Background: Teamgym is a relatively new and emerging sport that originating comes from Scandinavia. Teamgym differs a lot from the most known form of gymnastics, artistic gymnastic. For example artistic gymnastics is an individual sport, while teamgym is performed by 6-12 members in each team. In general gymnasts have to acquire many skills at a very young age like jumping, bouncing and twisting in different directions. A good jumping ability has been linked to a successful performance for gymnasts and is defined by a gymnast’s capacity to jump upwards and then perform series of forward and backward rotations in a successful way. Plyometric is a type of training based on the stretch- shortening cycle (SSC) and is often used to improve an athletes sprint and vertical jump ability. Studies indicate that these two components have been linked to a successful performance in gymnastics but there are no studies that are looking at this correlation in teamgym. Aim: The aim of this study was to investigate how strong the correlation is between the vertical jump height in counter movement jump with arm swing, drop-jump and 20, 25- meters sprint in young female teamgymnasts. Methods: Seventeen (17) female teamgymnasts participated to test their vertical jump ability by using countermovement jump with arm swing (CMJa) and drop-jump (DJ). Their sprint ability was tested through 20 and 25 meter sprint. The highest CMJa and DJ were correlated with the fastest time on 20 and 25 meter sprint. To study the relationship between the vertical jumps and the sprints, Spearman’s rank order correlation (rs) was used in SPSS version 20.0. If the correlation is between 0.30 to 0.49 (-0.30 to -0.49) it is considered as a medium correlation. Anything under these values is a weak correlation and everything above it is strong correlation. Result: CMJa showed a strong significant correlation with both 20 and 25 meter sprint and DJ showed a moderate non-significant correlation with both 20 and 25 meter sprint. When the weight was set as a control variable the CMJa showed a moderate non-significant correlation with both the sprints but DJ showed a strong significant correlation with both 20 and 25 meter sprint. Conclusion: No other studies have looked at the relationship between vertical jump and sprint ability in teamgym but the result of this study somehow reflects findings in studies looking at the same variables. The findings in this study can be useful for gymnastic coaches when they create training programs for their athletes. Coaches and gymnasts will know the value of a good jumping- and sprinting ability and that plyometric- and sprint training can improve the gymnasts skills. More research is needed on this type of gymnastics and future studies should look at these variables in a larger sample size and with more experienced test subjects.

Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie är att undersöka de eventuella fördelar styrketräning med yttre belastning kan ge kvinnliga truppgymnaster på juniornivå. Frågeställningar: Vilken effekt på explosivitet i nedre extremitet har sex veckors powerträning med yttre belastning på truppgymnaster? Skiljer resultaten sig från de som uppnås vid traditionell gymnastisk styrketräning? Metod: Två lag som representerar Sverige-eliten på damsidan i juniorklassen delades in i test- (n=7) och kontrollgrupp (n=8). Testgruppen genomförde under sex veckor ett specialdesignat träningsprogram riktat mot power medan kontrollgruppen genomförde traditionell gymnastisk styrketräning. För- och eftertester genomfördes för att utvärdera effekterna av programmen. Testbatteriet innehöll loaded squat jump, jump squat, squat jump, counter movement jump, drop jump från 20, 40 och 60 cm samt 20 m sprint. Resultat: Båda grupper förbättrade sina resultat i de flesta tester men inga signifikanta skillnader mellan test- och kontrollgrupp upptäcktes förutom i drop jump från 20 cm för testgruppen (p=0.008). Sammanslaget upptäcktes signifikanta skillnader i CMJ average power 10 kg (p=0.020), CMJ W/kg 10 kg (p=0.035), CMJ average power 50 % kroppsvikt (p=0.004), CMJ W/kg 50 % kroppsvikt (p=0.007), LJS W/kg 10 kg (p=0.002) samt LSJ average power 50 % kroppsvikt (p=0.004). Slutsats: Denna studie tyder på att styrketräning med yttre belastning under sex veckor varken är bättre eller sämre än traditionell styrketräning för truppgymnaster. Mer forskning behöver bedrivas på området för att helt kunna uttala sig om effekterna av dessa typer av program.