Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att kartlägga skador hos tävlingsaktiva tennisspelare. ·        Vilka är de vanligaste tennisskadorna? ·        Får kvinnor och män olika typer av skador? ·        Hur varierar skadelokalisation och skaderisk mellan olika spelunderlag? ·        Hur stor andel av skadorna är kroniska kontra akuta? Metod En kvantitativ undersökning genomfördes där enkäter skickades till 160 licensierade tävlingsaktiva tennisspelande män och kvinnor i division 1-3, i åldrarna 18-54 år. Enkätfrågorna berörde tennisspelarnas eventuella skador som uppkommit från tennisen. Enkätsvaren behandlades statistiskt med hjälp av SPSS och signifikansnivån sattes till p≤0,05. Resultat SPSS- bearbetningen av enkätsvaren från tennisspelarna visade att knäskador, armbågsskador samt axelskador var främst förekommande. De vanligaste skadorna bland männen var knä-, armbågs- och axelskador och hos kvinnorna hand-, armbågs- och fotskador. Det fanns ingen statistiskt säkerhetsställd skillnad mellan könen i incidensen av skador på någon av kroppsområdena. De flesta av skadorna inträffade på hardcourt. Merparten av knäskadorna uppstod akut. Bland armbågsskadorna så väl som axelskador var en signifikant större andel kroniska. Slutsats Den kvantitativa enkätstudien ger ungefär samma resultat som tidigare forskning: knä-, armbågs- och axelskador är vanligt förekommande skador. Enkätresultaten stämmer väl överens med de skador som enligt tidigare forskning uppstår hos motionärer. Att de flesta skador sker på hardcourt, kan bero att hardcourt är det vanligaste spelunderlaget bland spelarna i denna undersökning. Männen hade procentuellt något fler skador än kvinnorna men visar inte på några statistiska säkerhetsställda skillnader mellan könen. Den procentuella skillnaden mellan könen kan bero på att männen är genomsnittligt något äldre än kvinnorna i undersökningen samt att fler män svarade på enkäten.

Bakgrund: Evidens finns för att träning inriktad på neuromuskulär kontroll, styrka och medvetenhet kan minska antalet skador i nedre extremitet hos fotbollsspelare. Brister i rörelsekontroll skulle kunna predisponera för smärta, dysfunktion och skador och vara en orsak till skaderecidiv. Syfte: Att studera rörelsekontroll hos unga manliga fotbollsspelare före och efter en träningsintervention på elva veckor med särskilt fokus på ländrygg, bäcken och höftregion. Metod: Tjugo unga elitsatsande fotbollsspelare ingick i studien. Screeninginstrumentet The Matrix Movement and Performance Screen (MPS) användes för att mäta spelarnas rörelsekontroll före och efter en träningsintervention på 11 veckor. MPS identifierar okontrollerad rörelse vad avser lokalisation och riktning samt om den är relaterad till låg eller hög belastning. Träningen inriktades, utifrån testresultat vid baslinjen, på specifik motorisk kontroll träning av ländrygg, bäcken, höft och bröstrygg under låg och hög belastning och utfördes i form av hemövningar och av sjukgymnast övervakad cirkelträning. Resultat: Efter interventionen sågs en signifikant förbättring för MPS total poäng och uppdelat på högrisk områden vad avser rörelsekontroll på låg respektive hög belastning. Ett genomgående mönster av nedsatt rörelsekontroll vad avser ländrygg/bäcken och höft sågs hos spelarna vid testtillfälle ett och en genomgående förbättring av samma parametrar vid testtillfälle två. Konklusion: En träningsintervention på 11 veckor, baserad på testresultat från The Matrix Movement and Performance Screen, förbättrade deltagarnas rörelsekontroll signifikant. / Introduction: Evidence exists that training focused on neuromuscular control, strength and awareness is effective in reducing the number of injuries in the lower extremity of soccer players. Deficits in movement control might predispose to pain, dysfunction and injury and be a cause of re-injury. Objective: To investigate movement control, with extra emphasis on low back, pelvis and hip region, in young male soccer players before and after a training intervention in eleven weeks. Method: Twenty young elite soccer players entered the study. The screening tool The Matrix Movement and Performance Screen (MPS) was used to  measure the players' movement control before and after a training intervention of 11 weeks. MPS identifies the site and direction of uncontrolled movement and whether it´s related to low or high load. The training was based on the test results at baseline and focused on specific motor control training of the low back, pelvis, hip and upper back during low and high load and was conducted in the form of circuit training supervised by the test leader and home exercises. Results: There was a significant improvement for the MPS total scores and for high risk areas concerning movement control at low and high load respectively after the intervention. A pattern of uncontrolled movements in the lumbo-pelvic region and hip were seen at test occasion one of the players and an overall improvement of the same parameters were seen in test occasion two. Conclusion: A training intervention for 11 weeks, based on the test results from The Matrix Movement and Performance Screen, improved the players´ movement control significantly.

