Inledning Triathlon är en uthållighetsidrott där momenten simning, cykel och löpning utförs i en följd. Svensk triathlon har vuxit beträffande antal utövare och tävlingar sedan år 2005. Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka hur de tidigare outforskade svenska triathleter är fördelade beträffande kön, ålder och huvudsaklig tävlingsdistans, samt vilka skador som förekommer Hur ser fördelningen ut mellan män och kvinnor som tränar/tävlar mot viss distans? Hur ser fördelningen ut mellan olika kategorier av erfarenhet (år av idrottsutövande) mellan dem som tränar/tävlar mot viss distans? Hur är prevalensen för olika skador och hur ser skadepanoramat ut? Hur är prevalensen för skadeproblematik i förhållande till huvudsaklig tävlingsdistans? Metod En enkätundersökning baserad på tidigare internationell forskning bestående av tolv flervalsfrågor skapades beträffande den svenske triathletens bakgrund, erfarenheter, tränings- och/eller tävlingsdistans och skadeproblematik. Totalt inkom 614 varav 564 (92 %) kompletta svar. Studiens resultat visar på att triathleter som tränar och/eller tävlar i sprintdistans är de som är mest skadefria (30 %). Ökad distans ger ökad risk för skador och/eller överbelastningsproblematik, nästan 18 % av de som tränar/tävlar i längre distans än sprint har drabbats av akut muskelbristning. Flest andel (49,3 %) triathleter påträffas i olympisk och/eller halv Ironman-distans. Något fler kvinnor (24 %) än män (15 %) är aktiva inom sprint och färre kvinnor (27 %) än män (36 %) i ultradistans. Slutsats Svensk triathlon och triathleter är i denna studie snarlik fördelade likt tidigare internationell forskning. Manliga triathleter tränar och/eller tävlar i längre distans än sprint i större utsträckning (85 %) än kvinnliga (76 %). Det är marginellt fler triathleter som är 40 år eller äldre och flertalet av triathleterna (85 %) tränar och/eller tävlar i olympisk distans eller längre. Överbelastningsproblematik är det som svenska triathleter drabbas av i störst utsträckning (60 %), oavsett tävlingsdistans, och vanligen (64 %) drabbas de nedre extremiteterna. / Introduction Triathlon is the sport in which the athlete compete in the order swimming, cycling and running. Swedish triathlon has since year 2005 grown in numbers of practitioners and events. The aim of this study was to investigate how the previously non-examined Swedish triathlon have developed regarding numbers of events, practitioners, common injuries for the triathletes and at what distances the Swedish triathletes train and compete? The issues to be resolved were: How is the distribution between the sexes and race distance? How is the distribution between different categories of experiences (years as athlete) and different race distances? What is the prevalence for triathlon injuries and what injuries are there? What is the prevalence of injuries among the triathletes in different primary race distances? The method involved previous international research done in the field to serve as a basis for the creation of a questionnaire containing twelve multiple choice questions regarding the Swedish triathletes previous experiences within the sport and previous (if any) injuries sustained during either practice or race. 614 answers were collected of which 562 (92 %) were complete. Results from this study shows that the triathletes which are active at the sprint distance are those who have the highest rate (30 %) of answers with "no injury". Longer race distances means an increased risk for overuse injury, almost 18 % of the triathletes which train and/or compete at the longer distances have suffered from an acute muscle rupture. Most of the triathletes (49,3 %) in this study were active in the Olympic and/or half-Ironman distance. The conclusions of this study are that Swedish triathlon and triathletes are comparable to previous international studies. There is a slight difference between the sexes in race distance; there are slightly more (24 %) women active in sprint than men (15 %) and there are slightly less women (27 %) who are active in the Ironman distance than men (36 %). Among the Swedish triathletes there are marginally more of them who are 40 years of age or more and 85 % of all the triathletes train and/or race in Olympic distance or longer. The Swedish triathletes suffers commonly from overuse injury, regardless of race distance, in the lower extremities. This was the case for 64 % of the triathletes of which who completed the questionnaire.

