Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka effekten av en kortisoninjektion i bäckenligamenten på patienter med långvarig ländryggssmärta. Metod Studien genomfördes utifrån en single-subject experimental design med sex deltagare med långvarig ländryggssmärta. De utfallsmått som användes var smärtskattning (Numerical Rating Scale, NRS), skattad smärtrelaterad aktivitetsbegränsning (Oswestry Disability Index, ODI), skattad rörelserädsla (Tampa scale of kinesiophobia, TSK-SV), rörlighet (Fingertip-to-floor), funktion genom ett dynamiskt balanstest (Star excursion balance test, SEBT), funktionstest (sit-to-stand) och uthållighetsstyrketest (modifierat Biering- Sørensen), samt fysisk aktivitetsnivå mätt med accelerometermätare. Deltagarna genomförde fem testtillfällen innan och fem eller sex testtillfällen efter intervention. Vid sista besöket skattade deltagarna förändring av besvär enligt global index of change. Resultaten analyserades på individnivå genom visuell analys av trender och nivåskillnader i grafer, statistisk analys av graferna genom 2 SD-metoden, i kombination med deltagarnas subjektiva beskrivningar av eventuell förändring. Accelerometermätningarna bearbetades genom upparbetad rutin centralt på GIH. Resultat Av sex deltagare, skattade sig fyra som ”något förbättrade” enligt Global index of change, av dessa uppvisade i synnerhet tre förbättrade värden på någon/några av funktionstesterna samt skattade något lägre på ODI och TSK-SV.  Inga tydligt förändrade värden visades när det gäller smärtskattning eller rörlighet. De två deltagare som skattade ”oförändrade” besvär, uppvisade i vissa tester sämre resultat efter intervention. Slutsats Det går inte att dra några starka slutsatser av studien, bla utifrån att den valda designen inte möjliggör generalisering. Studien visade dock att en kortisoninjektion kan ha effekt på muskelfunktion och upplevd generell förbättring för vissa patienter med långvarig ländryggssmärta. Den indikerar även att effekten kan minska/utebli vid en mer generaliserad smärtproblematik. Fler studier behövs för att bekräfta dessa fynd. / Aim The aim of the study was to investigate the effect of one steroid injection to ligaments in the pelvis on patients with chronic low back pain. Method Six patients with chronic low back pain were studied in a single-subject experimental design. Outcome measures were self-rated pain (Numerical Rating Scale, NRS), self-rated pain related functional limitations (Oswestry Disability index, ODI), self-rated kinesiophobia (Tampa scale of kinesiophobia, TSK-SV) and flexibility (Fingertip-to-floor). Function was measured through a dynamic balance test (SEBT), a functional test (sit-to-stand) and an endurance test (modified Biering- Sørensen). The daily physical activity was measured through movement registration with an accelerometer. The subjects were tested five times before and five to six times after the intervention. At the last visit they rated the overall change on a Global index of change. The results were analysed at an individual level by visual analyses of differences in trends and levels in graphs, statistical analysis via the 2 SD- method, together with the subjects’ description of possible change. The registration from the accelerometers was processed and analysed by a standard procedure at the GIH administration. Result Four out of six subjects rated themselves as "slightly improved" on the scale Global index of change and especially three of them showed better results on the functional tests, and rated slightly lower on the ODI and TSK-SV. No clear changes were shown for the self-rated pain and flexibility. Two subjects rated "no change" from the intervention, and in some of the tests they showed inferior results after the intervention. Conclusion It’s impossible to draw strong conclusions from this study, since the results are not conclusive and the study design does not allow generalization. Anyhow, the results indicate that a steroid injection may have a positive effect on global improvement and muscle function for some patients with chronic low back pain. One possible factor that could diminish the effect of the injection is a more generalized pain experience. Future studies are needed to confirm the present findings.

Bakgrund: Akupunktur har sedan 1984 varit godkänt av socialstyrelsen som behandling mot smärta och används idag flitigt av fysioterapeuter som behandlingsform mot flertal diagnoser där evidensen visat sig vara stark. 80% av befolkningen har någon gång i livet drabbats av ländryggssmärta. Syftet: Att med en litteratursammanställning jämföra effekten av smärtlindring mellan akupunktur och placebo nålar vid ländryggssmärta. Metod: Studien inkluderade 3 artiklar inom området ländryggssmärta, akupunktur och placebo nålar och deras effekt som smärtlindrande behandling. Artiklarna har kvalitetsgranskat enligt Fribergs kvalitetsanalys. Resultat: 2 av 3 studier visade på att akupunktur hade en bättre smärtlindrande effekt än placebo nålar vid ländryggssmärta. Akupunktur visade även på en längre smärtlindrande effekt efter avslutad behandling och vid tre månaders uppföljning. Konklusion: Mer forskning behövs trots att akupunktur visade på bättre smärtlindrande effekt då underlaget var för litet för att kunna dra en slutgiltig slutsats.

