Good physical, psychological and social health is pursued both at work and at home. There is no current research into the health of ski instructors despite the physically demanding nature of skiing and high injury rate. The purpose of this study is to map out ski instructors physical and psychological health and see if there are common injuries amongst them. This study is a descriptive and correlating study including a survey of ten questions with self reported data from the instructors. Five ski schools from Sweden participated in the study and 86 surveys got sent out to the ski school directors. The result from this study shows that ski instructor´s physical, physiological, well being at work, stress level and self efficacy is good. Fifty-eight percent of the ski instructors got injured while working but they got injured less than the average skier, most common injuries was in the knee. It was not possible to perform a correlation analysis between low self efficacy (SE) and increased injury rate due to all instructors rating their SE to seven or higher on a zero to ten scale. This can be counted as high SE. The difference analysis for physical activity and injury rate gave the chi square results: Chi2 = 0,92, df = 1, p > 0,05. Thus the null hypothesis cannot be rejected.

Aim The aim of this study was to map the injury panorama of traumatic injuries related to ice hockey in Sweden 2006-2011. In addition to that the aim was to compare whether there were any gender differences regarding traumatic ice hockey injuries.   Method The present study was based on data from the Folksam insurance company between 2006 and 2011. The population consisted of ice hockey players in a club affiliated to the Swedish Ice Hockey Federation and that had sustained a traumatic injury related to ice hockey that resulted in medical care and then was reported to Folksam. The results are presented with descriptive statistics such as mean and standard deviation, median range and frequencies.   Results The head was the most common injury localization followed by the upper extremity where the shoulder accounted for a high number of injuries. Fracture was the most common type of injury for both male and female players. Dental injuries were the second most common injury type. Injuries were most frequent in young players aged 10-24 years with a peak between 15-19 years of age. Female players suffered more contusion injuries, concussions and sprains than male players. Fractures to the upper extremity were the type of injury that to the highest extent led to permanent medical impairment.   Conclusion Dental injuries constituted a great part of the injuries and have not decreased despite rules concerning dental protection. Fracture was the most frequent type of injury for both genders and was also the type of injury that led to the highest number of sports disability. Young players were more prone to injuries than older players. Concussion, contusions and distortions were more common in female than in male but there were no significant difference. / Syfte Syftet med denna studie var att beskriva skadepanoramat för traumatiska skador i samband med ishockey i Sverige 2006-2011. Utöver det var syftet att jämföra om det föreligger några könsskillnader vad gäller traumatiska skador inom ishockey.   Metod Föreliggande studie baserades på data från Folksams idrottsskaderegister mellan åren 2006 och 2011. Populationen utgjordes av ishockeyspelare i Sverige som spelar i en klubb ansluten till Svenska Ishockeyförbundet och som hade drabbats av en traumatisk skada i samband med ishockeyspel, vilket i sin tur lett till läkarbesök och sedan anmälts till Folksam. Resultatet presenteras i form av deskriptiv statistik med medelvärde och standarddeviation samt frekvenser.   Resultat Huvudet var den vanligaste skadelokalisationen följt av övre extremiteten, där skuldran var särskilt drabbad. Fraktur var den vanligaste skadetypen hos både manliga och kvinnliga spelare.  Tandskada var den näst vanligaste typen av skador. Skador var vanligast bland yngre spelare framförallt i åldersspannet 10-24 år med en topp i åldrarna 15-19 år. Kvinnliga spelare drabbades i större utsträckning än manliga av kontusionsskador, hjärnskakning och vrickningar. Frakturer i övre extremiteten ledde i störst utsträckning till medicinsk invaliditet.   Slutsats Tandskador utgjorde en stor del av skadorna och har inte minskat trots regler om tandskydd.   Fraktur var den vanligaste anmälda skadetypen hos båda könen och den skadetyp som i de flesta fall ledde till medicinsk invaliditet. Unga spelare var mer skadebenägna än äldre spelare. Hjärnskakning, kontusioner och distorsioner var vanligare bland kvinnliga än manliga spelare men det förelåg ingen signifikant skillnad.