Bakgrund: Svensk idrott med cirka tre miljoner medlemmar spelar en viktig roll i främjandet av god hälsa men medför även en risk för skador. Det kräver både preventiva och rehabiliterande åtgärder. En kartläggning av de vanligaste idrottsskadorna kan bidra till att identifiera kunskapsluckor samt underlätta implementering av förebyggande åtgärder inom fysioterapi. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga och analysera skadepanoramat efter år 2000 inom de fem mest utövade idrotterna i Sverige, samt identifiera eventuella skillnader baserat på kön, ålder och idrott. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes med fokus på epidemiologiska- och kohortstudier. 163 studier identifierades via sökningar i databaserna Pubmed (n = 78), Cinahl (n = 30) och SportDiscus (n = 55). Efter granskning av titel och abstrakt, återstod 17 studier för kvalitetsgranskning med Quality Assessment Tool for Observational Cohort and Cross-Sectional Studies. Resultat: 15 studier (fotboll = 7, friidrott = 3, gymnastik = 2, innebandy = 4) inkluderades i litteraturöversikten med ett totalt deltagarantal på 3 635 628 aktiva, varav 69.7% män. Inga svenska studier om golf kunde identifieras. En hög frekvens skador i nedre extremitet noterades i alla idrotter, framförallt i fotboll och friidrott, medan skador i underarm/hand framträdde i gymnastik. Dessutom framkom en hög frekvens rygg- och huvudskador inom innebandy och gymnastik. Konklusion: Skademönstret varierar inte markant mellan könen men män uppvisar en högre skaderisk än kvinnor. Endast fotboll noterade ett varierande mönster mellan ungdomar och vuxna där ungdomar hade en lägre skadeincidens och fler frakturer. Generellt finns det ett behov av uppdaterad, könsrepresentativ forskning inom idrotterna. / Background: Swedish sports play a crucial role in promoting good health but also carry a risk of injuries. This requires both preventive and rehabilitative measures. A mapping of sports injuries can help identify knowledge gaps and facilitate the implementation of preventive measures within physiotherapy. Aim: The aim was to map and analyze the injury landscape after the year 2000 within the five most practiced sports in Sweden, and to identify any differences based on gender, age, and sport. Method: A literature review was conducted, focusing on epidemiological-, and cohort studies. 163 studies were identified through the databases Pubmed (n = 78), Cinahl (n = 30), and SportDiscus (n = 55). After reviewing title and abstract, 17 remained for quality review with the Quality Assessment Tool for Observational Cohort and Cross-Sectional Studies. Results: 15 studies (football = 7, athletics = 3, gymnastics = 2, floorball = 4) were included with a total of 3,635,628 participants, of which 69.7% were men. No studies on golf were identified. A high frequency of lower extremity injuries was noted in all sports, especially in football and athletics, while forearm/hand injuries were prominent in gymnastics. In addition, back and head injuries were noted within floorball and gymnastics. Conclusion: The injury pattern does not vary significantly between the sexes, but men show a higher risk of injury than women. Only football noted a varying pattern between youth and adults, where youth had a lower injury incidence and more fractures. There is a need for updated, gender-representative research within sports.

