No description available.

No description available.

No description available.

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan hopptiden på mark och hopptiden i det tekniska hoppet Flip på is för konståkare. Det sekundära syftet är att undersöka om det finns ett samband mellan hopptiden i tekniska hopp på is och antal år i idrotten samt ålder. Finns det en korrelation mellan countermovement jump med armar (CMJa) på mark och tekniska hoppet Flip på is hos konståkare? Finns det en korrelation mellan hopptiden i Flip och antal år i idrotten samt ålder? Metod En kvantitativ metod användes för att få fram försökspersonernas hopptid på is och mark. 11 stycken konståkare medverkade i studien, 6 kvinnor och 5 män (20,9 ± 3,1 år). Försökspersonerna var skadefria, friska och hade fyllt 15 år. Ett krav för deltagande var att försökspersonerna utövat idrotten i minst åtta år samt att de kunde utföra en enkel Flip. Vid själva testtillfället fick försökspersonerna börja med att utföra tre stycken enkel Flip på is medan deras hopp filmades. Försökspersonerna fick sedan utföra tre stycken CMJ(a) där deras hopptid registrerades med hjälp av Ivarjump system. Resultat Resultatet visar på att det inte finns något samband i hopptiden mellan CMJ(a) och Flip(r = 0,17, p= 0,602 ). Det fanns inte heller något samband mellan hopptiden i Flip och ålder. Däremot påvisar resultatet att det finns en korrelation mellan hopptiden i Flip och antal år i idrotten (r = 0,821, p = 0,02). Slutsats Slutsatsen med studien är att det inte finns något samband mellan hopptid på mark och på is. Forskningsläget är fortfarande relativt litet område och fler studier behöver göras. Flertal studier menar att maximalstyrka i ben korrelerar med hopphöjden på mark men eftersom det inte finns en korrelation mellan hopptiden på mark och is behöver det göras mer studier som undersöker sambandet mellan maximalstyrka och hopptid på is. Resultatet visade även på att sambandet mellan antal år i idrotten (erfarenhet) och hopphöjd på is var stor. De tekniska färdigheterna verkar vara den dominerande faktorn för att kunna utnyttja benstyrkan i hoppen

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att se om ett plyometriskt idrottspecifikt belastat träningsprogram har inverkan på hopphöjd inom konståkning. Det sekundära syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan hopphöjden i enkel axel (1A) på is, 1A på mark, CMJ(a) och SJ.Specifika frågeställningar:○ Hur stor inverkan på hopphöjd i 1A på is ger idrottsspecifik plyometrisk markträning med ankelvikter?○ Vilken korrelation i hopphöjd finns mellan CMJ(a), SJ, 1A på mark och 1A på is?○ Går 1A på mark att använda som mätredskap för hopphöjden på is? Metod: Studien använde en kvantitativ metod för att ta reda på hopphöjden i 1A is och mark, CMJ(a) samt SJ. 16 försökspersoner medverkade i studien ålder 17 ±2 år. Krav för deltagande var tävlingsåkare, med test Basic 2 och Fri 2. Försökspersonerna randomiserades till test- samt kontrollgrupp där testgruppen implementerade en plyometrisk träningsslinga med vikter utöver deras ordinarie träning två ggr/v, under fyra veckor. Kontrollgruppen gjorde ingen förändring i sin träning under träningsperioden. Vid testerna filmades tre 1A på is, två 1A från vardera riktningen på mark, två CMJ(a) samt två SJ. Hopphöjden fastställdes via videoanalys i Darthfish. Resultat: Resultatet visade att hopphöjden ökade i genomsnitt för testgruppen med 25 % i 1A på is (P<0.05) och 23 % i 1A på mark (P<0.05). Resultatet visade ingen signifikant förbättring i SJ och CMJ(a) för testgruppen. Kontrollgruppen visade ingen förändring i något av hoppen. Studien visade på en stark korrelation (r= 0.949, P<0.05) i hopphöjden mellan 1A på is och mark, mellan 1A på is och SJ samt CMJ(a) visades svag korrelation. Slutsats: Studien tyder på en ökad rörelsespecifik neuromuskulär aktivering i 1A (mark och is) då man implementerar idrottsspecifik plyometrisk träning med vikter till sin ordinarie träning. Detta gör att man kan hoppa högre på is och därmed öka möjligheten att förbättra sin prestation.

