utbrändhet via kontrollerad motivation. Resultatet tydliggör förståelsen av att kontrollerad motivation inom Crossfit anses bidrar med lägre grad av behovstillfredsställelse och ökar risken för utveckling av idrottsrelaterad utbrändhet. / The purpose of the study was to investigate if (a) self-determining motivation mediates the correlation between psychological need satisfaction and athletic burnout. Also, if (b) controlled motivation mediates the correlation between psychological need satisfaction and athletic burnout. The current study is a quantitative cross-sectional study. Data was collected by accessibility sampling. There were 138 Crossfit participants who participated in the ages 19 - 58 (M= 32.19, Sd= 9.02). Based on the purpose of the study were two hypotheses created and tested in two separated mediation analysis. Mediation analysis 1 in the study could not accept hypotheses 1, based on the result which indicated no significant indirect effect between psychological need satisfaction and athletic burnout through self- determination motivation. Opposite, mediation analysis 2 could accept hypotheses 2 based on the result which indicated a significant indirect effect between psychological need satisfaction and athletic burnout through controlled motivation. The results illustrate the understanding of controlled motivation in Crossfit because it contributes lower psychological need satisfaction and higher the risk of developing athletic burnout.

The purpose of the study was to explore the relationship between hope and burnout among senior level football players, and more precisely to examine whether approach coping and avoidance coping would mediate this relationship. Ninety Swedish football players (53 males, 37 females; aged 15–34 years, M = 22.38, SD = 4.47) filled out a questionnaire pack measuring trait hope, coping, and symptoms of athlete burnout. Findings showed a significant positive correlation between hope and approach coping. Further correlation analysis showed hope having a significant negative relationship with athlete burnout, as well as with avoidance coping. Mediation analyses found a direct negative effect between hope and burnout, which corresponds with previous research. Mediation analysis further showed that avoidance coping had a significant mediating effect on the hope-burnout relationship. However, no mediating effect was found with approach coping as mediator. Findings therefore indicate that football players low in hope are more prone to employ avoidance coping strategies when facing stress, making them more vulnerable to develop burnout. Hope may be important to promote and include in health evaluations to better understand and reduce the risk of developing burnout among football players. / Syftet med denna studie var att undersöka förhållandet mellan hopp och utbrändhet bland fotbollsspelare på seniornivå, och mer specifikt undersöka ifall förhållandet skulle medieras av approach coping och avoidance coping. Nittio svenska fotbollsspelare (53 män, 37 kvinnor; i åldrarna 15–34 år, M = 22.38, SD = 4.47) fyllde i frågeformulär som mätte hopp som egenskap, coping, och symptom på idrottsrelaterad utbrändhet. Resultaten visade på en signifikant positiv korrelation mellan hopp och approach coping. Vidare korrelationsanalys visade även att hopp hade ett signifikant negativt samband med såväl idrottsrelaterad utbrändhet, som med avoidance coping. Medieringsanalyser visade på en direkt negativ effekt mellan hopp och utbrändhet, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Medieringsanalys visade vidare att avoidance coping hade en signifikant medierande effekt på relationen mellan hopp och utbrändhet. Ingen medierande effekt hittades dock med approach coping som mediator. Resultaten från föreliggande studie indikerar även att fotbollsspelare med låga värden i hopp är mer benägna att använda avoidance copingstrategier när ställda inför stress, vilket gör dem mer sårbara till att utveckla utbrändhet. Hopp kan vara viktigt att belysa och inkludera i hälsoutvärderingar för att få en bättre förståelse och minska risken för utvecklandet av utbrändhet bland fotbollsspelare.