Inledning/bakgrund: Det tuffa spelet i ishockey för med sig bekymmer i form av skador, och en skadetyp som är särskilt allvarlig är hjärnskakningar. Eftersom att hjärnskakningar inom svensk elitishockey är ett betydande problem och ett hett debatterat ämne, bör det finnas ett stort intresse av att komma tillrätta med detta dilemma. Denna studie grundar sig i ett teoretiskt ramverk om att våld har ett underhållningsvärde i sig och att det därför är en del av ishockeyn. Det finns fortfarande mycket forskning kvar att göra i området hjärnskakningar inom ishockey, varför studier likt denna är viktig. Syfte: Att etablera kunskap om vilka uppfattningar som svenska ishockeyförbundet, domare och spelare på elitnivå har om problematiken med hjärnskakningar inom svensk elitishockey. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med tre förbundsrepresentanter, tre domare och tre spelare på elitnivå inom svensk ishockey. En innehållsanalys gjordes på den insamlande empirin. Resultat: Det höga tempot i spelet samt brist på respekt mellan spelare på isen var två bidragande orsaker till det höga antalet hjärnskakningar, enligt många av informanterna. Att det krävs utbildning av olika slag och hårdare straff för att komma till rätta med hjärnskakningsproblematiken framkom tydligt i studien. Hur utrustningen är utformad samt attityder till användandet av densamma sågs också som viktiga faktorer. Att förbjuda tacklingar bedömdes försämra ishockeyns underhållningsvärde enligt majoriteten av informanterna, vilket går i linje med det teoretiska ramverk som denna studie vilade på. Konklusion: Från samtliga nio informanters svar framkom det att klara förbättringsområden finns när det kommer till förebyggandet av hjärnskakningar. Det förekom däremot även en viss osäkerhet i hur långt de var villiga att gå med dessa förändringar med risk för att försämra ishockeyns underhållningsvärde. En slutsats som kan dras från denna studie är att man får räkna med framtida hjärnskakningar inom svensk elitishockey, men att ökat samarbete mellan förbund, domare och spelare kan minska problematiken.

Fjärrvärmenätet i Lunds stad började byggas 1963 och består idag av 238 km parvisa fjärrvärmerör. Den teoretiska livslängden för fjärrvärmerör är uppskattad till mellan 50-100 år varför det nu börjar bli dags att reinvestera vissa delar. En tydlig indikering om var på fjärrvärmenätet man ska lägga ekonomiska medel för reinvestering eller underhåll är skadestatistik från olika ledningstyper och fabrikat. Kartläggning av fjärrvärmenätets kompensatorer har genomförts och en riskmatris är framtagen baserad på deras geografiska placering och dimension. Resultatet är tänkt att finnas som stöd inför kommande budget på Kraftringen om vilka ledningssträckor som är i störst behov av en reinvestering. Grunden i rapporten är hämtad från en forskningsrapport från 1999 med avseende på redan framtagna riskmatriser för ledningstyp och jordart. Riskmatrisen för ledningstyp är modifierad något utefter Lunds lokala skadestatistik för en bättre tillämpning. Skadestatistiken för Lund jämförs med den nationella skadestatistik som Svensk Fjärrvärme samlade in under 1995-2003. Ledningstyper och fabrikat jämförs där den helgjutna betonglådeledningen i Lund uppvisar en betydligt högre skadefrekvens än nationellt. En annan rörledningstyp som sticker med en högre skadefrekvens är direktskummade fasta plastmantelrör av märket Pan-Isovit vilket troligtvis beror på den tidiga utbyggnaden i Lund. Fjärrvärmenätet i Lund var först i Sverige med direktskummade fasta plastmantelrör redan år 1966 av märket Pan-Isovit vilket kan ha föranlett skador på grund av bristande erfarenhet och barnsjukdomar. Varje ledningssträcka i den lokala databasen har tilldelats en risk som baseras på riskmatriserna för ledningstyp, jordart samt skadestatistik för berörd typ och konsekvensen av ett avbrott beroende på ledningsdimension. Det ger en indikering på risken för avbrott samt konsekvensen av ett avbrott för olika ledningssträckor, dock utan hänsyn till en eventuell ringmatning.   För att en reinvestering ska vara motiverad ska utbytet vara lönsamt. Parametrar som påverkar lönsamheten är värmeförluster, skadefrekvens samt goodwill relativt kunderna. Dessa parametrar är beräknade för samtliga ledningssträckor med befintlig ledning och för reinvestering. Vid värdet ett på goodwill, d.v.s. enbart utebliven försäljning uppnås ingen lönsamhet i en reinvestering för någon ledningssträcka. Det är först vid en goodwill-faktor 8 som lönsamhet uppnås. Ett vanligt värde för goodwill hamnar mellan en faktor 50-100 vilket då gör det lönsamt idag att reinvestera 5,7–8,5 % av fjärrvärmenätet.