No description available.

Bakgrund: Mjuka ryggortoser har länge använts som behandling för personer med ländryggssmärta. Det finns viss forskning som påvisar ortosens positiva effekt på både de fysiska och de psykologiska besvären. Det saknas dock studier på hur personerna själva upplever ortosbärandet vid fysisk aktivitet. Syfte: Att utifrån ett socialkognitivt perspektiv undersöka upplevelsen av användningen av mjuka ryggortoser vid fysisk aktivitet hos personer med ländryggssmärta. Metod: Studien har en kvalitativ design med en induktiv ansats. Data samlades in via sex individuella intervjuer baserade på en semistrukturerad intervjuguide. Sedan gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fem kategorier som sedan skapade ett tema: Inre och yttre faktorer av användandet förändrar kvalitet och kvantitet på fysiska aktiviteter. Slutsats: Intervjupersonerna upplever inre faktorer och yttre faktorer av användandet av den mjuka ryggortosen vid fysisk aktivitet. Dessa faktorer påverkar kvaliteten och kvantiteten på fysiska aktiviteter enligt intervjupersonerna. De utför aktivitet på ett bättre sätt, under längre tid eller vid fler tillfällen än tidigare. Studiens resultatkan användas till att öka förståelsen för användandet av mjuka ryggortoser vid fysisk aktivitet hos personer med ländryggssmärta. Vidare bör fler studier göras för att öka förståelsen för användningen av mjuka ryggortoser. / Background: Soft lumbar orthosis have been used as a treatment for people with low back pain for many years. Some research has been positive for both physical and psychological effects of soft lumbar orthosis. However there is a lack of studies focusing on peoples’ own experience of using soft lumbar orthosis during physical activity. Aim: To, from a social cognitive theory perspective, investigate the experiences of soft lumbar orthosis during physical activity in persons with low back pain. Method: The study was made with a qualitative design with an inductive approach. The data was collected during six individual interviews based on a semi-structured guideline. A qualitative content analysis was then conducted. Result: The qualitative content analysis produced five categories which were made into one theme: Internal and external factors of the use has an impact on the quality and quantity of physical activities. Conclusions: The interviewed persons experience internal and external factors from the use of the soft lumbar orthosis during physical activity. These factors have an impact on the quality and quantity of physical activities. The activities are performed in a better way, during a longer period of time or in a more frequent way than before. The result of the study can help increase the understanding of the use of soft lumbar orthosis during physical activity for people with low back pain. Furthermore, it is suggested that future studies are made to provide more knowledge about the use of soft lumbar orthosis.

Introduktion: Långvarig ländryggssmärta är ett vanligt tillstånd som påverkar många människor någon gång under livet och är en av de största anledningarna till att personer söker vård. Ländryggssmärta är även vanligt förekommande inom flera idrotter. CrossFit är en sport baserat på flera varianter av styrkeidrotter exempelvis, olympisk tyngdlyftning, styrkelyft, gymnastik och konditionsträning i form av löpning, rodd och cykling. Inom sporten är kunskapen gällande skadeförekomst fortfarande begränsad. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur vanligt ländryggssmärta är bland CrossFitutövare och hur det relaterar till träningsmoment, frekvens och duration. Metod: Datainsamlingen utfördes genom en onlineenkät som besvarades av CrossFitutövare i Sverige. Enkäten innefattade frågor om studiegruppens bakgrund, träningsvanor och ländryggssmärta kopplat till CrossFit. Resultat: Totalt inkluderades 257 personer i studien varav 100 (39,2%) antal män och 157 (60,8%) antal kvinnor. 161 personer (62,7%) hade upplevt ländryggssmärta sedan de började träna CrossFit. Det CrossFitmoment där ländryggssmärta var vanligast förekommande var styrketräning, det var även det moment som hade högst smärtskattning på VAS-skalan. Förekomsten av ländryggssmärta ökade i relation med ökad träningsfrekvens. Konklusion: 62,7% av studiegruppen hade någon gång upplevt ländryggssmärta. Styrketräning var det moment där ländryggssmärta hade högst förekomst och högst smärtskattning skattat på VAS och träningsfrekvensen visade sig ha betydelse för ländryggssmärta.

