Bakgrund: Lumbal smärta (LP) och bäckengördelssmärta (PGP) är vanligt förekommande för gravida kvinnor. Detta beror på olika faktorer, till exempel mekaniska, hormonella och övriga livsstilsrelaterade faktorer. Denna typ av problematik är vanligt förekommande under den tredje trimestern av graviditeten. Denna period ställer krav på den gravida kvinnan då fostret är som störst under denna period. Fysisk aktivitet har enligt tidigare forskning haft en positiv inverkan på lumbal smärta och bäckengördelsssmärta under graviditet. Den träning som rekommenderas under graviditet är muskelstärkande träning, framför allt träning för bäckenbottenmuskulaturen och bålen. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa litteratur gällande hur fysisk träning kan påverka ländryggssmärta och bäckengördelssmärta hos gravida kvinnor i den tredje trimestern. Metod: En litteraturstudie utfördes. PICO modellen användes för att avgränsa frågeställningen. Därefter tillämpades en uttömmande sökstrategi för att hitta relevanta artiklar. Databaserna PubMed, CINAHL och AMED användes. Inkluderade artiklar kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s granskningsmallar. Resultat: Åtta artiklar inkluderades. Dessa visade att fysisk träning har reducerande effekt på Lumbal smärta och bäckengördelssmärta. Träning för bäckenbottenmuskulatur, bål och nedre extremitet studerades specifikt och hade en positiv inverkan på aktuell problematik. Diskussion: Eftersom flera olika typer av artiklar inkluderades, blev evidensgraden begränsad. Det fanns inte tillräckligt med relevanta RCT-studier att tillgå i valda databaser för att uppnå hög evidensgrad. Konklusion: Olika typer av fysisk träning har effekt på aktuell problematik. Vidare forskning behövs för att kunna dra slutsatser gällande ämnet.

Bakgrund: Ländryggssmärta är multifaktoriellt och ett globalt problem som förekommer i alla åldrar. Fysisk aktivitet har hälsofördelar i kontrast till fysisk inaktivitet och stillasittande beteende som medför hälsorisker. Prevalensen av ländryggssmärta hos ungdomar ökar med ålder och drabbar även unga vuxna. Stillasittande beteende och nivå av fysisk aktivitet är faktorer som påverkar både ländryggssmärta och hälsorelaterad livskvalitet. Utfallsmåttet hälsorelaterad livskvalitet används för bedömning av välmående ur ett biopsykosocialt perspektiv. Syfte: Sammanställa kunskap kring associationer mellan fysisk aktivitet, hälsorelaterad livskvalitet och ländryggssmärta hos ungdomar och unga vuxna. Metod: Sökningar genomfördes i databaserna Pubmed, Web of Science, Cinahl, AMED och SPORTdiscus. Sökningen genererade 633 träffar varav nio studier inkluderades. Kvalitetsbedömning genomfördes med Newcastle-Ottawa Scale. Resultat: Åtta studier hade låg risk och en studie moderat risk för bias. Sex studier undersökte ungdomar. Ländryggssmärta begränsade fysisk aktivitet. Stillasittande beteende och låg likaväl som hög nivå av fysisk aktivitet var associerat med ländryggssmärta och nedsatt hälsorelaterad livskvalitet. Denna association återfanns inte när fysisk aktivitet mättes objektivt med en accelerometer. Tre studier undersökte unga vuxna. De visade på en association mellan begränsning av fysisk aktivitet och ländryggssmärta samt nedsatt hälsorelaterad livskvalitet. En studie visade på en association mellan stillasittande beteende och nedsatt hälsorelaterad livskvalitet. Konklusion: Ländryggssmärta och stillasittande beteende är associerade med nedsatt hälsorelaterad livskvalitet hos ungdomar och unga vuxna. Låg likaväl som för hög nivå av fysisk aktivitet är associerat med ländryggssmärta hos ungdomar. Mer forskning behövs för att fastställa effekten av förebyggande interventioner och för att motverka ländryggssmärta hos ungdomar och unga vuxna.