Bakgrund: Padeltennis, en sport som på kort tid ökat explosionsartat i Sverige och lockat till sig många utövare- unga som gamla, tränade som otränade, kvinnor som män. Att börja med en ny sport kan innebära nya påfrestningar på kroppen, däribland många repetitiva slag som kan leda till överbelastningsskador samt akuta skador som det visat sig i studier för idrottare. Målet med denna studie är att öka kunskapen för det skadeförebyggande arbetet samt rehabiliteringsprocessen för denna målgrupp. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skadepanorama samt identifiera de främst förekommande skadelokalisationerna inom padeltennis för att kartlägga och analysera skadorna i förhållande till kön, ålder och nivå hos padeltennisspelare. Metod: En kvantitativ kunskapsansats med retrospektiv design valdes. Insamlingen av data skedde genom delning av en egenutformad digital enkät både genom sociala medier samt padelhallar runt om i landet. Resultat: 610 personer deltog i studien varpå 56,5% uppgav att de haft en skada till följd av padelspel det senaste året. Den kroppsdel som varit mest utsatt för överbelastningsskador var armbåge medan fot/fotled hade flest akuta skador. Analys av skadefrekvensen visade ingen märkbar skillnad bland könen, däremot hade de äldre åldersgrupperna samt de högre spelarnivåerna något större skadefrekvens. Konklusion: Denna studie kan ses som ett första steg för ett skadeförebyggande arbete inom padel. Likt andra studier visar denna att skador inom padel förekommer, dock behövs det fler standardiserade studier inom ämnet för att lättare jämföra resultat av framtida undersökningar.

Bakgrund: Idag finns en begränsad vetskap hur svenska elitsatsande barn och ungdomar som klättrar upplever smärta i fingrarna eller vilka träningsvanor de har. Detta kan leda till ökad risk av överbelastningsskador. En ökning av stressfrakturer på fingrarnas tillväxtzoner i de yngre åldrarna visar en felaktig utveckling. Fingerträning bör inte förekomma hos barn och ungdomar under 18 år. Syfte: Att kartlägga barn och ungdomars upplevda smärta i fingrarna och deras träningsvanor samt att undersöka samband mellan smärtupplevelse och träningsvanor. Material och metod: Utövarna har fyllt i en enkät gällande smärtupplevelse i fingrarna under 2016. Vidare undersöktes specifik fingerträning och övriga träningsvanor. Deltagarna delades in i ålderskategorier 9-13 år samt 14-19 år och kön. Resultat: Utav 86 deltagare genomförde 63 enkätundersökningen. Majoriteten 68.3 % använde specifika fingerträningsmetoder. Hos pojkar och den äldre ålderskategorin hade 30 % upplevt så mycket smärta i fingrarna att det påverkat deras träning negativt. 79.4 % av deltagarna tar hjälp av tränare. Det fanns ett starkt signifikant positivt samband (r = 0.355) mellan antalpass per vecka och upplevelse av smärta i fingrarna. Det var även en starkt signifikant negativ korrelation (r =-0.450) mellan att ta hjälp av tränare och ålder. Konklusion: Majoriteten av deltagarna använder sig av specifik fingerträning trots rekommendationerna att inte använda detta. Hälften upplever någon forma av smärta i fingrarna. Majoriteten har en tränare, vilken har ansvar för träningen. Tränaren behöver bli bättre på att övervaka individernas träningsvanor och deras fysiska status. Föräldrar, individ och tränaren behöver samarbeta bättre för säkrare träningsformer. / Background: There is limited knowledge of Swedish young elite level climbers and their experienced pain in the fingers and training habits. An increased expose of an overload injuries is at risk. Epiphyseal fractures of fingers growth zones reveals that the sport is developing in an unwanted way. Despite recommendations of specific finger training should not be a part of the training it is still common. Objective: To identify experience of pain in the fingers and training habits and to analyze the relationship between pain perception and exercise habits. Materials and Methods: The examined group filled out a questionnaire retrospective of their experience of pain in the fingers and exercise habits during 2016. The participants were divided into age categories (9-13 years and 14-19 years) and sex. Results: Out of a total 86 participants 63 completed the questionnaire. The majority 68.3 % used specific finger training methods. The boys and the older age group, 30 %, experienced so much pain in the fingers that it affected their training negatively. 79.4 % of participant’s took help from a coach in their training. There was a highly significant positive correlation (r=0.355) between the number of workouts per week and the experience of pain in the fingers. There was also a highly significant negative correlation between the use of trainers and age (r=-0.450). Conclusion: The majority of participants use specific finger exercise despite recommendations not to use it. Furthermore the majority have a coach. The coach is responsible for the training and need to be better of monitoring the individual's exercise habits and their physical status (injuries, strengths, weaknesses). Parents, the climber and their coach need to work better and closer together to increase safer training methods.

