<p>Validerat; 20130123 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Ländryggs- och bäckensmärta är ett vanligt graviditetsrelaterat besvär som kan uppstå under graviditet och fortsatt orsaka besvär postpartum hos kvinnorna. Stabilitets- och bäckenbottenträning används av fysioterapeuter idag som en behandlingsmetod, men det saknas tillräcklig evidens för vilken träningsmetod som är mest effektiv för behandling av besvären. Syfte: Undersöka om stabilitets- och/eller bäckenbottenträning har någon effekt på självskattad smärta, självskattad- och fysisk funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum jämfört mot annan träning. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, SCOPUS, CINAHL, SportDiscus och Web of Science. Sökordskombinationerna bestod av MeSH-termer, subject headings och fritextord. PEDro scale användes för kvalitetsgranskning. Resultat: Totalt inkluderades sex studier i resultatet som uppnådde studiens inklusions- och exklusionskriterier. Samtliga studier såg att stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum. Två av sex studier såg en signifikant förbättring av smärtintensitet. Tre av sex studier såg en signifikant förbättring av fysisk funktion och tre av sex studier visade signifikant förbättring av självskattad funktion vid stabilitetsträning och bäckenbottenträning jämfört mot annan träning. Gällande bäckenbottenträning såg ingen studie en signifikant förbättring av smärtintensitet eller funktion jämfört mot annan träning. Konklusion: Stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum och kan anses minst lika effektiv som annan träning. Det krävs fortsatt fler studier som jämför interventionerna mot annan träning.

Bakgrund: Graviditetsrelaterad ländrygg- och bäckensmärta drabbar upp till 50% av alla gravida kvinnor. Tillståndet kan skapa stora problem i vardagen med omfattande funktionsnedsättningar, sjukskrivning och oro. Det finns idag flertalet obesvarade forskningsfrågor kring diagnosen varav en är att undersöka om det finns möjlighet att förbättra vårdkvalitén avseende omhändertagande och bemötande för dessa kvinnor.   Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av vårdkvalitén med fokus på omhändertagande och bemötande vid pågående ländrygg- och bäckensmärta, på engelska pregnancy-related pelvic girdle pain (PPGP), under graviditeten. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys av induktiv ansats. Totalt genomfördes sex intervjuer med personer som haft vårdkontakt i samband med PPGP. Intervjuerna utfördes mellan januari och februari 2024 som videosamtal och på platser som intervjupersonen själv valde. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: önskade mer vårdkontakt, känslan av att bli sedd och bekräftad samt bristande förtroende mellan vårdpersonal och patient. Huvudkategorierna innehöll två eller tre subkategorier. Konklusion: För en upplevd förbättrad vårdkvalitet avseende omhändertagande och bemötande hos kvinnor med PPGP bör mer fokus läggas på en ökad vårdkontakt, en mer personcentrerad vård samt tydligare kommunikation mellan vårdpersonal och patient.

Introduktion: Graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta är ett folkhälsoproblem för större andelen gravida i samhället. Mer än två tredjedelar av gravida kvinnor upplever ländryggssmärta och nästan en femtedel upplever bäckensmärta.  Syfte: Att utvärdera evidensen för effekter av fysisk aktivitet som intervention för ländryggs- och/eller bäckensmärta hos gravida kvinnor. Metod: Litteratursökningen i denna systematiska litteraturstudie utfördes i tre olika databaser, PubMed, Cinahl samt SPORTDiscus. Studien inkluderade randomiserade kontrollerade studier samt artiklar inom spannet av 15 år. Studier som innefattade ländryggs- och/eller bäckensmärta under graviditet samt fysisk aktivitet inkluderades. Urvalsprocess av relevanta artiklar utfördes enligt PRISMAS flödesschema. Kvalitetsgranskning gjordes enligt PEDro skalan.  Resultat: Tretton artiklar inkluderades i litteraturstudien efter litteratursökning samt relevansbedömning. Artiklarna bedömdes ha moderat till bra kvalitet enligt PEDro- skalan. Interventionerna var lika i flera av studierna men överlag skiljde sig flera av studiernas interventioner åt. Tio studier hade variationer av träningsprogram som intervention där tre studier följde American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) och en studie följde Royal College of Obstetricians and Gynecologists (RCOG). Andra träningsinterventioner var Hatha yoga, pilates samt vattenträning. Resultat visade att fysisk aktivitet gav effekt i 10 av 13 studier sett på ländryggs- och/eller bäckensmärta. Konklusion: Resultatet att majoriteten av de granskade randomiserade kontrollerade studierna visade positiva effekter av fysisk aktivitet indikerar att fysisk träning i olika former kan vara positivt och kan rekommenderas till gravida med ländryggs- och/eller bäckensmärta. Då antalet inkluderade studier var lågt och typen av träning och träningsupplägg varierande är det svårt att dra säkra slutsatser om effekt av specifika träningsmetoder. Mer forskning inom området behövs för att kunna säkerhetsställa evidensen för fysisk träning som behandling för graviditetsrelaterad ländryggs- och/eller bäckensmärta.