Bakgrund: Ländryggssmärta är ett vanligt förekommande problem hos den generella befolkningen och orsakar stora samhällskostnader. Fysioterapeuter kan behandla ländryggssmärta med olika interventioner och McKenziemetoden är en välkänd behandlingsmetod som bygger på att klassificera smärtan, derangement är den vanligaste huvudgruppen. Ett reducerbart derangement kännetecknas av att smärtan centraliseras eller minskar vid statiska positioner eller upprepade rörelser i individens riktningspreferens. Syfte: Att undersöka effekterna av McKenziemetoden på smärtintensitet och självskattad funktion vid behandling av ländryggssmärta klassificerad som derangement. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, Web of Science, Scopus, CINAHL with fulltext och SportDiscus. Randomiserade kontrollerade studier som undersökt effekten av McKenziemetoden vid ländryggssmärta klassificerad som derangement inkluderades. PEDro-skalan användes vid kvalitetsgranskning. Resultat: Totalt inkluderas sju RCT-studier, två studier uppfyllde optimal kvalitet enligt PEDro, fyra studier uppfyllde god kvalitet och en studie uppfyllde måttlig kvalitet. Två studier hade signifikant bättre effekt inom McKenziegruppen gällande både smärta och självskattad funktion. Fyra studier visade på signifikant skillnad mellan grupperna gällande smärta och fem studier visade på signifikant skillnad mellan grupperna gällande funktion, samtliga med bättre effekt för McKenziemetoden. McKenziemetoden hade bättre effekt både inom och mellan grupperna när behandlingen jämfördes med passiv elektrofysisk behandling och evidensbaserad vård. Konklusion: Det finns studier med god till optimal kvalitet som talar för att McKenziemetoden kan ha goda effekter på smärta och självskattad funktion vid ländryggssmärta klassificerad som derangement. Det krävs dock mer forskning inom området.

Bakgrund: Ländryggs- och bäckensmärta är ett vanligt graviditetsrelaterat besvär som kan uppstå under graviditet och fortsatt orsaka besvär postpartum hos kvinnorna. Stabilitets- och bäckenbottenträning används av fysioterapeuter idag som en behandlingsmetod, men det saknas tillräcklig evidens för vilken träningsmetod som är mest effektiv för behandling av besvären. Syfte: Undersöka om stabilitets- och/eller bäckenbottenträning har någon effekt på självskattad smärta, självskattad- och fysisk funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum jämfört mot annan träning. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, SCOPUS, CINAHL, SportDiscus och Web of Science. Sökordskombinationerna bestod av MeSH-termer, subject headings och fritextord. PEDro scale användes för kvalitetsgranskning. Resultat: Totalt inkluderades sex studier i resultatet som uppnådde studiens inklusions- och exklusionskriterier. Samtliga studier såg att stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum. Två av sex studier såg en signifikant förbättring av smärtintensitet. Tre av sex studier såg en signifikant förbättring av fysisk funktion och tre av sex studier visade signifikant förbättring av självskattad funktion vid stabilitetsträning och bäckenbottenträning jämfört mot annan träning. Gällande bäckenbottenträning såg ingen studie en signifikant förbättring av smärtintensitet eller funktion jämfört mot annan träning. Konklusion: Stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum och kan anses minst lika effektiv som annan träning. Det krävs fortsatt fler studier som jämför interventionerna mot annan träning.