Syfte Syftet med studien är att undersöka fotbollsutövande gymnasieelevers uppfattningar av skaderisk på konstgräs respektive naturgräs. Metod En kvantitativ enkätundersökning med 46 stycken (st) deltagande gymnasieelever som läser lokal (LIU) eller nationell (NIU) godkänd idrottsutbildning inom fotboll. Wilcoxon Signed Rank Test användes för beräkning av medelvärde och för att urskilja statistiska signifikanta skillnader mellan de olika grupperna, match och träning på respektive spelunderlag. Chi- Square crosstabs post-hoc test användes för att urskilja statistiska signifikanta skillnader mellan de olika skadetyperna på respektive spelunderlag. Resultat Resultaten i denna studie visade att de deltagande fotbollsutövande gymnasieeleverna uppfattade att skaderisken för akuta- överbelastningsskador var högre på konstgräs än naturgräs, både under träning och match. Skillnaden mellan de olika grupperna, akuta- och överbelastningsskador under träning och match på respektive spelunderlag, var statistiskt signifikanta då signifikans nivån var mindre än p<0,05. De skadetyperna som de deltagande fotbollsutövande gymnasieeleverna uppfattade vara mest förekommande på konstgräs var rivsår/ skrapsår. De skadetyperna som de deltagande fotbollsutövande gymnasieeleverna uppfattade vara mest förekommande på naturgräs var muskelsträckning/ muskelbristning. Skillnaden mellan de olika grupperna, muskelbristning/ muskelsträckning samt rivsår/ skrapsår på konstgräs och naturgräs, var statistiskt signifikanta då signifikans nivån var mindre än p<0,05. Slutsatser Denna studie bekräftar att de deltagande fotbollsutövande gymnasieelevernas uppfattningar stämmer överens med vad tidigare studier har visat om elitfotbollsspelares uppfattningar om skaderisk på konstgräs i jämförelse med naturgräs. Att skaderisken för akuta- och överbelastningsskador uppfattas öka vid spel på konstgräs i jämförelse med naturgräs. Kvalitativa forskningsmetoder skulle kunna bidra till djupare förståelse av själva ämnet, samt upplevelser av uppfattningar av skaderisk och skadetyper på respektive spelunderlag. För att fler slutsatser ska kunna dras bör framtida studier även inkludera fler deltagare. / Purpose The aim with this study is investigate football practicing high school students’ perceptions of risk of injury on artificial turf and natural grass. Methods A quantitative questionnaire survey including 46 participating football practicing high school students. The Wilcoxon Signed Rank Test was used to calculate the mean and to distinguish statistically significant differences between the different groups, match and training on artificial turf and natural grass. The Chi-Square crosstab post-hoc test was used to distinguish statistically significant differences between the different types of injury on the respective game grounds Results The results in this study showed that the participating football practicing high school students’ perceived that the injury risk of acute- and overload injuries was higher on artificial turf than on natural grass, both during training and match. The difference between the different groups, acute and overload injuries during training and match on articial turf and natural grass was statistically significant as the level of significancewas less than p <0.05. The injury types that the participating football practicing high school students perceived to be the most common on artificial turf was abrasion/ laceration. The injury types that the participating football practicing high school students perceived to be the most common on natural grass were musclesprain/ strain. The difference between the different groups, musclesprain/ strain as well as abrasion/ laceration on artificial turf and natural grass was statistically significant as the level of significance was less than p <0.05. Conclusions This study confirms that the participating football practicing high school students’ perceptions concur with what previous studies have shown about elite football players' perceptions of injury risk on artificial turf in comparison with natural grass. The risk of acute and overload injuries is perceived to increase when playing on artificial turf in comparison to natural grass. Qualitative research methods could contribute to deeper understanding of the subject itself, as well as experiences of perceptions of injuries and types of injury on respective turfs. In order to draw further conclusions, should future studies include more participants.