Bakgrund: Graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta kan bero på hormonella och biomekaniska förändringar som vanligen efter förlossningen. Dock kan kvinnor få ihållande smärtbesvär vilket kan påverka funktion och livskvalitet. Bäckenbottenträning, statisk bålträning och dynamisk bålstabiliserande träning har liknande effektmekanism för smärtlindring. Riktlinjer kring fysisk träning efter förlossning saknar en uppdaterad evidensbild för dess smärtlindrande effekt. Syfte: Syftet var att sammanställa evidensläget samt bedöma evidensstyrkan för den smärtlindrande effekten av bäckenbottenträning, statisk bålträning samt dynamisk bålstabiliserande träning vid smärta i bäcken- och/eller lumbalregion efter förlossning.  Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes med artikelsökning på databaserna PubMed, Cinahl, PEDro och Cochrane. Varje artikel granskades enskilt av respektive författare utifrån en granskningsmall innan en gemensam sammanställning utfördes. Evidensgradering utifrån varje träningsform genomfördes med GRADE. Resultat: Nio randomiserade kontrollerade studier inkluderades med 499 kvinnor där fysisk träning visades ge en smärtlindrande effekt på postpartumsmärta i bäcken- och/eller ländrygg med genomsnittlig metodologisk kvalitet på 50 poäng. Dynamisk bålstabiliserande träning inkluderade sex studier och bäckenbottenträning två studier, samtliga med låg tillförlitlighet (⨁⨁◯◯). Statisk bålträning inkluderade en studie med mycket låg tillförlitlighet (⨁◯◯◯) enligt GRADE. Konklusion: Fysisk träning kan användas som behandling vid postpartumsmärta i bäcken- och/eller ländrygg. Evidensgraden behöver höjas genom fler studier, fler deltagare och blindad resultatuppföljning. / Background: Pregnancy-related pelvic girdle pain and/or low back pain is commonly caused by hormonal or biomechanical changes and tends to disappear after giving birth. However, some women are affected by the pain for an extended period, which will affect their functional status and quality of life. Pelvic floor exercises, static core exercises and dynamic core stabilisation exercises have a similar mechanism behind the pain-relieving effect. Guidelines for physical exercise after childbirth lack an updated picture of evidence for the pain-relieving effect. Purpose: The purpose of this review was to gather evidence and evaluate the strength of the evidence in relation to the pain-relieving effect of pelvic floor exercises, static core exercises, and dynamic core stabilisation exercises on pelvic girdle pain and/or low back pain after childbirth. Method: A systematic literature review was carried out and articles were gathered from the databases PubMed, Cinahl, PEDro and Cochrane. Each article was analysed individually by each author using a review template before a collective assessment was made. GRADE was used to rate the evidence for each form of physical exercise.  Results: Nine randomised controlled trials were included with 499 women where physical exercise was used to try and treat postpartum pelvic girdle pain and/or low back pain with a mean methodological quality of 50 points. Six studies evaluated dynamic core stabilisation exercises and two reviewed pelvic floor exercises, all with an overall low reliability (⨁⨁◯◯). Static core exercise was assessed in one study with very low reliability (⨁◯◯◯) according to GRADE. Conclusion: Physical exercise can be used as a treatment for pelvic gridle pain and/or low back pain postpartum. The level of evidence for each form of physical exercise needs to increase through more studies, more participants and blinded outcome follow-up.

