Flera studier har undersökt idrottare utan för parasporten och deras syn på antidopingarbetet. Idrottarna är alla överens om att utan ett aktivt antidopingarbete skulle dopingfallen öka. Antidopningsarbetet kan till och från upplevas som påfrestande men något idrottarna ställer upp på för att tävla på lika villkor. I den forskning som finns är paraatleter inte inkluderade. Det kan vara ett problem eftersom samhället och idrotten utgår ifrån att personer har full funktion. Hur dopingkontroller upplevs och om de är genomförbara för paraatleter behöver studeras. Syftet med denna studie är att belysa paraatleters upplevelse av antidopingarbetet och vilka förbättringsmöjligheter som paraatleterna eventuellt ser. En kvalitativ metod har använts. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer. I studien deltog sexparaatleter med nyligen avslutade karriärer. Resultatet av studien visar att paraatleter anser att antidopingarbetet är viktigt för att förhindra doping. De ser även värdet i att antidopingarbetet inom parasporten växer eftersom det ger legitimitet till parasport på alla nivåer. Paraatleter har olika syn på anpassningar kring dopingprov. De paraatleter som hade problem att genomföra dopingprov var också de som var mest kritiska till antidopingarbetet. Slutsatsen är att paraatleter som har problem att genomföra ett dopingprov ser störst behov av utveckling och bättre anpassningar. Atleterna kommer fram till att det behövs mer utbildning tidigare eftersom de tror att det är missar och okunskap som gör att de flesta paraatleter fälls för doping. Om de skulle utbildas innan elitnivå om doping och antidopingarbete tror de att dopingfallen skulle minska. Paraatleter sitter på en mängd idéer till anpassningar och utveckling av antidopingarbetet till exempel [1] andra möjligheter att lämna urin, [2] blodprov istället för urinprov, [3] blindskrift på behållarna, [4] taktilmärkning för att underlätta för blinda och synskadade för att nämna några