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Studien avsåg undersöka om visualisering kan påverka eventuell nervositet och självförtroendet hos gymnaster inför tävling i truppgymnastik, samt huruvida PETTLEPmodellen kontra traditionell visualisering1 ger olika resultat. Följande frågeställningar avses besvaras genom studien: 1. Har visualisering enligt PETTLEP-modellen någon påverkan på nervositet och självförtroende inför en tävling? 2. Skiljer sig eventuell nervositet och självförtroende inför en tävling hos gymnaster beroende på om PETTLEP-modellen eller traditionell visualisering används? Metod 19 deltagare (ålder 17,09, ± 0,92) fullföljde studien. De placerades i en interventions- (IG) och en kontrollgrupp (KG) utan randomisering. IG genomgick ett PETTLEP-program (nio sessioner under tre veckor). Visualiseringen utfördes cirka 15 minuter före träning i ett rum intill hallen. IG guidades av studiens författare. KG utförde två sessioner med traditionell visualisering. I studien användes Immediate Anxiety Measurement Scale (IAMS), the Sport Imagery Ability Questionnaire (SIAQ) och en manipulationscheck som mätinstrument. Resultat En mixed ANOVA visade att den enda signifikanta skillnaden var självförtroendets påverkan, p = &gt; .05. Självförtroendets påverkan ökade från M = -0,13 till M = 2,00 för IG. Intensiteten av mental och fysisk nervositet ökade hos KG från M = 3,90 respektive M = 3,70 vid första tillfället till M = 5,20 respektive M = 4,90 vid sista tillfället. Intensiteten av fysisk nervositet och självförtroendet ökade från M = 3,87 respektive M = 3,88 till M = 4,38 respektive M = 4,50 för IG. Den mentala nervositetens påverkan ökade från första till sista tillfället för IG (M = -0,5 resp. M = 0,75). Frekvensen av mental och fysisk nervositet för KG ökade från M = 3,70 resp. M = 3,60 till M = 4,90 resp. M = 4,40. Slutsats Självförtroendets påverkan på prestationen ökade hos IG medan KG minskade. Det kan inte fastställas att studiens innehåll var den enda bidragande faktorn till resultatet. Ett flertal skillnader kunde utläsas (ej signifikanta), men trend och effektstorlek talar för en viss förändring på ett fåtal av resultaten. Således behövs mer forskning inom området. 1Traditionell visualisering, till skillnad från PETTLEP-modellen, tar inte hänsyn till neurovetenskapligt framtagna rekommendationer så som PETTLEP-modellen gör / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

No description available.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka om tidig specialisering är en förutsättning för att uppnå elitnivå inom de estetiska idrotterna konståkning och truppgymnastik samt försöka få en förståelse för vilka för- och nackdelar tidig specialisering kan tänkas få för individen och den framtida elitkarriären. Följande frågeställningar skall besvaras i studien: Hur ser idrottsbakgrunden ut för samtliga landslagsutövarna inom konståkning och truppgymnastik? Hur beskriver landslagsutövarna sin idrottskarriär, inklusive eventuell specialisering och diversifiering? Metod En deduktiv enkät med totalt 7 frågor skickades ut till de 34 landslagsutövarna för att få en överblick över/kring hur deras idrottsbakgrund såg ut. 29 stycken valde att svara varav 14 var kvinnor och 15 var män, 10 konståkare och 18 truppgymnaster. Därefter kunde intervjupersonerna väljas utifrån de svar de angivit och som ansågs relevanta för studien, 2 från varje sport, 2 män och 2 kvinnor, med olika bakgrund inom sporterna. En semistrukturerad intervjuguide skapades för att samla så mycket information från deltagarna som möjligt. Efter transkribering togs citat ut och en induktiv metod användes för att skapa en modell med de svar som angivits av atleterna. Resultat Studien visade att det var stor spridning inom de båda landslagen gällande när atleterna börjat, specialiserat sig, utövat olika idrotter och dylikt. De fyra intervjupersonerna hade en mängd likheter och olikheter i deras väg till landslaget. Det skiljer sig i när de började utöva sporterna, några hade mest lek i träningen och andra tränade med målet att bli bättre redan första året. Kvinnorna hade fler skador än männen, endast en av de fyra atleterna hade slutat och tagit en paus i sin karriär. Stöttningen hemifrån och lagamraterna/kompisarna hade också olika stor inverkan på de fyra intervjupersonerna. Slutsats Tidig specialisering framkommer inte som ett måste för att nå det svenska landslaget i konståkning och truppgymnastik.