Bakgrund: Bukväggens muskulatur spelar en viktig roll gällande hållning, bål- och bäckenstabilitet, andning, bålrörelser och som stöd för de inre organen i buken. Rektusdiastas, en delning av bukmusklerna, är vanligt förekommande framför allt hos kvinnor under och efter graviditet och kan eventuellt påverka dessa funktioner och göra ländryggen och bäckenet mer sårbara. Syfte: Att undersöka om det finns ett samband mellan vidden på rektusdiastasen och ländryggs- och bäckensmärta samt vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla, hos kvinnor efter graviditet. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Antalet deltagare var 141. Populationen var kvinnor 20-50 år som fött barn där yngsta barnet var mellan 1-8 år och som förstod och kunde uttrycka svenska i tal och skrift. Deltagarna skulle ha en rektusdiastas på minst 2 fingerbredd mellan rektusbukarna mätt 4 cm ovanför naveln. Datainsamlingen bestod av ultraljudsmätning samt frågeformulären Numeric Rating Scale (NRS) och Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Korrelation analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Deltagarna delades in i två grupper utifrån att de hade en rektusdiastas på mer eller mindre än 2,4 cm och skillnaderna mellan grupperna analyserades med Mann-Whitney U-test. Resultat: Ingen statistisk signifikant korrelation över p = 0,05 förelåg mellan vidden på rektusdiastasen och någon av smärtskattningarna. Däremot förelåg en statistiskt signifikant svagt positiv korrelation mellan vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla. Vidare sågs ingen statistisk signifikant skillnad mellan de två grupperna, ≤ 2,4 cm eller &gt;2,4 cm rektusdiastas, och smärtskattningarna. Resultatet visade dock på statistisk signifikant skillnad mellan grupperna och skattningen av rörelserädsla. Slutsats: Studien visade att vidden av rektusdiastas som enskild faktor inte hade något samband med ländryggs- och bäckensmärtor hos kvinnor efter graviditet. Kvinnor med kvarstående rektusdiastas &gt; 2,4 cm, tenderade i denna studien att skatta högre på TSKSV, än de som hade ≤ 2,4 cm. Gällande skattningen av smärtan sågs ingen statistisk signifikans mellan grupperna. I mötet med dessa kvinnor bör fysioterapeuter inte endast fokusera på smärtan utan beakta fler faktorer såsom rörelserädsla, och fokusera på att guida dessa personer till att våga röra sig för att minska och undvika utveckling av rörelserädsla. / Background: The abdominal muscles play an important part in posture, inner unit stability, breathing, upper body movement, to generate power of the abdominal muscles and in supporting inner organs. Diastasis of the rectus abdominis muscles is common during and after pregnancy and might affect these important functions and thereby increase the vulnerability of the lower back and pelvic areas. Aim: To determine the correlation between the width of the diastasis recti abdominis and low back- and pelvic pain and the width of diastasis recti abdominis and fear of movement, in women after pregnancy. Method: Quantitative cross-sectional study. The amount of participants was 141. The population was women, 20-50 years old, who had given birth, the youngest child between the ages of 1-8 years old and were able to understand Swedish both verbally and in writing. The research participants had a diastasis recti abdominis more than 2 finger-widths, measured 4 cm above the umbilicus. The data collection was made with ultrasound and the questionnaires used were Numeric Rating Scale (NRS) and the swedish version of Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Correlation was analyzed with Spearman’s correlation coefficient. The participants were also divided into two groups based on a cut-off value of the diastasis of 2,4 cm and differences between groups were analyzed with Mann-Whitney U-test. Results: No statistical significance in correlation over p = 0,05 was found between the width of the diastasis recti abdominis and any of the pain ratings. However, there was a statistical significant weak positive correlation between the width of the diastasis recti abdominis and fear of movement. Furthermore there was no statistical significance between the groups ≤ 2,4 cm or &gt; 2,4 cm of diastasis recti abdominis and the pain ratings, but a significant difference between the groups and the estimation on fear of movement. Conclusion: The study showed that the width of diastasis recti abdominis as alone factor doesn’t have any correlation with low back- and pelvic pain in women after pregnancy. Women with remaining diastasis recti abdominis &gt; 2,4 cm, tended to estimate higher in this study in TSK-SV than those who had ≤ 2,4 cm. Regarding the ratings of the pain, no statistically significant difference between the groups were shown. When meeting these women physiotherapists should not only focus on the pain but also consider factors such as fear of movement and focus their efforts on guiding the women so that the risk of developing fear of movement is reduced.