Introduktion: WHO rekommenderar 150 till 300 minuters måttlig fysisk aktivitet i veckan. Vår population blir i allt större utsträckning otillräckligt fysiskt aktiva och spenderar sin tid mer stillasittandes. Detta globala hälsoproblem omfattar även studenter i stor utsträckning. Man har i studier kunnat påvisa ett samband mellan fysisk inaktivitet och ländryggssmärta. Livstidsprevalensen av ländryggssmärta är idag så hög som 84 % och påverkar individen i stor utsträckning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fysisk aktivitet samt prevalensen av ländryggssmärta hos studenter inom institutionen för hälsa, lärande och teknik vid Luleå Tekniska Universitet. Metod: En tvärsnittsstudie utfördes med hjälp av en enkät, där frågorna utgick från International Physical Activity Questionnaire samt riktlinjer för frågor om ländryggssmärta. Resultat: Av totalt 567 utskickade enkäter svarade totalt 79 studenter inom sektionen för hälsa, lärande och teknik. Deltagare i studien utgjordes av fysioterapeutstudenter och arbetsterapeutstudenter, totalt sett spenderade fysioterapeutstudenterna mest tid på hälsofrämjande fysisk aktivitet. 36 stycken deltagare hade upplevt ländryggssmärta under de senaste 4 veckorna. En skillnad kunde ses i den totala hälsofrämjande fysiska aktiviteten mellan de som hade upplevt ländryggssmärta och de som inte gjorde det. Konklusion: Studien påvisade att majoriteten av deltagarna uppfyllde WHO rekommendationer för fysisk aktivitet i minuter. Prevalensen av ländryggssmärta var 50 % bland deltagarna, där majoriteten var arbetsterapeutstudenter. En direkt koppling mellan mängd fysisk aktivitet och ländryggssmärta kunde inte påvisas. Mer forskning behövs gällande studenter inom medicin och deras aktivitetsnivå och prevalens av ländryggssmärta.

Bakgrund: Fiskets ökande popularitet som sport lockar fler utövare varje år. Flugfiske är en gren av fisket som ställer stora krav på utövarens fysik och koordination. Inom flugfiskekretsar pågår det regelbundna diskussioner om aktivitetens effekt på hälsa. Enhands- och tvåhandsflugfiske delar många likheter och innehåller repetitiva moment, men skiljer sig i aspekter som biomekaniska rörelser, utrustning och teknik. Tidigare studier har främst undersökt skador hos enhandsflugfiskare. Syfte: Syftet med studien var att undersöka prevalensen av smärtproblematik i övre extremitet och kolumna hos flugfiskare som fiskar enhands eller tvåhands. Metod: Kvantitativ, retroperspektiv, enkätundersökning med tvärsnittsdesign. Flugfiskare över 18 år deltog i studien och samlades in via en enkät som publicerades i flugfiskeforum samt skickades till Svenska Castingförbundets medlemmar. Resultat: Totalt ingick 372 flugfiskare i studien. Majoriteten fiskade enhands och tvåhands. Muskuloskeletala besvär rapporterades av 72.3%, där lumbalregionen var mest påverkad följt av axel/skuldra. Signifikanta skillnader i besvärslokalisering observerades mellan enhands- och tvåhandsflugfiskare. Små skillnader visades hos de som tränar >120min/vecka i förekomst av besvär. Trots högre andel besvär bland mindre träningsaktiva fiskare kunde inga signifikanta skillnader påvisas. Konklusion: Studien identifierade betydande skillnader i besvärs lokalisering mellan enhands- och tvåhandsflugfiskare, där lumbalregionen var överrepresenterade bland tvåhandsfiskare. Resultaten går emot tidigare forskning som antydde att tyngre utrustning skulle leda till en högre frekvens av muskuloskeletala besvär. Indikationer på att träning var mer proaktivt jämfört med vardagsmotion observerades. Studien antyder att variation av handposition vid tvåhandsflugfiske inte nödvändigtvis minskar risken för muskuloskeletala besvär.

Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos människor i åldrarna 45–65 år. Orsaken till långvarig ländryggssmärta varierar men individuella faktorer som ålder, fysisk aktivitet samt psykologiska faktorer som ångest, stress och depression kan vara faktorer som kan bidra till besvären. Bemötandet i vårdens definieras som hur vårdgivaren tar emot sin patient, detta kan vara genom kroppsspråk, hur man hälsar och hur man för samtalet gentemot sin patient. Bemötande har visat sig vara viktigt vid långvarig ländryggssmärta där patienter lätt blir misstrodda. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av fysioterapeuters bemötande vid långvarig ländryggssmärta. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes digitalt på distans. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kategorierna vilket uppkom från innehållsanalysen var: Vikten av fysioterapeutens intresse och engagemang, fysioterapeutens kommunikation spelar stor roll, att får vara delaktig, förtroendet sviktar vid sviktande kompetens. Konklusion: Patienter med långvarig ländryggssmärta uppskattar en fysioterapeut som är intresserad, lyssnar, kommunicerar, låter patienten vara delaktig och är kunnig. I grunden handlar ett gott bemötande om att välkomna patienten och se personen bakom smärtan.