<p>Validerat; 20130123 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Ländryggs- och bäckensmärta är ett vanligt graviditetsrelaterat besvär som kan uppstå under graviditet och fortsatt orsaka besvär postpartum hos kvinnorna. Stabilitets- och bäckenbottenträning används av fysioterapeuter idag som en behandlingsmetod, men det saknas tillräcklig evidens för vilken träningsmetod som är mest effektiv för behandling av besvären. Syfte: Undersöka om stabilitets- och/eller bäckenbottenträning har någon effekt på självskattad smärta, självskattad- och fysisk funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum jämfört mot annan träning. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, SCOPUS, CINAHL, SportDiscus och Web of Science. Sökordskombinationerna bestod av MeSH-termer, subject headings och fritextord. PEDro scale användes för kvalitetsgranskning. Resultat: Totalt inkluderades sex studier i resultatet som uppnådde studiens inklusions- och exklusionskriterier. Samtliga studier såg att stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum. Två av sex studier såg en signifikant förbättring av smärtintensitet. Tre av sex studier såg en signifikant förbättring av fysisk funktion och tre av sex studier visade signifikant förbättring av självskattad funktion vid stabilitetsträning och bäckenbottenträning jämfört mot annan träning. Gällande bäckenbottenträning såg ingen studie en signifikant förbättring av smärtintensitet eller funktion jämfört mot annan träning. Konklusion: Stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum och kan anses minst lika effektiv som annan träning. Det krävs fortsatt fler studier som jämför interventionerna mot annan träning.

Introduktion: Graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta är ett folkhälsoproblem för större andelen gravida i samhället. Mer än två tredjedelar av gravida kvinnor upplever ländryggssmärta och nästan en femtedel upplever bäckensmärta.  Syfte: Att utvärdera evidensen för effekter av fysisk aktivitet som intervention för ländryggs- och/eller bäckensmärta hos gravida kvinnor. Metod: Litteratursökningen i denna systematiska litteraturstudie utfördes i tre olika databaser, PubMed, Cinahl samt SPORTDiscus. Studien inkluderade randomiserade kontrollerade studier samt artiklar inom spannet av 15 år. Studier som innefattade ländryggs- och/eller bäckensmärta under graviditet samt fysisk aktivitet inkluderades. Urvalsprocess av relevanta artiklar utfördes enligt PRISMAS flödesschema. Kvalitetsgranskning gjordes enligt PEDro skalan.  Resultat: Tretton artiklar inkluderades i litteraturstudien efter litteratursökning samt relevansbedömning. Artiklarna bedömdes ha moderat till bra kvalitet enligt PEDro- skalan. Interventionerna var lika i flera av studierna men överlag skiljde sig flera av studiernas interventioner åt. Tio studier hade variationer av träningsprogram som intervention där tre studier följde American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) och en studie följde Royal College of Obstetricians and Gynecologists (RCOG). Andra träningsinterventioner var Hatha yoga, pilates samt vattenträning. Resultat visade att fysisk aktivitet gav effekt i 10 av 13 studier sett på ländryggs- och/eller bäckensmärta. Konklusion: Resultatet att majoriteten av de granskade randomiserade kontrollerade studierna visade positiva effekter av fysisk aktivitet indikerar att fysisk träning i olika former kan vara positivt och kan rekommenderas till gravida med ländryggs- och/eller bäckensmärta. Då antalet inkluderade studier var lågt och typen av träning och träningsupplägg varierande är det svårt att dra säkra slutsatser om effekt av specifika träningsmetoder. Mer forskning inom området behövs för att kunna säkerhetsställa evidensen för fysisk träning som behandling för graviditetsrelaterad ländryggs- och/eller bäckensmärta.