From a public health perspective pain from low back and/or pelvis was studied in relation to pregnancy. Two interventions, water gymnastics or Friskis and Svettis ́ gymnastics for pregnant women, were evaluated regarding effects on symptoms and need for sick leave due to low back or pelvic pain. In an intervention study with 390 randomised women, 266 participated in physical activity during 60 minutes once a week during just about half their pregnancies. No one was sick-listed due to low back pain in the water gymnastic group compared to 6 women in the land-based exercise group (p=0.03). Some doubts may be raised regarding recommendations to pregnant women with a history of low back pain to participate in gymnastics. On the contrary, water gymnastics seems to be beneficial regarding low back pain. Methods to prevent pelvic pain in relation to pregnancy are not known. Furthermore, a possible relation between longstanding pelvic pain after pregnancy was investigated. Such a relation has never been described before. Fifteen subjects, women with defined posterior pelvic pain during and after pregnancy and as many controls without anamnesis of such pain were tested for lactose intolerance, using the BH2-test. A correlation was found, p=0.05 but results need to be confirmed in larger studies. The possible link towards explaining such a relation goes through the fact that lactose intolerance and “irritable bowel syndrome”, IBS, often overlap and lactose intolerance test is recommended to be included in investigation of IBS. Can low back/pelvic pain in relation to pregnancy sometimes be correlated to lactose intolerance? / Med utgångspunkt från ett folkhälsoperspektiv studerades smärta från ländrygg och eller bäcken hos gravida kvinnor. Två interventioner, vattengymnastik respektive Friskis och Svettis ́ Vänta-barn-gympa, utvärderades avseende symtom på smärta från ländrygg och bäcken samt sjukskrivning härför i samband med graviditet. I en interventionsstudie med 390 randomiserade kvinnor deltog 266 kvinnor i fysisk aktivitet under en timma per vecka under drygt halva graviditeten. Ingen var sjukskriven för ländryggsmärta i vattengymnastikgruppen jämfört med 6 kvinnor i gymnastikgruppen (p=0.03). Viss försiktighet föreslås när det gäller att rekommendera vanlig gymnastik till kvinnor med anamnes på ryggsmärta under graviditet medan vattengymnastik förefaller ha god effekt för just ländryggsmärta. Någon metod för att förebygga bäckensmärta finns inte beskriven. Vidare studeras ett eventuellt samband mellan laktosintolerans och kvarstående bäckensmärta, något som inte tidigare undersökts. När det gäller sambandet graviditet – laktosintolerans gjordes en pilotstudie med 15 deltagare och lika många kontroller. Ett visst samband kunde konstateras, p=0.05, men resultaten måste verifieras i större studier. Den tänkbara förklaringsmekanismen bakom sambandet med laktosintolerans går via ”irritable bowel syndrome”, IBS. Symtom från IBS och från laktosintolerans överlappar varandra och det rekommenderas att laktosbelastning skall ingå i utredning av oklara buksmärtor. Kan även bäckensmärtor i samband med graviditet i vissa fall ha samband med laktosintolernas?

