Judo är en kampsort där snabba riktningsförändringar, explosiva tekniker och koordination är viktiga framgångsfaktorer. Traditionell judoträning syftar inte till att träna specifika förmågor, utan mer att skapa en helhet där kroppens muskler samarbetar optimalt för att genomföra komplexa tekniker. Explosivitet är en viktig fysiologisk egenskap för att lyckas inom judo, för att vinna över sin motståndare krävs snabba och starka tekniker. Plyometrisk och explosiv styrketräning är metoder som har vetenskapligt stöd och används för att förbättra explosivitet och vertikal hoppförmåga. Vilken av dessa två träningsmetoder som är effektivast för judokas är outforskat. Syftet med denna interventionsstudie var att under en fem veckors interventionsperiod undersöka dessa två träningsmetoder och dess effekter för judokas. Deltagarna delades in i två grupper, en grupp utförde tre plyometriska övningar två gånger i veckan och den andra gruppen utförde tre styrketräningsövningar med explosivt utförande vid två tillfällen i veckan. Studien visade på en ökning i vertikal hoppförmåga för båda grupperna där plyometrigruppen ökade 6,5cm sammanlagt och gruppen som tränade explosiv styrketräning ökade 13cm. Den grupp som tränade explosivt visade på en större förbättring i den vertikala hoppförmågan men förändringen var inte signifikant (p=0,058), skiljt från plyometrigruppen som fick ett signifikant resultat (p= 0,041). Spänst och vertikal hoppförmåga baseras på kombinationen av maximal styrka och snabbhet, explosiv styrketräning är på grund av det effektiv för båda dessa. Även om p-värdet för den explosiva gruppen inte var signifikant var det så pass nära att jag vågar utgå ifrån att den träningen skulle kunna ha en god effekt. Att båda metoderna är effektiva är det ingen tvekan om, dock var differensen mellan grupperna inte signifikant (p=0,19) så inga slutsatser kan dras kring om den ena metoden är mer effektiv än den andra. Resultatet är inte enbart intressant för judokas utan även andra sporter där spänst är viktigt, framförallt för individer som tävlar, det kan bidra till ett bra träningsupplägg under försäsong eller inför tävling. Intressanta studier för framtiden skulle vara att ha fler deltagare, använda fler variabler så som längd, ålder och istället för ett Sargeant Jump Test, utnyttja datateknik för att få mer exakta testvärden.

No description available.

No description available.

Post activation potentiation (PAP) är ett fenomen genom vilket idrottslig prestation ökas som en följd av tidigare muskelkontraktioner. Tung styrketräning har visat sig ge en akut förbättring vid dynamiska aktiviteter som involverar samma muskelgrupper som styrketräningen. Syftet med denna studie var att undersöka kraftutvecklingsegenskaperna i underkroppen efter ett maximalt marklyftsprotokoll och två olika vilointervaller. Frågeställningar Kommer ett marklyftsprotokoll kunna ge en förbättrad prestation i längdhopp utan ansats? Vilket av experimentets vilointervaller är optimalt för användning av PAP vid hopp efter marklyft? Finns det någon korrelation mellan PAP och atleternas styrka? Metod Tio aktiva styrketräningsutövare (30.8 ± 5.9 år, längd 176.4 ± 7.8 cm, vikt 74.2 ± 12.11 kg) deltog i en experimentell studie bestående av tre delar. Vid första tillfället mättes deltagarnas 1 repetition maximum i marklyft. Vid det andra, respektive det tredje tillfället fick deltagarna utföra längdhopp både före ett marklyftsprotokoll och 2.5 (tillfälle 2), respektive 4 (tillfälle 3) minuter efter marklyftprotokollet. Resultat Ett marklyftsprotokoll där vikten ökas från 40 % till 100 % 1RM leder till en medelsnittökning i prestation i längdhopp utan ansats på 7,95 ± 8,86 cm, p=0,0195. Båda vilointervallerna visade sig vara lika gynnsamma för prestation i längdhopp efter marklyft. Det fanns ett måttligt positiv samband mellan PAP och deltagarnas styrka (r=0.43). Slutsats Den praktiska betydelsen av dessa resultat är att idrottare bör försöka genomföra tunga marklyft för att förbättra sin prestation i längdhopp utan ansats. Fler omfattande studier behövs för att mer detaljerat undersöka en optimal vilotid mellan marklyft och längdhopp, samt typen av atleter som kan ha mest nytta av ett protokoll som i föreliggande studie. / <p>Fristående kurs: Idrott III</p>