Bakgrund: Graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta kan bero på hormonella och biomekaniska förändringar som vanligen efter förlossningen. Dock kan kvinnor få ihållande smärtbesvär vilket kan påverka funktion och livskvalitet. Bäckenbottenträning, statisk bålträning och dynamisk bålstabiliserande träning har liknande effektmekanism för smärtlindring. Riktlinjer kring fysisk träning efter förlossning saknar en uppdaterad evidensbild för dess smärtlindrande effekt. Syfte: Syftet var att sammanställa evidensläget samt bedöma evidensstyrkan för den smärtlindrande effekten av bäckenbottenträning, statisk bålträning samt dynamisk bålstabiliserande träning vid smärta i bäcken- och/eller lumbalregion efter förlossning.  Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes med artikelsökning på databaserna PubMed, Cinahl, PEDro och Cochrane. Varje artikel granskades enskilt av respektive författare utifrån en granskningsmall innan en gemensam sammanställning utfördes. Evidensgradering utifrån varje träningsform genomfördes med GRADE. Resultat: Nio randomiserade kontrollerade studier inkluderades med 499 kvinnor där fysisk träning visades ge en smärtlindrande effekt på postpartumsmärta i bäcken- och/eller ländrygg med genomsnittlig metodologisk kvalitet på 50 poäng. Dynamisk bålstabiliserande träning inkluderade sex studier och bäckenbottenträning två studier, samtliga med låg tillförlitlighet (⨁⨁◯◯). Statisk bålträning inkluderade en studie med mycket låg tillförlitlighet (⨁◯◯◯) enligt GRADE. Konklusion: Fysisk träning kan användas som behandling vid postpartumsmärta i bäcken- och/eller ländrygg. Evidensgraden behöver höjas genom fler studier, fler deltagare och blindad resultatuppföljning. / Background: Pregnancy-related pelvic girdle pain and/or low back pain is commonly caused by hormonal or biomechanical changes and tends to disappear after giving birth. However, some women are affected by the pain for an extended period, which will affect their functional status and quality of life. Pelvic floor exercises, static core exercises and dynamic core stabilisation exercises have a similar mechanism behind the pain-relieving effect. Guidelines for physical exercise after childbirth lack an updated picture of evidence for the pain-relieving effect. Purpose: The purpose of this review was to gather evidence and evaluate the strength of the evidence in relation to the pain-relieving effect of pelvic floor exercises, static core exercises, and dynamic core stabilisation exercises on pelvic girdle pain and/or low back pain after childbirth. Method: A systematic literature review was carried out and articles were gathered from the databases PubMed, Cinahl, PEDro and Cochrane. Each article was analysed individually by each author using a review template before a collective assessment was made. GRADE was used to rate the evidence for each form of physical exercise.  Results: Nine randomised controlled trials were included with 499 women where physical exercise was used to try and treat postpartum pelvic girdle pain and/or low back pain with a mean methodological quality of 50 points. Six studies evaluated dynamic core stabilisation exercises and two reviewed pelvic floor exercises, all with an overall low reliability (⨁⨁◯◯). Static core exercise was assessed in one study with very low reliability (⨁◯◯◯) according to GRADE. Conclusion: Physical exercise can be used as a treatment for pelvic gridle pain and/or low back pain postpartum. The level of evidence for each form of physical exercise needs to increase through more studies, more participants and blinded outcome follow-up.