På grund av vårt stora och gemensamma intresse för konståkning valde vi att sätta upp en isshow i samarbete med Lunds konståkningsklubb. Rapporten behandlar hur det är att försöka leda ett projekt i en ideell förening samt tar upp vikten av kommunikation och ledarskap för att ett projekt ska lyckas. Den tar upp problem som uppstått under projektets gång och hurdana lösningar vi funnit till dessa problem. Vi har också undersökt hur man ljussätter en isyta och hur man går tillväga när föreställningen som ska ljussättas inte står färdig förrän dagen före premiär.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka om tidig specialisering är en förutsättning för att uppnå elitnivå inom de estetiska idrotterna konståkning och truppgymnastik samt försöka få en förståelse för vilka för- och nackdelar tidig specialisering kan tänkas få för individen och den framtida elitkarriären. Följande frågeställningar skall besvaras i studien: Hur ser idrottsbakgrunden ut för samtliga landslagsutövarna inom konståkning och truppgymnastik? Hur beskriver landslagsutövarna sin idrottskarriär, inklusive eventuell specialisering och diversifiering? Metod En deduktiv enkät med totalt 7 frågor skickades ut till de 34 landslagsutövarna för att få en överblick över/kring hur deras idrottsbakgrund såg ut. 29 stycken valde att svara varav 14 var kvinnor och 15 var män, 10 konståkare och 18 truppgymnaster. Därefter kunde intervjupersonerna väljas utifrån de svar de angivit och som ansågs relevanta för studien, 2 från varje sport, 2 män och 2 kvinnor, med olika bakgrund inom sporterna. En semistrukturerad intervjuguide skapades för att samla så mycket information från deltagarna som möjligt. Efter transkribering togs citat ut och en induktiv metod användes för att skapa en modell med de svar som angivits av atleterna. Resultat Studien visade att det var stor spridning inom de båda landslagen gällande när atleterna börjat, specialiserat sig, utövat olika idrotter och dylikt. De fyra intervjupersonerna hade en mängd likheter och olikheter i deras väg till landslaget. Det skiljer sig i när de började utöva sporterna, några hade mest lek i träningen och andra tränade med målet att bli bättre redan första året. Kvinnorna hade fler skador än männen, endast en av de fyra atleterna hade slutat och tagit en paus i sin karriär. Stöttningen hemifrån och lagamraterna/kompisarna hade också olika stor inverkan på de fyra intervjupersonerna. Slutsats Tidig specialisering framkommer inte som ett måste för att nå det svenska landslaget i konståkning och truppgymnastik.

Konståkningen är en del av något som kallas estetisk idrott. Det är en sport som kan vara väldigt påfrestande för atleten vilket kan resultera i antingen en bra kroppsuppfattning eller en dålig. På grund av detta blev syftet med studien att undersöka konståkares erfarenheter och upplevelser av kroppsuppfattning. Som teoretiskt ramverk användes en modell som består av olika faktorer som förklarar en individs kroppsuppfattning. Studien är gjord med hjälp av en kvalitativ design och semistrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien var elva stycken konståkare som var i åldrarna 18-26 (M=20,8, SD= 2,4). Konståkarna som deltog åker antingen i landslaget i synchro eller på elitnivå samt på en högre nivå inom singelåkningen och satsar mot toppen. När intervjuerna var gjorda utfördes en tematisk analys med small q för att få fram ett tydligt resultat. Här skapades tre olika huvudteman med en deduktiv ansats; konståkarnas egna tankar om kroppsuppfattning, konståkarnas upplevelse kring tävling och träning samt påverkan hos konståkarna genom deras sociala förhållanden. Efter dessa skapade åtta subteman med en induktiv ansats. Resultatet påpekar att det är viktigt för en konståkare att ha ett bra socialt stöd för att kunna undvika en dålig kroppsuppfattning. Det visar också på att det är viktigt att kunna planera sitt liv för att enklare kunna hantera sin egen kropp. Resultatet som studien tagit fram kan ge hjälp till både tränare, familj och folk runt omkring individen att kunna se om individen har en dålig kroppsuppfattning eller inte. Diskussionen i studien skrevs med hjälp av resultatet samt det teoretiska ramverket. / Figure skating is part of something called aesthetic sports. It is a sport that can be very stressful for the athlete which can result in either a good body image or a bad one. Because of this, the purpose of the study was to investigate figure skaters' experiences and experiences of body image. As a theoretical framework, a model was used that consists of various factors that explain an individual's body image. The study is done using a qualitative design and semi-structured interviews. The participants in the study were eleven figure skaters who were aged 18-26 (M=20,8, SD= 2,4). The figure skaters who participated are either in the national team in synchro or at elite level as well as at a higher level in single skating and aim for the top. When the interviews were done, a thematic analysis was performed with small q to obtain a clear result. Here, three different main themes were created with a deductive approach; the figure skaters' own thoughts about body image, the figure skaters' experience of competition and training as well as the influence of the figure skaters through their social relationships. After these, eight subthemes were created with an inductive approach. The result points out that it is important for a figure skater to have good social support in order to avoid a bad body image. It also shows that it is important to be able to plan your life in order to manage your own body more easily. The results produced by the study can help both trainers, family, and people around the individual to see if the individual has a bad body image or not. The discussion in the study was written using the results and the theoretical framework.