Fotboll är en intermittent sport med både offensiva och defensiva aktioner som kräver ett flertal höghastighetsrörelser (sprint, vändningar) som respons till yttre stimuli vilket betonar betydelsen av att träna och testa agility (kvickhet). Syfte med denna studie var att a) konstruera ett nytt fotbollspecifikt reaktivt agility-test, b) utvärdera reliabiliteten och validiteten av de nya testerna och c) undersöka eventuellt samband mellan fysiska egenskaper (snabbhet, effektutveckling/explosivitet, styrka) och snabbhetstest med riktningsförändringar (CODS) och förmåga till reaktiv agility (RA). Tjugo unga manliga fotbollsspelare (ålder: 17,0 ± 0,9 år; kroppslängd: 1,81 ± 0,03 m; kroppsvikt: 70,0 ± 7,4 kg; kroppsfett 11,3 ± 2,0 %) delades upp i två grupper (10 spelare per grupp) baserat på ålder och fotbollsprestation (U17 &amp; U19). Reliabilitetsdata visade hög tillförlitlighet för de båda CODS och RA-testerna (ICC-koefficienter 0,92 och 0,70-0,88). Within-subject variabiliteten hade en variationsvidd emellan 3,6–5,8 %. Ett moderat samband mellan CODS och RA-protokollen indikerar på en låg samhörighet. Regressionsanalyserna visade att de testade fysiska kvaliteterna inte kunde användas för att förutsäga resultaten i CODS och/eller de andra RA-testerna. Oberoende t-test visade att den högre rankade gruppen var bättre i både CODS och två andra RA-tester. Sammanfattningsvis, påvisade de nykonstruerande testerna god reliabilitet och validitet för test av unga fotbollsspelare. I tillägg, visade sig CODS och RA vara två oberoende kvaliteter och bör tränas och testat separat. / <p>Godkännande datum: 2017-11-07</p>

<p>Sedan en tid tillbaka har karatelandslaget haft behov av fysiologiska tester och de har velat ta fram en ny kravprofil. Det har tidigare funnits två stycken kravprofiler som man inte har utvärderat och båda är skapade av två olika ledningar.</p><p><strong>Syfte:</strong></p><p>Syftet är att utvärdera tester som landslaget skall använda vid uttagningar och vid fysiologiska testtillfällen för att se utvecklingen i de fysiska förmågorna hos aktiva.</p><p><strong>Frågeställningar:</strong></p><p>Vilka tester skall läggas till kravprofilen? Vilka tester skall tas bort från kravprofilen?, Vilka tester skall förändras i kravprofilen?</p><p><strong>Metod:</strong></p><p>Äldre kravprofiler granskades och internationella förbund kontaktades med telefon och internet för att ta reda på mer information om fystester. Förbund som kontaktades var turkiska -, franska-, spanska -, ryska - och japanska förbundet. Även likartade idrottsförbund som boxning -, wushu - och takewandoförbundet kontaktades. Information hittades även via pubmed, artiklar och böcker. Även en pilotstudie genomfördes med tester som; knäböj, chins, bänkpress, spänsthopp och powertest på testpersonerna. Två av TP (testpersonerna) är aktiva i landslaget och två har varit aktiva. Alla TP är mellan 21-25 år gammal och alla har varit tävlingsaktiva i flera år.</p><p><strong>Resultat:</strong></p><p>Vissa av testerna från de gamla kravprofilerna behölls för att de var relevanta, vissa tester lades till och vissa ändrades för att bli mer specifika för karate. Tester som valdes att läggas till blev; knäböj, squat jumps, CMJ, ett bens hopp med båda benen och bänkpress. Tester som valdes att ändras var; abalakowtestet, plint testet samt matcherna. Tester som valdes att behållas var; chins, intervaller och brutalbänken. Resultaten från pilotstudien skiljde sig från person till person i förhållande till deras kroppsvikt. Detta resultat har ej används för att bedöma kravprofilen pågrund av att de inte var för spetstruppen i landslaget. Orsaken till att de ovannämnda testen valdes var att dom testerna är mer specifika och relevanta för karate.</p><p><strong>Slutsats:</strong></p><p>Vid granskning av kravprofil insågs att det redan finns bra tester tillgängliga, ett av dessa är chins och ett annat är brutalbänken, som är viktigt vid utövandet av sparkar, då man bör ha en stark höftbörjarmuskel (iliopsoas). Kravprofilen rekommenderas att genomföras två gånger om året för att se om det sker någon förbättring.</p>