Bakgrund: Bukväggens muskulatur spelar en viktig roll gällande hållning, bål- och bäckenstabilitet, andning, bålrörelser och som stöd för de inre organen i buken. Rektusdiastas, en delning av bukmusklerna, är vanligt förekommande framför allt hos kvinnor under och efter graviditet och kan eventuellt påverka dessa funktioner och göra ländryggen och bäckenet mer sårbara. Syfte: Att undersöka om det finns ett samband mellan vidden på rektusdiastasen och ländryggs- och bäckensmärta samt vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla, hos kvinnor efter graviditet. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Antalet deltagare var 141. Populationen var kvinnor 20-50 år som fött barn där yngsta barnet var mellan 1-8 år och som förstod och kunde uttrycka svenska i tal och skrift. Deltagarna skulle ha en rektusdiastas på minst 2 fingerbredd mellan rektusbukarna mätt 4 cm ovanför naveln. Datainsamlingen bestod av ultraljudsmätning samt frågeformulären Numeric Rating Scale (NRS) och Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Korrelation analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Deltagarna delades in i två grupper utifrån att de hade en rektusdiastas på mer eller mindre än 2,4 cm och skillnaderna mellan grupperna analyserades med Mann-Whitney U-test. Resultat: Ingen statistisk signifikant korrelation över p = 0,05 förelåg mellan vidden på rektusdiastasen och någon av smärtskattningarna. Däremot förelåg en statistiskt signifikant svagt positiv korrelation mellan vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla. Vidare sågs ingen statistisk signifikant skillnad mellan de två grupperna, ≤ 2,4 cm eller &gt;2,4 cm rektusdiastas, och smärtskattningarna. Resultatet visade dock på statistisk signifikant skillnad mellan grupperna och skattningen av rörelserädsla. Slutsats: Studien visade att vidden av rektusdiastas som enskild faktor inte hade något samband med ländryggs- och bäckensmärtor hos kvinnor efter graviditet. Kvinnor med kvarstående rektusdiastas &gt; 2,4 cm, tenderade i denna studien att skatta högre på TSKSV, än de som hade ≤ 2,4 cm. Gällande skattningen av smärtan sågs ingen statistisk signifikans mellan grupperna. I mötet med dessa kvinnor bör fysioterapeuter inte endast fokusera på smärtan utan beakta fler faktorer såsom rörelserädsla, och fokusera på att guida dessa personer till att våga röra sig för att minska och undvika utveckling av rörelserädsla. / Background: The abdominal muscles play an important part in posture, inner unit stability, breathing, upper body movement, to generate power of the abdominal muscles and in supporting inner organs. Diastasis of the rectus abdominis muscles is common during and after pregnancy and might affect these important functions and thereby increase the vulnerability of the lower back and pelvic areas. Aim: To determine the correlation between the width of the diastasis recti abdominis and low back- and pelvic pain and the width of diastasis recti abdominis and fear of movement, in women after pregnancy. Method: Quantitative cross-sectional study. The amount of participants was 141. The population was women, 20-50 years old, who had given birth, the youngest child between the ages of 1-8 years old and were able to understand Swedish both verbally and in writing. The research participants had a diastasis recti abdominis more than 2 finger-widths, measured 4 cm above the umbilicus. The data collection was made with ultrasound and the questionnaires used were Numeric Rating Scale (NRS) and the swedish version of Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Correlation was analyzed with Spearman’s correlation coefficient. The participants were also divided into two groups based on a cut-off value of the diastasis of 2,4 cm and differences between groups were analyzed with Mann-Whitney U-test. Results: No statistical significance in correlation over p = 0,05 was found between the width of the diastasis recti abdominis and any of the pain ratings. However, there was a statistical significant weak positive correlation between the width of the diastasis recti abdominis and fear of movement. Furthermore there was no statistical significance between the groups ≤ 2,4 cm or &gt; 2,4 cm of diastasis recti abdominis and the pain ratings, but a significant difference between the groups and the estimation on fear of movement. Conclusion: The study showed that the width of diastasis recti abdominis as alone factor doesn’t have any correlation with low back- and pelvic pain in women after pregnancy. Women with remaining diastasis recti abdominis &gt; 2,4 cm, tended to estimate higher in this study in TSK-SV than those who had ≤ 2,4 cm. Regarding the ratings of the pain, no statistically significant difference between the groups were shown. When meeting these women physiotherapists should not only focus on the pain but also consider factors such as fear of movement and focus their efforts on guiding the women so that the risk of developing fear of movement is reduced.

