No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete var att undersöka tennistränarens användning av mental träning. - Hur viktigt är det med mental träning? - Vad är tränarens upplevelse av självprat och mentala föreställningar? - Hur tillämpar tränarna självprat på sina spelare? - Hur tillämpar tränarna mentala föreställningar på sina spelare? Metod Studiens ansats var kvalitativ där intervjuer användes. Det genomfördes fyra intervjuer med tennistränare för elitspelare i åldrarna 13-17 i olika klubbar i Stockholm. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter analyserades och tolkades intervjuerna på ett induktivt sätt där tanken alltid var att fokusera på att hitta kategorier som kopplar till studiens syfte och frågeställningar. Resultat Resultaten som presenteras i studien är baserade på gemensamma kategorier som hittades i intervjuerna. Resultaten visar hur viktigt det är med mental träning samt tränarnas egna erfarenheter och upplevelser kring mental träning inom tennis med fokus på självprat och mentala föreställningar. Slutsats Tränarna i denna studie arbetar oorganiserat med mental träning. De anser att mental träningär viktigt och skulle vilja ha mer tid för att utföra det på ett mer konkret sätt. De menar att man ska lära spelarna att acceptera känslorna som kan ta över en situation och hitta rätt verktyg

Syfte & frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka potentiell effekt av tyngdlyftning på snabbhet utvärderat som förmåga att accelerera och ändra riktning och på unilateral-multilateral hoppförmåga hos prepubertala kvinnliga tennisspelare efter en träningsperiod på 4 veckor. Frågeställning 1: Förbättras snabbhet och hoppförmåga efter en 4 veckorsträningsintervention bestående av det olympiska lyftet stöt? Frågeställning 2: Finns det ett samband mellan snabbhet och hoppförmåga hos ungatennisspelare? Frågeställning 3: Finns det ett samband mellan förändring i snabbhet och förändring ihoppförmåga efter en 4 veckors träningsintervention bestående av tyngdlyftningsträning? Metod Detta är en kvantitativ experimentell studie som undersökte hur prepubertala kvinnliga tennisspelare svarar på tyngdlyftning. I studien ingick åtta individer och deltagarna delades upp i en testgrupp och i en kontrollgrupp. Pre och- post test undersökte snabbhet och hoppförmåga. Mellan pre och- post testerna genomförde träningsgruppen en intervention bestående av tyngdlyftning för att studera eventuell effekt från träningen. Resultat Den statistiska analysen av datan resulterade i ”main effect” av tid oberoende av grupp på hoppförmåga för höger ben. Utöver det visade resultatet på numerisk förbättring av förmågor som inte nådde statistisk signifikans. Korrelationerna visade på signifikant samband på baseline mellan snabbhet och hoppförmåga på vänster ben oberoende av grupp. De andra sambanden visade på trend till korrelation men räckte inte för signifikans. Slutsats Studien visade på icke signifikant effekt på hoppförmåga och snabbhet efter träningsperioden.Däremot skedde numerisk förbättring hos testgruppen på alla testerna, vilket identifierades statistiskt som trend till effekt. Det verkar som det finns ett samband mellan snabbhet och hoppförmåga som tros bero på kraftutveckling i nedre extremitet. Effekten av träningen trosha blivit signifikant om träningsperioden hade varat i minst åtta veckor, samt involverat en större grupp av tennisspelare.