Problemområdet som det här examensarbetet undersöker är frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey genom en casestudie med ishockeyklubben ’Malmö Redhawks’. Tidigare forskning har visat att det finns en samband mellan asymmetrisk effektutveckling och överbelastningsskador i andra sporter och den nuvarande studien avser att förtydliga dess roll inom ishockey. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan asymmetrisk effektutveckling vid tävlingsprestation och frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey, och föreslå strategier gällande hur man kan minska skadefrekvensen genom preventivt arbete. Forskningsfrågorna som ligger till grund för studien är: ”Hur har asymmetrisk effektutveckling påverkat de överbelastningsskador som inträffat under säsongen?”; och ”Vilka fysiologiska faktorer är relevanta när man utvecklar riktlinjer för skadepreventivt arbetet med överbelastningsskador inom ishockey?”. För att undersöka syftet genomfördes en sammanställning av tillgänglig empiri från säsongens matcher genom kvantitativ metod som sedan analyserades statistiskt i SPSS genom variansanalysen ’ANOVA’. Resultaten visar att det på gruppnivå inte finns en signifikant korrelation mellan effektutveckling (F=2,554, sig.=0,11), asymmetri (F=0,003, sig.=0,96) och överbelastningsskador. Det finns inte heller någon påvisbar trend när man undersöker skadetillfällena på matchnivå, och en mer komplett förklaringsmodell behöver undersökas i framtida forskningsprojekt med större omfattning. Slutsatsen är att det inte går att använda de generella riktlinjerna för att uppskatta atleters risk för överbelastningsskador. Det finns dock underlag i den tidigare forskningen för att anta att individuella riktlinjer har en relevans vid skadepreventivt arbete inom ishockey som en atlets nuläge kan jämföras med för att belysa avvikelser. Mer forskning krävs för att fastställa vilka fysiologiska faktorer som är relevanta för ishockey och hur idrotten förhåller sig till den tidigare forskningen inom området. / There has been speculations in the scientific community that the frequency of overuse injuries in ice hockey can be attributed in part to asymmetrical power development. Research has shown a correlation between more than ten percent asymmetrical power development and increased injury frequency in several other sports. This phenomenon will be examined through a case study with the elite ice hockey team ‘Malmö Redhawks’. The purpose of this study is to examine if there is a significant correlation between the occurrence of asymmetrical differences and the frequency of overuse injuries in ice hockey, and propose strategies for injury prevention. A quantitative method was used to summarize the empirical data from the previous season, which was then analysed through an ‘ANOVA’ test of variance. The results of the study shows that there is no significant correlation between power development (F=2,554, sig.=0,11), asymmetry (F=0,003, sig.=0,96) and injury frequency at the group level. There is no clear tendencies when examining the individual games either. The conclusion is that general guidelines are rough instruments for assessing an athletes risk of overuse injury in ice hockey. There is some basis in the scientific community for assuming that individual guidelines could be effective as injury prevention, but more research is needed to determine its correlations and which physiological variables that are relevant.