From a public health perspective pain from low back and/or pelvis was studied in relation to pregnancy. Two interventions, water gymnastics or Friskis and Svettis ́ gymnastics for pregnant women, were evaluated regarding effects on symptoms and need for sick leave due to low back or pelvic pain. In an intervention study with 390 randomised women, 266 participated in physical activity during 60 minutes once a week during just about half their pregnancies. No one was sick-listed due to low back pain in the water gymnastic group compared to 6 women in the land-based exercise group (p=0.03). Some doubts may be raised regarding recommendations to pregnant women with a history of low back pain to participate in gymnastics. On the contrary, water gymnastics seems to be beneficial regarding low back pain. Methods to prevent pelvic pain in relation to pregnancy are not known. Furthermore, a possible relation between longstanding pelvic pain after pregnancy was investigated. Such a relation has never been described before. Fifteen subjects, women with defined posterior pelvic pain during and after pregnancy and as many controls without anamnesis of such pain were tested for lactose intolerance, using the BH2-test. A correlation was found, p=0.05 but results need to be confirmed in larger studies. The possible link towards explaining such a relation goes through the fact that lactose intolerance and “irritable bowel syndrome”, IBS, often overlap and lactose intolerance test is recommended to be included in investigation of IBS. Can low back/pelvic pain in relation to pregnancy sometimes be correlated to lactose intolerance? / Med utgångspunkt från ett folkhälsoperspektiv studerades smärta från ländrygg och eller bäcken hos gravida kvinnor. Två interventioner, vattengymnastik respektive Friskis och Svettis ́ Vänta-barn-gympa, utvärderades avseende symtom på smärta från ländrygg och bäcken samt sjukskrivning härför i samband med graviditet. I en interventionsstudie med 390 randomiserade kvinnor deltog 266 kvinnor i fysisk aktivitet under en timma per vecka under drygt halva graviditeten. Ingen var sjukskriven för ländryggsmärta i vattengymnastikgruppen jämfört med 6 kvinnor i gymnastikgruppen (p=0.03). Viss försiktighet föreslås när det gäller att rekommendera vanlig gymnastik till kvinnor med anamnes på ryggsmärta under graviditet medan vattengymnastik förefaller ha god effekt för just ländryggsmärta. Någon metod för att förebygga bäckensmärta finns inte beskriven. Vidare studeras ett eventuellt samband mellan laktosintolerans och kvarstående bäckensmärta, något som inte tidigare undersökts. När det gäller sambandet graviditet – laktosintolerans gjordes en pilotstudie med 15 deltagare och lika många kontroller. Ett visst samband kunde konstateras, p=0.05, men resultaten måste verifieras i större studier. Den tänkbara förklaringsmekanismen bakom sambandet med laktosintolerans går via ”irritable bowel syndrome”, IBS. Symtom från IBS och från laktosintolerans överlappar varandra och det rekommenderas att laktosbelastning skall ingå i utredning av oklara buksmärtor. Kan även bäckensmärtor i samband med graviditet i vissa fall ha samband med laktosintolernas?