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder. Sjukdomen kan ha en negativ inverkan på många livsdomäner och medföra ett stort lidande för dessa kvinnor. Tidigare forskning belyser smärta som en vanlig orsak till lidandet. För många kvinnor handlar det även om ett negativt påverkat sex och samliv till följd av endometrios. Många kvinnor lider av samlagssmärta som kan begränsa deras möjlighet till både sexuell tillfredsställelse och en god parrelation. Syfte: Att undersöka prevalensen av problem relaterade till sex och samliv hos kvinnor med endometrios. Metod: Litteraturstudie med 12 kvantitativa originalartiklar som granskades och sammanställdes genom en innehållsanalys. Resultat: I de granskade studierna kunde 19 olika problemområden relaterade till sex och samliv identifieras. Av dessa var dyspareuni, sexuell dysfunktion, kronisk bäckensmärta, minskad sexlust och minskad tillfredsställelse de mest förekommande problemen. I en av studierna led hälften av kvinnorna av dyspareuni. Bland kvinnor med dyspareuni fanns även en minskad frekvens av sex, reducerad orgasm och en minskad tillfredsställelse. Slutsats: Endometrios är en sjukdom som kan orsaka stort lidande. Merparten av kvinnor med endometrios upplever kronisk bäckensmärta, smärta vid samlag, en minskad lust till sex, minskad frekvens av sex och en minskad tillfredsställelse. Dessa problem kan i sin tur påverka kvinnornas parrelation negativt med en känsla av att vara en dålig partner, skuld och en rädsla för att bli lämnad. / Background: Endometriosis is a disease which affects every 10th woman of fertile age. The disease may have a negative impact on many aspects of life, and cause great suffering. Previous research highlights pain as a common cause for the suffering. Some women also experience a negative impact on their sex life and relationships due to endometriosis. Many women experience pain during intercourse, which can constrict their ability to experience sexual satisfaction and a good relationship with a partner. Aim: To examine the prevalence of problems related to sex and relations among women with endometriosis. Method: A literature review of 12 quantitative original articles which were examined and synthesized through a content analysis. Results: Among the studied articles, 19 different problem areas related to sex and relationships were identified. Out of these, dyspareunia, sexual dysfunction, chronic pelvic pain, reduced sexual desire and reduced sexual satisfaction were the most occurring problems. In one of the studies half of the women were suffering from dyspareunia. Among women with dyspareunia there were also a reduced frequency of sex, reduced orgasm and a reduced sexual satisfaction. Conclusion: Endometriosis is a disease which can cause great suffering. The majority of women with endometriosis experience chronic pelvic pain, pain during intercourse, a reduced sexual desire, a reduced frequency of sex and a reduced satisfaction. These problems can in turn negatively affect the relationships of the women, with a feeling of being a bad partner, guilt and a fear of being abandoned.

Bakgrund: Det råder ojämlikheter i vården, och kvinnor är en grupp som drabbas av sämre hälsa och sämre tillgång till vård. Endometrios, en kronisk kvinnosjukdom som drabbar var tionde kvinna, orsakar smärtsamma symtom kopplade till menstruation. Diagnosfördröjningar beror ofta på normalisering av menstruationssmärta. Trots dess vanliga förekomst finns ingen känd orsak eller botemedel för endometrios. Sjuksköterskor spelar en viktig roll i att stödja dessa patienter. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors erfarenheter av att leva med endometrios. Metod: En litteraturöversikt med tio kvalitativa artiklar inkluderade i resultatet från två databaser; Cinahl Complete och PubMed. Resultat: Resultatet bestod av tre huvudteman och sju underteman: 1. Att bli misstrodd; En lång väntan på diagnos; Bristande förtroende för vården 2. Att hantera vardagen; Hinder i vardagen; Strategier i vardagen 3. En känslomässig berg- och dalbana; Påverkan på intima relationer; En förändrad kvinnlighet; En förändrad kroppsuppfattning Slutsats: Kvinnor med endometrios upplever att hela livet påverkas vilket resulterar i många olika känslor och en förlorad autonomi. Många tappar förtroende för vården och känner sig felbehandlade. Misstro från omgivningen bidrar till ytterligare lidande för kvinnorna. / Background: Inequalities exist in healthcare, and women are a group disproportionately affected by poorer health and limited access to healthcare. Endometriosis, a chronic women's health condition affecting one in ten women, causes painful symptoms linked to menstruation. Delays in diagnosis often stem from normalization of menstrual pain. Despite its common occurrence, there is no known cause or cure for endometriosis. Nurses play a crucial role in supporting these patients. Aim: The aim was to explore women's experiences of living with endometriosis. Method: A literature review with ten qualitative articles included in the results from two databases; Cinahl Complete and PubMed. Results: The results consisted of three main themes and seven subthemes: 1. Being disbelieved; A long wait for a diagnosis; Lack of trust in healthcare 2. Managing everyday life; Daily life obstacles; Strategies in daily life 3. Emotional turmoils; Impact on intimate relationships; Altered femininity; Altered body perception Conclusions: Women with endometriosis experience that their entire lives are affected, resulting in many different emotions and a lost autonomy. Many lose trust in healthcare and feel mistreated. Distrust from their surroundings contributes to further suffering for the women.