Sammanfattning Syftet med studien var att ta reda på om och hur lärare i Idrott och hälsa arbetar skadeförebyggande i åk 1-6. Frågeställningar som användes var: Hur talar läraren till eleverna under lektionerna för att undvika att skador/olyckor ska ske? På vilket sätt kan man se att läraren arbetar skadeförebyggande? Vad anser läraren vara viktiga förutsättningar för en skadefri idrottsundervisning? Metoden som användes för den kvalitativa studien var observationer samt intervjuer. Observationerna skedde under tolv lektioner med årskurser 3-6 och syftet med observationerna var dolt för lärarna samt eleverna. Under intervjuerna användes en intervjuguide med öppna frågor där intervjupersonen hade frihet att forma sina svar. Urvalet var sex lärare i idrott och hälsa som arbetade i åk 1-6. Resultatet av observationerna var att lärarna arbetade skadeförebyggande genom att vara tydliga med att tala om regler och påminna om rätt utrustning. Man kunde även se att lärarna arbetade skadeförebyggande då de var noga med valet av material och formandet av miljön. Genom intervjuerna framkom att lärare ansåg att det är viktigt att vara noggrann med kontroll av material, ha tydliga regler samt att vara närvarande under lektionerna för att undvika skador. Slutsatsen av studien är att de för studien observerade och intervjuade lärarna arbetar skadeförebyggande. Lärarna använder flera metoder och de anser att skadeförebyggande arbete är viktigt. Dock framkom det att mindre vikt lades på skadeförebyggande undervisning. De undersökta lärarna framhöll att tid och antalet elever i klasserna var påverkande faktorer när det gällde skadeförebyggande undervisning. Nyckelord: Skada, Skadeförebyggande arbete, Skola, Idrott och hälsa / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa. Ht 2012</p>

Introduction: Balance is a complicated term which includes a static, dynamic and functional part. These parts have, during a long period of time, been included into the existing training programs through several different balance exercises, which aim to prevent sports injuries mostly focused on the knee and ankle. In floorball these injuries are common and a sports injury prevention program is required. Purpose: The purpose is to explain the balance term and relate it to injury prevention training and the existing theories. A second purpose is to see whether five weeks of balance training increases the balance ability in female floorball players and thereby increase the test values in the two tests. Method: Twenty female floorball players participated in the study and were divided into a training group and a control group. They performed a Star excursion balance test (SEBT) and a Multiple single leg hop stabilization test (MSLHST) before and after a five week training period, containing exercises of balance. Results: The training group showed improvement after the training period, however only one significant result was found. The control group showed no improvements, rather the opposite in some parts of the tests. Conclusions: The results indicate that there could be an injury preventive effect coming from balance training, but the training program and the tests have to be customized to suit the training group. Nevertheless, balance training should be recommended as a compliment to the ordinary training session.