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder. Sjukdomen kan ha en negativ inverkan på många livsdomäner och medföra ett stort lidande för dessa kvinnor. Tidigare forskning belyser smärta som en vanlig orsak till lidandet. För många kvinnor handlar det även om ett negativt påverkat sex och samliv till följd av endometrios. Många kvinnor lider av samlagssmärta som kan begränsa deras möjlighet till både sexuell tillfredsställelse och en god parrelation. Syfte: Att undersöka prevalensen av problem relaterade till sex och samliv hos kvinnor med endometrios. Metod: Litteraturstudie med 12 kvantitativa originalartiklar som granskades och sammanställdes genom en innehållsanalys. Resultat: I de granskade studierna kunde 19 olika problemområden relaterade till sex och samliv identifieras. Av dessa var dyspareuni, sexuell dysfunktion, kronisk bäckensmärta, minskad sexlust och minskad tillfredsställelse de mest förekommande problemen. I en av studierna led hälften av kvinnorna av dyspareuni. Bland kvinnor med dyspareuni fanns även en minskad frekvens av sex, reducerad orgasm och en minskad tillfredsställelse. Slutsats: Endometrios är en sjukdom som kan orsaka stort lidande. Merparten av kvinnor med endometrios upplever kronisk bäckensmärta, smärta vid samlag, en minskad lust till sex, minskad frekvens av sex och en minskad tillfredsställelse. Dessa problem kan i sin tur påverka kvinnornas parrelation negativt med en känsla av att vara en dålig partner, skuld och en rädsla för att bli lämnad. / Background: Endometriosis is a disease which affects every 10th woman of fertile age. The disease may have a negative impact on many aspects of life, and cause great suffering. Previous research highlights pain as a common cause for the suffering. Some women also experience a negative impact on their sex life and relationships due to endometriosis. Many women experience pain during intercourse, which can constrict their ability to experience sexual satisfaction and a good relationship with a partner. Aim: To examine the prevalence of problems related to sex and relations among women with endometriosis. Method: A literature review of 12 quantitative original articles which were examined and synthesized through a content analysis. Results: Among the studied articles, 19 different problem areas related to sex and relationships were identified. Out of these, dyspareunia, sexual dysfunction, chronic pelvic pain, reduced sexual desire and reduced sexual satisfaction were the most occurring problems. In one of the studies half of the women were suffering from dyspareunia. Among women with dyspareunia there were also a reduced frequency of sex, reduced orgasm and a reduced sexual satisfaction. Conclusion: Endometriosis is a disease which can cause great suffering. The majority of women with endometriosis experience chronic pelvic pain, pain during intercourse, a reduced sexual desire, a reduced frequency of sex and a reduced satisfaction. These problems can in turn negatively affect the relationships of the women, with a feeling of being a bad partner, guilt and a fear of being abandoned.

Bakgrund: Det råder ojämlikheter i vården, och kvinnor är en grupp som drabbas av sämre hälsa och sämre tillgång till vård. Endometrios, en kronisk kvinnosjukdom som drabbar var tionde kvinna, orsakar smärtsamma symtom kopplade till menstruation. Diagnosfördröjningar beror ofta på normalisering av menstruationssmärta. Trots dess vanliga förekomst finns ingen känd orsak eller botemedel för endometrios. Sjuksköterskor spelar en viktig roll i att stödja dessa patienter. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors erfarenheter av att leva med endometrios. Metod: En litteraturöversikt med tio kvalitativa artiklar inkluderade i resultatet från två databaser; Cinahl Complete och PubMed. Resultat: Resultatet bestod av tre huvudteman och sju underteman: 1. Att bli misstrodd; En lång väntan på diagnos; Bristande förtroende för vården 2. Att hantera vardagen; Hinder i vardagen; Strategier i vardagen 3. En känslomässig berg- och dalbana; Påverkan på intima relationer; En förändrad kvinnlighet; En förändrad kroppsuppfattning Slutsats: Kvinnor med endometrios upplever att hela livet påverkas vilket resulterar i många olika känslor och en förlorad autonomi. Många tappar förtroende för vården och känner sig felbehandlade. Misstro från omgivningen bidrar till ytterligare lidande för kvinnorna. / Background: Inequalities exist in healthcare, and women are a group disproportionately affected by poorer health and limited access to healthcare. Endometriosis, a chronic women's health condition affecting one in ten women, causes painful symptoms linked to menstruation. Delays in diagnosis often stem from normalization of menstrual pain. Despite its common occurrence, there is no known cause or cure for endometriosis. Nurses play a crucial role in supporting these patients. Aim: The aim was to explore women's experiences of living with endometriosis. Method: A literature review with ten qualitative articles included in the results from two databases; Cinahl Complete and PubMed. Results: The results consisted of three main themes and seven subthemes: 1. Being disbelieved; A long wait for a diagnosis; Lack of trust in healthcare 2. Managing everyday life; Daily life obstacles; Strategies in daily life 3. Emotional turmoils; Impact on intimate relationships; Altered femininity; Altered body perception Conclusions: Women with endometriosis experience that their entire lives are affected, resulting in many different emotions and a lost autonomy. Many lose trust in healthcare and feel mistreated. Distrust from their surroundings contributes to further suffering for the women.

