Diss. (sammanfattning) Luleå : Luleå tekniska universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

No description available.

No description available.

Background: Injury preventive training decreases the chances of sports injuries. In athletics, the athletes often suffer from acute injuries as well as overload injuries. The majority of the athletes in athletics in Sweden are youths. The trainers had an authority on how the injury preventive training is used, and the behavior is regulated by different factors in the environment and by individual factors. Purpose: The purpose of the study was to investigate the perceptions regarding injury preventive training of athletic trainers for youths between the ages of 12-17 years. Methods: A qualitative interview study was made with semi structured questions. Four athletic trainers were recruited and were interviewed individually. The analysis was made with a qualitative content analysis. Result: Two domains were generated from the qualitative content analysis: “Individual ways of contemplating and approaching the phenomenon” which contains “The phenomenon of injury preventive training” and “The trainers’ attitude”. The second domain “Circumstances in the trainers’ environment” contains “Communication and a holistic view in nearest social environment”, “Conditions for implementation among trainers and their physical environment” and “Development of competence in the corporation of athletic trainers”. Conclusion: The athletic trainers had an understanding of what injury preventive training means. Yet, there were different factors in the environment and among the individuals that influenced the behavior. Examples from the categories are lack of time, knowledge, information and a holistic view within the association. The result corresponded with the description of how the behavior is influenced by the environment and by the individual from the social cognitive theory. A suggestion for further research are which method are the most effective way for the implementation of injury preventive training in athletics.

“Man skulle ju inte få för sig att söka upp någon som kan hjälpa en med psyket för då har man ju något fel på huvudet“ Det anses inte vara lika viktigt att lägga fokus på den psykiska rehabiliteringen under än skada i jämförelse med den fysiska återhämtningen. Trots att många som blir skadade upplever att den psykiska påfrestningen är den som ger störst effekt på individen. Syftet med studien är att undersöka och analysera vilka psykiskt upplevda känslomässiga effekter en fysisk skada kan medföra och hur den skadade i så fall ansåg sig vilja ha hjälp med att hantera dessa känslor. Resultatet av studien visar på att respondenterna upplevde liknande känslor under respektives rehabiliteringsprocess samt att majoriteten av de tillfrågade önskade att de fått hjälp av en psykolog eller mental tränare under denna tid för att underlätta återgången till idrotten. Det som även framkom i resultatet var betydelsen av hur mycket tränaren involverade sig väl under rehabiliteringen.

Inledning/bakgrund: Hjärnskakningar är ett stort problem inom dagens professionella ishockey. Sportens utveckling har lett till att denna allvarliga skadetyp har blivit alltmer vanligt förekommande. Detta har lett till att hjärnskakningar blivit ett väldigt omdiskuterat ämne inom hockeysektorn men även allmänt. Det finns flera anledningar till varför förekomsten av hjärnskakningar är så hög idag, men det saknas åtgärder för att komma tillrätta med problematiken. Denna studie fokuserar på spelarna, eftersom de kommer närmast problemet och därför bör ha bra förslag på preventiva åtgärder. Syfte: Hur skulle antalet hjärnskakningar inom svensk elitishockey kunna förebyggas enligt förslag utifrån spelarnas erfarenheter. Metod: En kvalitativ metod användes för att skapa en djupare förståelse inom ämnet. Sex semistrukturerade intervjuer utfördes med spelare som spelat minst tre säsonger i SHL. Efter intervjuerna så gjordes en informationsanalys där gemensamma teman hittades. Resultat: Den största orsaken till hjärnskakningsproblematiken enligt deltagarna var det höga tempot som är genomgående i dagens ishockey. Deltagarna ansåg även att utbildning har en stor del i problematiken. Spelare bör utbildas i tidigare ålder för att ha mer kunskap när de kommer upp till elitnivå. Det fanns även andra orsaker som nämndes som potentiella anledningar till ökat antal av hjärnskakningar. Ansvar och respekt, bestraffningar, utrustning och bristfällig rehabilitering var ämnen som nämndes av samtliga deltagare. Deltagarna gav flera potentiella lösningar utefter sina egna erfarenheter. Det som ansågs vara viktigast var dock att utbilda unga spelare inom ämnet och att det är viktigt med ansvar och respekt mot andra spelare på isen. Konklusion: Samtliga deltagare i studien framförde åsikter om vad som bör göras för att minska antalet hjärnskakningar. En del åtgärder ansågs dock vara betydelsefullare än andra för att skapa en säkrare sport. Något som är viktigt att veta är dock att detta är ett problem som inte går att lösa på en gång. Det finns dock hopp om att i framtiden kunna se en förminskning i antalet hjärnskakningar inom professionell ishockey.

