Bakgrund: Axelskador är den vanligaste skadetypen inom träningsformen CrossFit. Evidensen för skadeprevention inom CrossFit är bristande och det finns inga skadepreventiva program inom sporten. Enligt författarnas kännedom saknas studier som utforskar CrossFit-atleters upplevelser och erfarenheter kring skadeförebyggande strategier inom sporten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva CrossFit-atleters tankar och erfarenheter av axelskador och axelbesvär samt strategier för prevention av axelskador och axelbesvär inom CrossFit. Metod: I november och december 2021 intervjuades nio CrossFit-atleter med axelskada och/eller axelbesvär som uppkommit i samband med CrossFit utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Rekryteringen gjordes på CrossFit-relaterade Facebook-grupper. Det insamlade intervjumaterialet analyserades med en induktiv innehållsanalys. Resultat: Utifrån intervjuerna delades materialet in i huvudkategorierna ”Orsaker till axelskador/ axelbesvär”, ”Följder av axelskador/axelbesvär”, ”Atletens skadepreventiva strategier” samt ”Organisation på boxen” med tillhörande underkategorier. Informanterna uttryckte ett behov av ökat skadepreventivt arbete och ansåg att övningar ovan huvudhöjd var en vanlig bidragande orsak till axelskador och axelbesvär. Konklusion: Orsakerna till axelskador och axelbesvär inom CrossFit är multifaktoriella och påverkar atleterna biopsykosocialt. Det finns ett behov av ökat skadepreventivt arbete inom CrossFit, däremot upplevde atleterna skadeförebyggande program som tråkigt, vilket kan påverka följsamheten negativt. Fysioterapeuter kan spela stor roll i atleters rehabilitering och utformning av skadepreventiva program.

Bakgrund: Frusen skuldra är ett långvarigt sjukdomsförlopp som ger upphov tillrörelseinskränkning och smärta i axelleden. Orsaken är en inflammation i ledkapseln som ledertill förtjockning och stramhet i denna kapsel. Både kortisoninjektioner och fysioterapeutiskainterventioner är ofta rekommenderade och har i tidigare studier visat sig vara effektiva mot dettatillstånd. Ett sätt att effektivisera vården och skapa ett bättre omhändertagande av patienter meddenna diagnos, kan vara att låta fler fysioterapeuter få ansvaret att sätta kortisoninjektioner somtillägg för den nuvarande behandlingen. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa tidigareforskning och dess utfall av kortisoninjektioner kombinerat med träningsprogram hos patientermed frusen skuldra. Metod: Artiklar söktes i fyra databaser som var följande, PubMed, AMED,CINAHL och SportDiscus. MESH-termer eller fritextsökning anpassades efter databaserna.Inklusionskriterier sattes för att anpassa sökningen efter syftet. Totalt inkluderades 20 artiklar idenna litteraturöversikt. Resultat: 18 av 20 artiklar visade att kortisoninjektion kombinerad medträningsprogram gav signifikant förbättringar gällande smärta och 19 av 20 artiklar gavsignifikant förbättringar gällande rörelseomfång. Denna förbättring skedde oavsett hurträningsupplägget såg ut, vilken typ av injektionsteknik, dosering eller lokalisation avkortisoninjektioner som användes. Flera studier tyder på att kortisoninjektioner fick snabbareresultat jämfört med kontrollgrupperna dock påvisade flera inkluderade studier att förbättringarnainte skiljde sig åt vid studiernas slut. Konklusion: Kortisoninjektioner i kombination medträningsupplägg har visat sig ge goda resultat gällande smärtminskning och rörelseomfång påkort sikt. Långsiktigt skiljer det sig inte åt mot andra interventioner. Detta kan bero på att frusenskuldra är en självläkande process.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Background: Microscopy at work involves a combination of external exposures that pose an increased risk for eye-neck/shoulder symptoms such as; visually demanding near work, eye-hand coordination, static work postures and repetitive work. Objectives: To explore the pattern of fluctuations in eye-neck/shoulder symptoms and the reproducibility of these fluctuations during separate workdays and workweeks, for individuals who regularly perform microscopic duties at work. Method: Data was collected at 8 different times for all participants (n=16); Monday morning and afternoon and Friday morning and afternoon, during 2 different weeks at work. Results: Musculoskeletal complaints in the neck/shoulders and symptoms of eye strain increased significantly (∆Musculoskeletal complaints; p<0,01, ∆Symptoms of eye stain; p<0,05)  during the workweek.  The highest levels of self-reported symptoms did not correlate with the self-reported time in microscopy during the workweek (p>0.05).  The same tendency for the increments in symptoms was observed during both work weeks. Only for musculoskeletal complaints did the increments of symptoms correlated with one another (p<0.05).  Conclusion: The results indicate that microscopy at work is a risk factor, primarily for increased musculoskeletal complaints in the neck/shoulders. More studies are needed to assess the relationship between microscopy at work and the onset and development of eye-neck/shoulder complaints. / Bakgrund: Mikroskopering som arbetsuppgift medför en kombination flera aspekter av extern exponering som innebär ökad risk för muskuloskeletala besvär och besvär från ögonen; synkrävande närarbete med krav på öga-hand koordination, låsta arbetsställningar som medför långvarigt lågintensivt muskelarbete i nacke och axel/skuldra, samt repetitiva arbetsmönster. Trots det har mycket få studier publicerats inom området sedan början av 1980-talet. Syfte: Att undersöka variationer av muskuloskeletala besvär i nacke-axel/skuldra och besvär från ögonen under arbetsdagen och arbetsveckan, samt att undersöka upprepbarheten av variationer under arbetsdagen och arbetsveckan för personer som mikroskoperar i arbetet. Metod: Studien genomfördes med en webbaserad enkät. Datainsamling skedde vid 8 tillfällen; måndag förmiddag och eftermiddag samt fredag förmiddag och eftermiddag, under två separata arbetsveckor. Studiedeltagarna kom från en elektronisk industri (n=11) och en laboratoriemedicinsk enhet (n=6). Studien hade ett bortfall (n=1). Resultat: Muskuloskeletala besvär i nacke-axel/skuldra och värk/överansträngning i ögon ökade signifikant (∆Muskuloskeletala besvär; p<0,01, ∆Värk/överansträngning i ögon p<0,05) under arbetsveckan. De högsta nivåerna av besvär kunde inte relateras till deltagarnas skattade tid i mikroskopering under arbetsveckan. Samma trend av ökning i besvär kunde ses för både arbetsvecka 1 och 2. Enbart för muskuloskeletala besvär i nacke-axel/skuldra så korrelerade ökningar under arbetsvecka 1 signifikant med ökningar under arbetsvecka 2 (p<0,05). Slutsats: Resultaten indikerar att mikroskoparbete är en riskfaktor, primärt för ökade muskuloskeletala besvär i nacke-axel/skuldra. Fler studier behövs inom området, bl.a. för att undersöka förekomst av kausalitet mellan mikroskopering som arbetsuppgift och utvecklandet av muskuloskeletala besvär i nacke-axel/skuldra samt besvär i ögon.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.