Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka hur idrottare utifrån sin socioekonomiska bakgrund hanterar en allvarlig skada (skador som håller idrottaren borta i mer än trettio dagar). Frågeställningarna var: Vilka copingstrategier framträder? Vad motiverar deltagarna att ta sig tillbaka till tidigare kapacitet? Och slutligen, upplever personer ur olika socioekonomiska grupper olika motivationsfaktorer och copingstrategier? Metod Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts genom intervjuer utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Deltagarna i studien byggde på ett bekvämlighetsurval och ett målinriktat urval där vi valt att rikta in oss på elitidrottare som ligger på gränsen till att bli professionella. Vi valde att ta kontakt med idrottsföreningar utifrån vårt kontaktnät och för att urskilja socioekonomisk status på de intervjupersoner som vi fick så samtalade vi med spelarnas tränare som har god insyn i spelarnas tillvaro. Fem idrottare deltog i studien som spelar på en hög nivå inom sin idrott där alla har varit skadade och borta från sin idrott i minst 30 dagar från skadetillfället. Resultat Resultatet visade att det förekommer två olika sorters copingstrategier hos deltagarna när det kom till hanteringen av skada. Tre av fem deltagare använder sig av problemfokuserad coping när de fått veta sin rehabiliteringstid, och sätter då upp nya mål för att kunna hantera påfrestningarna. De andra två idrottarna använder sig av en undvikande coping då de förnekar sin skada genom att spela trots smärta och risken att förvärra sin skada. Socialt stöd har ansetts viktigt för idrottarna vare sig det kommer ifrån familj, tränare, lagkamrater eller naprapat/sjukgymnaster. Majoriteten av idrottarna upplever en inre drivkraft som motivation för att komma tillbaka från skadan där endast en av idrottarna talar om en yttre drivkraft. De olikheter som uppkommer mellan de socioekonomiska grupperna är att två idrottare upplever att de har svårt att fokusera på annat, där bland annat skolan blivit lidande. Slutsats Utifrån studiens syfte kan slutsatsen dras att hanteringen av en skada är individuell och att socioekonomisk status spelar roll i hur hanteringen går till. Dock skulle studien behöva fler deltagare med olika socioekonomisk status för att kunna få en djupare förståelse för hur detta påverkar. Studien har visat att det sociala stödet från tränare, spelare, familj, naprapat/sjukgymnast spelar roll för hantering av skada hos idrottarna. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Fotboll är en intressant idrott att utforska ur skadeperspektiv då det är en av de mest skadedrabbade idrotterna. Fotbollsskador uppkommer antingen akut eller över tid och åtskiljs beroende om de inträffar under träning eller match. Tidigare studier av elitspelare visar att skador främst inträffar under match i form av akuta skador. De visar också att överbelastningsskador är mer träningsrelaterade och att flertalet av dem inträffar under försäsongen. Skadeincidensen beskrivs i antalet skador per 1000 tränings- respektive matchtimmar. Elitnivå har högre incidens än amatörnivå, framförallt under match. Sextio till nittio procent av alla skador drabbar nedre extremitet. Studier visar att de mest skadedrabbade kroppsdelarna är knän, lår och fotleder men även att ljumsk- och vadskador ofta förekommer. Syftet med studien var att jämföra olika divisioner inom den manliga amatörfotbollen, för att se hur spelnivån kan inverka på skadebilden. Undersökningen avsåg säsongen 2009 och genomfördes i Halland med spelare från division två, tre och fyra involverade. En enkät användes för att samla in information om spelarnas skadehistorik. Totalt inkluderades 79 spelare i undersökningen och av dessa var 39 skadade och tillsammans hade de 49 skador. Vid beräkning av konfidensintervall för samtliga enkätsvar framkom inga signifikanta skillnader mellan divisionerna. Sextioen procent av skadorna var akuta och 39 % överbelastningsskador. De akuta skadorna var vanligast i division två och tre medan överbelastningsskador var vanligast i division fyra. Den totala skadeincidensen var 7,92 per 1000 matchtimmar och 2,92 per 1000 träningstimmar. Division tre hade högst skadeincidens för match med 10,63 skador och division fyra hade högst skadeincidens för träning med 4,09 skador. Av alla skador resulterade 30,6 % i en frånvaro mellan 1-7 dagar, 32,7 % mellan 8-28 dagar och 36,7 % mer än 28 dagar. Skadorna var främst lokaliserade till knä, lår och fot. Mittfältare var mest skadedrabbade följt av försvarare, anfallare och målvakter. I division två och fyra inträffade skadorna främst under för- och vårsäsongen medan det i division tre var vanligast med skador under höstsäsongen.