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att undersöka förekomst, hantering och upplevda orsaker till mentala blockeringar inom kvinnlig truppgymnastik på nationell ungdoms- och juniornivå.</p><p>• Vilken typ av övning är den vanligaste mentala blockeringen inom kvinnlig truppgymnastik?</p><p>• Hur visar sig blockeringarna enligt gymnasterna och tränarna?</p><p>• Vilka orsaker till uppkomsten av mentala blockeringar kan utläsas utifrån gymnasterna och tränarnas berättelser?</p><p>• På vilka sätt har gymnaster och tränare försökt hantera mentala blockeringar?</p><p>Metod</p><p>Studien inleddes med en litteratursökning för att finna tidigare forskning. Därefter utformades en enkät i två versioner (för tränare och gymnaster) och dessa delades ut till gymnaster och tränare på nationell ungdoms- och juniornivå i sex olika föreningar. Gymnasterna valdes efter tränings- och tävlingsnivå och har en medelålder på 14 år.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet visade att mentala blockeringar är ett mycket vanligt fenomen inom truppgymnastiken och något som majoriteten av gymnasterna någon gång drabbats av. Blockeringarna visar sig ofta genom att gymnasten vägrar eller helt utesluter övningen ur sin träning och blockeringarna är vanligast i grenen tumbling. Dock visade studien att de flesta gymnaster upplever blockeringar i mer än ett redskap. Volter som roterar baklänges tenderade att vara den typ av övning som flest gymnaster har blockeringar för. Detta ansågs främst bero på att gymnasterna i fråga inte tror att de kommer att lyckas med övningen följt av orsaker som tidigare skador och mental omognad. De allra flesta gymnaster och tränare har på något sätt försökt behandla problemet, främst genom fysiska åtgärder och har i situationer med mentala blockeringar känt sig rädda, frustrerade och misslyckade.</p><p>Slutsats</p><p>Problematiken kring mentala blockeringar är stor och få gymnaster och tränare vet hur de kan hantera dessa. Behovet av fortsatt forskning inom området samt större fokus på mental träning inom förbundets utbildningar är stort.</p> / <p>Aim and Questions</p><p>The aim of this study is to examine the incidence, handling and experienced causes of mental blockings in female teamgym at national youth and junior level.</p><p>• Which type of exercise is the most common mental blocking in female teamgym?</p><p>• How does the blockings show according to the gymnasts and coaches?</p><p>• Which possible causes to origin of mental blockings can be understood on the basis of the stories of the gymnasts and coaches?</p><p>• In which ways have gymnasts and coaches tried to handle mental blockings?</p><p>Method</p><p>The study started out with a literature search for previous research. Thereafter a questionnaire was formed in two versions (for gymnasts and coaches) and these were sent to gymnasts and coaches at national youth and junior level in six different clubs. The gymnasts were chosen by their level of training and competition.</p><p>Results</p><p>The study showed that mental blockings is a very common phenomenon in teamgym and is something that the majority of the gymnasts at some point have been affected by. The blockings are often revealed by the gymnasts refusing or totally excluding the exercise from training and the blockings are most frequently occurring in the apparatus called tumbling. Yet, the study shows that most gymnasts experience mental blockings in more then one apparatus. Vaults that rotate backwards tend to bee the type of exercise that most gymnasts have blockings for. This was believed to mainly depend on the gymnasts thinking they will fail to succeed with the exercise followed by causes like previous injuries and mental immatureness. Most gymnasts and coaches have in some way tried to solve the problem, mainly by physical measures and have in situations of mental blockings felt afraid, frustrated and like failure.