SammanfattningSyftet med undersökningen är att få fördjupad kunskap kring hur maskulinitet och femininitet hanteras inom manlig och kvinnlig konståkning. Jag ville undersöka om konståkning erbjuder män en alternativ maskulinitet samt hur denna alternativa maskulinitet påverkar kvinnlig konståkning. För att besvara frågorna har jag intervjuat tränare och domare inom konståkningen samt observerat tevesändningar från VM i konståkning 2009 och 2010. Detta har jämförts med litteratur om konståkning, genus och andra relevanta studier. Genus kan förstås som en kulturell tolkning av biologiska skillnader mellan könen. Det finns en ambition att hålla isär män och kvinnor genom att hävda att vissa egenskaper är naturliga för män och andra för kvinnor. I männens singelåkning finns det en större variation i stil och uttryck. Medan kvinnornas program ofta är likartade. Slutsatsen som dras är att det finns ett utrymme för män inom singelåkning att uttrycka både femininitet och maskulinitet. Samtidigt får inte de feminina uttrycken gå till överdrift. Den kvinnliga konståkningen är annorlunda från manlig konståkning på det sättet att den inte är lika kreativ och variationsrik. Anledningen till detta kan vara behovet av att behålla särskillnad mellan manlig och kvinnlig konståkning.Nyckelord: femininitet, genus, heteronormativitet, konståkning, maskulinitet / AbstractThis essay examines how masculinity and femininity is dealt with in male and female figure skating. The aim was to find out if figure skating offers men a different masculinity than the stereotypical masculinity, and how this different masculinity effect female figure skating. Data was collected through interviews with three trainers and three judges in figure skating combined with observations of televised broadcasts of the world championships 2009 and 2010. The results show that male figure skating contains a larger variety in style and expression and that there is a possibility for men to express both masculinity and femininity. Female figure skating is more similar in character and the reason for the lack of variety might be to maintain a difference between male and female figure skating.Keywords: compulsory heterosexuality, femininity, figure skating, gender, masculinity

Introduktion: Psykologisk stress är ett sympatiskt påslag som imiterar en flyktreaktion i kroppens nervsystem genom utsöndring av adrenalin, kortisol och noradrenalin i blodet– detta bidrar i sin tur med förhöjt blodtryck och muskelspänningar i kroppen som kan ligga till grund bakom ett flertal sjukdomar. Syfte: Syftet var att undersöka om det fanns signifikanta skillnader i stressnivåer mellan svenska kvinnliga konståkare och svenska kvinnor som inte utövade någon idrott, samt att undersöka om åldern 18–21 år, respektive 22–26 år kunde ge ett annorlunda resultat i den upplevda stressen mellan grupperna. Metod: Genom användning av verktyget "PSS-14" genomfördes en online enkätundersökning inom Sverige där den uppskattade stressen under den senaste månaden mättes hos kvinnor. Studien bestod av 100 svenska kvinnliga deltagare, 18–26 år. 51 deltagare var svenska kvinnliga konståkare och 49 deltagare var kvinnor som inte var medlemmar i en idrottsförening. Resultat: Medelvärdet i PSS–14 för totala andelen kvinnliga konståkarna var 27,92 poäng ± 8,57, och 27.04 poäng ± 7,68 för kvinnor som inte var medlemmar i en svensk idrottsförening. Inga signifikanta skillnader upptäcktes mellan gruppen konståkare och icke konståkare, åldrarna för undergrupperna visade sig även sakna en statistisk signifikans efter ett parametriskt t-test. Konklusion: Samtliga grupper indikerade ett medelvärde som var högre än tidigare studier efter ha besvarat enkäten PSS–14. Det upptäcktes dock inga signifikanta skillnader i stressnivåer mellan någon av grupperna. Däremot visades det att icke idrottande kvinnor 22–26 år indikerade en lägre upplevd stressnivå än de övriga grupperna, dock inte signifikant.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund. Fysiska tester används för att kunna förutsäga idrottsprestation, finna talanger, upptäcka fysiska brister och minska risken att idrottaren drabbas av skador. Många konståkare genomför fysiska tester vid flera tillfällen under en karriär men dessa tester utförs sällan på is. Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns linjära samband mellan konståkares sprintprestation på is och på mark samt mellan dessa resultat och konståkares personbästa (PB). Metod. Tio kvinnliga konståkare (n = 10) testades i 10- och 20 meter sprint på is och Flygande 30 meter sprint på is (10I, 20I och 30I) samt 10- och 20 meter sprint på mark och Flygande 30 meter sprint på mark (10M, 20M och 30M). Dessa resulta tanalyserades i datorprogrammet SPSS Statistics 20 för att finna linjära samband mellan sprintarna på is och på mark samt för att finna linjära samband mellan dessa sprintar och PB. Resultat. Resultaten visade på ett starkt signifikant samband (p < 0,01) mellan 20I och 20M (r = -0,733, p = 0,009), 30I och 30M (r = -0,769, p = 0,009) samt mellan 20I och 30M (r = -0,796, p = 0,006). Signifikanta samband (p = < 0,05) kunde ses mellan 10I och 20M (r = -0,632, p = 0,050), 10I och 30M (r = -0,643, p = 0,045), 20I och 10M (r = -0,635, p = 0,049) samt mellan 30I och 20M (r = -0,764, p = 0,010). Signifikant samband kunde även ses mellan PB och 10I (r = -0,693, p = 0,026). Slutsats. Det går att förutsäga sprintprestation på is genom sprintprestation på mark men det är svårt att förutsäga idrottsprestation genom att testa sprintar på mark eller på is hos kvinnliga konståkare.