Sammanfattning Konståkning har blivit en alltmer fysiskt krävande idrott där utövarna tvingas träna både hårdare och längre pass. På grund av detta är de utsatta för skaderisk.   Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att kartlägga de vanligaste skadorna inom konståkningen i Sverige samt dess möjliga orsaker.   1. Vilka är de vanligast förekommande skadorna bland 9-20 åringar inom svensk konståkning? 2. Vilka möjliga bakomliggande orsaker kan bidra till dessa skador? 3. Får åkarna specifik skadeförebyggande träning?     Metod Enkäter skickades ut via e-post till alla konståkningsklubbar i Sverige med frågor om deras åkares tävlingsstatus, träningsvanor, skador de senaste två säsongerna samt detaljer om dess skador och konsekvenser för träningen. 72 åkare svarade på enkäten, varav 52 hade varit skadade och 20 inte hade haft skadebekymmer. 62 av samtliga respondenter är flickor och 10 pojkar.   Resultat De vanligaste skadetyperna visade sig vara sträckningar hos flickor och pojkar och dessutom utgjutningar hos pojkar. De flesta skadorna förekom i fot/fotled, knä och rygg. Enligt enkätsammanställningen ökade risken för skador med ökad ålder, träningsmängd på is, antal år de har varit aktiva, samt låg uppvärmningsfrekvens (i enkäten besvarat som ”sällan” eller ”ibland” till skillnad från ”ofta” eller ”alltid”) och tidslängd inför träningspassen.   Slutsats Min slutsats är att ju högre belastning desto större är risken för skador. Kvantiteten gör att belastningen ökar eftersom hoppträning sker väldigt ofta. Det finns dessutom för lite kunskap om skadeförebyggande träning.

Bakgrund: Fotboll är idag den största sporten i Sverige med cirka 600 000 utövare. Att vara fysiskt aktiv medför många positiva effekter, men med träning och fysisk aktivitet löper man dock en ökad risk för att drabbas av olika skadetyper. Olika möjligheter finns att förebygga och minska antalet skador, exempelvis genom skadeförebyggande träning och uppvärmning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fotbollstränares uppfattning om skador och skadeförebyggande träning inom junior-och seniorfotboll på amatörnivå. Metod: Datainsamlingen skedde med hjälp av enkäter som besvarades av 30 amatörtränare inom fotboll. Både damlag, herrlag, flicklag och pojklag representerades. Enkäterna analyserades kvalitativt och kvantitativt genom deskriptiv statistik. Resultat: Resultatet visade att samtliga lag värmde upp innan träning och att 23 av 30 lag utförde någon typ av skadeförebyggande träning. Den skadeförebyggande träningen syftade till större del att förebygga knäskador hos kvinnor och flickor, medan muskelskador var vanligare att förebygga hos män och pojkar. Tränarna upplevde att de vanligast förekommande skadorna var muskelbristningar i låret hos kvinnor, män och pojkar, medan den vanligaste skadetypen hos flickor var knäskador. Generellt var skadorna jämnt fördelade över säsongen både hos juniorer och seniorer. 80 % av tränarna ansåg att mer kunskap och utbildning behövs inom främst akut omhändertagande och skador i allmänhet. Diskussion/Konklusion: Ökad kunskap och utbildning för fotbollstränare inom skador och skadeförebyggande träning skulle kunna minska antalet skador hos fotbollsspelare. Det skulle i förlängningen gynna både enskilda individer och samhället i stort.

