Flera studier har undersökt idrottare utan för parasporten och deras syn på antidopingarbetet. Idrottarna är alla överens om att utan ett aktivt antidopingarbete skulle dopingfallen öka. Antidopningsarbetet kan till och från upplevas som påfrestande men något idrottarna ställer upp på för att tävla på lika villkor. I den forskning som finns är paraatleter inte inkluderade. Det kan vara ett problem eftersom samhället och idrotten utgår ifrån att personer har full funktion. Hur dopingkontroller upplevs och om de är genomförbara för paraatleter behöver studeras. Syftet med denna studie är att belysa paraatleters upplevelse av antidopingarbetet och vilka förbättringsmöjligheter som paraatleterna eventuellt ser. En kvalitativ metod har använts. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer. I studien deltog sexparaatleter med nyligen avslutade karriärer. Resultatet av studien visar att paraatleter anser att antidopingarbetet är viktigt för att förhindra doping. De ser även värdet i att antidopingarbetet inom parasporten växer eftersom det ger legitimitet till parasport på alla nivåer. Paraatleter har olika syn på anpassningar kring dopingprov. De paraatleter som hade problem att genomföra dopingprov var också de som var mest kritiska till antidopingarbetet. Slutsatsen är att paraatleter som har problem att genomföra ett dopingprov ser störst behov av utveckling och bättre anpassningar. Atleterna kommer fram till att det behövs mer utbildning tidigare eftersom de tror att det är missar och okunskap som gör att de flesta paraatleter fälls för doping. Om de skulle utbildas innan elitnivå om doping och antidopingarbete tror de att dopingfallen skulle minska. Paraatleter sitter på en mängd idéer till anpassningar och utveckling av antidopingarbetet till exempel [1] andra möjligheter att lämna urin, [2] blodprov istället för urinprov, [3] blindskrift på behållarna, [4] taktilmärkning för att underlätta för blinda och synskadade för att nämna några

Introduktion: Runt om i Sverige finns olika idrottslabb som utför fystester. Det finns krav på idrottsrörelsen för att utveckla parasporten och till vår kännedom finns ingen fysprofil publicerad för personer med funktionsnedsättning. Paraidrottare har olika diagnoser och i denna studie modifierades fystester för personer med cerebral pares, spina bifida, trauma och polio. Syfte: Modifiera, anpassa och utvärdera Sveriges Olympiska Kommittés fysprofil för paraidrottare med olika typer av diagnoser där personerna har funktion i övre extremitet, samt sitter i rullstol. Metod: Femton personer deltog i studien efter förfrågan från Svenska Handbollsförbundet. Fystesterna utfördes i tre omgångar på Blekinge Health Arena. I studien ingick även en kvalitativ mätning i form av ett självskattningsformulär. Testerna som utfördes var gripen, dips, chins, bänkpress, bänkdrag, sprint, Harres och Beep-test. Resultat: Chins, bänkpress, Beep-test, Harres och sprint modifierades och anpassades. Resterande tester blev desamma som originaltesterna. Resultaten visade att det var möjligt att utföra de modifierade fystesterna för de olika diagnoserna. Självskattningsformulären visade att deltagarna tyckte att testerna var ett bra sätt för att testa deras idrottsprestation. Konklusion: Det var möjligt att modifiera och anpassa Sveriges Olympiska Kommittés fysprofil för paraidrottare. Modifierade fysprofilen är användbar för paraidrottare och testar de parametrar som är viktiga.

The purpose of this study was to highlight processes and experiences within the non-profit sport association about inclusion of para-athletes. The research questions were: How are the external processes about inclusion described within the non-profit sport association? How are the internal processes about inclusion described within the non-profit sport association? And what significance does the inclusion of parasport have for the non-profit sport association? The study was conducted by using a qualitative method with semistructured interviews with a total of seven respondents from six nonprofit sport associations in Sweden. The results showed that the non-profit sports associations are positive about the inclusion process. One of the reasons non-profit sport associations work with inclusion of para-athletes was to contribute to a better society where everyone has the right to practice sports. Important factors to be able to work with inclusion of people with disabilities were collaborations with local healthcare, special schools and habilitation clinics. Being able to seek economic support and also understanding of disabilities and patience. In conclusion, working with inclusion of para-athletes contributed to a lot of joy and greater understanding of other people's challenges, which in turn could contribute to a new way of performing sports.