Bakgrund: Bukväggens muskulatur spelar en viktig roll gällande hållning, bål- och bäckenstabilitet, andning, bålrörelser och som stöd för de inre organen i buken. Rektusdiastas, en delning av bukmusklerna, är vanligt förekommande framför allt hos kvinnor under och efter graviditet och kan eventuellt påverka dessa funktioner och göra ländryggen och bäckenet mer sårbara. Syfte: Att undersöka om det finns ett samband mellan vidden på rektusdiastasen och ländryggs- och bäckensmärta samt vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla, hos kvinnor efter graviditet. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Antalet deltagare var 141. Populationen var kvinnor 20-50 år som fött barn där yngsta barnet var mellan 1-8 år och som förstod och kunde uttrycka svenska i tal och skrift. Deltagarna skulle ha en rektusdiastas på minst 2 fingerbredd mellan rektusbukarna mätt 4 cm ovanför naveln. Datainsamlingen bestod av ultraljudsmätning samt frågeformulären Numeric Rating Scale (NRS) och Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Korrelation analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Deltagarna delades in i två grupper utifrån att de hade en rektusdiastas på mer eller mindre än 2,4 cm och skillnaderna mellan grupperna analyserades med Mann-Whitney U-test. Resultat: Ingen statistisk signifikant korrelation över p = 0,05 förelåg mellan vidden på rektusdiastasen och någon av smärtskattningarna. Däremot förelåg en statistiskt signifikant svagt positiv korrelation mellan vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla. Vidare sågs ingen statistisk signifikant skillnad mellan de två grupperna, ≤ 2,4 cm eller >2,4 cm rektusdiastas, och smärtskattningarna. Resultatet visade dock på statistisk signifikant skillnad mellan grupperna och skattningen av rörelserädsla. Slutsats: Studien visade att vidden av rektusdiastas som enskild faktor inte hade något samband med ländryggs- och bäckensmärtor hos kvinnor efter graviditet. Kvinnor med kvarstående rektusdiastas > 2,4 cm, tenderade i denna studien att skatta högre på TSKSV, än de som hade ≤ 2,4 cm. Gällande skattningen av smärtan sågs ingen statistisk signifikans mellan grupperna. I mötet med dessa kvinnor bör fysioterapeuter inte endast fokusera på smärtan utan beakta fler faktorer såsom rörelserädsla, och fokusera på att guida dessa personer till att våga röra sig för att minska och undvika utveckling av rörelserädsla. / Background: The abdominal muscles play an important part in posture, inner unit stability, breathing, upper body movement, to generate power of the abdominal muscles and in supporting inner organs. Diastasis of the rectus abdominis muscles is common during and after pregnancy and might affect these important functions and thereby increase the vulnerability of the lower back and pelvic areas. Aim: To determine the correlation between the width of the diastasis recti abdominis and low back- and pelvic pain and the width of diastasis recti abdominis and fear of movement, in women after pregnancy. Method: Quantitative cross-sectional study. The amount of participants was 141. The population was women, 20-50 years old, who had given birth, the youngest child between the ages of 1-8 years old and were able to understand Swedish both verbally and in writing. The research participants had a diastasis recti abdominis more than 2 finger-widths, measured 4 cm above the umbilicus. The data collection was made with ultrasound and the questionnaires used were Numeric Rating Scale (NRS) and the swedish version of Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Correlation was analyzed with Spearman’s correlation coefficient. The participants were also divided into two groups based on a cut-off value of the diastasis of 2,4 cm and differences between groups were analyzed with Mann-Whitney U-test. Results: No statistical significance in correlation over p = 0,05 was found between the width of the diastasis recti abdominis and any of the pain ratings. However, there was a statistical significant weak positive correlation between the width of the diastasis recti abdominis and fear of movement. Furthermore there was no statistical significance between the groups ≤ 2,4 cm or > 2,4 cm of diastasis recti abdominis and the pain ratings, but a significant difference between the groups and the estimation on fear of movement. Conclusion: The study showed that the width of diastasis recti abdominis as alone factor doesn’t have any correlation with low back- and pelvic pain in women after pregnancy. Women with remaining diastasis recti abdominis > 2,4 cm, tended to estimate higher in this study in TSK-SV than those who had ≤ 2,4 cm. Regarding the ratings of the pain, no statistically significant difference between the groups were shown. When meeting these women physiotherapists should not only focus on the pain but also consider factors such as fear of movement and focus their efforts on guiding the women so that the risk of developing fear of movement is reduced.