Syfte  Syftet med arbetet var att undersöka sambandet mellan träningsmängd och prestation för svenska konståkare i A- och Nationella serien inom klasserna junior och senior. Det arbetet syftat till att ta reda på var följande frågeställningar:  Finns det något samband mellan det totala antalet träningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling? Finns det något samband mellan isträningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling? Finns det något samband mellan fysträningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling?  Hur väl kan den totala träningsmängden förklara den uppnådda poängen på tävling? Metod Data samlades in med hjälp av en webbenkät skapad i Sunet Survey. Frågorna i enkäten handlade om tävlingsklass, total träningsmängd per vecka, totalt antal istimmar per vecka, totalt antal fystimmar per vecka, annan idrott och eventuell skada. Enkäterna mejlades ut till de 120 klubbarna i Sverige med åkare i urvalsgruppen. De statistiska testerna genomfördes i programmet Jamovi där Pearsons sambandsanalys användes för att undersöka sambanden. Utifrån r-värdet kunde även determinationskoefficienten (r2) beräknas genom att ta kvadratroten av korrelationskoefficienten (r). Den valda signifikansnivån för analysen var 0,05. Resultat Totalt samlades 73 enkäter in varvid 66 inkluderades i studiens slutgiltiga analys. Resultatet från de statistiska testerna visade inget samband mellan total träningsmängd och uppnådd poäng på tävling (p=0,097), mängden isträning och uppnådd poäng på tävling (p=0,094) eller mängden fysträning och uppnådd poäng på tävling (p=0,088). 4,2 procent av den uppnådda poängen kunde förklaras av den totala träningsmängden (r2 = 0,042). Slutsats Resultaten från studien visar att det inte finns något samband mellan total träningsmängd och uppnådd poäng på tävling. Tränare som avser förbättra prestationen hos sina åkare bör överväga att reducera mängden träning med tanke på skaderisken och i stället se över träningens innehåll. Det tycks således vara andra faktorer än träningsmängden som är avgörande för prestation hos konståkare på A- och Nationell serienivå. / Aim  The aim of this study was to research the relationship between training load and performance for Swedish figure skaters in the A- and National series within the junior and senior category. The study aims to research the following questions:  Is there any relationship between the total amount of training hours per week and achieved score at competition?  Is there any relationship between the amount of training hours on ice per week and achieved score at competition?  Is there any relationship between the amount of training hours off ice per week and achieved score at competition?  How well can the total training load explain the achieved score at competition? Method  Data was collected using a web survey created in Sunet Survey. The questions in the survey focused on competition level, total training hours per week, total training hours on ice per week, total training hours off-ice per week, other sports and possible injury. The surveys were emailed to 120 clubs in Sweden with skaters in the sample group. The statistical tests were completed in the program Jamovi and Person’s correlation analysis was used to study the relationships. Based on the r-value the coefficient of determination (r2) could be calculated by taking the square root of the correlation coefficient (r). The chosen significance level for the analysis was 0,05.  Results  In total 73 surveys were collected and 66 of them was included in the study’s final analysis. The results from the statistical tests showed no relationship between total training load and achieved score at competition (p=0,097), the amount of ice training and achieved score at competition (p=0,094) or the amount of off-ice training and achieved score at competition (p=0,088). 4,2 percent of the achieved score at competition could be explained by the total training load (r2 = 0,042).  Conclusion  The results from this study shows that there is no relationship between total training load and achieved score at competition. Coaches aiming to enhance performance for their skaters should consider reducing the training load considering the risk of injury and instead focus on the training content. It seems to be other factors than training load that are crucial for performance for figure skaters at A- and National series level.

Dance figure skating – A comparison between a score executed on ice and on floor This work derives from a curiosity of how figure skating and contemporary dance as two different art formscould work together. In what ways can different techniques within the fields of contemporary dance and figureskating inspire and develop each other? Video analysis together with introspection are used as methods. A scorewith different techniques from each field is recorded on the ice and on the floor. This material together with awritten introspection contains the base for the analysis and discussion together with relevant literature from thetwo fields. There are both similarities and clashes when analysing the results of the scores. Gliding and being onedges are fundamentals in figure skating and they are not transferable to floor. Falling and catching the fall issomething that turns out to be restricted to the floor since the skates makes edges while leaning and glidinginstead of falling. There are more explorations to be done when it comes to merging the two art forms together,hopefully this essay will give some inspiration to further work within contemporary skating.