Denna studie syftade att undersöka hur personlighetsdragen extraversion, neuroticism och hardiness skiljde sig mellan elitidrottare och breddidrottare samt lagidrottare och individuella idrottare. Deltagarna bestod av elitidrottare (n=61), breddidrottare (n=60), lagidrottare (n=62) samt individuella idrottare (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). Instrumentet som användes var ett enkätbatteri beståendes av Eysenck’s Personality Inventory och Personal Views Survey III-Revised. Resultaten visar att elitidrottare och lagidrottare var mer extroverta, mindre neurotiska samt hade högre nivå av hardiness än breddidrottare och individuella idrottare. Breddidrottare rapporteras som mer neurotiska än elitidrottare samtidigt som lagidrottare och individuella idrottare är lika neurotiska. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och den teoretiska referensramen. Vidare diskuteras tillämpning av studiens resultat och förslag för framtida forskning ges. / This study aimed to investigate how the personality traits extraversion, neuroticism and hardiness differed between elite athletes and lower level athletes. The study also aimed to investigate how those personality traits differed between team athletes and individual athletes. The participants were elite athletes (n=61), lower level athletes (n=60), team athletes (n=62) and individual athletes (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). The final amount of participants were 121 athletes. The measures that were used were two questionnaires; Eysenck’s Personality Inventory and Personal Views Survey III-Revised. The results indicate that elite athletes and team athletes were more extrovert, less neurotic and had higher levels of hardiness than lower level athletes and individual athletes. Elite athletes were less neurotic than lower level athletes when team athletes and individual athletes were equal in neuroticism. The results are discussed based on previous research and the theoretical framework. Further, application for the results of the study are discussed and suggestions for further research is provided.

<p>The aim of the study was to a) examine what leader behaviors individual and team athletes prefer and b) examine what leader behaviors men and women prefer. A questionnaire (The Leadership Scale for Sports) was distributed to 168 individuals, from which 130 were included in the study. The data was analyzed in SPSS, in which a three-way and a two-way variance analysis were performed. The results showed that individual athletes preferred the behavior dimensions “Training and instruction”, “Positive feedback” and “Democratic </p><p>behavior” to a higher degree than did team athletes. Men preferred “Autocratic behavior” to a higher degree than did women, while women preferred “Positive feedback” to a higher degree than did men. No interaction effect was found between gender, type of athletic group and preferred leader behavior in this study. A conclusion that can be made is that preferred leader behavior varies between men and women as well as between team and individual athletes regarding some of the behavior dimensions. Much of the previous research is dated, why new research in the subject would be valuable in order to see if the older research is representative for todays sport situation.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka skillnaderna mellan män och kvinnor samt mellan lag och individuella idrottare, i deras nivåer av anspänning och självförtroende. Studien undersökte också samband mellan anspänning och självförtroende. Totalt deltog 102 idrottare, 54 lagidrottare och 48 individuella idrottare. Hälften av idrottarna var kvinnor och hälften män. För att mäta anspänning och självförtroende användes CSAI-2. Det fanns ingen signifikant skillnad i kognitivanspänning, somatisk anspänning eller i självförtroende hos lagidrottare och individuella idrottare. Signifikanta könsskillnader erhölls, där kvinnorna hade högre kognitiv anspänning och somatisk anspänning än männen, medan männen generellt hade ett högre självförtroende än kvinnorna. Studien visade även på tre samband. Det kan konstateras att typ av idrott inte är relaterat till individens anxiety och självförtroende, utan skillnaderna finns mellan könen. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning och utifrån detta har förslag på framtida forskning behandlats.</p>