Sammanfattning Konståkning har blivit en alltmer fysiskt krävande idrott där utövarna tvingas träna både hårdare och längre pass. På grund av detta är de utsatta för skaderisk.   Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att kartlägga de vanligaste skadorna inom konståkningen i Sverige samt dess möjliga orsaker.   1. Vilka är de vanligast förekommande skadorna bland 9-20 åringar inom svensk konståkning? 2. Vilka möjliga bakomliggande orsaker kan bidra till dessa skador? 3. Får åkarna specifik skadeförebyggande träning?     Metod Enkäter skickades ut via e-post till alla konståkningsklubbar i Sverige med frågor om deras åkares tävlingsstatus, träningsvanor, skador de senaste två säsongerna samt detaljer om dess skador och konsekvenser för träningen. 72 åkare svarade på enkäten, varav 52 hade varit skadade och 20 inte hade haft skadebekymmer. 62 av samtliga respondenter är flickor och 10 pojkar.   Resultat De vanligaste skadetyperna visade sig vara sträckningar hos flickor och pojkar och dessutom utgjutningar hos pojkar. De flesta skadorna förekom i fot/fotled, knä och rygg. Enligt enkätsammanställningen ökade risken för skador med ökad ålder, träningsmängd på is, antal år de har varit aktiva, samt låg uppvärmningsfrekvens (i enkäten besvarat som ”sällan” eller ”ibland” till skillnad från ”ofta” eller ”alltid”) och tidslängd inför träningspassen.   Slutsats Min slutsats är att ju högre belastning desto större är risken för skador. Kvantiteten gör att belastningen ökar eftersom hoppträning sker väldigt ofta. Det finns dessutom för lite kunskap om skadeförebyggande träning.

Utifrån den senaste tidens nyheter om konståkningens krav, mina egna erfarenheter samt senaste forskningsresultat uppstod frågan om huruvida forskningen gällande identitet inom konståkning och idrott överlag är bristfällig. Syftet med denna studie var att kartlägga före detta konståkares identitetsupplevelser under och efter karriären. Genom intervjuer med sex finska före detta konståkare om deras upplevelser och erfarenheter under karriären och övergången och även efter karriären, erhölls information om identitetsupplevelser som definierar temat snarare än hittar en sanning. Datainsamlingen genomfördes utifrån semistrukturerade intervjuer som pågick under 30-70 minuter. Dessa intervjuer gav data om konståkarnas tankar, erfarenheter och upplevelser av sina karriärer och livet efter karriärer, vilka presenteras och analyseras I avsnittet om resultatanalys. Resultatet visade att identitetsupplevelser under karriären är bland alla respondenter är starkt förknippade med konståkningen men att bland annat socialisering, social stöd, jagupplevelse, stigma och personlighet påverkar konståkares identitetsupplevelser. Efter karriären börjar konståkares personligheter och jagupplevelse utanför konståkningen växa i nya identiteter. Konståkningsidentitetet försvinner inte helt. Därför finns det oftast en längre sökningsfas efter karriären då konståkarna vill uppleva likadana jagupplevelser och stigma som de upplevde under karriären. Detta kommer till uttryck genom nya hobbys och inom den nya livsstilen.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att kartlägga vilken typ av fysträning som bedrivs inom svensk konståkning idag. · Vilken uppfattning har svenska tränare om styrketräning i praktiken?  · Har åkarna samma uppfattning om styrketräning som tränarna eller skiljer det sig åt?  · Vilken typ av styrketräning bedrivs idag enligt tränarna?  · Vilken typ av styrketräning bedrivs idag enligt åkarna? Metod: Syfte och frågeställningarna besvarades med hjälp av en digital enkätstudie skapad via webbtjänsten Google Drive, där kvantitativ och kvalitativ data samlas in om styrketräning och konståkning. Den kvantitativa datan har sammanställts och redovisats via Microsoft Excel 2018 i deskriptiv form, och den kvalitativa datan bearbetades genom en innehållsanalys. Resultat: Både tränarnas och åkarnas uppfattning till styrketräning är mestadels positiva. Resultaten visar även att den generella uppfattningen om tung styrketräning är mer positiv hos åkarna än hos tränarna. Tränarna förespråkade plyometrisk- och powerträning i större utsträckning. När det gäller styrketräning med eller utan vikter, hade båda urvalsgrupperna samma uppfattning. De tyckte att en kombination av båda är bäst för att det ska gynna konståkare. Dock uppger åkarna att de sällan eller aldrig använder sig av vikter vid styrketräning, och de har främst gemensam fysträning. Tränarna menade på att man hade en kombinerad fysträning av gemensamma och individuella pass. Det som också skiljde sig åt mellan grupperna var att tränarna uppgav i högre grad att de genomförde träning inriktat på styrka i gymmet, jämfört med åkarna. Åkarna uppger att de främst var utomhus eller inne i ishallen.  Slutsats: Denna studie har ett begränsade antal svar i relation till de 145 konståkningsklubbar som finns i Sverige. Resultaten visar att tränarna generellt har en positiv uppfattning om styrketräning, likt åkarna. Tränarna och åkarna har även en liknande uppfattning om vilken typ av träning som bedrivs, kopplat till litteraturen. Det tycks finnas skillnader om hur användningen av olika styrketräningsformer kan användas för att gynna konståkarnas utveckling på isen. Det skulle behöva genomföras en större undersökning inom området styrketräning för konståkare. Detta för att skapa möjligheter för SKF och konståkningsklubbar att stäva mot de eventuella åtgärder som finns.