Bakgrund:  Långvarig smärta är en subjektivt ihållande smärta som pågår i mer än tre månader. Smärtan återkommer i skov där lokalisation, intensitet och smärttyp kan skilja sig åt mellan episoderna. Inom långvarig smärta är ryggsmärta den vanligast förkommande och är lokaliserad till ländrygg-, skulder- eller nacksmärtor. Smärtupplevelsen behöver ses i sin helhet där individer använder sig av olika resurser och strategier för att ta sig igenom smärtepisoderna. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa individers upplevelser och hanterbarhet av att leva med långvarig ryggsmärta Metod: Artiklarna söktes fram i databaserna CINAHL Complete, PubMed och PsycINFO som resulterade i tolv kvalitativa artiklar. Artiklarna analyserades slutligen enligt Fribergs modell. Resultat: Resultatet består av tre huvudteman. Det första temat är Individers känslomässiga uppfattning av långvarig ryggsmärtainnehållande fyra underkategorier bestående av Uppkomst av negativa känslor, Sociala aspekter, Upplevelse av sömnsvårigheter och Rädsla. Det andra temat är Hur individer tar sig an långvarig ryggsmärtainnehållande tre underkategorier bestående av Hanteringsstrategier, Läkemedels inverkan och Acceptans. Tredje temat är Individers erfarenheter av sjukvården. Diskussion: Individer med långvarig ryggsmärta påverkas dagligen av sitt fenomen. För att kunna leva med och hantera smärtan behöver de ett gott omhändertagande från sjukvården. Den sociala omgivningen spelar en avgörande roll i hur de hanterar fenomenet. Bemöts dem inte på ett tillfredställande sätt bidrar det till rädsla för att förvärra smärtupplevelsen. / Background: Long-lasting pain is a subjectively persistent pain that lasts for more than three months. The pain recurs in relapces where localization, intensity and type of pain can differ between the episodes. In long-lasting pain is back pain the most common type and mostly localized in lumbar, shoulder or neck. The pain experience needs to be seen in its entirety, where individuals use different resources and strategies to get through the pain episodes. Aim: The purpose of this literature review was to illuminate individuals’ experiences and manageability of living with long-lasting back pain Method: The databases used to search for articles were CINAHL Complete, PubMed and PsycINFO, which resulted in twelve qualitative articles. The articles were finally analyzed according to Friberg's model for analysis. Results: The result consists of three main themes. The first theme is Individuals emotional perception of long-lasting back paincontaining four sub-categories. These sub-categories are Emergence of negative emotions, Social aspects, Experience of insomnia and Fear. The second theme is How individuals approach long-lasting back paincontaining three sub-categories. These sub-categories are Management strategies, Impact of medicines and Acceptance. The third theme is Individuals experiences of health care. Discussion: Individuals with long-lasting back pain are affected daily by their phenomenon. In order to live with and manage the pain, they need a good assistance from the health care. The social environment plays a crucial role in how they handle the phenomenon. If they are not treated satisfactorily, it contributes to fear of aggravating the pain experience.

<p>SAMMANFATTNING</p><p><p>Ländryggsbesvär är generellt vanligt förekommande i befolkningen och samhällsekonomiskt kostsamt. Riskfaktorer för ländryggsbesvär beskrivs vara flerdimensionella, där nämns främst arbetsrelaterade och psykosociala faktorer. Poliser är en yrkesgrupp där arbetssjukdomar rapporteras vanligt förekommande oavsett kön. Trots det är polisers arbetssituation dåligt utforskad. Syftet med studien är att kartlägga upplevt hälsotillstånd och arbetssituation bland utryckningspoliser med fokus på ländryggsbesvär, som underlag för preventiva åtgärder. Metoden bestod av en tvärsnittsstudie i form av en omfattande enkätundersökning. Urvalet inom polisens utryckningsenhet i Västerås var totalt. Så många som 60 % angav arbetsrelaterade ländryggsbesvär, en större del med besvär var män och förekomst av tunga lyft var vanligare bland svarande med besvär. Personer med ländryggsbesvär tog i mindre utsträckning pauser, kände sig stressade på arbetet och besvärades oftare av kroppslig värk. Deltagarna själva kopplade sina ländryggsbesvär till dåligt utformad arbetsutrustning, dålig sittställning i yrkesfordonen och till fysiska ingripanden. Av litteraturen beskrivna riskfaktorer för ländryggsbesvär var vanligt förekommande inom enheten. Där nämns ogynnsamma arbetsställningar och arbetsmoment samt psykosociala faktorer i form av hög arbetsbelastning, lågt stöd från arbetsledning och låg möjlighet att påverka sin arbetssituation.</p><p>Slutsats: För att förbättra arbetsmiljön för utryckningspoliser bör åtgärder inriktas mot belastningsergonomiska- och psykosociala faktorer i arbetet samt utformning av utrustning och arbetsfordon utifrån ergonomi och säkerhet.