Bakgrund: Axelskador är den vanligaste skadetypen inom träningsformen CrossFit. Evidensen för skadeprevention inom CrossFit är bristande och det finns inga skadepreventiva program inom sporten. Enligt författarnas kännedom saknas studier som utforskar CrossFit-atleters upplevelser och erfarenheter kring skadeförebyggande strategier inom sporten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva CrossFit-atleters tankar och erfarenheter av axelskador och axelbesvär samt strategier för prevention av axelskador och axelbesvär inom CrossFit. Metod: I november och december 2021 intervjuades nio CrossFit-atleter med axelskada och/eller axelbesvär som uppkommit i samband med CrossFit utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Rekryteringen gjordes på CrossFit-relaterade Facebook-grupper. Det insamlade intervjumaterialet analyserades med en induktiv innehållsanalys. Resultat: Utifrån intervjuerna delades materialet in i huvudkategorierna ”Orsaker till axelskador/ axelbesvär”, ”Följder av axelskador/axelbesvär”, ”Atletens skadepreventiva strategier” samt ”Organisation på boxen” med tillhörande underkategorier. Informanterna uttryckte ett behov av ökat skadepreventivt arbete och ansåg att övningar ovan huvudhöjd var en vanlig bidragande orsak till axelskador och axelbesvär. Konklusion: Orsakerna till axelskador och axelbesvär inom CrossFit är multifaktoriella och påverkar atleterna biopsykosocialt. Det finns ett behov av ökat skadepreventivt arbete inom CrossFit, däremot upplevde atleterna skadeförebyggande program som tråkigt, vilket kan påverka följsamheten negativt. Fysioterapeuter kan spela stor roll i atleters rehabilitering och utformning av skadepreventiva program.

Karriärsavslut bland idrottare har länge studerats inom idrottsvetenskapen och inom ishockeyn har skador, främst hjärnskakningar, och stor fysisk och psykisk påfrestning rapporterats av media som bakomliggande faktorer till avslut. Denna undersökning syftade till att undersöka av vilka anledningar ishockeyspelare slutar och om dessa anledningar kan kopplas till teorin om KASAM – Känslan av sammanhang. För att söka svar på detta intervjuades sex forna ishockeyspelare med en semi-strukturerad intervjuguide. Resultatet från denna studie visade att skador, att vilja fokusera på livet efter karriären eller på grund av att inte kunna vara sig själv i den miljön var anledningar till karriärsavslut för ishockeyspelare. Bakgrunden till avsluten var dock komplexa men kunde i relativt hög grad anses kopplas till teorin om KASAM och de tre komponenterna. Precis som de tre komponenterna går in i varandra kunde även avsluten i sig anses grunda i olika påverkande faktorer som sammanvägda ledde till avslut. / For a long time, the end of the career among athletes has been a question of interest among scientists in the field of sports science and in ice hockey, injuries, mainly concussions, and physical and mental stress have been reported by the media as underlying factors. This study aimed to investigate underlying factors and wheter these factors are related to the theory of SOC – Sense of Coherence. Six former ice hockey players were interviwed, with a semistructured interview guide as a tool, to seek an answer to the purpose of the study. The results from this study showed that injuries, a will to focus on the life after the career and a feeling of not being able to be yourself in that enviroment were underlying factors to the end of the career among ice hockey players. The background of the endings were complex but they could be related to the theory of SOC and the three components. Just like the three components can be linked to each other, different factors seemed to constitute the actual reasons for leavning icehockey.

Uppskattningsvis så skadas ca 280 000 personer varje år vid fysisk aktivitet. I läroplanen för Idrott och hälsa årskurs 7-9 så står det att vid slutet av år 9 så ska eleven på ett i huvudsak fungerande sätt kunna förebygga skador. Studiens empiri består av 20 svar från idrottslärare runt om i landet för att se hur de arbetar med just dessa frågor. Frågorna som bland annat behandlades i studien var hur idrottslärare arbetar med idrottsskador samt det skadeförebyggande arbetet av dessa med eleverna, vilka rutiner som finns på skolorna ifall olyckan är framme, vilka verktyg som används vid undervisningen kring idrottsskador och det skadeförebyggande arbetet kring dessa. Resultatet visade att många lärare arbetar på liknande sätt i grunden men att kunskapen kring ämnet skiljer beroende på hur länge man har jobbat inom yrket.Nyckelord: Idrottslärare, idrottsskador, läroplan, skadehantering