<p>Sammanfattning </p><p>Syftet var att studera om personers attributioner skiljer sig åt mellan positiva och negativa prestationer. Dessutom undersöktes kön- och åldersaspekter, samt skillnader mellan icke-idrottare, motionärer, individuella och lagidrottare gällande attributionsstil och situationsspecifikt självförtroende. Vidare syftade arbetet till att studera samband mellan attributionsdimensionerna och situationsspecifikt självförtroende. Urvalet bestod av 115 försökspersoner i åldern 16 till 67 år. För att mäta attributioner användes Causal Dimension Scale – II (CDS-II; McAuley, Duncan, & Russell, 1992) och för att mäta situationspsecifikt självförtroende användes General Perceived Self-Efficacy Scale (GSE; Schwarzer & Jerusalem, 1995, ref. i Luszczynska, Scholz, & Schwarzer, 2005). Resultatet visade att positiva prestationer förklarades med inre och personligt kontrollerbara orsaker. Negativa prestationer förklarades med inre, instabila och personligt kontrollerbara orsaker. Icke-idrottare förklarade negativa prestationer med mer inre orsaker än motionärer och mer stabila orsaker än motionärer och individuella idrottare. Både positiva och negativa korrelationer uppvisades mellan attributionsdimensionerna och generellt situationsspecifikt självförtroende.</p>

Sammanfattning Syftet var att studera om personers attributioner skiljer sig åt mellan positiva och negativa prestationer. Dessutom undersöktes kön- och åldersaspekter, samt skillnader mellan icke-idrottare, motionärer, individuella och lagidrottare gällande attributionsstil och situationsspecifikt självförtroende. Vidare syftade arbetet till att studera samband mellan attributionsdimensionerna och situationsspecifikt självförtroende. Urvalet bestod av 115 försökspersoner i åldern 16 till 67 år. För att mäta attributioner användes Causal Dimension Scale – II (CDS-II; McAuley, Duncan, & Russell, 1992) och för att mäta situationspsecifikt självförtroende användes General Perceived Self-Efficacy Scale (GSE; Schwarzer & Jerusalem, 1995, ref. i Luszczynska, Scholz, & Schwarzer, 2005). Resultatet visade att positiva prestationer förklarades med inre och personligt kontrollerbara orsaker. Negativa prestationer förklarades med inre, instabila och personligt kontrollerbara orsaker. Icke-idrottare förklarade negativa prestationer med mer inre orsaker än motionärer och mer stabila orsaker än motionärer och individuella idrottare. Både positiva och negativa korrelationer uppvisades mellan attributionsdimensionerna och generellt situationsspecifikt självförtroende.

The aim of the study was to a) examine what leader behaviors individual and team athletes prefer and b) examine what leader behaviors men and women prefer. A questionnaire (The Leadership Scale for Sports) was distributed to 168 individuals, from which 130 were included in the study. The data was analyzed in SPSS, in which a three-way and a two-way variance analysis were performed. The results showed that individual athletes preferred the behavior dimensions “Training and instruction”, “Positive feedback” and “Democratic behavior” to a higher degree than did team athletes. Men preferred “Autocratic behavior” to a higher degree than did women, while women preferred “Positive feedback” to a higher degree than did men. No interaction effect was found between gender, type of athletic group and preferred leader behavior in this study. A conclusion that can be made is that preferred leader behavior varies between men and women as well as between team and individual athletes regarding some of the behavior dimensions. Much of the previous research is dated, why new research in the subject would be valuable in order to see if the older research is representative for todays sport situation.

Syftet med studien var att undersöka skillnaderna mellan män och kvinnor samt mellan lag och individuella idrottare, i deras nivåer av anspänning och självförtroende. Studien undersökte också samband mellan anspänning och självförtroende. Totalt deltog 102 idrottare, 54 lagidrottare och 48 individuella idrottare. Hälften av idrottarna var kvinnor och hälften män. För att mäta anspänning och självförtroende användes CSAI-2. Det fanns ingen signifikant skillnad i kognitivanspänning, somatisk anspänning eller i självförtroende hos lagidrottare och individuella idrottare. Signifikanta könsskillnader erhölls, där kvinnorna hade högre kognitiv anspänning och somatisk anspänning än männen, medan männen generellt hade ett högre självförtroende än kvinnorna. Studien visade även på tre samband. Det kan konstateras att typ av idrott inte är relaterat till individens anxiety och självförtroende, utan skillnaderna finns mellan könen. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning och utifrån detta har förslag på framtida forskning behandlats.