Sammanfattning Examensarbete i logistik för civilekonomprogrammet, 30 hp. Kurskod 4FE19E VT 2016 Författare - Hanna Altsäter och Klas Lundvall Handledare - Petra Andersson Examinator - Helena Forslund Titel - Att synliggöra det dolda- En fallstudie om dolda skador i Elektronikbolagets materialflöde av tv-apparater Bakgrund - Muha (2012) menar att det förekommer en ökad oro bland tillverkare och distributörer som levererar känsliga produkter kring dolda skador i materialflödet. Elektronikbolaget har upplevt en ökning på dolda skador, skador som ej syns på förpackningen och därmed inte upptäcks förrän vid uppackning av produkten. Filip (2013) menar samtidigt att produkter som inte når upp till kundens förväntningar riskerar att ge negativa konsekvenser, något som Elektronikbolaget vill undvika. Syfte - Syftet är att kartlägga Elektronikbolagets flöde av tv-apparater från lager till återförsäljare för att identifiera kvalitetsbrister och de zoner där dolda skador riskerar att uppstå. Syftet är också att identifiera typer av dolda skador samt orsaker till dessa på tv-apparater. Utifrån förekommande kvalitetsbrister är sedan syftet att ge förslag på förbättringsåtgärder för dolda skador, med målet att minska antalet skador för Elektronikbolaget. Metod – Studien har en kvalitativ strategi och för att besvara studiens syfte har författarna gjort en fallstudie på Elektronikbolaget. Empiri har samlats in genom observationer, fokusgrupp och intervjuer. Slutsatser – I Elektronikbolagets flöde av tv-apparater har kvalitetsbrister inom följande riskzoner identifierats: lagerhantering, mottagning och förflyttning inom lagret, sampaketering, transport och lossning samt utleverans. I kapitel 4 har typer av dolda skador och möjliga orsaker diskuterats. För att minska antalet dolda skador och kostnaden för dessa har lämpliga förbättringsåtgärder tagits fram. De som bör prioriteras är riktlinjer för hantering, utökat samarbete vid lastning samt öka direktleveranser. Elektronikbolaget bör även underlätta mätning och uppföljning för dolda skador. Brister och riskzoner, orsaker, typer och förbättringsåtgärder sammanfattas sedan i tabell 9, se avsnitt 6.1.1.

<p> </p><p>Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors kunskaper och rutiner för positionering och mobilisering under operationer med en anestesitid över 3 timmar. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätundersökning, med en kvalitativ aspekt. Data insamlades genom en enkät som lämnades ut till samtliga anestesisjuksköterskor på ett länssjukhus och ett länsdelssjukhus i Mellansverige. Resultatet visade att ca hälften av respondenterna önskar sig mer kunskap om vikten av positionering för att kunna förebygga skador. Anestesisjuksköterskor som ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om positionering undersöker oftare patientens hudstatus inför en längre operation. Det anestesisjuksköterskorna uppgav att de utför under långa operationer för att förebygga postoperativa skador var: gymnastik/rörelser, massage, lägesändringar, lägeskontroll och övrigt tryckförebyggande. Fler respondenter med lång yrkeserfarenhet upplevde att det finns tid att undersöka en patientens hudstatus inför en längre operation. Länssjukhusets anestesisjuksköterskor byter oftare finger för saturationsmätaren och upplever ett bättre samarbete med övriga i operationsteamet. Slutsatsen är att det kan behövas ytterligare kunskap och omvårdnadsrutiner för att minska risken för postoperativa skador i samband med kirurgisk positionering.</p> / <p> </p><p>The aim of present study was to describe anaesthetic nurse's knowledge about and procedures used for positioning and mobilization during surgery where anesthesia prolonged for a longer period than 3 hours. Data were collected by a questionnaire, to all anaesthetic nurses at two different Swedish hospitals. The results showed that approximately half of the respondents would like to have more knowledge about positioning in order to prevent injuries. The anaesthetic nurses that more frequently examined the patient's skin condition before extended surgery, also showed more confidence in the subject of positioning. The results also showed that the anaesthetic nurses used physical exercises, massage, change of position and other preventative measures concerning pressure adjustments in order to avoid postoperative injuries. An additional part of the respondents with more professional experience had more time to examine a patient's skin condition prior to extended surgery. The anaesthetic nurses at one of the hospital changed the finger for the pulseoxymeter more frequently; they also experienced better teamwork within the operating team<strong>. </strong>The conclusion is that there might be a need for more knowledge about positioning to reduce the risk of postoperative injures due to skin or nerve pressure during extended surgery.