Bakgrund  Majoriteten av alla förlossningar är så kallade vaginala förlossningar. Vården efter en förlossning innebär ofta en kort kontakt vilken avslutas runt tre månader postpartum. Under vaginal förlossning ådrar sig vissa kvinnor skador vilka kvarstår i över sex månader och upp till flera år postpartum. I vissa fall kan även problematik kopplat till sådana skador uppstå flera år efter en förlossning. Sådana långvariga förlossningsskador är: bäckenbottenprolaps, fekal- och urininkontinens, dyspareuni och bäckensmärta. Dessa skador medför bland annat sviktande basala kroppsfunktioner och smärta. Hälso- och sjukvården spelar en viktig roll i stötta dessa kvinnor för att bibehålla deras KASAM och livskvalitet.   Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med långvariga förlossningsskador.   Metod Den metod som använts för detta arbete var en litteraturöversikt baserad på 16 vetenskapliga artiklar vilka analyserades enligt så kallad integrerad analys.   Resultat Kvinnor med långvariga förlossningsskador upplevde en låg hälsa och livskvalitet. Dessa kvinnor upplevde många begränsningar i vardagen och en påverkan på fysisk förmåga, psykiskt mående, relationer och sexuell hälsa. Många kvinnor var missnöjda med den vård de mottagit för sin skada, speciellt gällande bemötandet och erhållen information. Flertalet kvinnor var oroliga inför framtiden medan vissa var hoppfulla eller hade funnit acceptans inför sin situation.   Slutsats I denna litteraturöversikts resultatdel framkom det att omvårdnaden av kvinnor vilka lever med långvariga förlossningsskador är bristfällig, detta gällande främst bemötande och informatik. Två områden vilka är essentiella i sjuksköterskans yrkesutövande. För att förbättra kvinnors självupplevda hälsa och livskvalitet behöver dessa områden utvecklas i form av ett större fokus på personcentrerad omvårdnad och utökad information kring eventuella långvariga förlossningsskador i samband med förlossning. / Background  The majority of all deliveries are vaginal deliveries. After childbirth, the care often involves a short contact which is completed around three months postpartum. During vaginal delivery, some women suffer injuries that persist for over six months and up to several years postpartum. In some cases, problems associated with such injuries can also occur several years after giving birth. Examples of such long-term injuries are: pelvic organ prolapse, fecal and urinary incontinence, dyspareunia and pelvic pain. These injuries cause, among other things, failing basic bodily functions and pain. Health care plays an important role in supporting these women to maintain their sense of coherence and quality of life.   Aim The aim was to highlight women’s experiences of living with long-term maternal childbirth injuries.   Method The chosen method for this study was a literature review based on 16 scientific articles that were analyzed using integrated analysis.   Results Women with long-term maternal childbirth injuries experienced poor health and quality of life. These women experienced many limitations in their everyday life and an impact on physical ability, mental health, relationships and sexual health. Many women were dissatisfied with the health care they received for their injury, especially regarding the care and information received. Most women were worried about the future, but some women were hopeful or had found acceptance for their situation.   Conclusions In the results section of this literature study, it was found that the health care of women living with long-term maternal childbirth injuries is inadequate. This regarding how the health care staff treat the women and the information they receive. Two areas that are essential in the nurse's professional practice. In order to improve women's self-perceived health and quality of life, these areas need to be developed through a greater focus on person-centered care and broadened information about possible long-term birth injuries in connection with childbirth.