Bakgrund Cirka en fjärdedel av alla vårdskador är läkemedelsrelaterade. Läkemedelsfel definieras som misstag i medicineringen som lett till eller hade kunnat leda till läkemedelsrelaterad skada hos patienten. Barn är känsligare och mer utsatta för brister och fel i läkemedelshanteringen än vuxna. Läkemedelsdoserna till barn måste alltid vara individuella och räknas fram specifikt för varje barn. Läkemedelskinetiken hos barn skiljer sig från vuxnas. Många av de läkemedel som förskrivs till barn är utprovade på vuxna och dessa läkemedel skrivs därför ofta ut off-label till barn. Läkemedelsbehandling av barn innebär således fler kritiska beräkningsmoment än hos vuxna. Läkemedelsfel kan ske i samband med förskrivning, transkribering, dispensering, administrering och övervakning. Vanliga orsaker till läkemedelsfel är brister i kommunikationen, brister i läkemedels- och vård processen, samt namn- och förpackningslikheter. Den vanligaste typen av läkemedelsfel hos barn är felaktig dosering och orsaker till läkemedelsfel hos barn kan exempelvis vara att läkemedel är förpackade för bruk på vuxna, lösningar avsedda för intravenöst bruk ges oralt och att barnen inte vägs innan läkemedelsdoseringen sker. Syfte Syftet var att belysa vad sjukvården kan göra för att förhindra läkemedelsfel och läkemedelsrelaterade skador hos barn. Metod En allmän litteraturstudie tillämpades för att besvara syftet. Inklusions- och exklusions kriterier fastställdes. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl, där 13 vetenskapliga orginalartiklar valdes ut. Manuell sökning resulterade i ytterligare tre artiklar. Etiska överväganden gjordes. Totalt inkluderades 16 artiklar i föreliggande studies resultat, vilka värderades, klassificerades, och sammanställdes i en matris. Resultat Resultatet visade att ett antal strategier prövats och visat sig ge en signifikant minskning av antalet läkemedelsfel och läkemedelsrelaterade skador hos barn. Strategierna bestod i införandet av följande åtgärder; Computerized physicians order entry och datoruträknade doser, sträckkodssystem för läkemedelshantering, klinikbaserade farmaceuter, utbildning av personalen, hjälpmedel för kommunikation mellan vårdnadshavare och sjukvården, samt preventionsprogram bestående av en kombination av flera åtgärder. Slutsats Alla strategier som framkom i denna studies resultat har var för sig förutsättning att förhindra läkemedelsfel och läkemedelsrelaterade skador hos barn. Om flera av strategierna kombineras, borde de tillsammans kunna bidra till att fler läkemedelsfel och läkemedelsrelaterade skador hos barn förhindras och på så sätt leda till en ökad patientsäkerhet och minskade kostnader för samhället.Nyckelord: Barn, läkemedelsfel, läkemedelsrelaterade skador, förhindrande åtgärder

Detta examensarbete handlade om i vilken grad förskollärare och barnskötare, aktiverar förskolebarnen när det kommer till fysisk aktivitet, även i vilken grad det fanns en tanke bakom och hur stor kunskap personalen på förskolan anser sig ha vid de fysiska aktiviteter som genomförs på förskolan. Vikten av fysisk aktivitet i förskolan belyses i detta arbete och relateras till olika typer av forskningsstudier, detta för att ge läsaren förståelse över hur mycket fysisk aktivitet gynnar inlärning och koncentrationsförmåga. Med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning svarade 42 personer ur förskolepersonalen om deras erfarenheter gällande fysisk aktivitet. Resultatet redovisas bland annat med tabeller och diagram. Det som framkommer i studien är hur viktig förskolepersonalens roll och inställning är till de fysiska aktiviteterna är samt visas skillnaden mellan deras inställning till fysisk aktivitet inomhus respektive utomhus.

Bakgrund: Cheerleading är en relativt ny, snabbt växande lagsport i Sverige där alla medlemmar i ett lag tilldelas en speciell position. Många riskfyllda moment förekommer inom sporten och skador är vanligt, vilket leder till att utövarna därmed vilar från träning. Vi ville undersöka vilka känslor som uppstår hos de cheerleaders som tvingats vila i minst fyra veckor på grund av skada; på vilket sätt blir de påverkade av frånvaron från träningen och hur upplever de sedan återupptagandet av träning? Förhoppningen är att på så sätt vägleda fysioterapeuter i möte med skadade cheerleaders. Syfte: Syftet med studien var att öka förståelsen för hur cheerleaders upplever återgång till träning efter en längre tids frånvaro till följd av en långvarig skada. Metod: Studien utformades enligt en kvalitativ design med semi-strukturerade intervjuer där totalt tre deltagare medverkat, för att besvara studiens syfte. Vi granskade sedan materialet utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen från de tre genomförda intervjuerna resulterade i två huvudkategorier: “Ångestfylld återgång till träning” och “Bristande kunskap om cheerleading försvårar rehabiliteringen”, samt sju subkategorier. Konklusion: Resultatet av studien antyder att fysioterapeuter besitter en viktig roll i cheerleaders rehabiliteringsprocess efter en långvarig skada. Studien visar att cheerleaders önskar en bättre förståelse från fysioterapeuter för att återgången till träning ska kännas tryggare. Fortsatta studier rekommenderas.

