Bakgrund: Fysprofilen är Sveriges Olympiska Komittés (SOK) verktyg för att testa deras topp- och talangidrottare. Tidigare studier har visat att man kan förutspå basketprestation med olika typer av fystester där aerob kapacitet och styrka i både nedre och övre extremitet var signifikanta prediktorer. Dock har ingen studie undersökt om Fysprofilens tester samvarierar med prestation. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan basketprestation på spelplan med prestation i testbatteriet Fysprofilen som används regelbundet för unga landslagsspelare. Ytterligare ett syfte var att undersöka hur prestationen i Fysprofilen förändras med stigande ålder.         Metod: Fysprofilen inkluderar tester inom aerob och anerob förmåga, power och styrka och genomförs på samtliga ungdomslandslagsspelare. Basketprestation definieras som speltid/match och poäng/match i Europamästerskapen i basket som genomförs varje år. Resultat: Linjära regressionsanalyser visade att Fysprofilens index för aerob kapacitet verkar vara den variabel som bäst kan förutspå prestation men att övriga tester/index i Fysprofilen inte samvarierar med speltid/match och poäng/match för ungdomslandslagsspelare i basket. ANOVA och efterföljande post hoc-test visade att det fanns skillnader mellan åldersgrupperna för samtliga index förutom det aeroba indexet. För styrke-, power och anaerobic index såg man ingen skillnad mellan 18- och 19- och 20-åringar varken för män eller kvinnor. Slutats: Förutom indexet för aerob kapacitet verkar Fysprofilens ingående tester/index inte kunna prediktera prestation i form av speltid/match eller poäng/match. Ungdomslandslagsspelare verkar inte utveckla sin kondition mellan 16-20 års ålder.

<p>Sedan en tid tillbaka har karatelandslaget haft behov av fysiologiska tester och de har velat ta fram en ny kravprofil. Det har tidigare funnits två stycken kravprofiler som man inte har utvärderat och båda är skapade av två olika ledningar.</p><p><strong>Syfte:</strong></p><p>Syftet är att utvärdera tester som landslaget skall använda vid uttagningar och vid fysiologiska testtillfällen för att se utvecklingen i de fysiska förmågorna hos aktiva.</p><p><strong>Frågeställningar:</strong></p><p>Vilka tester skall läggas till kravprofilen? Vilka tester skall tas bort från kravprofilen?, Vilka tester skall förändras i kravprofilen?</p><p><strong>Metod:</strong></p><p>Äldre kravprofiler granskades och internationella förbund kontaktades med telefon och internet för att ta reda på mer information om fystester. Förbund som kontaktades var turkiska -, franska-, spanska -, ryska - och japanska förbundet. Även likartade idrottsförbund som boxning -, wushu - och takewandoförbundet kontaktades. Information hittades även via pubmed, artiklar och böcker. Även en pilotstudie genomfördes med tester som; knäböj, chins, bänkpress, spänsthopp och powertest på testpersonerna. Två av TP (testpersonerna) är aktiva i landslaget och två har varit aktiva. Alla TP är mellan 21-25 år gammal och alla har varit tävlingsaktiva i flera år.</p><p><strong>Resultat:</strong></p><p>Vissa av testerna från de gamla kravprofilerna behölls för att de var relevanta, vissa tester lades till och vissa ändrades för att bli mer specifika för karate. Tester som valdes att läggas till blev; knäböj, squat jumps, CMJ, ett bens hopp med båda benen och bänkpress. Tester som valdes att ändras var; abalakowtestet, plint testet samt matcherna. Tester som valdes att behållas var; chins, intervaller och brutalbänken. Resultaten från pilotstudien skiljde sig från person till person i förhållande till deras kroppsvikt. Detta resultat har ej används för att bedöma kravprofilen pågrund av att de inte var för spetstruppen i landslaget. Orsaken till att de ovannämnda testen valdes var att dom testerna är mer specifika och relevanta för karate.</p><p><strong>Slutsats:</strong></p><p>Vid granskning av kravprofil insågs att det redan finns bra tester tillgängliga, ett av dessa är chins och ett annat är brutalbänken, som är viktigt vid utövandet av sparkar, då man bör ha en stark höftbörjarmuskel (iliopsoas). Kravprofilen rekommenderas att genomföras två gånger om året för att se om det sker någon förbättring.</p>