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><em>Syfte och frågeställningar</em><em> </em></p><p>Syftet med denna studie var att kartlägga skador hos tävlingsaktiva tennisspelare.</p><p>·        Vilka är de vanligaste tennisskadorna?</p><p>·        Får kvinnor och män olika typer av skador?</p><p>·        Hur varierar skadelokalisation och skaderisk mellan olika spelunderlag?</p><p>·        Hur stor andel av skadorna är kroniska kontra akuta?</p><p><em>Metod</em></p><p>En kvantitativ undersökning genomfördes där enkäter skickades till 160 licensierade tävlingsaktiva tennisspelande män och kvinnor i division 1-3, i åldrarna 18-54 år. Enkätfrågorna berörde tennisspelarnas eventuella skador som uppkommit från tennisen. Enkätsvaren behandlades statistiskt med hjälp av SPSS och signifikansnivån sattes till p≤0,05.</p><p><em>Resultat</em></p><p>SPSS- bearbetningen av enkätsvaren från tennisspelarna visade att knäskador, armbågsskador samt axelskador var främst förekommande. De vanligaste skadorna bland männen var knä-, armbågs- och axelskador och hos kvinnorna hand-, armbågs- och fotskador. Det fanns ingen statistiskt säkerhetsställd skillnad mellan könen i incidensen av skador på någon av kroppsområdena. De flesta av skadorna inträffade på hardcourt. Merparten av knäskadorna uppstod akut. Bland armbågsskadorna så väl som axelskador var en signifikant större andel kroniska.</p><p><em>Slutsats</em></p><p>Den kvantitativa enkätstudien ger ungefär samma resultat som tidigare forskning: knä-, armbågs- och axelskador är vanligt förekommande skador. Enkätresultaten stämmer väl överens med de skador som enligt tidigare forskning uppstår hos motionärer. Att de flesta skador sker på hardcourt, kan bero att hardcourt är det vanligaste spelunderlaget bland spelarna i denna undersökning. Männen hade procentuellt något fler skador än kvinnorna men visar inte på några statistiska säkerhetsställda skillnader mellan könen. Den procentuella skillnaden mellan könen kan bero på att männen är genomsnittligt något äldre än kvinnorna i undersökningen samt att fler män svarade på enkäten.</p><p> </p>

Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors kunskaper och rutiner för positionering och mobilisering under operationer med en anestesitid över 3 timmar. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätundersökning, med en kvalitativ aspekt. Data insamlades genom en enkät som lämnades ut till samtliga anestesisjuksköterskor på ett länssjukhus och ett länsdelssjukhus i Mellansverige. Resultatet visade att ca hälften av respondenterna önskar sig mer kunskap om vikten av positionering för att kunna förebygga skador. Anestesisjuksköterskor som ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om positionering undersöker oftare patientens hudstatus inför en längre operation. Det anestesisjuksköterskorna uppgav att de utför under långa operationer för att förebygga postoperativa skador var: gymnastik/rörelser, massage, lägesändringar, lägeskontroll och övrigt tryckförebyggande. Fler respondenter med lång yrkeserfarenhet upplevde att det finns tid att undersöka en patientens hudstatus inför en längre operation. Länssjukhusets anestesisjuksköterskor byter oftare finger för saturationsmätaren och upplever ett bättre samarbete med övriga i operationsteamet. Slutsatsen är att det kan behövas ytterligare kunskap och omvårdnadsrutiner för att minska risken för postoperativa skador i samband med kirurgisk positionering. / The aim of present study was to describe anaesthetic nurse's knowledge about and procedures used for positioning and mobilization during surgery where anesthesia prolonged for a longer period than 3 hours. Data were collected by a questionnaire, to all anaesthetic nurses at two different Swedish hospitals. The results showed that approximately half of the respondents would like to have more knowledge about positioning in order to prevent injuries. The anaesthetic nurses that more frequently examined the patient's skin condition before extended surgery, also showed more confidence in the subject of positioning. The results also showed that the anaesthetic nurses used physical exercises, massage, change of position and other preventative measures concerning pressure adjustments in order to avoid postoperative injuries. An additional part of the respondents with more professional experience had more time to examine a patient's skin condition prior to extended surgery. The anaesthetic nurses at one of the hospital changed the finger for the pulseoxymeter more frequently; they also experienced better teamwork within the operating team. The conclusion is that there might be a need for more knowledge about positioning to reduce the risk of postoperative injures due to skin or nerve pressure during extended surgery.