Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka om den fysiska prestationsförmågan förändrades vid ökad träningsintensitet i form av intervallträning hos kvinnliga elitfotbollsspelare. Frågeställningarna var följande: (1) Vilken effekt har en ökad träningsintensitet i kombination med en minskad träningsmängd på uthålligheten? (2) Vilken effekt har en ökad träningsintensitet i kombination med en minskad träningsmängd på snabbheten? (3) Är det möjligt genom en ökad träningsintensitet i kombination med minskad träningsmängd att förbättra uthålligheten och snabbheten även i slutet av säsongen? Metod En kvantitativ analys av testresultaten före och efter interventionsperioden genomfördes på spelare ur två damfotbollslag (testgrupp: n=18, 23,3±8 år och kontrollgrupp: n=12, 21,5±5,5 år) aktiva på elitnivå. Testerna som genomfördes var ett Yo-Yo IR1 test, VO2max-löpbandstest, 10- och 30 m sprint samt ett agility-test. Pre- och post-testet genomfördes med åtta veckors mellanrum där testgruppen hade en interventionsperiod medan kontrollgruppen fortsatte med den ordinarie träningen. Testgruppens 8-veckors interventionsperiod bestod av vanlig träning med tillägg av snabbhetsuthålligheslöpningar (30 m sprint med tre min aktiv vila) två gånger i veckan samt intervallspel á två min med en minuts vila, även detta två gånger i veckan. Testgruppens träningstid skulle minska med 15 min per träning jämfört med tiden innan interventionsperioden vilket kontrollerades med hjälp av mätning av hjärtfrekvensen hos varje enskild individ. Resultat För testgruppen skedde en minskning av träningstiden under interventionsperioden med fem min per träning medan ingen större förändring av intensiteten kunde utläsas. Varken VO2 max, Yo-Yo IR1, 10 m sprint eller agility visade någon signifikant skillnad på testresultaten före och efter interventionsperioden för testgruppen. På 30 m sprint hade testgruppen förbättrat sitt resultat från 4,75 s till 4,70 s (p<0,05). För kontrollgruppen fanns det ingen signifikant skillnad på pre- och posttestet i något av de genomförda testerna. Slutsats Då träningstiden inte minskade med de tilltänkta 15 min och resultaten inte visade någon signifikant skillnad med undantag från 30 m sprint kan inga slutsatser dras mellan minskad träningsmängd i kombination med ökad träningsintensitet och förändrad uthållighet/snabbhet.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att studera träningsmängd och social närmiljön hos landets 60 bästa tennisjuniorer i åldrarna tretton till femton år av båda könen, och undersöka hur väl träningsmängden överensstämmer med Svenska tennisförbundets riktlinjer. Frågeställningarna som ska besvara syftet är: 1)Hur mycket tennis tränar landets bästa juniorer i förhållandet till förbundets riktlinjer? 2)Vad tränar landets bästa juniorer i förhållande till förbundets riktlinjer? 3)Hur mycket tävlar landets bästa juniorer i förhållande till förbundets riktlinjer? 4)Hur ser den sociala miljön ut i avseende till familjeförhållande, sociala agenter samt föreningsmiljö? Metod För att på bästa sätt besvara studiens syfte och frågeställningar valdes en enkätförande metod. Populationen för studien har varit landets 60 bästa tennisjuniorer i åldrarna 13-15 av båda könen. Det externa bortfallet i studien har varit 42 procent. Bearbetningen av empirin har sammanställts i datorprogrammet Microsoft Office Excel 2010 och redovisats i procentandel alternativt medeltal. Resultat Resultatet av denna studie visar att respondenterna tränar sju träningspass i veckan. Den procentuella fördelningen mellan tennis och alternativ träning har visats sig vara 78-22. En klar skillnad mot förbundets rekommendation på 65-35. Denna studie har även konstaterat att antalet tävlingar mellan respondenterna skiljer sig åt, dock har majoriteten deltagit i två tävlingar den senaste månaden. Avslutningsvis visar resultatet att samverkan mellan hem och föreningsmiljö visat sig vara goda, då respondenterna angivit att de känt stöd från sina föräldrar och tränare, plus att kontakten mellan dem fungerar bra. Slutsats I denna studie har skillnader mellan förbundets rekommendationer och svenska elitjuniorers verklighet, i avseende på träningsfördelningen mellan tennis och den alternativa träningen påvisats. Dock har inga exakta träningstimmar kunnat redovisas i denna studie vilket gör att delar av resultatet har diskuterats fram. Slutsatsen är att tennisungdomarna tränar för mycket tennis och för lite fys, vilket i slutändan kan resultera i skador. Prognosen för att uppnå förbundets tävlings rekommendation har visat sig vara goda för respondenterna. Den sociala miljön har konstaterats vara god för respondenterna i denna studie, då stödet från tränare och föräldrar visats sig vara goda.