Bakgrund  Majoriteten av alla förlossningar är så kallade vaginala förlossningar. Vården efter en förlossning innebär ofta en kort kontakt vilken avslutas runt tre månader postpartum. Under vaginal förlossning ådrar sig vissa kvinnor skador vilka kvarstår i över sex månader och upp till flera år postpartum. I vissa fall kan även problematik kopplat till sådana skador uppstå flera år efter en förlossning. Sådana långvariga förlossningsskador är: bäckenbottenprolaps, fekal- och urininkontinens, dyspareuni och bäckensmärta. Dessa skador medför bland annat sviktande basala kroppsfunktioner och smärta. Hälso- och sjukvården spelar en viktig roll i stötta dessa kvinnor för att bibehålla deras KASAM och livskvalitet.   Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med långvariga förlossningsskador.   Metod Den metod som använts för detta arbete var en litteraturöversikt baserad på 16 vetenskapliga artiklar vilka analyserades enligt så kallad integrerad analys.   Resultat Kvinnor med långvariga förlossningsskador upplevde en låg hälsa och livskvalitet. Dessa kvinnor upplevde många begränsningar i vardagen och en påverkan på fysisk förmåga, psykiskt mående, relationer och sexuell hälsa. Många kvinnor var missnöjda med den vård de mottagit för sin skada, speciellt gällande bemötandet och erhållen information. Flertalet kvinnor var oroliga inför framtiden medan vissa var hoppfulla eller hade funnit acceptans inför sin situation.   Slutsats I denna litteraturöversikts resultatdel framkom det att omvårdnaden av kvinnor vilka lever med långvariga förlossningsskador är bristfällig, detta gällande främst bemötande och informatik. Två områden vilka är essentiella i sjuksköterskans yrkesutövande. För att förbättra kvinnors självupplevda hälsa och livskvalitet behöver dessa områden utvecklas i form av ett större fokus på personcentrerad omvårdnad och utökad information kring eventuella långvariga förlossningsskador i samband med förlossning. / Background  The majority of all deliveries are vaginal deliveries. After childbirth, the care often involves a short contact which is completed around three months postpartum. During vaginal delivery, some women suffer injuries that persist for over six months and up to several years postpartum. In some cases, problems associated with such injuries can also occur several years after giving birth. Examples of such long-term injuries are: pelvic organ prolapse, fecal and urinary incontinence, dyspareunia and pelvic pain. These injuries cause, among other things, failing basic bodily functions and pain. Health care plays an important role in supporting these women to maintain their sense of coherence and quality of life.   Aim The aim was to highlight women’s experiences of living with long-term maternal childbirth injuries.   Method The chosen method for this study was a literature review based on 16 scientific articles that were analyzed using integrated analysis.   Results Women with long-term maternal childbirth injuries experienced poor health and quality of life. These women experienced many limitations in their everyday life and an impact on physical ability, mental health, relationships and sexual health. Many women were dissatisfied with the health care they received for their injury, especially regarding the care and information received. Most women were worried about the future, but some women were hopeful or had found acceptance for their situation.   Conclusions In the results section of this literature study, it was found that the health care of women living with long-term maternal childbirth injuries is inadequate. This regarding how the health care staff treat the women and the information they receive. Two areas that are essential in the nurse's professional practice. In order to improve women's self-perceived health and quality of life, these areas need to be developed through a greater focus on person-centered care and broadened information about possible long-term birth injuries in connection with childbirth.