<h2>Syfte och frågeställningar</h2><p>Syftet med denna studie är att kartlägga vanligt förekommande spelstrategiers effektivitet hos manliga och kvinnliga tennisspelare under Grand Slam turneringarna Australien Open och US Open 2009 sett ur servarens perspektiv. Detta för att möjliggöra en generell jämförelse inom och mellan herr- och damspelare samt mellan olika spelares specifika spelstrategier.</p><ul><li>Hur ser fördelningen och effektiviteten ut av serveplaceringen i respektive serveruta?</li><li>Inom vilket slagintervall samt i vilken zon i banan avgörs huvuddelen av poängen samt i vilken zon är effektiviteten högst?</li><li>Hur ser slagkombinationseffektiviteten och slagkombinationsförekomsten ut ur servarens perspektiv? </li></ul><h2>Metod</h2><p>En utförlig litteratursökning efter tidigare forskning genomfördes med hjälp av databaserna PubMed, SportDiscus och Google Scholar. Därefter analyserades totalt 15 DVD-matcher från Grand Slam turneringarna (2757 poäng, Herr = 1714 p, Dam = 1043 p) US Open (2009) och Australien Open (2009). Totalt medverkade 18 ATP och WTA- spelare (9 herrar, 9 damer) med en världsranking på topp 30 eller bättre. Denna analys genomfördes i videoanalysprogram (Interplay Sport Analyser 2.1, Norge). Sex olika parametrar användes.</p><h2>Resultat</h2><p>Herrarna servar mindre mot mitten av serverutan (område B) och har högre vinstprocent i sina servegame jämfört med damerna. Huvuddelen av poängen avgörs inom slagintervallet 1-3 slag och i zon 1 (slag som utförs bakom baslinjen) i både herr- och damtennisen. Effektiviteten är högst i zon 3 (slag som utförs mellan servelinjen och nätet) för båda könen. Herrspelarna använder forehand klart mer än backhand som andraslag och har även 10 % signifikant högre effektivitet (p<0,05) med forehand som andraslag. Damspelarna använder forehand lika mycket som backhand som andraslag och har även 6 %, men ej signifikant, högre effektivitet (p<0,2) med forehand som andraslag. Resultaten visar även att specifika spelare har vissa slagkombinationer med hög slagkombinationseffektivitet och hög slagkombinationsförekomst.</p><h2>Slutsats</h2><p>Denna studie visar att spelanalyser av detta slag är ett effektivt redskap för att mäta och kartlägga strategiska mönster hos både herr- och damspelare på elitnivå. Genom kartläggning av specifika spelare går det även att urskilja de mest effektiva och mest förekommande spelstrategierna. Denna kunskap kan användas för att lägga upp effektiva strategier i match.</p>

No description available.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><em>Syfte och frågeställningar</em><em> </em></p><p>Syftet med denna studie var att kartlägga skador hos tävlingsaktiva tennisspelare.</p><p>·        Vilka är de vanligaste tennisskadorna?</p><p>·        Får kvinnor och män olika typer av skador?</p><p>·        Hur varierar skadelokalisation och skaderisk mellan olika spelunderlag?</p><p>·        Hur stor andel av skadorna är kroniska kontra akuta?</p><p><em>Metod</em></p><p>En kvantitativ undersökning genomfördes där enkäter skickades till 160 licensierade tävlingsaktiva tennisspelande män och kvinnor i division 1-3, i åldrarna 18-54 år. Enkätfrågorna berörde tennisspelarnas eventuella skador som uppkommit från tennisen. Enkätsvaren behandlades statistiskt med hjälp av SPSS och signifikansnivån sattes till p≤0,05.</p><p><em>Resultat</em></p><p>SPSS- bearbetningen av enkätsvaren från tennisspelarna visade att knäskador, armbågsskador samt axelskador var främst förekommande. De vanligaste skadorna bland männen var knä-, armbågs- och axelskador och hos kvinnorna hand-, armbågs- och fotskador. Det fanns ingen statistiskt säkerhetsställd skillnad mellan könen i incidensen av skador på någon av kroppsområdena. De flesta av skadorna inträffade på hardcourt. Merparten av knäskadorna uppstod akut. Bland armbågsskadorna så väl som axelskador var en signifikant större andel kroniska.</p><p><em>Slutsats</em></p><p>Den kvantitativa enkätstudien ger ungefär samma resultat som tidigare forskning: knä-, armbågs- och axelskador är vanligt förekommande skador. Enkätresultaten stämmer väl överens med de skador som enligt tidigare forskning uppstår hos motionärer. Att de flesta skador sker på hardcourt, kan bero att hardcourt är det vanligaste spelunderlaget bland spelarna i denna undersökning. Männen hade procentuellt något fler skador än kvinnorna men visar inte på några statistiska säkerhetsställda skillnader mellan könen. Den procentuella skillnaden mellan könen kan bero på att männen är genomsnittligt något äldre än kvinnorna i undersökningen samt att fler män svarade på enkäten.</p><p> </p>

No description available.