</p><p>Conclusions</p><p>Mental blockings is a big problem and few gymnasts and coaches know how to handle them. The need of more research in the area and focus on mental training in the gymnastics association is big.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka förekomst, hantering och upplevda orsaker till mentala blockeringar inom kvinnlig truppgymnastik på nationell ungdoms- och juniornivå. • Vilken typ av övning är den vanligaste mentala blockeringen inom kvinnlig truppgymnastik? • Hur visar sig blockeringarna enligt gymnasterna och tränarna? • Vilka orsaker till uppkomsten av mentala blockeringar kan utläsas utifrån gymnasterna och tränarnas berättelser? • På vilka sätt har gymnaster och tränare försökt hantera mentala blockeringar? Metod Studien inleddes med en litteratursökning för att finna tidigare forskning. Därefter utformades en enkät i två versioner (för tränare och gymnaster) och dessa delades ut till gymnaster och tränare på nationell ungdoms- och juniornivå i sex olika föreningar. Gymnasterna valdes efter tränings- och tävlingsnivå och har en medelålder på 14 år. Resultat Resultatet visade att mentala blockeringar är ett mycket vanligt fenomen inom truppgymnastiken och något som majoriteten av gymnasterna någon gång drabbats av. Blockeringarna visar sig ofta genom att gymnasten vägrar eller helt utesluter övningen ur sin träning och blockeringarna är vanligast i grenen tumbling. Dock visade studien att de flesta gymnaster upplever blockeringar i mer än ett redskap. Volter som roterar baklänges tenderade att vara den typ av övning som flest gymnaster har blockeringar för. Detta ansågs främst bero på att gymnasterna i fråga inte tror att de kommer att lyckas med övningen följt av orsaker som tidigare skador och mental omognad. De allra flesta gymnaster och tränare har på något sätt försökt behandla problemet, främst genom fysiska åtgärder och har i situationer med mentala blockeringar känt sig rädda, frustrerade och misslyckade. Slutsats Problematiken kring mentala blockeringar är stor och få gymnaster och tränare vet hur de kan hantera dessa. Behovet av fortsatt forskning inom området samt större fokus på mental träning inom förbundets utbildningar är stort. / Aim and Questions The aim of this study is to examine the incidence, handling and experienced causes of mental blockings in female teamgym at national youth and junior level. • Which type of exercise is the most common mental blocking in female teamgym? • How does the blockings show according to the gymnasts and coaches? • Which possible causes to origin of mental blockings can be understood on the basis of the stories of the gymnasts and coaches? • In which ways have gymnasts and coaches tried to handle mental blockings? Method The study started out with a literature search for previous research. Thereafter a questionnaire was formed in two versions (for gymnasts and coaches) and these were sent to gymnasts and coaches at national youth and junior level in six different clubs. The gymnasts were chosen by their level of training and competition. Results The study showed that mental blockings is a very common phenomenon in teamgym and is something that the majority of the gymnasts at some point have been affected by. The blockings are often revealed by the gymnasts refusing or totally excluding the exercise from training and the blockings are most frequently occurring in the apparatus called tumbling. Yet, the study shows that most gymnasts experience mental blockings in more then one apparatus. Vaults that rotate backwards tend to bee the type of exercise that most gymnasts