Denna studie syftade att undersöka hur personlighetsdragen extraversion, neuroticism och hardiness skiljde sig mellan elitidrottare och breddidrottare samt lagidrottare och individuella idrottare. Deltagarna bestod av elitidrottare (n=61), breddidrottare (n=60), lagidrottare (n=62) samt individuella idrottare (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). Instrumentet som användes var ett enkätbatteri beståendes av Eysenck’s Personality Inventory och Personal Views Survey III-Revised. Resultaten visar att elitidrottare och lagidrottare var mer extroverta, mindre neurotiska samt hade högre nivå av hardiness än breddidrottare och individuella idrottare. Breddidrottare rapporteras som mer neurotiska än elitidrottare samtidigt som lagidrottare och individuella idrottare är lika neurotiska. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och den teoretiska referensramen. Vidare diskuteras tillämpning av studiens resultat och förslag för framtida forskning ges. / This study aimed to investigate how the personality traits extraversion, neuroticism and hardiness differed between elite athletes and lower level athletes. The study also aimed to investigate how those personality traits differed between team athletes and individual athletes. The participants were elite athletes (n=61), lower level athletes (n=60), team athletes (n=62) and individual athletes (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). The final amount of participants were 121 athletes. The measures that were used were two questionnaires; Eysenck’s Personality Inventory and Personal Views Survey III-Revised. The results indicate that elite athletes and team athletes were more extrovert, less neurotic and had higher levels of hardiness than lower level athletes and individual athletes. Elite athletes were less neurotic than lower level athletes when team athletes and individual athletes were equal in neuroticism. The results are discussed based on previous research and the theoretical framework. Further, application for the results of the study are discussed and suggestions for further research is provided.

<p>The aim of the study was to a) examine what leader behaviors individual and team athletes prefer and b) examine what leader behaviors men and women prefer. A questionnaire (The Leadership Scale for Sports) was distributed to 168 individuals, from which 130 were included in the study. The data was analyzed in SPSS, in which a three-way and a two-way variance analysis were performed. The results showed that individual athletes preferred the behavior dimensions “Training and instruction”, “Positive feedback” and “Democratic </p><p>behavior” to a higher degree than did team athletes. Men preferred “Autocratic behavior” to a higher degree than did women, while women preferred “Positive feedback” to a higher degree than did men. No interaction effect was found between gender, type of athletic group and preferred leader behavior in this study. A conclusion that can be made is that preferred leader behavior varies between men and women as well as between team and individual athletes regarding some of the behavior dimensions. Much of the previous research is dated, why new research in the subject would be valuable in order to see if the older research is representative for todays sport situation.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka skillnaderna mellan män och kvinnor samt mellan lag och individuella idrottare, i deras nivåer av anspänning och självförtroende. Studien undersökte också samband mellan anspänning och självförtroende. Totalt deltog 102 idrottare, 54 lagidrottare och 48 individuella idrottare. Hälften av idrottarna var kvinnor och hälften män. För att mäta anspänning och självförtroende användes CSAI-2. Det fanns ingen signifikant skillnad i kognitivanspänning, somatisk anspänning eller i självförtroende hos lagidrottare och individuella idrottare. Signifikanta könsskillnader erhölls, där kvinnorna hade högre kognitiv anspänning och somatisk anspänning än männen, medan männen generellt hade ett högre självförtroende än kvinnorna. Studien visade även på tre samband. Det kan konstateras att typ av idrott inte är relaterat till individens anxiety och självförtroende, utan skillnaderna finns mellan könen. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning och utifrån detta har förslag på framtida forskning behandlats.</p>

<p>Sammanfattning </p><p>Syftet var att studera om personers attributioner skiljer sig åt mellan positiva och negativa prestationer. Dessutom undersöktes kön- och åldersaspekter, samt skillnader mellan icke-idrottare, motionärer, individuella och lagidrottare gällande attributionsstil och situationsspecifikt självförtroende. Vidare syftade arbetet till att studera samband mellan attributionsdimensionerna och situationsspecifikt självförtroende. Urvalet bestod av 115 försökspersoner i åldern 16 till 67 år. För att mäta attributioner användes Causal Dimension Scale – II (CDS-II; McAuley, Duncan, & Russell, 1992) och för att mäta situationspsecifikt självförtroende användes General Perceived Self-Efficacy Scale (GSE; Schwarzer & Jerusalem, 1995, ref. i Luszczynska, Scholz, & Schwarzer, 2005). Resultatet visade att positiva prestationer förklarades med inre och personligt kontrollerbara orsaker. Negativa prestationer förklarades med inre, instabila och personligt kontrollerbara orsaker. Icke-idrottare förklarade negativa prestationer med mer inre orsaker än motionärer och mer stabila orsaker än motionärer och individuella idrottare. Både positiva och negativa korrelationer uppvisades mellan attributionsdimensionerna och generellt situationsspecifikt självförtroende.</p>

