No description available.

No description available.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att kartlägga skador hos tävlingsaktiva tennisspelare. ·        Vilka är de vanligaste tennisskadorna? ·        Får kvinnor och män olika typer av skador? ·        Hur varierar skadelokalisation och skaderisk mellan olika spelunderlag? ·        Hur stor andel av skadorna är kroniska kontra akuta? Metod En kvantitativ undersökning genomfördes där enkäter skickades till 160 licensierade tävlingsaktiva tennisspelande män och kvinnor i division 1-3, i åldrarna 18-54 år. Enkätfrågorna berörde tennisspelarnas eventuella skador som uppkommit från tennisen. Enkätsvaren behandlades statistiskt med hjälp av SPSS och signifikansnivån sattes till p≤0,05. Resultat SPSS- bearbetningen av enkätsvaren från tennisspelarna visade att knäskador, armbågsskador samt axelskador var främst förekommande. De vanligaste skadorna bland männen var knä-, armbågs- och axelskador och hos kvinnorna hand-, armbågs- och fotskador. Det fanns ingen statistiskt säkerhetsställd skillnad mellan könen i incidensen av skador på någon av kroppsområdena. De flesta av skadorna inträffade på hardcourt. Merparten av knäskadorna uppstod akut. Bland armbågsskadorna så väl som axelskador var en signifikant större andel kroniska. Slutsats Den kvantitativa enkätstudien ger ungefär samma resultat som tidigare forskning: knä-, armbågs- och axelskador är vanligt förekommande skador. Enkätresultaten stämmer väl överens med de skador som enligt tidigare forskning uppstår hos motionärer. Att de flesta skador sker på hardcourt, kan bero att hardcourt är det vanligaste spelunderlaget bland spelarna i denna undersökning. Männen hade procentuellt något fler skador än kvinnorna men visar inte på några statistiska säkerhetsställda skillnader mellan könen. Den procentuella skillnaden mellan könen kan bero på att männen är genomsnittligt något äldre än kvinnorna i undersökningen samt att fler män svarade på enkäten.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att studera träningsmängd och social närmiljön hos landets 60 bästa tennisjuniorer i åldrarna tretton till femton år av båda könen, och undersöka hur väl träningsmängden överensstämmer med Svenska tennisförbundets riktlinjer. Frågeställningarna som ska besvara syftet är: 1)Hur mycket tennis tränar landets bästa juniorer i förhållandet till förbundets riktlinjer? 2)Vad tränar landets bästa juniorer i förhållande till förbundets riktlinjer? 3)Hur mycket tävlar landets bästa juniorer i förhållande till förbundets riktlinjer? 4)Hur ser den sociala miljön ut i avseende till familjeförhållande, sociala agenter samt föreningsmiljö? Metod För att på bästa sätt besvara studiens syfte och frågeställningar valdes en enkätförande metod. Populationen för studien har varit landets 60 bästa tennisjuniorer i åldrarna 13-15 av båda könen. Det externa bortfallet i studien har varit 42 procent. Bearbetningen av empirin har sammanställts i datorprogrammet Microsoft Office Excel 2010 och redovisats i procentandel alternativt medeltal. Resultat Resultatet av denna studie visar att respondenterna tränar sju träningspass i veckan. Den procentuella fördelningen mellan tennis och alternativ träning har visats sig vara 78-22. En klar skillnad mot förbundets rekommendation på 65-35. Denna studie har även konstaterat att antalet tävlingar mellan respondenterna skiljer sig åt, dock har majoriteten deltagit i två tävlingar den senaste månaden. Avslutningsvis visar resultatet att samverkan mellan hem och föreningsmiljö visat sig vara goda, då respondenterna angivit att de känt stöd från sina föräldrar och tränare, plus att kontakten mellan dem fungerar bra. Slutsats I denna studie har skillnader mellan förbundets rekommendationer och svenska elitjuniorers verklighet, i avseende på träningsfördelningen mellan tennis och den alternativa träningen påvisats. Dock har inga exakta träningstimmar kunnat redovisas i denna studie vilket gör att delar av resultatet har diskuterats fram. Slutsatsen är att tennisungdomarna tränar för mycket tennis och för lite fys, vilket i slutändan kan resultera i skador. Prognosen för att uppnå förbundets tävlings rekommendation har visat sig vara goda för respondenterna. Den sociala miljön har konstaterats vara god för respondenterna i denna studie, då stödet från tränare och föräldrar visats sig vara goda.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att kartlägga vanligt förekommande spelstrategiers effektivitet hos manliga och kvinnliga tennisspelare under Grand Slam turneringarna Australien Open och US Open 2009 sett ur servarens perspektiv. Detta för att möjliggöra en generell jämförelse inom och mellan herr- och damspelare samt mellan olika spelares specifika spelstrategier. Hur ser fördelningen och effektiviteten ut av serveplaceringen i respektive serveruta? Inom vilket slagintervall samt i vilken zon i banan avgörs huvuddelen av poängen samt i vilken zon är effektiviteten högst? Hur ser slagkombinationseffektiviteten och slagkombinationsförekomsten ut ur servarens perspektiv? Metod En utförlig litteratursökning efter tidigare forskning genomfördes med hjälp av databaserna PubMed, SportDiscus och Google Scholar. Därefter analyserades totalt 15 DVD-matcher från Grand Slam turneringarna (2757 poäng, Herr = 1714 p, Dam = 1043 p) US Open (2009) och Australien Open (2009). Totalt medverkade 18 ATP och WTA- spelare (9 herrar, 9 damer) med en världsranking på topp 30 eller bättre. Denna analys genomfördes i videoanalysprogram (Interplay Sport Analyser 2.1, Norge). Sex olika parametrar användes. Resultat Herrarna servar mindre mot mitten av serverutan (område B) och har högre vinstprocent i sina servegame jämfört med damerna. Huvuddelen av poängen avgörs inom slagintervallet 1-3 slag och i zon 1 (slag som utförs bakom baslinjen) i både herr- och damtennisen. Effektiviteten är högst i zon 3 (slag som utförs mellan servelinjen och nätet) för båda könen. Herrspelarna använder forehand klart mer än backhand som andraslag och har även 10 % signifikant högre effektivitet (p<0,05) med forehand som andraslag. Damspelarna använder forehand lika mycket som backhand som andraslag och har även 6 %, men ej signifikant, högre effektivitet (p<0,2) med forehand som andraslag. Resultaten visar även att specifika spelare har vissa slagkombinationer med hög slagkombinationseffektivitet och hög slagkombinationsförekomst. Slutsats Denna studie visar att spelanalyser av detta slag är ett effektivt redskap för att mäta och kartlägga strategiska mönster hos både herr- och damspelare på elitnivå. Genom kartläggning av specifika spelare går det även att urskilja de mest effektiva och mest förekommande spelstrategierna. Denna kunskap kan användas för att lägga upp effektiva strategier i match.