have blockings for. This was believed to mainly depend on the gymnasts thinking they will fail to succeed with the exercise followed by causes like previous injuries and mental immatureness. Most gymnasts and coaches have in some way tried to solve the problem, mainly by physical measures and have in situations of mental blockings felt afraid, frustrated and like failure. Conclusions Mental blockings is a big problem and few gymnasts and coaches know how to handle them. The need of more research in the area and focus on mental training in the gymnastics association is big.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad tränare inom truppgymnastik för barn mellan 8-12 år har för erfarenheter av skador och skadeförebyggande träning och hur man på bästa sätt främjar en stimulerande och motiverande träningsmiljö. Design och metod: Deskriptiv och explorativ kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer av fem tränare inom truppgymnastik för barn i åldern 8-12 år. Data bearbetades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Tränarna hade erfarenhet av fysiska skador och arbetade med skadeprevention genom preventiva övningar och att upprätthålla säkerhet i träningen. Tränarna fann utmaningar i att bedöma allvaret i en skada, hur man kan förebygga den och hur den ska rehabiliteras. De önskar ökad kunskap i form av riktlinjer, utbildning, ökat föreningsengagemang samt samarbete med fysioterapeuter. En positiv träningsmiljö ansågs bäst för trivsel och framgång i sin idrott. Tränarna ska vara förebilder, ge positiv feedback och främja träningsglädje och skapa god gruppgemenskap. Det viktigaste var slutligen att ha roligt och inte hur bra man presterar. Konklusion: Erfarenheter av skador fanns men kunskaperna var begränsade kring prevention och rehabilitering. Yytterligare utbildning önskades samt konsultation från exempelvis fysioterapeut. Tränarnas sätt att främja en god psykosocial träningsmiljö för unga gymnaster överensstämmer med riktlinjer från idrottsförbunden och har vetenskaplig evidens och bör därför bibehållas i fortsättningen.  TeamGym, coach, children, injury prevention, rehabilitation, psychosocial,  physical therapy / Purpose: To investigate the experiences of a group of TeamGym coaches regarding physical injuries, injury prevention and how to enhance a stimulating and motivating environment for  training and competition for children in the ages of 8-12, in the best way possible. Design and method: Descriptive and explorative qualitative design. Semi-structured interviews with five coaches in TeamGym. Data analysis was conducted by using a qualitative content analysis. Results: The coaches have experienced physical injuries and work with injury prevention such as using preventive exercises and maintaining safety at all times. They found it challenging to assess the severity of an injury, how to prevent it and how to pursue rehabilitation. They need increased knowledge through education, commitment from their clubs and cooperation with physical therapists. A positive environment for training was considered vital concerning well-being in sports. Coaches should be role models and provide positive feedback and maintain a good team spirit. The most important aspect is to have fun rather than the gymnastic performance. Conclusion: Coaches in Teamgym have perceived lacks of knowledge regarding injuries and a limited experience from injury prevention and rehabilitation. Possible solutions are increased education and consultation from physical therapists. The coaches are encouraging a rewarding psychosocial training environment in a way which is coherent with guidelines from Swedish sports federations and is supported by existent scientific evidence. Hence they ought to maintain it.