</p></p> / <p>ABSTRACT</p><p>Low back pain is a common disorder which causes high economic costs for the society. Risk factors for back pain are described as multidimensional, including both work related and psychosocial factors. Police-officers belong to an occupational group were work related diseases are frequently reported, irrespective of gender. The work situation for these officers however is poorly covered by targeted research. The purpose of this study is to survey the health- and work situation among police-officers with the focus on low back pain. The hope is that the results can be used as a base for preventive interventions. A cross sectional design with an extensive survey was used for the study. The selection was total within the unit of patrolling police officers in Västerås. As many as 60 % reported low back pain, with an overrepresentation among men. Heavy lifting was more common among those with low back pain. Those reporting low back pain more rarely took breaks during the work day, they felt more stressed at work and were more often troubled with physical pain. The study participants linked their back problems to badly designed work equipment, badly adjusted vehicles and to physical interventions. Risk factors for low back pain, described by the literature, were common within the unit. Especially, work tasks involving unfavorable movements and body positions were singled out. Among psychosocial factors, low social support from management and low ability to influence the work situation were associated with low back pain.</p><p>Conclusion: To improve the work environment for patrolling police-officers, measures should be focused on load and strain ergonomics, psychosocial factors as well as to develop equipment and vehicles more on the basis of ergonomics and safety measures.</p>

SAMMANFATTNING Ländryggsbesvär är generellt vanligt förekommande i befolkningen och samhällsekonomiskt kostsamt. Riskfaktorer för ländryggsbesvär beskrivs vara flerdimensionella, där nämns främst arbetsrelaterade och psykosociala faktorer. Poliser är en yrkesgrupp där arbetssjukdomar rapporteras vanligt förekommande oavsett kön. Trots det är polisers arbetssituation dåligt utforskad. Syftet med studien är att kartlägga upplevt hälsotillstånd och arbetssituation bland utryckningspoliser med fokus på ländryggsbesvär, som underlag för preventiva åtgärder. Metoden bestod av en tvärsnittsstudie i form av en omfattande enkätundersökning. Urvalet inom polisens utryckningsenhet i Västerås var totalt. Så många som 60 % angav arbetsrelaterade ländryggsbesvär, en större del med besvär var män och förekomst av tunga lyft var vanligare bland svarande med besvär. Personer med ländryggsbesvär tog i mindre utsträckning pauser, kände sig stressade på arbetet och besvärades oftare av kroppslig värk. Deltagarna själva kopplade sina ländryggsbesvär till dåligt utformad arbetsutrustning, dålig sittställning i yrkesfordonen och till fysiska ingripanden. Av litteraturen beskrivna riskfaktorer för ländryggsbesvär var vanligt förekommande inom enheten. Där nämns ogynnsamma arbetsställningar och arbetsmoment samt psykosociala faktorer i form av hög arbetsbelastning, lågt stöd från arbetsledning och låg möjlighet att påverka sin arbetssituation. Slutsats: För att förbättra arbetsmiljön för utryckningspoliser bör åtgärder inriktas mot belastningsergonomiska- och psykosociala faktorer i arbetet samt utformning av utrustning och arbetsfordon utifrån ergonomi och säkerhet. / ABSTRACT Low back pain is a common disorder which causes high economic costs for the society. Risk factors for back pain are described as multidimensional, including both work related and psychosocial factors. Police-officers belong to an occupational group were work related diseases are frequently reported, irrespective of gender. The work situation for these officers however is poorly covered by targeted research. The purpose of this study is to survey the health- and work situation among police-officers with the focus on low back pain. The hope is that the results can be used as a base for preventive interventions. A cross sectional design with an extensive survey was used for the study. The selection was total within the unit of patrolling police officers in Västerås. As many as 60 % reported low back pain, with an overrepresentation among men. Heavy lifting was more common among those with low back pain. Those reporting low back pain more rarely took breaks during the work day, they felt more stressed at work and were more often troubled with physical pain. The study participants linked their back problems to badly designed work equipment, badly adjusted vehicles and to physical interventions. Risk factors for low back pain, described by the literature, were common within the unit. Especially, work tasks involving unfavorable movements and body positions were singled out. Among psychosocial factors, low social support from management and low ability to influence the work situation were associated with low back pain. Conclusion: To improve the work environment for patrolling police-officers, measures should be focused on load and strain ergonomics, psychosocial factors as well as to develop equipment and vehicles more on the basis of ergonomics and safety measures.