Sedan en tid tillbaka har karatelandslaget haft behov av fysiologiska tester och de har velat ta fram en ny kravprofil. Det har tidigare funnits två stycken kravprofiler som man inte har utvärderat och båda är skapade av två olika ledningar. Syfte: Syftet är att utvärdera tester som landslaget skall använda vid uttagningar och vid fysiologiska testtillfällen för att se utvecklingen i de fysiska förmågorna hos aktiva. Frågeställningar: Vilka tester skall läggas till kravprofilen? Vilka tester skall tas bort från kravprofilen?, Vilka tester skall förändras i kravprofilen? Metod: Äldre kravprofiler granskades och internationella förbund kontaktades med telefon och internet för att ta reda på mer information om fystester. Förbund som kontaktades var turkiska -, franska-, spanska -, ryska - och japanska förbundet. Även likartade idrottsförbund som boxning -, wushu - och takewandoförbundet kontaktades. Information hittades även via pubmed, artiklar och böcker. Även en pilotstudie genomfördes med tester som; knäböj, chins, bänkpress, spänsthopp och powertest på testpersonerna. Två av TP (testpersonerna) är aktiva i landslaget och två har varit aktiva. Alla TP är mellan 21-25 år gammal och alla har varit tävlingsaktiva i flera år. Resultat: Vissa av testerna från de gamla kravprofilerna behölls för att de var relevanta, vissa tester lades till och vissa ändrades för att bli mer specifika för karate. Tester som valdes att läggas till blev; knäböj, squat jumps, CMJ, ett bens hopp med båda benen och bänkpress. Tester som valdes att ändras var; abalakowtestet, plint testet samt matcherna. Tester som valdes att behållas var; chins, intervaller och brutalbänken. Resultaten från pilotstudien skiljde sig från person till person i förhållande till deras kroppsvikt. Detta resultat har ej används för att bedöma kravprofilen pågrund av att de inte var för spetstruppen i landslaget. Orsaken till att de ovannämnda testen valdes var att dom testerna är mer specifika och relevanta för karate. Slutsats: Vid granskning av kravprofil insågs att det redan finns bra tester tillgängliga, ett av dessa är chins och ett annat är brutalbänken, som är viktigt vid utövandet av sparkar, då man bör ha en stark höftbörjarmuskel (iliopsoas). Kravprofilen rekommenderas att genomföras två gånger om året för att se om det sker någon förbättring.

Introduktion: Runt om i Sverige finns olika idrottslabb som utför fystester. Det finns krav på idrottsrörelsen för att utveckla parasporten och till vår kännedom finns ingen fysprofil publicerad för personer med funktionsnedsättning. Paraidrottare har olika diagnoser och i denna studie modifierades fystester för personer med cerebral pares, spina bifida, trauma och polio. Syfte: Modifiera, anpassa och utvärdera Sveriges Olympiska Kommittés fysprofil för paraidrottare med olika typer av diagnoser där personerna har funktion i övre extremitet, samt sitter i rullstol. Metod: Femton personer deltog i studien efter förfrågan från Svenska Handbollsförbundet. Fystesterna utfördes i tre omgångar på Blekinge Health Arena. I studien ingick även en kvalitativ mätning i form av ett självskattningsformulär. Testerna som utfördes var gripen, dips, chins, bänkpress, bänkdrag, sprint, Harres och Beep-test. Resultat: Chins, bänkpress, Beep-test, Harres och sprint modifierades och anpassades. Resterande tester blev desamma som originaltesterna. Resultaten visade att det var möjligt att utföra de modifierade fystesterna för de olika diagnoserna. Självskattningsformulären visade att deltagarna tyckte att testerna var ett bra sätt för att testa deras idrottsprestation. Konklusion: Det var möjligt att modifiera och anpassa Sveriges Olympiska Kommittés fysprofil för paraidrottare. Modifierade fysprofilen är användbar för paraidrottare och testar de parametrar som är viktiga.