Syfte och frågeställningar Studien syfte var att undersöka kunskapen om RED-S bland tränare inom svensk truppgymnastik och få en översikt om tränarna kände till Svenska Gymnastikförbundets eller Internationella Olympiska Kommitténs åtgärdsplan för identifiering, behandling och återgång till idrottande. Detta undersöktes med följande frågeställningar: 1) ”Hur mycket kunskap om RED-S har dagens tränare inom truppgymnastik?” 2) ”Skiljer tränares kunskaper åt beroende på kön, division och erfarenhet i år?” och 3) ”Har tränarnas förening en åtgärdsplan för RED-S?”. Metod En digital enkät baserad på liknande studier och IOC’s rekommendationer, skickades ut till både en sluten Facebookgrupp och via mail till föreningar på subelitnivå. Enkäten bestod av 28 frågor där de första åtta frågorna riktade sig mot tränarnas karaktärsdrag och de följande tjugo frågorna riktade sig mot kunskaper kring RED-S enligt IOC’s rekommendationer. All data analyserades i Google Excel och via SPSS. För att avgöra kunskapsnivån bland tränarna skapades ett poängsystem för frågorna om RED-S medan en icke parametriskt T-test genomfördes för att upptäcka eventuella kunskapsskillnader mellan gruppfördelningarna kön, division och erfarenhet. Resultat Inga tränare följde en åtgärdsplan för RED-S och ingen kände till Gymnastikförbundets eller IOC’s åtgärdsplan för RED-S. Det fanns inga kunskapsskillnader mellan gruppfördelningarna och utifrån resultaten är tränarnas kunskaper högre i frågor om återgång och behandling, men lägre i frågor om identifiering och grundläggande kunskaper. Av 35 deltagande var det endast 20% som tidigare hört talas om RED-S. Slutsats Denna studie upptäckte att det fanns kunskaper om RED-S men inte tillräckligt för att tränare skulle kunna hjälpa gymnaster som är utsatta eller löper risk för RED-S. Däremot var intresset att lära sig mer om ämnet högt bland deltagarna. På grund av bristande deltagande är studien inte representativ för svenska trupptränare på subelitnivå och kräver fler studier för att fastställa resultaten. / Aim The aim of the study was to investigate how much knowledge Swedish teamgym coaches have about the syndrome called RED-S. The study was also used to gather an overview of how many teamgym coaches that follow the action plan made to identify, treat and return to play, by either the Swedish gymnastics association or the International Olympic Committee. To reach the aim, three questions of the issue were made: 1) ”How much knowledge does teamgym coaches have about RED-S?” 2) ”Is there any difference between the coaches knowledge based on their gender, division or experience?” och 3) ”Does the coaches union have an action plan for RED-S?”. Method A digital survey based on similar studies and the recommendations by IOC, was shared on a private Facebook platform and also by email to unions competing in the sub-elite series. The survey included 28 questions where the first eight focused on the characteristics of the coach, while the next twenty questions were related to RED-S based on the recommendations from IOC. All data was analysed with Google Excel and run by SPSS. A point-system was created to determine the coaches knowledge of RED-S, while a non-parametric T-test was used to discover any differences between the coaches based on their characteristics; gender, division and experience. Result No coaches followed an action plan or were acknowledged about the action plan made by either the Swedish gymnastics association or IOC. There were no differences in knowledge based on the coaches characteristics and according to the results, the coaches had a higher knowledge with questions related to return to play and treatment, but lower in questions related to identification and basic information. Only 20% of the participants had ever heard of the syndrom RED-S before. Conclusion This study discovered that the coaches have some knowledge of RED-S, but not enough to be able to help gymnasts that have or are at risk to develop RED-S. There was a high interest among the coaches to learn more of the subject, but because of few participants these results won’t be able to represent Swedish teamgym coaches in the sub-elite. More studies needs to determine the results.

På Svenska Gymnastikförbundets begäran har detta projekt gjorts som ett koncept för dem att ha som utgångspunkt i diskussioner med såväl föreningar som politiker i frågan om gymnastikens behov av anpassade idrottsanläggningar. En användarstudie av gymnastiken, samt flera discipliner, har gjorts och stått som utgångspunkt för anläggningens utformning. Därtill har även en utvärdering av flertalet befintliga hallar som används för gymnastik gjorts för att motivera beslut gällande anpassningar som lyfter anläggningens utförande i jämförelse. Arbetet kommer ge en skriftlig rapport och en digital modell av anläggningen. Modellen presenteras i form av ritningar och visualiseringar. / This project is based on a request from the Swedish federation of gymnastics to create a concept for a customized training facility that could be used as a reference in discussions with gymnastics associations and politicians. A user study of the gymnastic disciplines has been done and thereafter used to motivate the formation of the facility. An evaluation of existing facilities will set the base of what the new facility should contain and also have to improve. The work has led to a report and a digital model of the facility. The model is presented as architectural drawings and visualizations.