Aims This study examines the effects of surgery for chronic low back pain (CLBP) as well as fear avoidance, disability and levels of rated physical activity in patients treated in 2011. An additional aim was to assess patient’s experience of physiotherapy in primary care following the surgery as well the effect of physiotherapy on above mentioned outcome measures. Method A cross-sectional study design was used and a stratified random sample from 189 patients who were treated surgically in a hospital setting. This resulted in a sample of 112 respondents, half of whom where female. Ages ranged between 25-78 years. Questionnaires were sent by mail and data from 79 patients was collected. Non-parametric statistics were used. Outcome measures used were Tampa Scale for Kinesiophobia, Roland Morris Disability Questionnaire and the physical activity scale. Results More than one in four patients reported high levels of kinesiophobia, more than one in three experienced disability and less than a third were physically active. Patients with total disc replacement had better outcome than patients with lumbar fusion. A higher degree of kinesiophobia correlated significantly to experiencing more disability (rs=0.53, p&lt;0.001) and being less physically active (rs=-0.48, p&lt;0.001), and there were significant negative correlations between disability and levels of rated physical activity (rs=-0.37, p&lt;0.001). Rehabilitation in primary care did not affect the results significantly. Conclusions The results of this study hint that the fear avoidance model is relevant in patients treated surgically for chronic low back pain. Physiotherapists and other health care professionals should screen for these beliefs and try to target them. This may assist patients to pursue health promoting activities and activities in daily life. / Syfte och frågeställningar Denna studie undersöker effekterna av kirurgi för kronisk ländryggssmärta liksom kinesiofobi, funktionsnedsättning och skattade fysiska aktivitetsnivåer hos patienter som behandlats under 2011. Ett annat syfte var att utvärdera patienternas upplevelser av sjukgymnastik i primärvård samt effekten av sjukgymnastik på ovannämnda utfallsmått postoperativt. Metod Tvärnsittsstudie med stratifierat randomiserat urval från 189 patienter som behandlats kirurgiskt i sjukhusmiljö. Detta resulterade i 112 respondenter, varav hälften var kvinnor. Åldrarna sträckte sig från 25-78 år. Enkäter från 79 patienter kunde analyseras. Icke-parametrisk statistik användes för analys. De utfallsmått som användes var Tampaskalan för kinsiofobi, Roland Morris funktionsnedsättningsskala och en skala för fysisk aktivitet. Resultat Mer än en fjärdedel av alla patienter rapporterade höga nivåer av kinesiofobi, mer än en tredjedel upplevde funktionsnedsättning och mindre än en tredjedel skattade sig som fysiskt aktiva. Patienter som opererats med diskprotes hade bättre resultat än patienter som opererats med steloperation. En högre grad av kinesiofobi korrelerade signifikant med att uppleva en större funktionsnedsättning (rs=0.53, p&lt;0.001)  och lägre skattad fysisk aktivitet (rs=-0.48, p&lt;0.001). Det fanns även en signifikant negativ correlation mellan funktionsnedsättning och skattad fysisk aktivitet (rs=-0.37, p&lt;0.001). Rehabilitering i primärvård påverka inte resultatet signifikant. Slutsats Resultaten i denna studie pekar mot att rädsla-undvikande-modellen är relevant hos patienter som behandlats kirurgiskt för kronisk ländryggssmärta. Sjukgymnaster och annan häslo- och sjukvårdspersonal bör undersöka om dessa tankar finns hos denna patientgrupp och behandla dem. Detta för att underlätta för patienter att delta i aktiviteter för förbättrad hälsa och aktivitet i dagliga livet.