Varje år skadar sig drygt 100 000 individer inom idrotten och skulle man ta all fysisk aktivitet i beaktning som är vårdkrävande drabbas cirka 280 000 individer i Sverige. Detta uppskattas vara en kostnad mellan 3-4 miljarder kronor varje år.  Dagens rehabiliteringsmetoder lider av brist på faktabaserad uppföljning, vilket gör det svårt att bedöma framsteg på ett konkret sätt. Istället tvingas man förlita sig på sin känsla och antaganden för att avgöra vilken metod som fungerar bäst, och det kan dröja månader innan man vet om tillfrisknandet går åt rätt håll.  Projektgruppens syfte har varit att ta fram ett koncept som ska underlätta, förbättra och effektivisera rehabiliteringsprocessen. Genom ett iterativt arbete har konceptet utvecklats längs projektets gång med hjälp av egna erfarenheter, dialoger med fysioterapeuter och patienter, faktainsamling samt relevanta verktyg och metoder. Med implementering av känd och modern teknik inom ett nytt arbetsområde har projektet resulterat i en innovativ lösning som möjliggör utvärdering och vägledning med mätdata.  Resultatet har därmed döpts till Resma Therapy - Rehab Smart: som står för en smartare rehabilitering. Detta kommer resultera i en effektivare rehabiliteringsprocess, som också möjliggör att det ska vara roligt och motiverande att genomföra sin rehabilitering under hela resans gång. Under projektets gång har man också identifierat andra användningsområden där möjligheten att konceptet appliceras på andra typer av skador har stor potential. Därav ser projektgruppen att vidareutveckling av konceptet kan göra stor skillnad inom vården.

Introduktion: Förekomsten av idrottsskador är vanligt hos barn och ungdomar. Därför undersöks mer och mer hur uppkomsten av detta kan minskas. Ett sätt att träna preventivt är genom neuromuskulär träning. I detta arbete vill författarna undersöka ett eventuellt samband mellan minskade idrottsskador och preventiv träning i form av neuromuskulär träning.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka om tidig prevention i form av neuromuskulär träning hos barn och ungdomar kan minska uppkomsten av idrottsskador.  Metod: En litteraturstudie ansågs lämplig för syftet. Sökord valdes ut och formulerades till en informationssökning i databaserna PubMed, Scopus och Web of Science. Artiklarna granskades och lästes noga igenom.  Resultat: 5 RCT-studier inkluderades. Dessa representerade barn och ungdomar mellan 11-17 år med totalt 7135 deltagare. Idrotterna som berördes var skolidrott, fotboll, basket, volleyboll och friidrott. Interventionen, neuromuskulär träning, jämfördes både med ingen intervention, konservativ träning och sham-träning. Resultaten i samtliga artiklar visade att tidig prevention i form av neuromuskulär träning har en förebyggande effekt hos barn och ungdomar.  Konklusion: Neuromuskulär träning kan ge en minskad risk för uppkomsten av idrottsskador hos barn och ungdomar. Dock efterfrågas mer forskning för att jämföra metoden med andra preventiva åtgärder.

No description available.

Då antalet motionärer och utövare av tävlingsidrott ökar finns det risk att antalet skador ökar i motsvarande grad. Syftet med denna interventionsstudie var att undersöka om det gick att minska antalet skador hos manliga elitishockeyspelare under en säsong genom implementering av somatiska och kognitiva interventioner. Undersökningsdeltagarna bestod av en experimentgrupp och en kontrollgrupp med 9 respektive 13 ishockeyspelare. ACSI-28 och SAS användes som mätinstrument för copingresurser och personlighet i form av ängslan/oro genom en före- och eftermätning. Interventionerna bestod av avslappning, stresshantering, målsättning, självförtroende och attributioner. Studiens kvantitativa resultat visade att experimentgruppen hade färre skador än kontrollgruppen (p&lt;.05). Resultatet visade en viss förbättring för experimentgruppen på sju av tio underkategorier på ACSI-28 och SAS efter studiens genomförande jämfört med föremätningen, dessa resultat visade dock inte signifikanta värden. Studiens kvalitativa del indikerar att experimentgruppen upplevde det allt svårare att hitta negativa stressande händelser under studiens gång. / The numbers of participants of recreational and competitive sports are increasing. The outcome of sport activity leads to an increasing number of injuries. The aim of this intervention study was to investigate if it was possible to reduce the risk for injuries on male ice hockey players through implementation of somatic and cognitive interventions during a season. The population consisted of n experimental group of 9 ice hockey players and a control group of 13 players. ACSI-28 and SAS was used to measure coping and anxiety before and after the interventions. The interventions consisted of relaxing techniques, goal setting, stress prevention, self confidence and attributions. The result showed that the experimental group faced less injuries compared to the control group (p&lt; .05). The experimental group improved seven of ten subcategories in ACSI-28 and SAS, however not in a statistical significant way. The qualitative part of the study showed that the experimental group had more difficulty finding negative stressful moments at the end of the study compared to the beginning.

No description available.