Bakgrund: Handbollen tillhör idag en av de största lagidrotterna världsligt och spelas i så många som 150 länder totalt. Sporten är kraftigt skadedrabbad och skadeprevalensen hög. Stretching är ett brett begrepp vilket syftar till att öka muskulär flexibilitet och minska muskulär styvhet. Ett minskat muskulärt rörelseomfång hos idrottare antas kunna öka den totala risken att drabbas av en skada i samband med fysisk aktivitet, fysisk träning och eller i idrottsspecifika moment. Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken mängd och omfattning stretching utövas bland aktiva handbollsspelare i Norrbottens län samt kartlägga skadeprevalensen bland dessa. Metod: Insamling av data skedde via en enkät med totalt 18 stycken frågor. Enkäten skapades i Google Formulär och skickades via mejl tillsammans med ett informationsbrev om studien och dess syfte till två lag i samma förening i Norrbottens län. Enkäten gick ut till 36 spelare och besvarades av 27 spelare. Alla ifyllda och inskickade enkäter analyserades med en deskriptiv dataanalys och inkluderades i studiens slutliga resultat. Resultat: De tillfrågade spelarna utövade totalt en hög mängd belastande träning. Den totala mängden stretching som utövades skilde sig individer emellan och var i sin helhet relativt låg i förhållande till mängden träning. Skadeprevalensen bland de tillfrågade spelarna var hög. Konklusion: Resultatet av studien påvisade en hög skadeprevalens inom handbollen i Norrbottens län. En hög träningsmängd i förhållande till en liten mängd stretching kan ses som en bidragande faktor till uppkomst av skador på både muskler, senor och ligament.

Introduktion: Medialt tibiasyndrom - eller MTS är en vanligt förekommande skada hos löpare. Syndromet är karaktäriserat av smärta över tibiae och nedsatt fysisk funktion som följd. Fysioterapeuter arbetar kliniskt med olika behandlingsmetoder för MTS i dagsläget. Det finns idag ingen gemensam överenskommelse för behandlingen av MTS och den forskning som presenterats på olika behandlingsmetoder är av låg vetenskaplig kvalité. Det leder till svårigheter att rekommendera lämplig behandling. Syfte: Syftet med studien var att granska och sammanställa det vetenskapliga stödet för fysioterapeutiska behandlingsmetoder vid medialt tibiasyndrom. Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt där databaserna PubMed, Scopus, PEDro, Web Of Science, DiVA, SportDiscus, BJM och Cinahl användes. Avgränsningar av sökningen gjordes enligt PICO-modellen. Kvalitetsgranskningen utfördes med PEDro-skalan. Enbart studier mellan åren 2010–2020 och RCT/CT-studier inkluderades. Resultat: Totalt inkluderades 5 studier. Samtliga studiers poäng på PEDro-skalan motsvarade en kvalitetsnivå från “fair” till “Excellent”. Tre av fem studier använde smärta som primärt utfallsmått, varav två av de studierna påvisade en signifikant skillnad i smärta till fördel för interventionsgruppen. Tre av fem studier påvisade en signifikant skillnad i fysisk funktion till fördel för interventionsgruppen, där utfallsmåtten utgjorde antingen en fysiskt uppmätt funktionsförbättring eller självskattad förbättring via ett formulär. Konklusion: Det fanns indikation till måttlig vetenskaplig kvalité för beforskade fysioterapeutiska behandlingsmetoder för MTS de senaste 10 åren. Små tendenser till att stötvågsbehandling hade en positiv, terapeutisk effekt gällande smärta och fysisk funktion kunde ses. I dagsläget behövs fler studier som undersöker och jämför olika behandlingsmetoder för MTS.

<p>Fotboll är en intressant idrott att utforska ur skadeperspektiv då det är en av de mest skadedrabbade idrotterna. Fotbollsskador uppkommer antingen akut eller över tid och åtskiljs beroende om de inträffar under träning eller match. Tidigare studier av elitspelare visar att skador främst inträffar under match i form av akuta skador. De visar också att överbelastningsskador är mer träningsrelaterade och att flertalet av dem inträffar under försäsongen. Skadeincidensen beskrivs i antalet skador per 1000 tränings- respektive matchtimmar. Elitnivå har högre incidens än amatörnivå, framförallt under match. Sextio till nittio procent av alla skador drabbar nedre extremitet. Studier visar att de mest skadedrabbade kroppsdelarna är knän, lår och fotleder men även att ljumsk- och vadskador ofta förekommer.</p><p>Syftet med studien var att jämföra olika divisioner inom den manliga amatörfotbollen, för att se hur spelnivån kan inverka på skadebilden. Undersökningen avsåg säsongen 2009 och genomfördes i Halland med spelare från division två, tre och fyra involverade. En enkät användes för att samla in information om spelarnas skadehistorik. Totalt inkluderades 79 spelare i undersökningen och av dessa var 39 skadade och tillsammans hade de 49 skador. Vid beräkning av konfidensintervall för samtliga enkätsvar framkom inga signifikanta skillnader mellan divisionerna. Sextioen procent av skadorna var akuta och 39 % överbelastningsskador. De akuta skadorna var vanligast i division två och tre medan överbelastningsskador var vanligast i division fyra. Den totala skadeincidensen var 7,92 per 1000 matchtimmar och 2,92 per 1000 träningstimmar. Division tre hade högst skadeincidens för match med 10,63 skador och division fyra hade högst skadeincidens för träning med 4,09 skador. Av alla skador resulterade 30,6 % i en frånvaro mellan 1-7 dagar, 32,7 % mellan 8-28 dagar och 36,7 % mer än 28 dagar. Skadorna var främst lokaliserade till knä, lår och fot. Mittfältare var mest skadedrabbade följt av försvarare, anfallare och målvakter. I division två och fyra inträffade skadorna främst under för- och vårsäsongen medan det i division tre var vanligast med skador under höstsäsongen.</p>

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.