Bakgrund: Ländryggen består av fem kotor som är omgiven av en avancerad ligamentapparat samt muskler som ska stabilisera denna instabila konstruktion av leder. Ländryggens främsta funktioner är att vara viktbärande och stötdämpande samt att skydda ryggmärgskanalen och nervrötterna. Orsaker till ländryggssmärta är svaga muskler, senor, ligament, degenerativa förändringar, artros etc. Det är 80% av alla personer som har haft eller kommer att ha ont i ryggen, av dessa utvecklar 20% kroniska besvär. Kronisk smärta är det om personen har haft besvär mer än tre månader. Det finns olika sätt att behandla ländryggssmärta, både med manuella behandlingsformer och träning, det är inte känt vilken behandlingsform som är den mest effektiva. Förutom individerna som drabbas, drabbas också samhället av kronisk ländryggssmärta, 2009 var sjukförsäkringskostnaderna 4144 miljoner kronor. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att sammanställa resultat av interventionsstudier och undersöka om manuella terapiformer har ett mervärde vid behandling av personer i arbetsför ålder med kronisk ländryggsmärta. Metod: En litteratursökning genomfördes i de medicinska databaserna PubMed, CINAHL och PEDro. Sökningen resulterade i åtta inkluderade studier som motsvarade inklusions- och exklusionskriterierna. Samtliga studier granskades via SBU:s granskningsmall för randomiserade studier. Resultat: Vid granskning av studierna avseende smärta visade fyra signifikanta resultat till förmån för interventionsgruppen, två var av medelhögt bevisvärde och två av svagt bevisvärde. Vid granskning av studierna avseende funktion var det fyra som visade signifikanta resultat till förmån för interventionsgruppen, en studie erhöll högt bevisvärde och en annan med medelhögt bevisvärde. Vid granskning av studierna avseende livskvalitet var det två studier som visade signifikanta resultat till förmån för interventionsgruppen, båda erhöll medelhögt bevisvärde. Konklusion: Det finns indikationer på att manuella behandlingsformer kan ha ett mervärde vid behandling av individer med kronisk ländryggssmärta i arbetsför ålder. Ytterligare forskning inom ämnet efterfrågas. / Background: The lumbar spine consist of five vertebrae surrounded by an advanced ligament device and muscles that will stabilize this unstable construction of joints. The lumbar spines main functions are to be weight-bearing and shock absorption, and protection of the spinal cord and the nerve roots. Causes of low back pain are weak muscles, tendons, ligaments, degenerative changes, osteoarthritis etc. There is 80% of all people who have had or will have low back pain, of which 20% of these will develop chronic problems. Chronic pain is if the person has had pain for more than three months. There are different ways of treating low back pain, both with manual therapies and exercise, it is not known which treatment is the most efficient. In addition to the affected individuals, the society also suffers from chronic low back pain. In 2009, health insurance costs were SEK 4144 million. Purpose: The purpose of this systematic literature study was to compile the results of intervention studies and to investigate whether manual therapies have added value in the treatment in people of working age with chronic lumbar pain. Method: A search for literature was made in the medical databases PubMed, CINAHL and PEDro. The search resulted in eight included articles that corresponded to the inclusion and exclusion criterias. All articles were examined through the SBU template for randomized studies. Results: In examination the studies on pain, four of the included articles showed significant differences in favor of the intervention group, two were of moderate level of evidence and two were of weak level of evidence. In examination the studies on function, four of the included articles showed significant differences in favor of the intervention group, one study received high level of evidence and another with moderate level of evidence. In examination the studies on quality of life, two of the included articles showed significant differences in favor of the intervention group, both receiving moderate level of evidence. Conclusion: There are indications that manual treatments may have added value in the treatment of individuals with chronic low back pain in working age. Further research on the subject is requested.