Sedan en tid tillbaka har karatelandslaget haft behov av fysiologiska tester och de har velat ta fram en ny kravprofil. Det har tidigare funnits två stycken kravprofiler som man inte har utvärderat och båda är skapade av två olika ledningar. Syfte: Syftet är att utvärdera tester som landslaget skall använda vid uttagningar och vid fysiologiska testtillfällen för att se utvecklingen i de fysiska förmågorna hos aktiva. Frågeställningar: Vilka tester skall läggas till kravprofilen? Vilka tester skall tas bort från kravprofilen?, Vilka tester skall förändras i kravprofilen? Metod: Äldre kravprofiler granskades och internationella förbund kontaktades med telefon och internet för att ta reda på mer information om fystester. Förbund som kontaktades var turkiska -, franska-, spanska -, ryska - och japanska förbundet. Även likartade idrottsförbund som boxning -, wushu - och takewandoförbundet kontaktades. Information hittades även via pubmed, artiklar och böcker. Även en pilotstudie genomfördes med tester som; knäböj, chins, bänkpress, spänsthopp och powertest på testpersonerna. Två av TP (testpersonerna) är aktiva i landslaget och två har varit aktiva. Alla TP är mellan 21-25 år gammal och alla har varit tävlingsaktiva i flera år. Resultat: Vissa av testerna från de gamla kravprofilerna behölls för att de var relevanta, vissa tester lades till och vissa ändrades för att bli mer specifika för karate. Tester som valdes att läggas till blev; knäböj, squat jumps, CMJ, ett bens hopp med båda benen och bänkpress. Tester som valdes att ändras var; abalakowtestet, plint testet samt matcherna. Tester som valdes att behållas var; chins, intervaller och brutalbänken. Resultaten från pilotstudien skiljde sig från person till person i förhållande till deras kroppsvikt. Detta resultat har ej används för att bedöma kravprofilen pågrund av att de inte var för spetstruppen i landslaget. Orsaken till att de ovannämnda testen valdes var att dom testerna är mer specifika och relevanta för karate. Slutsats: Vid granskning av kravprofil insågs att det redan finns bra tester tillgängliga, ett av dessa är chins och ett annat är brutalbänken, som är viktigt vid utövandet av sparkar, då man bör ha en stark höftbörjarmuskel (iliopsoas). Kravprofilen rekommenderas att genomföras två gånger om året för att se om det sker någon förbättring.

Inledning: Det är vida diskuterat om träning på instabilt underlag har någon effekt på idrottslig prestation. En del studier visar att instabil träning utmanar nervsystemet i högre grad än vad stabil träning gör och kan därav förbättra muskelkoordination och muskelsynnergier. Annan forskning rapporterar minskad kraftutveckling vid träning på instabila underlag, vilket ses som en begränsning för idrottslig prestation. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vilken effekt hängande frivändningar, på stabilt kontra instabilt underlag har, sett till explosivitet och postural kontroll. Metod: Experimentell kvantitativ randomiserad pilotstudie. Under en träningsperiod på fem veckor genomförde fem manliga deltagare hängande frivändningar tre gånger i veckan. Deltagarna delades in i två grupper, grupp 1 (n=2) utförde frivändningarna på stabilt underlag och grupp 2 (n=3) på instabilt underlag. Innan och efter mättes posturalt svaj och explosivitet i stillastående en minut med slutna ögon på stabilt respektive instabilt underlag samt upphopp på kraftplatta. Resultat: Grupp 2 förbättrade samtliga parametrar av posturalt svaj vid quiet stance på instabilt underlag. Framför allt sågs en minskad svajarea (23 %), en minskning som även sågs på stabilt underlag (16 %). Grupp 1 påvisade en ökning i svajarea på båda underlagen medan förbättring sågs i övriga parametrar på instabilt underlag. Stora individuella variationer gällande explosivitetsförändring vid squat jump sågs i båda grupperna. Konklusion: Denna pilotstudie indikerar att frivändningsträning på instabilt underlag kan ha positiva effekter på den posturala kontrollen. Resultaten behöver verifieras i en framtida större studie grundad på samma metod med längre träningsintervention.

Bakgrund: Studier visar ett starkt samband mellan sprintprestation på bar mark och styrka i konventionella knäböj. Knäböj återfinns även i många styrkeprogram för hockeyspelare, men en potentiell nackdel med övningen är att den utsätter ländryggen för höga kompressionskrafter, något som minskar om man i stället utför en så kallad frontböj. Författaren av den här uppsatsen saknar kännedom om huruvida forskning finns gällande ett potentiellt samband mellan frontböj och sprintprestation på is. Skulle ett sådant samband finnas kan frontböj vara en alternativ övning till konventionella knäböj, detta för att minska belastningen på ländryggen utan att göra avkall på prestation. Syfte: Att avgöra om maxstyrkan i frontböj och vertikal hopphöjd korrelerar med sprintprestationen på is, hos manliga juniorhockeyspelare på elitnivå. Metod: Experimentiell studiedesign. Tretton ishockeyspelare på juniorelitnivå (ålder 17,1 ± 1,1 år; längd = 180,8 ± 7,8 cm; kroppsvikt 79,5 ± 8,8 kg) testades för maximal styrka i frontböj, vertikal hopphöjd och sprintprestation (0-10 meter) på is. Resultat: Pearson´s korrelation visade ett signifikant måttligt samband mellan maximal styrka i frontböj och sprintprestation på is (r = - 0,55, p = 0,050) samt mellan vertikalhopp (CMJ) och sprintprestation på is (r = - 0,67, p = 0,012). Det var ingen signifikant korrelation mellan 10 meter sprint och kvoten 1RM/kroppsvikt (r = - 0,48, p = 0,095). Konklusion: Den här studien pekar mot ett starkare samband mellan hopprestation och sprintprestation på is än mellan maximal styrka och sprintprestation, även om skillnaden inte är signifikant i den här studien.

No description available.