Regelbunden fysisk aktivitet motverkar en rad fysiska och mentala sjukdomar. Hälsovinster av fysisk aktivitet är bland annat en högre funktionell muskulär- och kardiovaskulär kapacitet samt en högre livskvalitet. Stillasittande och inaktivitet kan leda till övervikt, kardiovaskulära sjukdomar, cancer, psykosociala problem och metaboliska sjukdomar. Mellan män och kvinnor finns fysiologiska skillnader som visar sig i kroppsstorlek och muskelmassa. Detta ger generellt sett kvinnor mer flexibel fysik medan män är fysiskt starkare. WHOs rekommendationer om daglig fysisk aktivitet är 150 min/vecka av moderat aerobisk träning eller 75 min mer ansträngande aerobisk träning. Styrketräning som involverar större muskelgrupper rekommenderas i åldrarna 18-64.   Till hjälp att undersöka hypotesen har två oberoende test används. En skriftlig enkät, SF-36v2 Health Survey, samt ett fysiskt test, Functional Movement Screen. I denna studie undersöks huruvida det finns ett samband mellan en ökad träningsmängd och ett högre FMS-resultat samt om en högre ålder ger lägre FMS-resultat, oavsett kön. Vi tror oss även se ett samband mellan högre FMS-poäng och ett högre uppskattat mentalt och fysiskt mående. Testpersonerna (N:30) som deltog i studien var arbetande eller studerande män (N:15) och kvinnor (N:15) i åldrarna 20-65år. FMS-resultaten visade ingen signifikant skillnad mellan kön eller stigande ålder. Däremot ser vi signifikanta skillnader mellan könen vid specifika styrke- eller rörlighetstester i FMS. Kvinnorna visar tydligt via resultaten att de generellt har en mer flexibel fysik medan männen är starkare. Som slutsats av denna studie kan vi konstatera att FMS som testmetod är könsneutralt och kan användas på blandade populationer. Detta ger testmetoden en bred användbarhet på just en blandad population. Fler studier krävs för att få fram normerande poängsättning om FMS skall användas på medelmotionären.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka hur relationen mellan sprintförmåga och olika typer av styrke- och hopptester ser ut. De fyra frågeställningarna var; Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och hopptester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och hopptester? Metod Totalt rekryterades 24 deltagare, både kvinnor (n=21, ålder 21,5 ±2,5 år, längd 170,3 ±6,3 cm, vikt 68,5 ±6,3 kg) och män (n=3, ålder 18,7 ±0,2 år, längd 177,3 ±4,9 cm, vikt 72 ±9,0 kg) från handboll, truppgymnastik och ishockey med krav om att tillhöra den högsta nationella nivån inom respektive idrott. Studien hade en kvantitativ ansats i form av tvärsnittsstudie för att jämföra accelerationsfasen (0-10 m) samt maxhastighetsfasen (20-30 m) i sprint med fyra stycken styrke- och hopptester (1RM knäböj, squat jump, CMJ och stående längdhopp). Rådatan analyserades i programmet SPSS där beräkningsmodellen Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient användes för att räkna ut sambanden. Resultat Samtliga styrke- och hopptester hade ett moderat statisktiskt signifikant samband till maxhastighetsfasen (20-30 m) under sprint, där det starkaste sambandet fanns mellan stående längdhopp och maxhastighet (r=-0,66, p=0,001). Samtliga tester visade inget eller ett svagt samband med accelerationsfasen (0-10 m) i sprint. Slutsats Resultatet föreslår att ett horisontellt hopp kan indikera förmågan att generera maximal hastighet i sprint. Således kan stående längdhopp ses som ett bra alternativ för att uppskatta explosivitet vid horisontell förflyttning med relevans för maximal hastighet i sprint. Med den heterogena testpopulationen i åtanke kan därför stående längdhopp med fördel inkluderas vid testning av lagidrottare där olika fysiska delkapaciteter representeras. / Aim The purpose of this study was to examine the relationship between sprint ability and different types of strength and jump tests. To meet purpose the following questions were formulated: How does the acceleration sequence in sprint relate to strength tests? How does the acceleration sequence in sprint relate to jump tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to strength tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to jump tests? Method In total, 24 subjects participated in this study consisting of both women (n=21, age 21,5 ±2,5, height 170,3 ±6,3 cm, weight 68,5 ±6,3 kg) and men (n=3, age 18,7 ±0,2, height 177,3 ±4,9 cm, weight 72 ±9,0 kg). The participants represented the highest national level of their respective sports which were handball, team gymnastics and ice hockey. This study applied a quantitative method through a cross sectional analysis to determine the relationship between the acceleration (0-10 m) and maximum speed (20-30 m) phase in sprint with four different strength and jump test (1RM Squat, Squat Jump, CMJ and Standing Long Jump). Raw data was analyzed in the statistical analysis software SPSS where the Pearson’s correlation was applied to determine the relationships. Results All the aforementioned strength and jump tests showed a moderate statistically significant correlation with the maximum speed phase (20-30 m) during sprint, where the strongest correlation existed between Standing Long Jump and the maximum speed phase (r=-0,66, p=0,001). The acceleration phase (0-10 m) showed little to no statistically significant correlation to any of the strength or jump tests. Conclusions The results suggest that horizontal jumping can indicate an ability to generate maximum speed in sprint running. Therefore Standing Long Jump might offer an efficient alternative to gauge horizontal power in terms of sprint running at maximum speed. With the heterogeneous test population in mind, Standing Long Jump may be applied in conditions where testing of multiple athletes is required. Especially in team sports where different positional roles and tasks represent varying physical abilities or demands.

Syfte och frågeställningar. Syftet med studien var att hos äldre studera förändring av fysisk kapacitet, i början och i slutet av en tvåmånadersperiod utan ledarledd träning eller rådgivning. Frågeställningarna ser ut som följande: Ses någon förändring av olika kroppsmått och fysiologiska testresultat (kondition, styrka, rörlighet och balans) i början jämfört med i slutet av en åttaveckorsperiod utan ledarledd träning? Hur skiljer sig förändringen mellan för- och eftertester för personer som fått ledarledd träning och rådgivning jämfört med en grupp som inte fått det men genomfört samma fysiologiska tester under motsvarande tidsomfång? Metod. I Testgruppen fullföljde 18 personer (7 män och 11 kvinnor) med en medelålder på 71 (66-78) år. Motsvarande siffror för Träningsgruppen, deltagare i hälsoprojekt vårterminen 2013, var 37 (16 män och 21 kvinnor), 70 (64-84) år. För att kunna mäta och jämföra eventuella förändringar utförde deltagarna två standardiserade förtest innan projektets start och åtta veckor senare ett eftertest varpå det kunde noteras eventuella förändringar utan att deltagarna påverkats mellan testerna med varken fysisk aktivitet, rådgivning eller kosthållning. Dessa resultat kunde sedan jämföras med deltagarna som fått ledarledd träning och rådgivning mellan testerna. Resultat. Både Testgruppen och Träningsgruppen visade en signifikant, om än liten, minskning i midjemått, höftmått och bukhöjd mellan andra förtestet och eftertest, som dock var något mer utpräglad för Träningsgruppen. Styrketester såsom Axelpress, Ryggtest och Buk/höftböjtest påvisade signifikanta förbättringar för Testgruppen, men inte vid benstyrketestet Uppresningar från stol. Träningsgruppen visade signifikanta förbättringar, vanligtvis i liknande omfattning, i alla dessa tester för uthållighetsstyrka, förutom i Buk/höftböjtestet. Konditionstesterna med cykelergometer och pyramidtestet samt balans- och rörlighetstester förbättrades signifikant enbart för Träningsgruppen, men inte för Testgruppen. Procentuella förändringar för de båda grupperna presenteras i arbetet. Slutsats. Slutligen kan konstateras att vissa förbättringar i fysisk kapacitet kan ske genom enbart fysiologiska tester som följs upp efter en tvåmånadersperiod med förnyade mätningar för motiverade relativt friska äldre deltagare. Flera av testerna för styrka, 6-minuters-gångtest samt buk- och höftmått gav förbättrat resultat vid eftertestet jämfört med förtest hos Testgruppen. Testgruppen visade inga anmärkningsvärda förbättringar vid konditionstesterna. Möjligen kan det vara så att ledarledd träning krävs för att konditionsförbättringar ska ske, medan det måhända kan vara lättare att öka sin styrka på egen hand om regelbundna fysiologiska tester sker.