Syftet med föreliggande studie var att kartlägga källor till self-efficacy hos individuella idrottare med hjälp av self-efficacy teorin och pyramid för prestation. Följande frågeställningar har besvarats: (A) vilka källor använder individuella idrottare vid hög self-efficacy (B) Vilka källor använder individuella idrottare vid låg self-efficacy? och (C) Vilken är relationen mellan self-efficacy och prestation? Tio semistrukturerande intervjuer genomfördes på tio individuella idrottare (5 manliga och 5 kvinnliga) i ålder 18-27 år. Resultaten visade att tidigare erfarenheter var den största källan till ökat self-efficacy. Uttryck som "tränat bra innan" och "bra förberedelse" använder intervjupersonerna för att beskriva denna källa. "Prestationsångest" och "press på mig själv" utryckdes bland intervjupersonerna i det känslomässiga tillståndet som var den största källan vid lågt self-efficacy. I sambandet mellan self-efficacy och prestation kan ett mönster presenteras, högt self-efficacy ger framgångsrik prestation och lågt self-efficacy ger misslyckad prestation. / The purpose of this study was to examine the sources to self-efficacy among individual sportathletes based on self-efficacy theory and the high performance pyramid.  The objectives were to examine: (A) sources individual sportathletes uses in high self-efficacy (B) sources of individual athletes in low self-efficacy (C)  the relationship between self-efficacy and performance. Ten semi-structured interviews were conducted with ten individual athletes (five men and five women) in age 18 - 27. The results showed that past experience was the major source of high self-efficacy with expressions such as "trained well before" and "good preparation" used the most by the participants. "Performance anxiety" and "external pressure” were the largest source of low self-efficacy. Examining the relationship between self-efficacy and performance revealed two pattern, high self-efficacy in 90 % cases is associated with successful performance and low self-efficacy in 80% cases is associated with poor performance.

This quantitative study deals with the transition from junior to senior sports comparing individual (ISA) and team (TSA) sports athletes in terms of: (a) differences between transition and personal variables, (b) relationships between transition and personal variables, (c) contributions of some transition and personal variables into the quality of adjustment on the senior level of sport. There were 195 participants, ISA (n = 49) and TSA (n = 146). Four instruments were used: the Transition Monitoring Survey, the Athletic Identity Measurement Scale, the Task and Ego Orientation in Sport Questionnaire and the Physical Self Perception Profile (revised). Thirty significant differences in the transition and personal variables were found. There was a common pattern in the correlations between transition and personal variables and specific patterns for ISA and TSA. Coping strategies, body attractiveness, athletic identity and physical self-value appeared to be predictors for the quality of adjustment for ISA and coping strategies, ego orientation and physical self-value for TSA. The results are discussed in relation to theoretical frameworks and previous research. / Den här kvantitativa studien handlar om övergången från junior till senior idrott och jämför individuella idrottare (II) och lag idrottare (LI) i: (a) skillnader i övergångs och personlighets variabler, (b) relationerna mellan övergångs och personlighets variabler, (c) hur några övergångs och personlighets variabler bidrar till idrottarnas anpassning till senior nivån. I studien deltog 195 idrottare, II (n = 49) och LI (n = 146). Fyra mätinstrument användes: Enkäten Karriärövergången från Junior- till Senioridrott, the Athletic Identity Measurement Scale, the Task and Ego Orientation in Sport Questionnaire and the Physical Self Perception Profile (revised). Trettio signifikanta skillnader i övergångs och personlighets variabler hittades. Det fanns ett gemensamt mönster i korrelationerna mellan övergångs och personlighets variablerna och de specifika monstrena för II och LI. Coping strategier, kroppsattraktivitet, idrottsidentitet och fysiskt självvärde verkade förutspå hur anpassade II var till senior nivån och coping strategier, ego motivation och fysiskt självvärde till hur anpassade LI var till senior nivån. Resultaten diskuterades med hjälp av teoretiskt referensram och tidigare forskning.