Sammanfattning Syftet var att studera om personers attributioner skiljer sig åt mellan positiva och negativa prestationer. Dessutom undersöktes kön- och åldersaspekter, samt skillnader mellan icke-idrottare, motionärer, individuella och lagidrottare gällande attributionsstil och situationsspecifikt självförtroende. Vidare syftade arbetet till att studera samband mellan attributionsdimensionerna och situationsspecifikt självförtroende. Urvalet bestod av 115 försökspersoner i åldern 16 till 67 år. För att mäta attributioner användes Causal Dimension Scale – II (CDS-II; McAuley, Duncan, & Russell, 1992) och för att mäta situationspsecifikt självförtroende användes General Perceived Self-Efficacy Scale (GSE; Schwarzer & Jerusalem, 1995, ref. i Luszczynska, Scholz, & Schwarzer, 2005). Resultatet visade att positiva prestationer förklarades med inre och personligt kontrollerbara orsaker. Negativa prestationer förklarades med inre, instabila och personligt kontrollerbara orsaker. Icke-idrottare förklarade negativa prestationer med mer inre orsaker än motionärer och mer stabila orsaker än motionärer och individuella idrottare. Både positiva och negativa korrelationer uppvisades mellan attributionsdimensionerna och generellt situationsspecifikt självförtroende.

The aim of the study was to a) examine what leader behaviors individual and team athletes prefer and b) examine what leader behaviors men and women prefer. A questionnaire (The Leadership Scale for Sports) was distributed to 168 individuals, from which 130 were included in the study. The data was analyzed in SPSS, in which a three-way and a two-way variance analysis were performed. The results showed that individual athletes preferred the behavior dimensions “Training and instruction”, “Positive feedback” and “Democratic behavior” to a higher degree than did team athletes. Men preferred “Autocratic behavior” to a higher degree than did women, while women preferred “Positive feedback” to a higher degree than did men. No interaction effect was found between gender, type of athletic group and preferred leader behavior in this study. A conclusion that can be made is that preferred leader behavior varies between men and women as well as between team and individual athletes regarding some of the behavior dimensions. Much of the previous research is dated, why new research in the subject would be valuable in order to see if the older research is representative for todays sport situation.

SAMMANFATTNING Syfte Syftet med denna studie är att undersöka om det finns någon skillnad på vad som motiverar individuella idrottare jämfört med lagidrottare till att prestera goda studieresultat i gymnasieskolan. Metod I studien har observationer och intervjuer används för att samla in data. De 14 respondenterna som används i intervjuerna och 61 eleverna som observerats går i årskurs två vid ett idrottsgymnasium i mellan Sverige. Intervjusvaren behandlades och sammanställdes med hjälp av Johansson och Svedners intervjuguide samt Trostens intervjumall. Resultat Av svaren som framkom under intervjuerna visade det sig de individuella idrottarna hade lättare för att planera och ta eget ansvar för sina studier. De individuella idrottarna var vana vid att resultaten endast kunde påverkas av dem själva och de var vana vid att motivera sig på egen hand och sätta upp mål och riktlinjer som passade just dem. Generellt för båda grupperna var att alla menade att läraren var den viktigaste motivationsfaktorn för studierna. Slutsats I studien framkommer tydligt att den främsta motivationskällan för de deltagande eleverna är lärarens påverkan på eleverna och relationen de emellan såväl i klassrummet som i korridorerna och på fritiden. Den didaktiska kunskapen är, enligt denna studie, avgörande för elevernas motivation och på så vis avgörande för elevens studieresultat. Det visade sig i studien att KASAM2 kan vara modell att arbeta med i sin undervisning som lärare. De tre ledorden begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som KASAM bygger på är tre hörnstenar att ha med i planeringen av sin undervisning. Lyckas läraren göra ämnet begripligt och hanterbart för eleverna, ger det meningsfullhet som i sin tur skapar studiemotivation.

Syftet med studien var att undersöka skillnaderna mellan män och kvinnor samt mellan lag och individuella idrottare, i deras nivåer av anspänning och självförtroende. Studien undersökte också samband mellan anspänning och självförtroende. Totalt deltog 102 idrottare, 54 lagidrottare och 48 individuella idrottare. Hälften av idrottarna var kvinnor och hälften män. För att mäta anspänning och självförtroende användes CSAI-2. Det fanns ingen signifikant skillnad i kognitivanspänning, somatisk anspänning eller i självförtroende hos lagidrottare och individuella idrottare. Signifikanta könsskillnader erhölls, där kvinnorna hade högre kognitiv anspänning och somatisk anspänning än männen, medan männen generellt hade ett högre självförtroende än kvinnorna. Studien visade även på tre samband. Det kan konstateras att typ av idrott inte är relaterat till individens anxiety och självförtroende, utan skillnaderna finns mellan könen. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning och utifrån detta har förslag på framtida forskning behandlats.