Introduktion: Det har skett en ökning av skador sedan 90-talet kring styrketräning på gym. Då det finns positiva effekter att hämta från styrketräning så kommer det även finnas risker att skada sig. Det har visat sig att de mest frekventa områdena man skadar sig i är axel/skuldra och i ländryggen. Anledningarna till uppkomsten av skador varierar mellan överbelastning av vävnader, att man inte använder sig av rätt teknik eller att ett olycksfall sker. Det finns ett intresse för fysioterapeuter att veta mer om styrketräning då det används inom rehabilitering. Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga omfattningen av skador i samband med styrketräning på gym gällande lokalisation, frekvens och orsak. Metod: 120 enkäter delades ut till styrketränande individer på sammanlagt fyra olika gym i norra Sverige varav 102 kunde användas i studien. Resultat: 40% av alla deltagare i studie hade skadat sig under det senaste året, samt att var tionde person hade skadat sig fem gånger. 43% av alla skador som uppkommit skedde i axel/skuldra området, därefter i fallande ordning var det ländrygg, ben, arm, fot, thorakal och sist handen. Ingen hade skadat huvud/nacke. Orsaken till skada var uppdelad i teknikfel, olycksfall och överbelastning där 47% av alla skador var överbelastning. Konklusion: Resultatet av denna studie visade att 40% av deltagarna hade skadat sig i samband med styrketräning och var tionde person hade skadat sig fem gånger under det senaste året. Majoriteten av skadorna var lokaliserade i axel/skuldra området och nästan hälften av alla skador var överbelastningsskador.

Bakgrund: Patientsäkerhet innebär att förebygga och minska risker inför att patienter utsätts för onödig skada eller lidande under vårdtiden. Trots detta drabbas ca 100 000 patienter i Sverige årligen av en vårdrelaterad skada som hade kunnat förebyggas. Förutom ökade samhällskostnader och förlängda vårdtider orsakar vårdrelaterade skador lidanden för patienterna och ibland skador som kan ge men för livet. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att belysa patienternas upplevelser i samband med vårdrelaterade skador. Metod: Föreliggande litteraturstudie innehåller elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats.Resultat: Upplevelser av bristande information och kommunikation var vanligt förekommande samt att livet efter en vårdrelaterad skada blev begränsat. Vårdrelaterade skador gav upphov till både fysiskt och psykiskt lidande hos patienterna. Lidanden sågs inom flera områden, däribland medicinska felbehandlingar. Flertalet patienter vädjade om att deras erfarenheter kunde vara till hjälp inför att färre patienter ska drabbas av vårdrelaterade skador i framtiden. Diskussion: Ärlig och fullkomlig information från vårdpersonalen behöver ges till patienterna efter att en vårdrelaterad skada uppstått. Behovet av detta är för att det har visats vara mer sannolikt att få en mer positiv respons av patienterna. Ett professionellt bemötande från vårdpersonalen med respekt, empati och öppen kommunikation kan lindra en patients lidande. Ett uteblivet stöd och bristande information från vårdpersonalen kan orsaka rädsla hos patienterna till att uppsöka vård igen vid behov.

Introduktion/bakgrund: Uppvärmning är en allmänt vedertagen rutin för fysiskt aktiva. Enlitteraturstudie från 2006 har undersökt effekten av uppvärmning som skadeförebyggandemekanism, konklusionen i artikeln var att uppvärmningens skadeförebyggande effekt är osäker.Framstående organisationer som IOC och FIFA har tagit mer ansvar för atleternas hälsa genomatt investera resurser i forskningsprogram för att minska antalet skador inom idrott, däriblandskapandet av uppvärmningsprogram med skadeförebyggande syfte.Syfte: Syftet var att sammanställa vetenskap som undersöker om uppvärmning medskadeförebyggande syfte minskar skaderisken för fysiskt aktiva.Metod: Sökning har gjorts i fyra dataser PubMed, PEDro, Cinahl, Medline. Sökorden var―warm-up‖, ―warm up‖, ―warming up‖, ―injury‖ och ―injury prevention‖. Inklusionskriterier varRCT-studier, daterade från 2006 tills vårt sökdatum. Studier som undersökt prestation och effektpå biomekaniska faktorer exkluderades.Resultat: 10 av 16 artiklar visar på skadeförebyggande effekt för interventionsgrupperna. 8 avdessa 10 artiklar var gjorda på deltagare i tonåren eller yngre.Konklusion: Resultaten pekar på att uppvärmingsprogram med skadeförebyggande syfteminskar skaderisken mer på yngre individer som ännu inte har utvecklat sina rörelsemönster tillfullo jämfört med vuxna individer. Mer forskning behövs där kontrollgruppernas uppvärmningstandardiseras för att öka studiernas kvalité samt där uppvärmningsprogrammens effekt påskadeförebyggande biomekaniska variabler tas i beaktning och inte enbart antal skador.