Bakgrund: Bäckensmärta är en vanlig problematik under graviditet och postpartum. Uppkomsten av problematiken beror på de olika förändringar kvinnans kropp genomgår under graviditeten. Det finns ett antal olika tester som en fysioterapeut kan utföra för att diagnostisera smärtan, såsom P4-test, Patrick´s, FABER, Gaenslens´s test, distraktions test, sidliggande kompression, sacrum tryck och modifierad Trendelenburg´s test. Sedan finns det olika behandlingsalternativ såsom akupunktur, TENS, manipulationer, mobilisering, bäckenbälte och olika träningsformer men det finns inte en stark evidens kring alla dessa. Den kunskap som lärs ut under grundutbildningen ger inte mycket redskap för hur en fysioterapeut ska arbeta med graviditetsrelaterad bäckensmärta. Syfte: Syftet med studien är att beskriva kunskaper och erfarenheter från fysioterapeuter inom kvinnohälsa med kompetens att behandla patienter med graviditetsrelaterad bäckensmärta under graviditet och postpartum Metod: En kvalitativ intervjustudie där fyra fysioterapeuter som arbetar inom kvinnohälsa intervjuades. Insamlad data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra kategorier, grundutbildningen ger basal kunskap, vidareutbildningar fördjupar kunskapen, beprövad erfarenhet prioriteras i mötet med patienten, fysioterapeutens undersökning och behandling av bäckensmärta. Konklusion: Grundutbildningen i fysioterapi upplevdes ge basala kunskaper men sakna djupare kunskap angående kvinnohälsa och graviditetsrelaterad bäckensmärta. Vidareutbildningar inom kvinnohälsa var till stor nytta för att ge god vård åt patienter med bäckensmärta under och efter graviditet. Det upplevdes viktigt att beakta patientens helhetssituation, utifrån ett biopsykosocialt förhållningssätt, ta en noggrann anamnes och kunna bemöta patienten empatiskt. Fysioterapeuterna upplevde det viktigt att ge råd om att tänka på att sköta om sin hälsa och få egen tid. Den fysioterapeutiska undersökningen av graviditetsrelaterad bäckensmärta bör innehålla ett P4-test, ASLR, modifierat trendelenburg och palpation runt bäckenet. I behandlingen bör patienten få ett individuellt träningsprogram med bålstabiliserande övningar för att stärka glutealmuskulaturen. Akupunktur kan vara relevant som smärtstillande behandling. / Background: Pelvic pain is a common problem during pregnancy and postpartum. The emergence of the problem is due to the various changes the woman's body undergoes during pregnancy. There are a number of different tests that a physiotherapist can perform to diagnose the pain, such as the P4 test, Patrick's, FABER's, Gaenslen's test, distraction test, lateral compression, sacrum pressure and modified Trendelenburg's test. Then there are various treatment options such as acupuncture, TENS, manipulations, mobilization, pelvic girdle belt and various forms of exercise, but there are not strong evidence around all of these. The knowledge taught during basic education does not provide much tools for how a physiotherapist should work with pregnancy-related pelvic pain. Aim: The aim of this study was to describe the knowledge and experience of physiotherapists in women's health with competence to treat patients with pregnancy-related pelvic girdle pain during pregnancy and postpartum. Method: A qualitative interview study where four physiotherapists working in women's health were interviewed. Collected data was analyzed according to qualitative content analysis. Results: The data analysis resulted in four categories, the basic training provides basic knowledge, further education deepens the knowledge, proven experience is prioritized in meeting with the patient, the physiotherapist's examination and treatment of pelvic pain. Conclusion: The basic education in physiotherapy was perceived to provide basic knowledge but lack deeper knowledge regarding women's health and pregnancy-related pelvic pain. Further education in women's health was of great benefit in providing good care to patients with pelvic pain during and after pregnancy. It is important to consider the patient's overall situation, based on a biopsychosocial approach, take a careful history and be able to treat the patient empathetically. The physiotherapists felt it was important to give advice on thinking about taking care of oneself and having personal time. The physiotherapeutic examination of pregnancy-related pelvic pain should include a P4 test, ASLR, modified Trendelenburg and palpation around the pelvis. The patient should receive an individual training program with posterior stabilizing exercises to strengthen the gluteal muscles. Acupuncture can be relevant as a pain-relieving treatment.