Syftet med studien var att studera sambandet mellan elitjuniorers ledarskapspreferenser och deras personlighet. Urvalsgruppen bestod av 167 elitjuniorer, i åldrarna 16-20 år (M=17,29). Försökspersonerna var av både manligt (116 st) och kvinnligt (51 st) kön, vilka var aktiva inom interaktiva bollsporter. Deltagarna fick svara på tre olika frågeformulär (1) Demografisk fakta (2) Leadership Scale for Sports (LSS) (3) NEO Five-Factor Inventory (NEO-FFI). Efterföljande korrelationsanalyser visade signifikanta samband mellan Extraversion, Demokratiskt ledarbeteende och Positiv Feedback, samt mellan Neuroticism och Socialt stödjande ledarbeteende. Resultatet visade även ett signifikant samband mellan personlighetsdraget Trevlighet och Autokratiskt- och Socialt stödjande ledarbeteende. En slutsats utifrån resultatet är att prefererat ledarskap formas av olika personlighetsdrag, och varierar bland individer genom dess personlighet. I diskussionsdelen föreslås att ledarskapet inom idrotten bör präglas av en flexibilitet och anpassas till enskilda individer i större utsträckning. Exempel på praktiska implikationer och framtida forskning ges. / The purpose of the study was to examine the relationship between elite junior athlete’s   leadership preferences and their personality. Study participants consisted of 167 elite juniors, aged 16-20 years (M = 17,29). Subjects were both male (116) and female (51), and active in interactive sports. Participants were asked to answer three questionnaires (1) Demographic facts (2) Leadership Scale for Sports (LSS) (3) NEO Five-Factor Inventory (NEO-FFI). Subsequent correlation analyses showed significant associations between Extraversion, Democratic behavior and Positive Feedback, and between Neuroticism and social supportive behavior. The results also showed a significant correlation between the personality trait Agreeableness and Autocratic and Social support behavior. One conclusion from the results is that preferred leadership is a function of the athlete’s personality traits. This suggests that leadership in sports should be characterized by flexibility and adaptation to athlete’s individual differences to a greater extend. Examples of practical implications and future research are presented.

SYFTE: Hälsa är ett begrepp som Världshälsoorganisationen (WHO) definierar som ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”, i denna studie fokuseras det på välbefinnandet i samband med fysisk aktivitet inom lagidrott. Att prata om muskelbristningar eller belastningsskador är accepterat men ångest och depression är tabu.   Syftet i detta arbete är att ta reda på om idrotten påverkar välbefinnandet hos kvinnliga lagidrottare i södra Skåne utifrån tre olika idrotter (fotboll, innebandy och handboll). Detta genom att förhålla sig till Antonovskys tre centrala begrepp för känsla av sammanhang vilka är begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet.   ●      Frågorna som ställdes utifrån syftet var: (1) Vad påverkar välbefinnandet i samband med lagidrott? (2) Hur ser skillnaderna ut gällande välbefinnandet idrotterna emellan?   METOD: För insamling av data har en kvantitativ metod genom enkätundersökning används. Totalt inkom 60 svar varav 6 stycken bortfall. Enkätformuläret som besvarades var en omgjord version av originalet KASAM-29 där frågorna modifierats om för att passa både syfte och målgrupp. Frågorna var uppdelade i tre olika kategorier, begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. KASAM-värde hade lägsta värde 0 och högsta 96, dessa värden speglar den känsla av sammanhang som de kvinnliga idrotterna upplever i sin idrott. Programmet Excel användes för att bearbeta data.   RESULTAT: Resultaten sett till enbart medelvärdena visar en jämn fördelning mellan begreppen och idrotterna men skiljer sig på fler håll idrotterna emellan. Det totala medelvärdet för de olika idrotterna var innebandy: 63,56, fotboll: 61,76 och handboll: 57,4. Fotbollsspelarna och innebandyspelarnas medelvärde speglar varandra genom begreppen medan handbollsspelarna till mesta dels ligger lägre i alla begrepp. Men inga av de presenterade resultaten visar någon statistisk signifikant skillnad då p= större än 0,05.   SLUTSATS: Det som påverkar de kvinnliga lagidrottares känsla av sammanhang är främst begreppet meningsfullhet. Relationen till lagkamraterna och motivationen till sin idrott höjer även det KASAM-värdet hos alla deltagande respondenter. Nyckelord; Begriplighet; Hanterbarhet; KASAM; Kvantitativ; Kvinnliga lagidrottare; Meningsfullhet; Välbefinnande. / Abstract The purpose of this study is to investigate whether team sports have an impact on female athletes' well-being. This study has its starting point in Antonovskys salutogenic theory and the three concepts in SOC (Sence of coherence) which is comprehensibility, manageability and meaningfulness. Research has shown that physical activity can have both positive and negative affect to the well-being. Team sports usually have a positive impact on the well-being.   This study´s approach is quantitative and 60 female athletes in Skåne answered the questionnaire. The results show that team sports have a positive effect on the mental health and meaningfulness has had the most positive affect in terms of the relationship with team mates as well as ones motivation regarding the sport. Key words: Comprehensibility; Female team athletes; Manageability; Meaningfulness; SOC; Well-being; Quantitative.