Detta arbete innehåller en taktikanalys i tennis där syftet är att analysera vinnarslagen samt sammanställa hur fördelningen av placering och var ifrån de vinnande slagen slås. Vinnarslagen låg i fokus i denna analys samt var ifrån slagen slogs och var de placerades. Med hjälp av programmet Interplay-sports Analyzer pro 2.1 kunde variablerna analyseras. Matcherna som analyserades var en dammatch och en herrmatch båda från 2009; dammatchen från Australia Open och herrmatchen från US Open. DinaraSafina – Serena Williams 0-6, 3-6 (final) Roger Federer – Novak Djokovic 7-6, 7-5, 7-5 (semifinal) Resultaten visar att det är skillnad mellan herr och damspelare, trots att det handlar om toppspelare. Det vanligaste vinnarslaget bland herrarna (som denna analys visade) var helt klart forehand, jämfört med dammatchen där det var fifty-fifty, lika många vinnande forehand som backhand. De manliga spelarnas position vid ett vinnande slag var vanligast vid den gröna zonen, precis som hos de kvinnliga spelarna, men en avvikelse herrarna gör är att de använder sig av hela banan och det är vanligare att de placerar sig en bit in i banan och söker sig gärna framåt mot nätet för att avgöra på volley. Det ser man nästan aldrig att en kvinnlig spelare gör, de håller sig gärna på baslinjen och "spelar ut sin motståndare" där de slår det vinnande slaget. Serveess och serve + retur, där serveess är en serve som motståndaren inte nuddar och serve + retur är en serve som är för bra för att motståndaren ska kunna få in den på banan. Serve är ett moment i tennis som herrarna behärskar till fullo, och är ett så starkt vapen att det ibland är avgörande om spelaren vinner eller förlorar. Resultaten i denna analys visar på att damspelarna har lite att hämta från herrarna, när det gäller vinst på serve samt placering och hårdhet.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka manliga elittennisspelares antropometri under de senaste 30 åren. De fyra frågeställningarna var: Vad är den genomsnittliga åldern för de hundra bäst rankade manliga tennisspelare i världen och har åldern förändrats över de senaste 30 åren? Vad är den genomsnittliga vikten för de hundra bäst rankade manliga tennisspelare i världen och har vikten förändrats över de senaste 30 åren? Vad är den genomsnittliga kroppslängden för de hundra bäst rankade manliga tennisspelare i världen och har kroppslängden förändrats över de senaste 30 åren? Vad är det genomsnittliga BMI-värdet för de hundra bäst rankade manliga tennisspelare i världen och har BMI-värdet förändrats över de senaste 30 åren? Metod I studien undersöktes antropometriska data för de hundra bäst rankade tennisspelare var tredje år mellan åren 1986–2016. Till undersökningen samlades data in från Association of Tennis Professionals (ATP) öppna tillgång till information (www.atpworldtour.com), då ett urvalskriterium var att endast bearbeta data från den absoluta världseliten inom manlig tennis. Studien hade en kvantitativ ansats i form av en linjär regressionsanalys där rådata analyserades i programmet SPSS. Resultat Resultaten visade att åldern ökat från 23,6 till 28,1 år, vikten från 76,4 till 80,4kg, kroppslängden från 183,4 till 186,8cm och BMI från 22,7 till 23,0 mellan åren 1986 och 2016. Resultaten visade en statistiskt signifikant förändring inom samtliga undersökta områden, förutom BMI som inte visade någon statistisk signifikant förändring över studiens undersökta år. Slutsats Resultatet för studien tyder på att vägen till den yttersta världseliten inom tennis blivit tuffare då medelåldern bland de hundra bäst rankade manliga tennisspelare markant ökat under de senaste 30 åren. Resultatet beträffande vikt tyder på att tennisspelare tycks ha nått en optimal vikt som ligger omkring 80kg. Tennisspelares genomsnittliga kroppslängd har ökat signifikant under de senaste 30 åren. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>