Sammanfattning: Bakgrund: Långvarig ospecifik ländryggssmärta medför stora problem och lidande på ett individuellt plan, men påverkar även samhället då det medför stora kostnader för sjukvården. Dynamisk styrketräning av rygg och bål är ett vanligt behandlingsalternativ. Under de senaste fem åren har det ej genomförts någon litteraturstudie som sammanställer denna träningens effekt på upplevd smärtintensitet. Därmed finns det ett kliniskt värde för fysioterapeuter att litteratur sammanställs.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa, värdera och jämföra forskningsresultat av dynamisk styrketräning för bål och rygg som behandling för personer med långvarig ospecifik ländryggssmärta och dess effekt på upplevd smärta. Metod: En litteraturstudie genomfördes i databaserna PubMed och PEDro. Samtliga sökträffars titel och abstrakt granskades, studier med potential att möta inklusionskriterier granskades därefter i fulltext varefter relevanta studier slutgiltigen inkluderades. Studier kvalitetsgranskades enligt PEDro-scale och resultatets tillförlitlighet sammanvägdes med GRADEstud. Resultat: 12 RCT-studier identifierades och granskades. Kvalitetsgranskning visade att 9 studier höll hög kvalitet. Studier med hög kvalitet evidensgraderades enligt GRADEstud, där två subgrupperingar identifierades. Dynamisk träning håller en låg (++) tillförlitlighet avseende effekt på upplevd smärta. Resultaten varierade avseende effekt på smärta, utfall och studierna hade olika upplägg vilket har bidragit till att tillförlitligheten bedöms som låg.  Konklusion: Dynamisk styrketräning av rygg och bål tycks inte vara mer effektiv än annan träning för att minska upplevd smärta för personer med långvarig ospecifik ländryggssmärta. / Abstract: Background: Chronic non-specific low back pain causes major problems and suffering for individuals, but also affects society as it entails large costs for healthcare. Dynamic strength-training of the core is a common treatment. In the last five years, no literature study has been conducted. There is a clinical value for physiotherapists in compiling literature for this treatment method. Objective: The purpose of this literature study was to compile, evaluate and compare research results of dynamic strength training for the core as a treatment for people with long-term non-specific low back pain and its effect on perceived pain. Method: A literature study was conducted in the databases PubMed and PEDro. Title and abstract of all studies were examined, studies that met inclusion criteria were examined in full text, after which relevant studies were included.  Studies were quality reviewed according to PEDro-scale and the result reliability was weighed with GRADEstud. Results: 12-RCT studies were included. Quality review showed that 9 studies maintained a high level. High quality studies were graded with GRADEstud, two subgroups were identified. Dynamic strength-training maintains a low (++) reliability regarding the effect on perceived pain. The results varied regarding effect on perceived pain and the studies had different setups which contributed to the low reliability. Conclusion: Dynamic strength-training of the back and core does not seem to be more effective than other training to reduce perceived pain for persons with chronic non-specific low back pain.

Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om 4 veckors övervakad slyngträning påverkar smärta och funktionsförmåga hos enskilda individer med långvarig ländryggssmärta. Metod: Studiens design är en Single-System Experimental Design med AB-design. Tre deltagare med långvarig ländryggssmärta inkluderades i studien genom ett ändamålsenligt urval. Interventionen bestod av övervakad slyngträning tre gånger i veckan under fyra veckor. Smärta mättes med Visual Analogue Scale (VAS 0–100 mm) och funktionsförmåga mättesmed Oswestry Disability Index (ODI). Mätningar utfördes tre gånger i veckan under baslinjefasen och tre gånger i veckan under interventionsfasen. Resultat: Hos två av deltagarna sågs effekt på smärta efter introduktion av interventionen medan ingen effekt kunde säkerställas för en. Hos två av deltagarna sågs effekt på funktionsförmåga efter introduktion av interventionen medan ingen signifikant effekt kunde indikeras för en. Följsamheten till interventionen var god och deltagarnas upplevelser visade att de kände sig starkare och upplevde minskad rörelserädsla. Slutsats: Interventionen uppvisade potential att förbättra smärta och funktionsförmåga hos enskilda individer med ländryggssmärta. Resultaten kan inte generaliseras till andra patienter och miljöer utan replikering. / Objective: The purpose of the current study was to assess the influence of 4 weeks supervised sling exercise on pain and dysfunction in subjects with chronic low back pain. Methods: A Single-System Experimental Design with AB-design was applied. Three participants with chronic lower back pain were recruited by purposive sample. The intervention consisted of 4 weeks of supervised sling exercises thrice a week. Pain was rated with Visual Analogue Scale (VAS 0-100 mm) and disability was rated with Oswestry disability Index (ODI). Measurements was performed trice a week during baseline phase and trice a week during the intervention phase. Results: The results showed a decrease in pain for two participants after introduction of the intervention while it showed no effect for one participant. Improvement in dysfunction was shown for two participants after introduction of the intervention while no effect was shown for one participant. Compliance was good and the participants experienced feeling stronger and reduced fear of movement. Conclusions: A 4 weeks supervised sling exercise programme indicates potential in improving pain and dysfunction in individuals with lower back pain. The results cannot be generalized to other patients or contexts without replication.