Låg arbetsminneskapacitet hos barn medför ofta svårigheter med attlära sig läsa, skriva, räkna och problemlösa. Barnen kan ävenuppfattas som disträa och glömska. Datorstödd arbetsminnesträninghar visats förbättra prestationer dels på programspecifika ochgeneraliserade arbetsminnestester samt tros påverka beteende. Dennastudie utreder huruvida träningsmängd, mätt i antal repetitioner ochtid, påverkar träningsutfallet. 23 barn med undergenomsnittligarbetsminneskapacitet inkluderades. Av dessa randomiserades 22 barntill att antingen utföra 42 eller 84 repetitioner fördelade på sexövningar med självjusterande svårighetsgrad iarbetsminneträningsprogrammet ”Minneslek Flex”. Barnen tränadeantingen i skola (n=6) eller hemma (n=16) vid minst 22 tillfällenunder en fem- till sexveckors period. Fem avhopp skedde i det längreprogrammet. 17 barn kom att delta i eftermätningarna.Arbetsminneskapaciteten förbättrades signifikant av träningen.Träningsmängden hade inte någon påverkan på denna förbättring.Några beteendeförändringar kunde inte heller skönjas. Fyndenindikerar att en mindre träningsmängd räcker med möjlig implikationatt fler barn potentiellt kan uppskatta att ta del av dylik träning.

Syfte  Syftet med arbetet var att undersöka sambandet mellan träningsmängd och prestation för svenska konståkare i A- och Nationella serien inom klasserna junior och senior. Det arbetet syftat till att ta reda på var följande frågeställningar:  Finns det något samband mellan det totala antalet träningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling? Finns det något samband mellan isträningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling? Finns det något samband mellan fysträningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling?  Hur väl kan den totala träningsmängden förklara den uppnådda poängen på tävling? Metod Data samlades in med hjälp av en webbenkät skapad i Sunet Survey. Frågorna i enkäten handlade om tävlingsklass, total träningsmängd per vecka, totalt antal istimmar per vecka, totalt antal fystimmar per vecka, annan idrott och eventuell skada. Enkäterna mejlades ut till de 120 klubbarna i Sverige med åkare i urvalsgruppen. De statistiska testerna genomfördes i programmet Jamovi där Pearsons sambandsanalys användes för att undersöka sambanden. Utifrån r-värdet kunde även determinationskoefficienten (r2) beräknas genom att ta kvadratroten av korrelationskoefficienten (r). Den valda signifikansnivån för analysen var 0,05. Resultat Totalt samlades 73 enkäter in varvid 66 inkluderades i studiens slutgiltiga analys. Resultatet från de statistiska testerna visade inget samband mellan total träningsmängd och uppnådd poäng på tävling (p=0,097), mängden isträning och uppnådd poäng på tävling (p=0,094) eller mängden fysträning och uppnådd poäng på tävling (p=0,088). 4,2 procent av den uppnådda poängen kunde förklaras av den totala träningsmängden (r2 = 0,042). Slutsats Resultaten från studien visar att det inte finns något samband mellan total träningsmängd och uppnådd poäng på tävling. Tränare som avser förbättra prestationen hos sina åkare bör överväga att reducera mängden träning med tanke på skaderisken och i stället se över träningens innehåll. Det tycks således vara andra faktorer än träningsmängden som är avgörande för prestation hos konståkare på A- och Nationell serienivå. / Aim  The aim of this study was to research the relationship between training load and performance for Swedish figure skaters in the A- and National series within the junior and senior category. The study aims to research the following questions:  Is there any relationship between the total amount of training hours per week and achieved score at competition?  Is there any relationship between the amount of training hours on ice per week and achieved score at competition?  Is there any relationship between the amount of training hours off ice per week and achieved score at competition?  How well can the total training load explain the achieved score at competition? Method  Data was collected using a web survey created in Sunet Survey. The questions in the survey focused on competition level, total training hours per week, total training hours on ice per week, total training hours off-ice per week, other sports and possible injury. The surveys were emailed to 120 clubs in Sweden with skaters in the sample group. The statistical tests were completed in the program Jamovi and Person’s correlation analysis was used to study the relationships. Based on the r-value the coefficient of determination (r2) could be calculated by taking the square root of the correlation coefficient (r). The chosen significance level for the analysis was 0,05.  Results  In total 73 surveys were collected and 66 of them was included in the study’s final analysis. The results from the statistical tests showed no relationship between total training load and achieved score at competition (p=0,097), the amount of ice training and achieved score at competition (p=0,094) or the amount of off-ice training and achieved score at competition (p=0,088). 4,2 percent of the achieved score at competition could be explained by the total training load (r2 = 0,042).  Conclusion  The results from this study shows that there is no relationship between total training load and achieved score at competition. Coaches aiming to enhance performance for their skaters should consider reducing the training load considering the risk of injury and instead focus on the training content. It seems to be other factors than training load that are crucial for performance for figure skaters at A- and National series level.