Sammanfattning Syftet med studien var att skapa en deskriptiv bild över de tre utvalda sårbarhetsfaktorer (tävlingsoro, sömnsvårigheter och fysiska skador) samt undersöka eventuella samband och skillnader mellan dessa gällande elever som läser specialidrott på Riksidrottsgymnasium (RIG). Studiens frågeställningar var: 1) Vilken fysisk skadefrekvens (överbelastning respektive traumatisk skada) har RIG-elever haft under det senaste året? 2) I vilken grad upplever RIG-elever tävlingsoro inför och under tävling/match? 3) I vilken grad upplever RIG-elever sömnsvårigheter? 4) Vilka samband eller skillnader finns mellan de tre valda sårbarhetsfaktorerna? 5) Vilka skillnader i skadefrekvens, skadetyp, sömnsvårigheter och tävlingsoro finns mellan årskurserna? Metod Elektronisk enkätundersökning användes som verktyg för mätbara data genom slutna enkätfrågor. De formulär som använts för den elektroniska enkätundersökningen var CSAI-2 (tävlingsoro), ISI (Sömnsvårigheter) samt fysisk skadefrånvaro enligt definition av Tranæus (2013). Inbjudan till att delta i studien skickades ut till samtliga RIG i Sverige, totalt 40 skolor. Av dessa tackade 18 skolor ja till deltagande, 8 tackade nej och 14 svarade inte på inbjudan. Av den totala populationen deltog 336 riksidrottsgymnasieelever från 24 olika idrotter. Svaren från enkäten presenteras dels i deskriptiv kvantitativ karaktär och dels i en analytisk del. Resultat Inom populationen hade 70 procent varit frånvarande på grund av fysiska skador under året (48 procent på grund av en överbelastnings- och 22 procent på grund av en traumatisk skada), varav 41 procent var frånvarande från träning, tävling eller match längre än en vecka.  Markanta sömnbesvär rapporterades hos 15 procent av eleverna. På CSAI-2 skalan hade självförtroende ett medelvärde på 22,3 ± 5,9 poäng, somatisk oro 18,6 ± 5,6 poäng, kognitiv oro 17,6 ± 4,8 poäng. Statistiska analysen visade signifikanta samband mellan skadefrånvaro, ISI och CSAI-2, förutom mellan somatisk oro och skadefrånvaro. Inga signifikanta skillnader i någon aspekt fanns mellan årskurserna. Slutsats Studiens slutsats är att fysiska skador har ett samband med sömnstörningar och att tävlingsoro korrelerar med både fysiska skador och sömnen negativt. Resultatet kan hjälpa lärare och tränare att få förståelse för dessa faktorer kan behöva uppmärksammas i starten av unga elitidrottares uppväxt. / Abstract The aim of this study was to get a descriptive view of the area and to investigate possible relationships/differences between the three selected vulnerability factors for students who study sports at a Riksidrottsgymnasium (RIG). The study aimed to answer the following questions: 1) To what physical injury rate (overload or traumatic injury) have RIG students had in the past year? 2) To what extent do RIG students experience anxiety before and during competition / match? 3) To what extent do RIG students experience sleep difficulties? 4) What are the relationships or differences between the three selected vulnerabilities? 5) What differences in rate of injury, type of injury, insomnia and anxiety are between grades? Method Electronic survey was used as a tool for measurable data through closed questionnaires. The form that the study used for the electronic survey was CSAI-2 (Anxiety), ISI (Injury) and physical injury severity according to the same definition as Tranæus (2013). The invitation to participate in the study was sent to all RIGs in Sweden, a total of 40 schools. Out of these 40 schools 18 schools accepted to participate in the study, 8 schools voted to not participate and 14 did not respond. Of the total population, 336 high school athletics students participated in 24 different sports. The answers from the questionnaire are presented in a descriptive quantitative character and an analytical part. Results In the population, 70 percent were absent due to physical injuries, of which 41 percent were absent from training, competition or match longer than one week. 48 percent of all students had an overload injury and 22 percent traumatic injury in the past year. 15 percent showed significant sleep disorders. Self-confidence had an average of 22.3 ± 5.9 points, somatic concern, 18.6 ± 5.6 points, cognitive concern, 17.6 ± 4.8 points. Statistical analysis showed significant results between injury absence, ISI and CSAI-2 aside from somatic concern and injuries. Regarding differences between grades, the results showed no diferences in any aspects. Conclusion The conclusion of this study is that physical injuries are associated with sleep disorders and that anxiety is correlated negatively with both physical injuries and sleep. The result can help teachers and coaches to understand these factors may need to be noted at the start of young elite athletes.